30 juli 2015

#aktivitet


Att packa flyttkartonger är en aktivitet jag ägnat mig åt denna sommar. Mellan separationens tårar och biblioterapin i soffan har jag packat ner böcker, köksgeråd, kläder och diverse. På lördag går flyttlasset och jag säger hej då till den man jag delat mitt liv med i nästan femton år och den lägenhet jag bott i sedan 2009. Det är förstås sorgligt och gör ont, men jag försöker se framåt. Jag får nu möta en ny stad, en ny arbetsplats och en ny tillvaro som singel. Fast singel ... jag föredrar faktiskt ordet ensamstående. Singel känns så ... ungt? Modernt? Intetsägande? Jag står ensam och förhoppningsvis står jag stark!

#sommarlovmedkulturkollo 

29 juli 2015

den blå tråden

Den blå tråden (inbunden)

Anne Tyler är en av mina favoritförfattare och kanske är det märkligt för i hennes författarskap finns egentligen väldigt få överraskningar . Man vet alltid vad man får i en bok av Tyler - familjer och relationer lågmält skildrade men samtidigt med en träffsäkerhet och finkänslighet som få författare behärskar. Det är det sista som gör Tyler till en så skicklig författare och det är det jag tycker så mycket om.

I Den blå tråden är det familjen Whitshank vi får följa. Abby och Red börjar bli till åren och huset de bor i och som de uppfostrat sin barn i börjar blir för stort och kräver för mycket underhåll. Vad skall hända med huset som på så många sätt är en del av familjen? Genom hela boken smyger sig de olika familjemedlemmarnas liv på mig och alla har förstås på något sätt sin egen historia, även om de tillhör samma familj. Boken kretsar stillsamt runt dem alla och huset är på något sätt navet, tillsammans med en slags oförmåga hos de olika personerna att bli lyckliga, att se vad de har och uppskatta det.

Det här är inte Tylers bästa bok, men den är bra och jag tycker om att läsa den trots att jag på något sätt förblir märkligt distanserad till familjen Whitshank. Det jag upplever som bokens styrka är skildringen av att bli gammal, att vilja men inte riktigt orka längre och att tvingas finna sig i lösningar på livet man kanske inte alltid önskat.

(Rec.ex från Massolit förlag)

28 juli 2015

#ljud

Christine Crozier - Cello Player
Bild från http://christopherqueengallery.com/cello-player/

I en värld full av bakgrundsljud, missljud och oljud finns det också ljud som är alldeles, alldeles underbara. Ljudet när någon spelar cello tillhör mina favoriter. Jag är över huvud taget svag för stråkar, men cello är något extra och Yo-Yo Ma är mästaren. Klicka, lyssna och njut! 


#sommarlovmedkulturkollo

att föda ett barn

Att föda ett barn (mp3-bok)

Kristina Sandbergs trilogi om Maj har fått massor av uppmärksamhet i såväl media som bloggar och många har läst och hyllat. Jag började läsa Att föda ett barn i pappersboksformat för kanske ett år sedan, men tog mig inte igenom det kompakta språket med krånglig meningsbyggnad. Så, jag valde nu istället att lyssna på boken för då blir språket sällan lika påtagligt. Jag gav mig den på att jag denna gång skulle komma till slutet och det har jag nu gjort. Jag har maratonlyssnat och det är inte för att boken är så himla bra utan för att jag bara ville komma fram till slutet någon gång. Ja, ni läste jag rätt. Jag led mig verkligen igenom denna bok!

Maj mal och mal och mal. När jag hade kommit halvvägs var jag mer eller mindre galen på att människan inte kunde tänka en enda positiv tanke. Hon nojar, är osäker, går runt med någon ständig ångest för att lukta illa. Och så har vi de förbannade småkakorna! Jag älskar egentligen småkakor, men efter att ha lyssnat till Majs negativa malande om sina egna kakor, om vilka kakor man borde bjuda på, om andras kakor, om vilken konditori som har de bästa kakorna, om att kakorna är köpta och inte hembakta när barnmorskan kommer på besök, så hatar jag småkakor! Den neurotiska städningen går mig också på nerverna. Hur hon  ständigt läser in det negativa i andra människors kommentarer och handlingar och förutsätter att allt hon gör är fel driver mig till vansinne. Jo, jag är medveten om att man både då och nu gör mycket för att upprätthålla fasad och oroar sig för vad andra skall tycka och tänka, men det här är bara för mycket. Jag upplever Maj som så sjukt egocentrerad. Hennes relation till maken Tomas är också något jag reagerar på. Visserligen är det  ett äktenskap som ingås bara på grund av att Maj blir gravid och kärlek är inte inblandat. Men, det är ju inte bara för Maj det är så. Även för Tomas är detta ett påtvingat äktenskap, men Maj bara tjatar på om sin egen missnöjdhet.

