23 aug. 2017

de polyglotta älskarna - bokcirkelbok

En av de roliga sakerna med min tillbakaflytt är att jag blivit inbjuden till en bokcirkel och i går var första träffen. Gamla vänner och bekanta, god mat och så boksamtal på det. Bokcirkel är bra grejer!

De polyglotta älskarna (pocket)

Boken som valts till detta tillfälle var den Augustprisvinnande De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Ingen av oss hade läst något av henne tidigare så det blev en ny bekantskap för oss. Boken inbjöd till spännande samtal för här finns verkligen en hel del att diskutera. Vi var alla överens om att boken är lättläst, men samtidigt känner vi att det finns en del lösa trådar, en del logiska luckor och en del vi nog inte riktigt förstod, som vad grejen med de latinamerikanska kyparna är.

I boken finns en del feminism, men enligt mig ännu mer klassperspektiv. Wolff utforskar detta på ett klart annorlunda sätt och framför allt med en rad udda personligheter. I cirkeln var vi överens om att vi egentligen inte tycker om någon av de mer framträdande personerna, men personligen föll jag ändå lite för en bifigur, nämligen Max Lamas fru Lisa som så helt gått upp i att läsa de stora filosoferna och fastna extra för Nietzsche. Henne hade jag gärna ätit middag med!

Boken har en annorlunda uppbyggnad och den andas nästan lite novellsamling med de olika delarna och deras olika uttryck och till viss del olika språk. Boken känns väldigt samtida dels vad gäller tema, men också vad gäller språk och stil. Det icke-målande, lite sparsmakade, men ändå så lättlästa. För min del hade den gärna fått bjuda lite mer språkligt motstånd för att bättre få fram berättelsens olika dimensioner.

Det här är en bok jag är glad att jag har läst, och framför allt att jag fått bokcirkla om och få höra hur andra upplevt den, men jag känner väl inte direkt "wow" efter läsningen och håller inte med blurben på framsidan som deklarerar att detta är "stor romankonst".

(Mer om handlingen kan du läsa till exempel på förlagets hemsida)

20 aug. 2017

novellmorgon

Kände för något snabblyssnat så imorse fick det bli en novellmorgon.

Domaredansen - Aino Trosell Stamtavla - Karin Ström Flugan - Katherine Mansfield

Aino Trosell tycker jag bättre och bättre om och Domaredansen blev morgonens bästa lyssning. En undersköterska som tvingas jobba delad tur får en morgon höra en berättelse av en gamling som ger henne en slags jävlar anamma tillbaka. Karin Ströms Stamtavla var också bra med syskonrivalitet som tema. Morgonens sista novell blev en klassiker, Katherine Mansfields Flugan. Tyvärr måste jag säga att den går mig lite förbi. Kanske är det en sådan novell som kräver långsam läsning, omläsning och analys för att riktigt falla på plats. I en annan tid i livet hade detta lockat mig, men inte nu längre.

16 aug. 2017

den underjordiska järnvägen

Den underjordiska järnvägen (ljudbok)

Ibland blir det här med ljudbok helt fel. Vissa uppläsare kan lyfta en text och få en medioker bok att framstå som bättre än vad den är, eller i alla fall bättre än vad jag troligen hade upplevt den om jag hade läst pappersboken. Motsatsen finns förstås också - uppläsare som får en bra bok att framstå som sämre än vad den är. Tyvärr blev det precis så med  Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead - en bok som bland annat belönats med Pulitzerpriset och som finns på The Man Booker Prizes långa lista. Hanna Schmitz uppläsning saknar helt fingertoppskänsla och blir emellanåt närmast konstlad. Jag tvingas försöka bortse från uppläsningen och försöka ta del av berättelsen bakom den. Det går att göra korta stunder, men är omöjligt att upprätthålla i tio timmar. Jag lyssnar, tappar bort mig, lyssnar om, försöker återigen se berättelsen sådan den är. Hopplöst. Kanske borde jag bara ha gett upp och faktiskt köpt pappersboken istället, men så här post-flyttrött, var ljudbok enda alternativet. Som ni förstår råder jag er verkligen till att läsa denna bok istället för att lyssna på den. Då är den säkert en betydligt större läsupplevelse.

"Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig." (Text fr bokus.com)

Mycket kan sägas om handlingen i boken och mycket kommer garanterat att sägas om den under hösten. För min del finns det passager som är starkare än andra, såväl på plantagen som under flykten, och dit hör till exempel Coras kamp för sin lilla odlingslott och tiden Cora tillbringar på vinden för att undkomma de som jagar henne. Men, förutom sådana rent innehållsmässigt starka avsnitt, tycker jag också om det Whitehead gjort med själva järnvägen. I verkligheten var det ett nätverk av människor som hjälpte slavar att fly från Södern till friheten i norr. I romanens värld har detta istället blivit en riktig järnväg med stationer, perronger och tåg som rullar, om än med ojämna intervaller och tämligen oförutsägbara slutstationer. Det stör mig lite inledningsvis, men sedan ser jag storheten. Det gör romanen till en egen verklighet, inte en "sann berättelse" eller en historisk roman eller något sådant. Järnvägen blir istället som en symbol för människors kamp för friheten och den krångliga och krokiga väg som är ett oundvikligt måste för att nå dit. Det är ett skickligt romanbygge som går mig lite förbi på grund av ljudboksversionen, men jag skymtar det och ser glimtar av bokens styrkor som gör att jag tror att detta kan bli en av höstens verkligt populära böcker.

10 aug. 2017

en framtida hemmafrus bekännelser

En framtida hemmafrus bekännelser (inbunden)

Jag har haft den här boken liggande ända sedan förra bokmässan utan att vara direkt sugen på att läsa den. När jag så plockade fram den så upptäckte jag att jag och författaren Elin Eldestrand har växt upp i samma stad, Ludvika, och dessutom skall bokens Luddinge var ett något förtäckt Ludvika. Klart jag blev lässugen då! Nu utspelar sig denna bok 1960 och jag bodde där långt senare, men det är förvånansvärt lite som går att härleda till just Ludvika. Det skulle helt ärligt kunna vara lite vart som helst även om jag kanske har en viss insikt i vilket bostadsområden som åsyftas i just detta fall när det talas om Gräddhyllan. :)

Först var jag väldigt tveksam till boken. Med karaktärer som fått öknamn som Charlie Kisskjol och Häxan Lömsk tyckte jag det var rätt tramsigt. Och när Charlie, som då jobbar på konditori, tappar koppar och fat när killen som senare kallas Drömprinsen dyker upp, är jag på väg att ge upp läsningen. Men, det finns ändå något där. En underliggande humor som sipprar fram och som håller mig kvar. Det skall visa sig att det här inte är någon helt vanlig feelgoodhistoria. Charlie och hennes mor har ett alldeles speciellt sätt att handskas med problem vilket ger boken en skruvad svärta som jag måste säga att jag gillar riktigt mycket. Det gör att boken sticker ut från mängden.

Eldestrands bok blir som en berg- och dalbana av delar jag gillar och som roar mig och delar som hon inte lyckas riktigt lika bra med. Klassperspektivet är ett sådant exempel. Berättelsen i sig är tydlig nog, och Eldestrands övertydlighet i vissa dialoger blir därmed onödig. Nu är detta verkligen inget arbetarepos, utan mer underhållningslitteratur, så övertydligheten må väl vara hänt så att säga.

Sugen på en bagatell som ändå lyckas vara en udda historia som överraskar emellanåt - läs En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand.

9 aug. 2017

höstens böcker

Så har jag då äntligen bläddrat igenom höstens böcker och uppdaterat mig på utgivning. Som vanligt är det ingen brist på vad som lockar till läsning och typ så här ser min önskelista ut:

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (inbunden) Tysta rop (inbunden) Skrik tyst så inte grannarna hör (inbunden) För oss är natten ljus (häftad)
Blå villan (inbunden) Flätan (häftad) Separationen (häftad)  Hon som vandrar (inbunden)
Bibliotek (inbunden) Vad heter ångest på spanska? (häftad) Jag kallade honom Slipsen (häftad) Dörren (häftad)
Samtal med vänner (inbunden) Swing time (inbunden) Koka björn (inbunden) Stanna hos mig (inbunden)
Dit kan jag gå och sakna dig (häftad) Kåda (inbunden)

8 aug. 2017

jag bekänner att jag ger upp

Jag bekänner (häftad)

Jag bekänner av Jaume Cabré är alldeles säkert en riktigt bra bok (det brukar böcker från Nilsson förlag vara), men för mig är detta ogenomträngligt. Varje gång jag sätter mig för att läsa suckar jag och tänker "bara si och så många hundra sidor kvar". Det förstör hela läsupplevelsen och jag kommer aldrig in i boken. 858 sidor är helt enkelt alldeles för många för en tegelstensfobiker som jag.

