28 juni 2016

madame kollontajs rum

Så här precis innan semestern (hyfsat precis i alla fall) har jag varit på konferens med jobbet. Jag inkvarterades på Madame Kollontajs rumKurorten Mösseberg och blev förstås mycket glatt överraskad när rummet visade sig innehålla ett flertal böcker av nämnda Kollontaj. Ett bokrum till bokmalen - mycket passande! 

Jag erkänner att Alexandra Kollontaj (eller Kollontay - har sett båda stavningarna) var helt okänd för mig innan min vistelse på Mösseberg. Nu är jag uppdaterad om hennes existens och hon var en rysk/sovjetisk socialist och revolutionär, men också radikalfeminist och med tiden dessutom världens första kvinnliga ambassadör. Plus författare. Intressant kvinna på sitt eget sätt. 

Jag hann med att läsa en av hennes noveller som jag hittade i samlingen Den stora kärleken. Om jag minns rätt hette den "32 sidor". Den föll mig väl kanske inte helt i smaken, men temat med kampen mellan kärleken och karriären är (tyvärr) på många sätt fortfarande aktuell. 

Men, varför har hon ett rum på Mössbergs kurort undrar ni kanske? Kollontaj var sovjetisk minister/amabassadör i Sverige under åren 1930 - 45 och var återkommande gäst på Mösseberg där hon vistades av hälsoskäl. I brev som finns bevarade framkommer att hon trivdes mycket bra på kurorten. Det gjorde jag med!


26 juni 2016

hustrun

Hustrun (inbunden)

Jag har läst Meg Wolitzers Hustrun lite till och från under ett par månader och jag tycker den har fungerat alldeles utmärkt att läsa över så lång tid. Det är en klassisk roman med en historia som är lätt att komma in i och som håller bra från början till slut. Jag har verkligen tyckt om att läsa Wolitzers bok och efter varje läspass tänkt "den här boken är riktigt bra!". Det är en stillsam historia utan plötsliga spänningshöjare eller tempoväxlingar och jag tycker verkligen om den typen av böcker. Det finns något vilsamt och tryggt i att läsa den sortens roman och jag tänker att det nog har blivit lite för mycket av annan litteratur nu ett tag. Kanske skall sommaren få bli en romansommar snarare än en deckarsommar? Det visar sig!

Vad handlar då Hustrun om? I den kortast formen av beskrivning kan man säga att den handlar om ett äktenskap där en stått i rampljuset och en i skuggan. Den i skuggan i Joan Castleman, gift med den framgångsrike författaren Joe. När boken inleds sitter de i planet på väg till Helsingfors för att Joe ska ta emot ett prestigefyllt litteraturpris. Joan bestämmer sig där och då för att nu får det vara nog. Efter Helsingfors skall hon ta ut skilsmässa. Hon träffade Joe som ung student och han var lärare på den skrivarkurs hon tog på college. Det blev attraktion, kärlek, äktenskap, barn, otrohet och för Joan ett liv utan egen karriär. Att finnas där för Joe, som i ärlighetens namn framstår som rätt självupptagen, och finnas vid hans sida i olika litterära sammanhang blev hennes livsuppgift. Men nu, efter fyrtio år och i ett plan på väg till Finland, vill Joan ha ett eget liv.

Det är något med den här typen av äktenskapsskildringar som (nästan) alltid funkar och blir till riktigt bra romaner. Wolitzers Hustrun är inget undantag!

(Rec.ex från Wahlström & Widstrand)

23 juni 2016

det hänger en ängel ensam i skogen

Det hänger en ängel ensam i skogen (inbunden)

Efter två lättsamma feelgoodböcker kändes det skönt att kasta sig över en deckare. Lite motvikt så att säga och valet föll på Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk. Boken är den första i en serie, och jag fick absolut mersmak! Jag gillade verkligen både personregistret, med kriminalkommissarie Holger Munch och mordutredaren Mia Krüger i spetsen, och berättelsens uppbyggnad i stort. Inledningsvis är det rätt många trådar och i ljudboksformat kan det vara lite lurigt att hålla reda på, men allt får sin förklaring under berättelsens gång så det som kändes löst får sitt sammanhang till slut. Uppskattas självklart av mig som läsare, eller ja, lyssnare då.