Trilogin om Maj har omtalats som en röst för hemmafruarna, för det liv som de levde. Efter att ha läst denna första del har jag en rad invändningar mot detta. Alla hemmafruar var inte neurotiska städvrak, alla hemmafruars män drack inte, alla hade inte ett olyckligt äktenskap, alla hade inte en minst sagt komplicerad relation till sitt barn. Detta är en fiktiv skildring om den litterära karaktären Maj, inte ett dokument över hur hemmafrulivet var i slutet av trettiotalet.

Är det någon som blir förvånad om jag säger att jag inte har minst lilla plan på att någonsin läsa de andra två böckerna om Maj?
______________________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan That you saw someone else reading

27 juli 2015

#trött

  

Jag är ingen morgonmänniska. Varje arbetsdag, året runt, och extra mycket från november till februari befinner jag mig i någon slags konstant trötthetsdimma som naturligtvis är extra tydlig på morgonen. (Sova är typ min hobby!) Med tanke på det är det ju smått galet att jag helt frivilligt och utan någon form av hot har skaffat mig själv pendlingstid till hösten. Så, istället för att helt utom mig av trötthet stappla upp ur sängen kl 07.00 skall jag nu sitta på ett tåg den tiden. Men, man skall ju utmana sig här i livet och stamkund vid Pressbyråns kaffeautomat lär jag väl också bli!

#sommarlovmedkulturkollo

26 juli 2015

svenska hem - en bok om hur vi bor och varför

Svenska hem : En bok om hur vi bor och varför (e-bok)

Per Svenssons bok Svenska hem - en bok om hur vi bor och varför fick bli mitt populärvetenskapliga val i bokbingon. Boken kom 2002 och det gör förstås att den inte är uppdaterad när det kommer till de senaste femton årens utveckling av de svenska hemmen, men å andra sidan ligger tonvikten i boken på hur 1900-talets olika decennium på olika sätt påverkat vårt boende.

Mitt favoritkapitel handlar om mexitegel. Jag tillhör dem som tycker att en villa i mexitegel är allt annat än lockande, men precis som Svensson skriver finns det otroligt många mexitegelvillor i landet och det bor ju folk i allihop, så uppenbarligen är de både möjligt att bo i en (vilket t ex min egen morbror gör) och att köpa sig en när familjelivet gör att villa med gräsmatta lockar. Svensson kopplar samman mexiteglet med samtidens vurm för USA, för det enkla livet där inget behöver skötas eller tillagas, till charterresor, swimmingpooler, gillestugor och det smått hedonistiska i en vit, gnistrande sten. Jag läser, nickar, rynkar pannan lite fundersamt, men på det stora hela är det intressant läsning.

Ett annat intressant kapitel kallar Svensson för Blåsningen och det handlar enkelt uttryckt om hur dammsugaren och andra tekniska prylar som var tänkta att förenkla städning och annat hushållsarbete blev något av en kvinnofälla. Dammsugaren flyttade in, hembiträdet flyttade ut och förändringen var oåterkallelig (eller?). Det som var en dröm om att tekniken skulle göra att hushållsarbetet försvann helt har istället blivit en realitet där både mannen och kvinna jobbar utanför hemmet, men där kvinnan fortfarande har dubbelarbetet med hushållssysslorna. Visst, man kan invända och säga att mannen minsann också städar, diskar, tvättar etc, men ser det verkligen ut så i verkligheten? Kapitlet kan nog framstå som provocerande för en del, men det fick i alla fall mig att tänka till.
_______________________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan Popular Science 

25 juli 2015

marr - nesser i högform

Marr (ljudbok)

Jakob Daniel Marr, lektor i historia och filosofi är en morgon sen till dagens första lektion. Väl framme vid lektionssalen undrar han varför inga elever väntar utanför klassrummet. När han närmar sig dörren inser han att lektionen redan har börjat och att det är han själv som håller den. Han gläntar på dörren och mycket riktigt - det är han själv som står där framme vid katedern. Han stänger, något chockad, dörren och lämnar skolan.