Någon som läst? Borde jag fortsätta?

7 aug. 2017

inredning = bokhyllor

Ta fyra Billy i varierad grad av slitning och solblekning, proppa dem fulla med böcker och simsalabim så har hemma-känslan och lugnet spridit sig! 




Nu skall jag bara fixa till läshörnan också så är allt som det skall och läsningen kan återupptas. Blir bra det här! 

6 aug. 2017

flyttpaus

Bildresultat för unpacking
Det är lite flyttpaus här på bloggen några dagar. Flyttlasset gick i fredags och jag skall nu försöka komma i ordning i nya bostaden som förresten är alldeles, alldeles underbar och jag trivs redan superbra i den! Blir inte så mycket läst just nu, mer ställa bokhyllor på plats och fylla dem med böcker. Jag klagar verkligen inte på den sysslan! :)

2 aug. 2017

de oroliga

De oroliga (pocket)  Bildresultat för de oroliga radioföljetong

Ok, jag var skeptisk. Tveksam till att överhuvudtaget lyssna på De oroliga eftersom jag har så svårt för det här med när kända människors barn skall skriva om sina föräldrar. Men, det här är ju trots allt Linn Ullmann, en författare vars tidigare böcker jag alltid tyckt om och som jag vet kan skriva riktigt bra. Det här är inget undantag. Det är faktiskt alldeles lysande inte bara ibland utan mest hela tiden.

Det är en skildring av en flicka och hennes föräldrar där flickan inte trivs med att vara barn och föräldrarna inte riktigt förmår vara vuxna. Fadern, den kände regissören, är frånvarande större delen av året men på somrarna är flickan hos honom på Fårö. Om resten av året hos modern är lite hipp som happ vad gäller struktur och regler är somrarna in inrutad tillvaro där allt följer sin bestämda rytm och där sittningarna med fadern är flickans bästa sätt att få en relation till honom.

Egentligen finns det hur mycket som helst att säga om innehållet i denna bok. Det är ju verkliga människor, riktiga minnen, verkliga inspelningar och allt strömmar mot mig som läsare, eller i mitt fall lyssnare. Jag har fått höra att det är oväsentligt att det handlar om Ingmar Bergman, Liv Ullmann och deras dotter Linn, men jag tycker det är allt annat än oväsentligt. Det här är inte vilken familj som helst och livet som skildras är intimt förknippat med att de är just dessa personer som är involverade. För mig var det först ett hinder ("åh, nej, ännu en som skall göra upp med sin mor och far!") men att se de verkliga personerna framför mig blir nödvändigt. Det är bara då som berättelsen kan komma så nära som den ändå gör. Det är bara då som det kan bränna till, för det gör det ibland. Det finns scener som är verkligt känslosamma och som i ren fiktion nog inte hade kommit mig lika nära.

Förutom att det här är en mycket välskriven bok som faktiskt är värd all uppmärksamhet och hyllningar den fått vill jag också ge en eloge till Sveriges Radio och deras produktion av denna som Radioföljetong. Marie Richardsson gör som alltid en mycket bra inläsning, men även Sten Ljunggren gör en mycket bra insats som den gamle regissören på de utdrag ur inspelningarna som Linn Ullmann gjorde med sin far strax innan hans död. De korta musikstycken som finns insprängda i varje avsnitt av följetongen blir en tid för reflektion och vila. Jag tycker mycket om den här Radioföljetongen på alla sätt som ni förstår och rekommenderar den varmt till alla och envar.

31 juli 2017

missdåd

Missdåd

Åh, den här finska sommaren har verkligen visat sig vara en hit! Senast utlästa bok är pusseldeckaren Missdåd av Karin Erlandsson. Vi tas med till en österbottnisk småstad där Sara, som precis gått ut journalisthögskolan, fått sitt första jobb. I staden bor Saras pojkvän, stallägaren, som hon nu äntligen skall få tillbringa mer tid med. Sara börjar i midsommartid och åker på uppdraget att rapportera från traktens olika dansbanor och får med sig fotografen Oskar ut i midsommarnatten. Det trista och typiska lokaltidningsuppdraget skall dock senare på kvällen bytas mot ett upphittat lik och där har ni hela upptakten till Erlandssons roman.