Handlingsmässigt börjar vi på en ö utanför Norges kust dit mordutredaren Mia Krüger flyttat för att avsluta sitt liv. Kommissarie Munch söker dock upp henne eftersom polisen behöver hennes hjälp i ett fall med en flicka som hittats hängande i skogen. Runt halsen på flickan hänger en lapp med texten ”Jag reser ensam” och på ryggen har hon en skolväska. Polisen anar att det kan dyka upp fler döda flickor och de har dessutom börjat ana kopplingar till ett fall med ett försvunnet spädbarn ett antal år tidigare.

Parallellt med mordutredningen har en pojke upptäckt att allt nog inte står rätt till med församlingen som håller till inne i skogen. Han har försökt kommunicera med en flicka som verkar rädd och som inte får tala, men de skickar lappar till varandra och pojken anar att flickan kan vara i fara. Hans nyfikenheten driver honom till att undersöka saken närmare och detta leder till att även han hamnar i knipa.

Det är spännande och emellanåt rätt obehagligt – precis som en bra kriminalroman skall vara! Det blir mer Samuel Bjørk för mig framöver!

20 juni 2016

feelgood gånger två

Eftersom det har varit så mycket med jobb och flytt och sådant har jag på sistone inte läst en enda sida och ljudbokslyssnandet har också gått ner till enstaka minuter här och var. Som ni förstår har jag därför medvetet valt lättlyssnat och feelgood trots att det är en genre jag alltid får brottas lite med.

Rosie Potters lyckliga liv efter detta (mp3-bok)

Först ut blev Rosie Potters lyckliga liv efter detta av Kate Winter – vald för det färggranna omslaget och den roliga titeln. Rosie vaknar, bakfull som aldrig förr, men märker snart att något är fel. Hon är död och inte bara död utan hon ligger i en säng full av blod. I flanellpyjamas och som nyblivet spöke måste hon nu ta sig an sin nya tillvaro och försöka lista ut vem som har dödat henne. Som spöke är det svårt att kommunicera med omvärlden, men av någon anledning kan hennes brors bästa vän Charles både se henne och prata med henne. För att komplicera saken ytterligare inser Rosie att hon är förälskad i Charles och att hon alltid varit det.

Det här är en söt liten historia om att upptäcka att kärleken funnits där mitt framför näsan hela tiden och att den som är mest misstänkt inte är den som automatiskt är skyldig. Jag lyssnar och tycker väl att det är en helt ok bok med ett antal småroliga scener. Tidsfördriv, avkoppling och lite kärlek. Varken mer eller mindre.

Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré  (mp3-bok)

Nästa bok, Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré av Mamen Sanchez, började rätt lovande med en kvinna, Cecilia, som efter en skilsmässa bestämmer sig för att öppna pensionat i sina morföräldrars gamla hus. Hon skall hyra ut rummen till unga studentskor och behöver därför sätta upp ett antal regler i stil med att det är förbjudet att ha män på rummet, lägga sig i andras angelägenheter och att dricka alkohol på rummet. När huset är totalrenoverat flyttar de tre mycket olika unga kvinnorna in och med ett hus fullt av kvinnor blir det snart en rad kärleksbekymmer och allt svårare att hålla sig till pensionatets alla regler - även för ägarinnan.

Det här var alldeles för sockersött för mig. Faktiskt riktigt jobbigt att lyssna på, inte minst för att uppläsare lade sig till med en väldigt gullig röst under hela boken. Nej, det här var inte min grej alls och jag kastar mig nu över deckarlyssning istället.

18 juni 2016

bokbloggsjerkan 17 - 20 juni

jerka11

Flyttdag idag och jag blir i nya bostaden utan internet i några dagar, så jag passar på att svara på veckans jerka innan den internetlösa tiden inträder. Det är ju tur att det bara varar till på onsdag!