Detta är inledningen på boken Marr av Håkan Nesser och detta är verkligen Nesser i högform! Språket är så nesserskt att det är ren njutning från första till sista sidan och att detta dessutom är en författaruppläsning jag tar del av gör det hela ännu bättre. Det här är också en märklig berättelse om "fysisk schizofreni" som måste upplevas och inte beskrivas så mycket i förväg. Jag tänker därför inte säga mer om handlingen än hur den börjar, men jag kan säga så här mycket: Jag fullkomligt älskade att lyssna på Marr och den är utan tvekan sommarens bästa bok.

Marr ingår in en serie kallad Barins triangel där tre fristående böcker/berättelser idémässigt hålls samman av att de tre manlig huvudpersonerna råkar ut för väldigt märkliga händelser i verklighetens gränsland. Jag har tidigare läst Rein och har nu bara Alois kvar. Jag kommer absolut att läsa eller lyssna på den också!
_________________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan With a one-word title.

24 juli 2015

#sommarregn


Jodå, även när man semestrar på annat håll än i Sverige kan det falla ett intensivt #sommarregn. I Berlin förra sommaren kom den hallonrosa regncapen till användning både en och två gånger. (Jo, det ni ser är något så ovanligt som en privat bild på bloggbohemen själv!)

#sommarlovmedkulturkollo

22 juli 2015

#värme



I den brittiska tv-serien Indian Summers är den indiska värmen och monsunen ständigt närvarande och jag förundras över att de kostymklädda männen inte smälter bort i hettan. Serien är vansinnigt snyggt filmad och färgerna och vyerna nästan förför mig. Om jag först var lite avvaktande till själva handling,är jag nu helt inne i den också. Indian Summers, som sänds på SVT1 kl 21.00 på lördagar, kan var sommarens bästa tv-serie.



#sommarlovmedkulturkollo

gurun i pomonadalen

Gurun i Pomonadalen (ljudbok)

Gurun i Pomonadalen är tredje och avslutande delen i Mikael Bergstrands Indiensvit, där vi lärt känna Göran Borg och hans vän Yogi och fått följa med dem på diverse upptåg, först i Indien och nu i Sverige. Yogi, som är lika mångordig som alltid, gifter sig med sin älskade flickvän och Göran är en given gäst på bröllopet. Men, därefter är det hem till Sverige som gäller och där väntar arbetslöshet, ett svajigt förhållande och kanske lite väl mycket alkohol.Som en skänk från ovan dyker Yogi upp i Malmö och han har som alltid en välgörande effekt på Göran. Tillsammans åker de till Österlen för att vara husvakt och Yogi blir snabbt en populär figur bland Österlenborna. Ja, vissa är förstås lite mindre förtjusta ...

Björn Granath gör, precis som i de andra två delarna, en riktigt bra uppläsning, men boken är än en gång lite för lång. Det har varit ett genomgående problem i hela den här serien, men eftersom jag lyssnat på alla delarna är det inte värre än att jag står ut med det. Om jag är lite trött en dag så finner jag Yogis översvallande svada lätt påfrestande, medan den en annan dag kan få mig att småle. Göran är lätt att känna igen och män som han finns nog i dussintal i vilken stad som helst. Yogi är dock en annorlunda figur som balanserar på gränsen till för mycket mer eller mindre konstant, men det är också en stor del av hans charm. För mig är det skildringen av Göran och Yogi som är seriens styrka. I dessa båda medelålders män har Bergstrand hittat en unik vänskap och en unik kombination. De har helt klart underhållningsvärde!
________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan Part of a series

21 juli 2015

#grönt

Bildresultat för gröna kulor  

Jag bara älskar Gröna kulor och blir så besviken om inte tomten har med sig en ask Gröna kulor till mig på julen. Det här är godisets Rolls Royce om ni frågar mig!

#sommarlovmedkulturkollo


20 juli 2015

sophies historia

Nej, vet ni, nu skulle jag verkligen vilja ha en sådan där riktigt underbar läsupplevelse som är något utöver det vanliga. Inte bara ok och halvbra utan så där riktigt otroligt bra att man känner sig helt knockad. Det var längesedan sist. Men, den som väntar på nåt gott och så vidare ... Att sluta läsa är ju hur som helst aldrig ett alternativ så jag får väl hålla till goda med mediokert ett tag till och Sophies historia av Jojo Moyes passar väl in i den kategorin.