Jag tycker så mycket om att läsa den här boken! Här finns småstadens instängdhet och trygghet på en och samma gång. Folks hemligheter och tystnad. Tanten som kan se hela centrum från sitt fönster och som har koll på de flesta och det mesta. Att hon dessutom inte kan sova på nätterna och därmed ser allt som avviker är en given pusseldeckaringrediens. Den kvinnliga prästen som kämpar i motvind, den nyblivna änklingen, Sara själv med sin journalistiska nyfikenhet, den charmige Oskar och Robert som skall visa sig var någon annan än den Sara trodde - det är verkligen perfekta karaktärer för den här genren. Den här andra boken av Erlandsson gör mig inte besviken och jag uppskattar dessutom alltid lite extra de författare som kan skriva böcker som vitt skiljer sig åt. På förlagets hemsida finns att läsa om en barnbok som skall utkomma under året, Pärlfiskaren. Jag hoppas på att det snart kommer en till roman också för jag vill läsa mer Erlandsson!

30 juli 2017

leona - tärningen är kastad

Leona. Tärningen är kastad (ljudbok)

En blodig flicka på sju år går en dag in på en bank. slår på en ljudinspelning där en man talar och bankrånet är ett faktum. Med en så ovanlig bankrånare är det givet att det väcker pressens intresse. Den som får i uppdrag att leda spaningen efter flickan är polisens utredare Leona Lindberg. Det är mycket som inte är som det brukar med detta fall.

Många har redan läst Leona - Tärningen är kastad, men jag utfärdar ändå en spoilervarning för den som inte känner till serien om Leona och vill bli överraskad.

Leona är en skarp kvinna. Kaxig och rättfram och en skicklig utredare. Efter att ha försökt passa in i alla mallar har Leona nu bestämt sig för att leva livet som hon vill. Hon är tvåbarnsmor men det inte någon gullande bullmamma vi möter. Hon älskar förvisso sina barn, men låter dem inte ta över hela hennes liv. Hon spelar poker, åker till Malta utan familjen och hon befinner sig på helt fel sida om lagen. Författare Jenny Rogneby har lyckats skapa en karaktär som känns helt ny i deckargenren. Jag tycker egentligen inte särskilt mycket om Leona för själva idén med en polis som inte håller sig till lagen skrämmer mig faktiskt en del. Men, som karaktär är hon helt klart intressant och det är uppfriskande att som läsare möta en karaktär som har drag man älskar (applåd för skit-i-radhusinställningen!!!) och samtidigt har så många sidor man inte kan förlika sig med.

Som helhet har boken ett driv jag gillar och en hel del överraskningsmoment som gör att det inte blir några sega transportsträckor i vare sig polisarbetet eller privatlivet. Jag har varit svalt inställd till den här serien innan, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Det kommer definitivt bli fler böcker i Leona-serien lästa för min del!

27 juli 2017

the man booker prize och långa listan

Bildresultat för the man booker prize

Den här bloggen brukar väl inte direkt krylla av inlägg om olika bokpriser, men såhär en sommarkväll utan något annat som pockar på uppmärksamheten kan jag väl ändå göra ett litet inlägg om The Man Booker Prize eftersom den "långa listan" presenterades idag. Priset har delats ut sedan 1969 och det är engelskspråkiga författare som skriver fiktion som kan få priset. I år är det 13 böcker som återfinns på långa listan och dessa är:

Paul Auster 4 3 2 1 - Jag har försökt mig på Auster förut och det har verkligen inte varit något för mig. Jag är således inte särskilt sugen på 4 3 2 1.

Sebastian Barry Days Without EndUnga soldater i amerikanska inbördeskriget är nog inte riktigt min grej ...

Emily Fridlund Vargarnas historia (History of Wolves)- "En stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet". Jo, men den kanske kan vara något för mig!

Mohsin Hamid Exit West - Läste Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien av Hamid för något år sedan och tyckte den hade sina poänger. Blir därför lite nyfiken på Exit West som tycks vara en slags kärlekshistoria i en tid då så mycket är osäkert. Får se om intresset kvarstår när den kommer på svenska.