Finns det någon tidning som du kan tipsa om? Alternativt, finns det en tidning som du saknar trots det enorma utbudet som finns i dag?

Jag har aldrig varit någon stor tidnings- och tidsskriftsläsare, men under de år jag bodde i Växjö satt jag förvånansvärt ofta på biblioteket och gratisläste tidningar och tidskrifter. Till favoriterna hörde SpråktidningenArkitektur och Modern psykologi så dessa får bli mina tips. Nu läser jag bara enstaka nummer av dessa tidningar, men kanske blir det en prenumeration på någon av dem till hösten.
Arkitektur nr 4 2016 Omslag       

10 juni 2016

bokbloggsjerka 10 - 13 juni

jerka11

Fredag och ni vet vad som gäller - jerka!

Denna vecka undrar Mia Eggiman vad vi tycker om recensionsexemplar i e-pub format och pdf?

Jag är ju generellt ingen älskare av e-böcker. Det är något med papper som fortfarande har mig i sitt grepp. Men, jag läser ändå en del e-böcker och då uteslutande rec.ex. Jag läser mina e-böcker i mobilen, i appen iBooks, och då blir det väl i e-pub? Tycker det funkar bra och har inget emot formatet i sig. Det är lätt att hoppa fram och tillbaka i boken, texten är tydlig och anpassad efter mobilskärmen. Jag stör mig inte alls på mobilskärmens ljus som jag vet att en del gör. Inget att klaga på egentligen, mer än att det inte är papper ... Men, jag kan ha förståelse för att förlagen inte kan skicka pappersböcker till alla som önskar rec.ex. Jag vill dock passa på att rikta ett stort tack till alla förlag som ändå förärar mig med pappersböcker. Tack och bock! 

Pdf däremot ... Nej, det är inte ok. Ofta är det inte den slutredigerade boken, texten är inte anpassad efter skärmen och det blir bara jobbigt att ens försöka läsa texten i det formatet. Senaste boken jag fick i det formatet läste jag aldrig (jag började inte ens) och jag kommer hålla mig till den linjen framöver. Som bokbloggare är jag förvisso ingen professionell recensent, men jag läser de rec.ex jag får, skriver om dem på min blogg och ger därmed boken uppmärksamhet (reklam om man så vill) och då tycker jag att en slutredigerad och korrekturläst bok är rimligt att begära.

Så, e-pub får tummen upp och pdf får tummen ner! :) Nu ska jag se vad ni andra tänker om detta. 

6 juni 2016

slaktmånad

Slaktmånad (ljudbok)

Förra sommaren lästa jag Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson och sa då att jag troligen inte skulle läsa del två i serien. Men, så kom värmen och med den tycks en vilja hos mig att göra litterära resor till svalare breddgrader infinna sig. Kautokeino i Nordnorge är en plats så god som någon i dessa sammanhang och därför fick Slaktmånad, del två i Petterssons serie, bli bokvalet.

Det har gått några år och Anna Magnusson kombinerar numera åklagarjobbet i Sverige med att vara renägare på deltid och hon har på vissa sätt blivit en del av det samiskt präglade samhället och på andra sätt står hon fortfarande utanför. Anna och hennes familj dras in i en konflikt som handlar om en gruvetablering precis där de har sitt traditionella parnings- och kalvningsområde. När statssekreteraren i det svenska näringsdepartementet hittas mördad ökar spänningen i samhället och vissa vill genast rikta misstankar mot en av Annas släktingar, men det finns ju en del andra spår att undersöka också.

Jag tycker att även den här boken lider lite av ett alltför långsamt tempo, men jag tycker ändå om att lyssna på boken. Pettersson har ett ärende med boken - han vill lyfta fram frågor som rör rätten till marken i Sapmi och miljöfrågor relaterade till ett ökat intresse för att anlägga nya gruvor i området. Arbetstillfällen kontra det traditionella livet. Jag är inte tillräckligt påläst i frågan för att kunna ha en egen åsikt, men det gör mig inget att Pettersson i den skönlitterära formen försöker ge frågorna uppmärksamhet.