Sophies historia (pocket)

Det här är en sådan där bok som typ alla utom jag har läst och eftersom den följde med som gåva till en av sommarens Elle kommer förstås ännu fler att läsa den. För mig är det här en bok som skulle ha kunnat halverats i omfång. Berättelsen om Sophie, som tillsammans med sin syster driver ett värdshus i det ockuperade Frankrike under första världskriget, är fullt tillräcklig. Nu är det istället ännu en av dessa böcker där författaren känt sig nödgad att ha två parallellhistorier. En i dåtid, en i nutid - har vi inte tröttnat på detta grepp snart? Två kvinnor, två liv, 1916 och 2006, och på något sätt skall deras öden vävas samman. I detta fall genom den tavla som Sophies man Edourd målade av henne och som en tysk kommendant blev så förtjust i under kriget.

Kanske är jag onödigt kritisk, men det är bara den del som utspelar sig under första världskriget och där vi möter Sophie, hennes syster och deras liv under tyska ockupationen som intresserar mig. När vi kommer till "nutidsberättelsen", som handlar om Liv, bläddrar jag till och med framåt mellan varven eftersom jag aldrig kommer förbi känslan av att den berättelsen är så onödig. Jag beklagar att Moyes inte litade på att Sophies del av berättelsen var tillräckligt bra för att för stå allena.
 _____________________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan That "everyone" but you has read.

19 juli 2015

ryska folksagor


En av sommarens läsutmaningar för mig har varit "Folklore or mythology"och eftersom det inte fanns något passande och oläst i min bokhylla fick jag låna Ryska folksagor av en god vän och den har jag nu tragglat på med ett tag. "Sagor är väl inte traggligt?" tänker ni, men i det här fallet tycker jag faktiskt att det var det. Den ryska berättartraditionen tycks verkligen inte alls passa mig. Jag har tidigare läst, eller försökt läsa, de stora ryska romanerna och inte alls tyckt om det och även om sagorna förvisso inte är lika tunglästa så är det ändå något som gör att jag liksom inte kan ta till mig det. Djursagorna, eller fablerna, var värst. Så trista. Det blev lite bättre när sagorna började handla om människor och häxan Baba-Jaga dyker upp, men jag kan ändå inte hitta den där sagolusten. 

De ryska folksagorna är insamlade av Aleksander Afanasiev, ungefär som när bröderna Grimm samlade in sina centraleuropeiska sagor. Afanasiev har dock inte förskönat, förmildrat eller förbättrat sagorna utan behållit dem som de var. Det betyder att vi får en viss inblick i ryskt vardagsliv som det en gång var och emellanåt i relationen till tsaren. De ryska folksagorna är nog intressanta ur rent litteraturvetenskapligt syfte, men jag får väl erkänna att inte varenda saga i boken blev läst ... 
__________________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan Folklore or mythology och bingo igen! Nu har jag bara åtta rutor kvar att kryssa- sen är det bingo på hela brickan. 

18 juli 2015

kom ska vi tycka om varandra

Kom ska vi tycka om varandra (pocket)

Anna, som jobbar på en veckotidning för en äldre målgrupp, är på konferens i Mölle med sin kollegor. På kvällen träffar de ett gäng reklamare och Anna hamnar i säng med Erik, en ung reklamare. För Anna som är lyckligt gift och har barn (det upprepas till vansinne i boken!) är det tänkt som ett engångsligg, men eftersom hennes tidning och reklambyrån bestämmer sig för ett samarbete stöter hon på Erik igen och det blir fler intima stunder. För Anna är det dock aldrig tänkt som något annat än sex. Den uppfattningen delas inte av Erik som inte kan släppa Anna och som gör allt för att komma henne nära. Han ringer konstant och till slut börjar han även dyka upp när hennes familj är i närheten. Det blir allt mer tydligt att allt inte står rätt till med Erik och hans förföljelse av Anna bara tilltalar för varje sida.

Jag köpte Hans Koppels bok Kom ska vi tycka om varandra för att den skulle passa väl in i bokbingon som en bok som skrämde mig. Nu blev jag väl inte direkt skrämd av boken i sig, men tanken på att råka ut för en såna här person i verkligheten är minst sagt skrämmande. Som bok betraktat blir detta dock en bagatell, trots att spänning finns där. Problemet är förutsägbarheten. Det är inget som överraskar. Anna är velig och snygg, Erik är psykopaten, Annas man den som inget begriper och Annas mamma den som lägger sig i bortom allt förnuft. Även själva grunden till historien, ett konferensligg, är nästan så uttjatat att det knappt går att använda i en bok. Men, boken är lättläst och man tar sig igenom den i ett rasande tempo. Som lättsam läsning istället för en reprisfilm på tv fungerar den ypperligt. Förvänta er bara inte så hemskt mycket mer av den.
________________________________________________
Bokbingo: Kryss i rutan That scares you (och bingo på lodrätt rad faktiskt!)