Mike McCormack Solar Bones - När jag läser om boken på lite olika sidor får jag känslan av att den är svår till sin struktur. Blir avskräckt.

Jon McGregor Reservoir 13 - Den här hoppas jag kommer på svenska! En försvinnand, en tragedi och tidens obönhörliga sätt att ändå alltid fortgå, tvinga vardagslivet att pågå. Precis min stil tänker jag!

Fiona Mozley Elmet - verkar vara en rätt mörk historia om en trasig familj. Borde locka mig, men nja ...

Arundhati Roy Den yttersta lyckans ministerium (The Ministry of Utmost Happiness) - Jag har fortfarande inte läst hennes första bok, den i år tjugo år gamla De små tingens gud, men den ligger i läshögen så jag börjar med den medan ni andra läser den här. :)

George Saunders Lincoln in the Bardo - Om president Lincoln och hans sons död kryddad med lite övernaturliga inslag och fria fantasier. Säkert en fin berättelse, men den lockar mig inte.

Kamila Shamsie Home fire - Den här verkar rätt intressant med familjer med olika bakgrunder, politiska åsikter som krockar, kärlek och allt i någon slags modern brittisk-arabisk röra. Ja, varför inte! (Även om jag inte läste ut hennes bok Brända skuggor p g a så trött på 9/11-skildringar.)

Ali Smith Autumn - Tror inte jag läst något av Ali Smith tidigare. Borde jag läsa något av henne? Vet inte om jag känner mig så sugen på den här dock. Verkar (som så många andra på listan) lite dyster.

Zadie Smith Swing time - Jag har både gillat och ogillat tidigare böcker av Zadie Smith, och när den här kommer på svenska (för det gör den väl?) kommer jag säkert att ge den en chans. Musik och dans uppblandat med frågor om identitet och klass låter lite lockande faktiskt.

Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen (The Underground Railroad) - Funderade faktiskt på att ladda ner den här som ljudbok häromdagen men valde en deckare istället. Kanske dags att tänka om.

Vilken/vilka av böckerna på långa listan är du nyfiken på?

25 juli 2017

min bästa väns fru

Min bästa väns fru (inbunden)

Jag säger det med en gång: Peo Bengtsson kan det här med att skildra personer och relationer och han har ett eget sätt att göra det på. I Min bästa väns fru lämnar Svante och Cecilia med sina två barn sta'n för att åka till vännerna Henning och Karen och tillbringa en sommarvecka i deras hipstertorp på Österlen. Den här sommaren skall vänskapen dock komma att prövas för redan första kvällen frågar Henning och Karen om Svante vill bli deras spermadonator så att de får en chans att bli föräldrar. Med det som utgångspunkt kommer alla relationer att prövas. Fråga som ställts kräver ett svar vilket inte är helt lätt och Svante måste få tid på sig. Men förutom frågan och de funderingar den för med sig finns här också känslor och laddningar som de inblandade också måste förhålla sig till.

På något sätt förblir jag som läsare hela tiden distanserad till de olika karaktärerna. De kommer aldrig nära och berör därför inte på djupet. Men, jag tänker att det är meningen. Att jag som läsare skall få kika in i några medelklassmänniskors liv medan de försöker få en semestervecka att verka helt normal med loppisar, glassätande och middagar samtidigt som allt är satt i rullning och riskerar att fall om inte aktiva räddningsinsatser för vänskap och kärlek görs. Om de nu bör göras. Jag gillar helt enkelt distansen i den här boken för den finns inte bara mellan läsaren och berättelsen - den finns också mellan de fyra vuxna karaktärerna. De som borde stå nära varandra, men egentligen inte gör det. Så där som det nog ofta är i livet.

(Rec.ex från Lavender Lit)

23 juli 2017

berlinerpopplarna

Berlinerpopplarna (ljudbok)

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde är en sådan där bok jag hört talas om, men som jag egentligen aldrig tänkt läsa. Men, eftersom jag nu läst en del annat av henne som jag gillat kände jag att det var dags att även ge första boken i sviten om Neshov en chans. Tur det för det här är bra! Den enda nackdelen med att läsa den, eller lyssna på den rättare sagt, är att del 2 och 3, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar, inte finns på min ljudboksapp än, men de kanske kommer för den nyligen utkomna del 4, Det finns alltid förlåtelse, finns där.