Själva mordgåtan i Slaktmånad fångar egentligen aldrig mitt intresse, men människorna, deras levnadsvanor och tankesätt intresserar mig desto mer. Den här gången säger jag inte att en tredje bok i serien inte lockar. Faktum är att jag gärna skulle vilja att det kom en tredje del i serien för den har något tilltalande mitt i sin långsamhet.

5 juni 2016

flyttdags ... igen ...



Då var det dags igen - flyttpackning pågår! Jag hatar verkligen mina böcker när de ska packas ner i lådor, men slänga/skänka dem vore kanske ändå ett misstag. 

Denna gång flyttar jag till en hyreslägenhet med förstahandskontrakt, så nu hoppas jag slippa flytta på några år.

31 maj 2016

där ingen vind blåser

Där ingen vind blåser (ljudbok)

Sandra säljer kakor till klassresan men försvinner spårlöst. I småstaden Härnösand skakas livet om för de som på olika sätt berörs av Sandras försvinnande. Fasaden säger en sak om personernas liv och bakom den pågår något annat. Det är människor som på olika sätt kämpar med demoner från förr och utsatthet i nutid. Där ingen vind blåser av Annika Sjögren är en kriminalroman med ett brott, men fokus ligger på det psykologiska och individer än på poliser och brottsutredningar.

Sjögren har skrivit fyra psykologiska kriminalromaner och jag har läst dem i helt fel ordning. Detta är den första, men den sista jag läser. Eftersom detta inte är en serie på det sätt som t ex Jungstedts serie om Knutas, spelar det ingen roll i vilken ordning böckerna läses. Den röda tråden är inte en viss poliskommissarie (även om det nu råkar vara samma i alla böckerna) utan snarare individer som lever lite utanför samhället även om de på många sätt tycks vara en väletablerad del av det. Jag har verkligen tyckt om Sjögrens böcker och funnit människorna som befolkar dem intressanta på många olika sätt. Därför tycker jag att det är synd att jag inte har några fler kvar att lyssna på, men jag kan kanske hoppas på att det kommer någon mer bok framöver.

29 maj 2016

sommarens utmaning

Tiden second hand : slutet för den röda människan (inbunden)

Förra sommaren deltog jag i bokbingon, men den hoppar jag över i år. Istället skall jag ge mig i kast med en tegelsten som legat här hemma och väntat på att bli läst sedan i december. Jag får varje år en bok av årets nobelpristagare i julklapp av lillebror. 2015 tilldelades Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur och i julklappspaketet låg Tiden second hand: slutet för den röda människan.

Jag är verkligen ingen älskare av tegelstenar och Tiden second hand är på 656 sidor. Jag föreställer mig att det dessutom är 656 sidor tung och rätt jobbig litteratur. Det kan var jag som har fördomar, men det här är inte min genre, så därför blir detta en utmaning som kräver en läsplan och den ser ut så här:

Startdatum: 1 juni
Läsning per dag: 20 sidor/dag
Slutdatum: 16 juli

Den som kan räkna inser att det där är fler dagar än vad det skulle ta om jag verkligen läser 20 sidor per dag, men jag skall flytta i mitten/slutet av juni och då blir det kanske inte så mycket läst just de dagarna. 17 juli åker jag på årets semesterresa och tills dess skall boken vara utläst.

Vi får se hur det går! Tycker jag inte alls om boken, så kommer jag inte att tvinga mig att läsa ut den, men det minsta jag får läsa är 150 sidor.

27 maj 2016

bokbloggsjerka 27 - 30 maj

jerka11

Fredag igen och innan jag drar iväg för att hänga med mina vänner över helgen, slänger jag ihop ett svar på veckan jerka:

Temat för veckans fråga är med andra ord musik i kombination med böcker. Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att ”spela” musik i böckerna som du absolut inte gillar? Eller….?

Jag är ju inte så där väldans intresserad av musik och strölyssnar mest på diverse färdiga spellistor på Spotify där jag sällan kollar vilka artisterna är. Det närmast en favoritartist jag kommer är Peter LeMarc som jag lyssnat på till och från under livet. Periodvis i mängder, särskilt när jag var runt 20-25 år, på senare år lite mindre.

LeMarc utkom 2009 med boken 100 sånger & sanningen bakom dem, som skall vara någon slags självbiografi där låtarna utgör basen. Enligt wikipedia finns det till låttexterna "detaljerad text kring dess uppkomst och betydelse, boken är också berikad med LeMarcs egna liv utanför sångtexterna samt en rad bilder från hans liv, från tidiga barnsben till idag." Jag har inte läst boken och känner heller inget behov av att göra det. Jag har min favoritlåtar som jag gärna lyssnar på om och om igen, men jag behöver inte läsa om bakgrunden till dem och känner inte heller att jag behöver veta så mycket om LeMarcs liv. Jag har en bit kvar till idoldyrkan som ni förstår. :)

100 sånger & sanningen bakom dem (inbunden)

25 maj 2016

åsneprinsen

Åsneprinsen (inbunden)

Jim är Hagsätrapojken som inte har någon direkt plats i klassen och bland kompisarna men som under ett julspel ger hals i ett åsneskri som skall förändra allt. Efter åsneskriet är han för evigt Åsnan och uppmanas titt som tätt att upprepa sitt skri. Det ger honom en roll, men samtidigt är det inget annat som är speciellt med honom. Av hans kompisar drömmer den ena om att bli journalist och förändra världen (ja, detta är sent 70-tal) och den andra om att bli musiker och rockstjärna. Men, vad skall det bli av Jim?

Jims liv styrs till stor del av slump och någon form av passivitet. Han studerar på universitetet och blir lärare mest för att. Han har en kärleksrelation med en tjej men de bryter till sist upp från varandra. Det blir ingen mer relation. Det blir en etta i Hagsätra ett antal år senare och besök hos föräldrar som han har en relation till, men särskilt djup är den inte.

Jag vill tycka så mycket mer om Åsneprinsen av Caroline Hainer än vad jag egentligen gör. Det är något med den lite sorgsna tonen i språket som gör att jag vill älska den, säga att det är en av de bästa uppväxtskildringar jag läst, men … Nej, den är inte det. Boken är faktiskt rätt ordinär och kanske spänner den också lite över för lång tid. Förutom barndom och vuxenblivande är det också medelålder och där blir det lite för mycket. Jag hade så gärna sett en snävare berättelse där ”se hur barndomen påverkar den medelålders mannen”-spåret hade kunnat utebli eller i alla fall kortats väsentligt. Jag får erkänna att jag ibland är en sådan där läsare som vill ta fram rödpennan och göra markeringar och tips om ändringar i marginalen och när jag läste den här boken väcktes den lusten till liv. Men, det är ändå inte en dålig bok. Den har sina poänger och jag är svag för arbetarklasskildringar, så till viss del gillar jag den. Den har bara inte det där lilla extra som jag hoppades på.

23 maj 2016

det tredje tornet: en resa i italien 1936

Det tredje tornet : en resa i Italien 1936 (häftad)

Tidigare i våras kom det ett rec.ex neddimpandes i brevlådan. Jag hade inte beställt det själv och när jag såg titeln och läste baksidan tänkte jag "men gud en så urtråkig bok" och så lade jag undan den. Nu, när det varit lite mycket ett tag och det inte blivit mycket läst alls, tänkte jag att jag får väl ändå ta och beta av något rec.ex och valde då Det tredje tornet: en resa i Italien 1936 av Antal Szerb bara för att den var tunnast. Och vad hände? Jo, bakom den torra titeln och det brungrå omslaget dolde sig en riktig pärla!