I boken möter vi tre bröder som alla är i medelåldern och som inte haft någon vidare kontakt de senaste tjugo åren. Tor har bott kvar på gården Neshov utanför Trondheim i alla år och är grisbonde sedan det inte bar sig med mjölkkorna. Gården går knappt runt och förfaller allt mer, men Tor upprätthåller tron på att hans gamla mor sköter den med glans och ser inte förfallet. Fadern bor också kvar på gården och är något av en skuggfigur. I sin ungdom hade Tor en romans som ledde till ett barn, Torunn. När modern ligger för döden kontaktar Tor sin dotter för att hon skall få en chans att säga adjö till sin farmor, en kvinna hon aldrig tidigare träffat. Något oväntat reser Torunn till Trondheim trots att detta är precis före jul och hon egentligen hade helt andra planer för julfirandet. Margido är den andra brodern och han äger och driver en begravningsbyrå med gott renommé. Han är precis som brodern Tor ogift och en högst disciplinerad man. Mycket ovilligt återvänder han till barndomsgården denna jul. Än mer motvilligt anländer den tredje brodern, Erlend, som är betydligt yngre än de andra två, faktiskt bara ett par år äldre än Tors dotter Torunn. Erlend flyttade som ung till Köpenhamn eftersom hans homosexualitet inte accepterades hemma på gården. Han älskar sitt liv i Köpenhamn där han jobbar som dekoratör och har ett långvarigt samboförhållande med mannen han gett smeknamnet Krumme.

Att allt inte står rätt till vare sig på gården eller i familjen är som ni förstår tydligt. Det är en söndrad familj med mycket undertryckt och en mor som styrt deras liv på ett sätt som bidragit till mycket sorg och smärta. Men, det är inte en bok som är tung att läsa. Här finns så mycket vackert mitt i allt trasigt. Skildringen av hur Tor och hans grisar är full av ömhet. Denna man som på många sätt är så patetisk, för att låna Torunns ord, har så mycket kärlek för de djur han lever av. Det är närmast rörande ibland. Kärleken mellan Erlend och Krumme är stabil och trygg, även om Erlend är livrädd för att Krumme skall upptäcka något om hans bakgrund på Neshov. Margido är svårare att ringa in, men jag tycker ändå om denne man som liksom stängt in sig bakom korrektheten, men i slutänden skall visa sig vara den som haft bäst koll på familjehemligheterna. Torunn behövs för att ställa frågorna och driva bröderna framåt.

Överraskande bra bok som verkligen gav mersmak! Kommer inte de andra två delarna som ljudbok snart måste jag nog köpa dem eller låna dem på biblioteket för än vill jag inte släppa familjen på Neshov.

21 juli 2017

slutet på världen som vi känner den

Slutet på världen som vi känner den (inbunden)

På Bokmässan förra året var jag på ett kort seminarium där Erlend Loe läste högt ur sin tredje bok om Doppler och jag och många andra i salen befann oss mellan fniss och gapskratt mest hela tiden. Naturligtvis köpte jag boken efteråt!

Jag måste säga att även när jag läser boken på egen hand är den riktigt rolig och det känns som att Loe verkligen varit i högform när han skrev den. Doppler återvänder till civilisationen i Oslo efter några år i skogen med älgen Bongo. Bongo lämnar han in på kennel för hjortdjur och så tar han sig tillbaka till huset han tidigare kallat hem bara för att upptäcka att det bytt färg och att det finns en ny invånare - Egil Hegel. Doppler flyttar upp i granen på tomten och spionerar på sin familj. Det är starten och resten tror jag att jag låter er upptäcka på egen hand. Men, jag kan väl säga så här mycket att det kommer att innehålla handlingar på gränsen till galenskap, en kaninmössa, en herrans massa tv-tittande, en rullstolsbunden sensei, rumpor i långa rader och en dos samhällskritik mitt i alltihop.

Jag har läst alla böckerna om Doppler. Den första boken, passande nog med titeln Doppler, gillade jag medan den andra boken, Volvo lastvagnar, inte föll mig i smaken. Slutet på världen som vi känner den är absolut bäst i hela serien och jag måste säga att det är riktigt roligt att bli så underhållen av litteratur! Och lite i smyg sådär blir jag smått sugen på att också bara släppa mallar och ramar för hur livet skall levas och ge mig själv en dos av dopplertänket. Men en mycket liten dos då. :)