Szerb beger sig 1936 med tåg från Ungern till Italien och Venedig. Till Italien som han älskar och där han skall resa runt i allt det fantastiska som är Italien. Men, det här är ingen romantisk idylliserad italienbild. Szerb är snarare tvungen att omvärdera sin inställning till landet och att han inte tycker om de politiska strömningar som finns i Europa vid den här tiden skymtar fram mellan raderna vid några tillfällen.

Det som gör att jag verkligen tycker om boken är Szerbs lätt ironiska ton när han beskriver de olika italienska städerna och deras sevärdheter. Jag fnissar vid flera tillfällen och blir lika överraskad varje gång. Det är stuns i reseskildringen helt enkelt! Han ser på sitt älskade Italien med distans och kan därför beskriva det utifrån flera olika synvinklar och det gör han med en kortfattat och närmast dagboksaktig stil. Jag gillar verkligen! Man anar att det till slut blir lite för många kyrkor att beskåda, men vid det tredje tornet i San Marino finner han en slags lycka och just det stycket är bokens vackraste och vemodigaste.

Missa inte den här boken om ni är sugen på en europeisk klassiker som är allt annat än mossig!

(Rec.ex från Nilsson förlag)

22 maj 2016

bokbloggsjerka 20 - 23 maj

jerka11

Äntligen är alla uppgifter i mina distanskurser inlämnade och jag kan lägga denna termins studier bakom mig. I höst tänker jag definitivt inte läsa någon högskolekurs, för även om åtminstone den ena av vårens kurser har varit riktigt bra, så är jag så trött på studier nu. Med en bra bit över 400 högskolepoäng är det kanske inte heller helt nödvändigt att läsa mer. :)

Så vad gör man för att fira då? Fokuserar på skönlitteratur och svara på veckans jerka så klart!

Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?

Det är ju nästan helt omöjligt att svara på för inget alternativ är det allra minsta lockande. En bok per år låter verkligen helt förfärligt, men å andra sidan finns de ju de som inte läser en enda bok på tio år eller mer så det går ju uppenbarligen att leva utan att läsa böcker (hur är dock ett fullständigt mysterium!). Vissa böcker vet man ju slutet på innan man börjar läsa dem (ja, de kommer att få varandra och bli ett lyckligt par), men det är inte riktigt min favoritgenre. Jag vill ju veta hur böcker jag läser slutar, särskilt deckare.

Vad väljer jag då? En bok per år får det bli. Det är trots allt det minst dåliga alternativt.

18 maj 2016

just nu ...

Bildresultat för right now

... är det maj och fullt upp på jobbet. Just nu är det en slutexamination som skall skrivas i min kommunikationskurs. Just nu borde jag också börja flyttpacka lite smått. Just nu är min energinivå efter jobbet låg (vissa dagar även på jobbet ...). Just nu är min läs-ork rätt obefintlig, men min läslust finns egentligen där, så vi kör väl ett klassiskt just nu-inlägg om läsläget trots allt!

Vid sängen: Mest damm på nattduksbordet om jag skall vara ärlig ... Men, en påbörjad, ännu ej avslutad pocketbok ligger också där - Stjärnklart av Lars Wilderäng. Jag började läsa den i december ...

På soffbordet: Förutom ljuslyktor och säkert en gammal kaffekopp som inte hittat vägen till diskhon så ligger där mest kursrelaterat material.

Vid läsfåtöljen: Diverse recensionsexemplar som jag vill sätta tänderna i. Kanske borde jag börja med den tunnaste istället för den som legat där längst?

I öronen: Åsneprinsen av Caroline Hainer - hittills en rätt ordinär uppväxtskildring, men den kanske tar sig.

I iPhonen (e-bok): Hustrun av Meg Wolitzer som jag påbörjade igår. Tror att detta kan vara en bok för mig!

Läser jag lite då och då: Bokbloggar, kurslitteratur, nyheter och lite sådant.

På is: Fortfarande Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj. Planen på 25 sidor om dagen i sommar kvarstår. Kanske dags att sätta ett startdatum?

Längtar jag efter att få läsa: I lugn och ro och med flyt. Ack, ja! :)

Vad läser ni andra just nu?