1 maj 2016

kongospår och bläckfisken

Jag lyssnar och lyssnar men läser nästan inte alls längre. Ändå finns det massor av pappersböcker som ligger här i lägenhet och verkar så lockande. Men, nu när allt med jobb, lägenhet, högskolekurser och annat har lugnt ner sig kanske jag kan våga mig på att läsa själv igen. Hoppas orken finns! Men, innan jag ger mig i kast med läsandet kommer här först några rader om de två senaste böcker jag lyssnat på.

Kongospår (mp3-bok)

Kongospår är andra delen i Christian Unges serie om kirurgen Martin Roeykens. Den här gången är det smutsiga affärer i Martins egen släkt som leder honom rakt in i hetluften. En patient på sjukhuset i Stockholm känner igen Martins efternamn och det visar sig att mannen varit bekant med Martins farfar och att han har något viktigt att berätta. När Martin försöker få sin far att svara på frågor om släkten möts han av ovilja. Martin åker därför till sin farbror i Belgien och den situation som redan blivit farlig och krävt dödsoffer trappas upp alltmer. 

Jag gillar Unges böcker av någon anledning. Det är förstås närmast osannolik att en svensk kirurg skulle hamna i de situationer som Martin Roeykens gör, men jag bortser helt från det och låter mig ryckas med i tempot och handlingen. Del tre, Saharasyndromet, kommer snart att bli läst den med! 

Bläckfisken - en vidunderlig kärlekshistoria (mp3-bok)

Jimmy började som ungdomsbrottsling, men sedan femton år är han en laglydig medborgare, om än i princip helt instängd i sin mors lägenhet där han tillbringat åren med att spela diverse dataspel och äta chips. Nu har dock hans handläggare på Arbetsförmedlingen fixat en praktikplats till honom på det mycket närbelägna Sjöfartsmuseet. Han börjar som dammtorkare, men tilldelas snart uppgiften att mata bläckfisken i sumpen. Bläckfisken blir bara större och större och Jimmy vet inte riktigt vad han skall göra med den. Samtidigt börjar folk försvinna spårlöst, gangsters dyker upp och så är det flickan som får Jimmy hjärta att klappa. 

Säga vad man vill, men för att vara en person som inte gillar skrönor läser jag oväntat många ... Det här är definitivt en skröna, men jag kan stå ut för att författaren på något sätt är så mån om sin huvudkaraktär. När allt spårar ur blir jag som alltid rätt matt, men jag hejar ändå på Jimmy och vill att det skall lösa sig så allt blir bra för honom. En lite udda bok, inte lika bra som Gräspojken av samma författare, men väl avvägd i längd. Gillar du skrönor - ge Bläckfisken av Christer Lundberg en chans! 

30 apr. 2016

bokbloggsjerka 29 april - 2 maj

jerka11

Helg och dags för jerka!

Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Det här med hemtrakter alltså ... Vad är ens hemma längre? Jag har flyttat en hel del så när någon frågar "Vart kommer du ifrån?" vet jag knappt vad jag skall svara längre. Och är ens vart man kommer ifrån och hemtrakter samma sak? Ja, ni fattar, det är lite snurrigt här. :)

Men, för att göra en lång historia kort bestämmer jag att just nu och för jerkans skull är hemtrakter detsamma som där jag bor i dagsläget och det är Skövde. Vad kan jag då om litteratur från Skövde? Typ ingenting faktiskt. Men, jag vet att deckarförfattaren Kristina Appelqvist skriver böcker med koppling till Skövde och det fiktiva Västgöta universitet (i verkligheten heter den akademiska högborgen Högskolan i Skövde). Jag har inte läst någon av hennes böcker än, men det måste det nog bli ändring på snart!

26 apr. 2016

livet enligt hildy good

Livet enligt Hildy Good (mp3-bok)

Ni vet sådana där tv-serier som man egentligen inte är särskilt intresserad av men som man tittar på ändå emellanåt för de är ju inte direkt dåliga, kanske är de rent av lite trivsamma mellan varven, och framför allt kräver de ingen ansträngning? Precis så kände jag för Ann Learys bok Livet enligt Hildy Good. Det är varken ett bra eller dåligt omdöme, det är liksom bara helt neutralt.

Hildy, en kvinna i övre medelåldern, jobbar som framgångsrik mäklare i en amerikansk småstad och tar ett glas eller två för mycket mellan varven. Hennes två döttrar oroar sig för henne och har redan skickat henne ”på torken” en gång. Hildy tycker dock att det hela är överdrivet, men hon dricker numera bara vin och bara i smyg. Hon är skild från sin man som kommit ut som homosexuell och hon träffar istället skrotsamlaren Frank när andan faller på. Frank är en barndomskamrat och tillika en gammal kärlek från förr. Livet rullar på med diverse vardagshändelser för såväl Hildy som  övriga i staden och jobbmässigt får Hildy kämpa en del för att få vissa hus sålda och i andra fall för att få bli den som mäklare som får sälja huset. Hon har det rätt bra helt enkelt, men de där glasen vin börjar bli allt fler och allt oftare och hennes relation till alkohol börjar tydligt bli ett problem.

En feelgoodroman med en hel del stänk av bekymmer – så skulle jag beskriva Livet enligt Hildy Good. Några timmars lättglömd verklighetsflykt. Mer än så behövs inte ibland.

23 apr. 2016

bokbloggsjerka 22 - 25 april

Veckans bokbloggsjerka lyder som följer:

Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Jag är väl i princip sugen på att läsa lite vad som helst som inte är studierelaterat. Har en hel massa böcker som ligger här hemma och lockar men allra, allra mest lockar nog Hela härligheten av Margaret Mazzantini. I alla fall är det den som lockar mest idag, imorgon kan det vara en helt annan bok som toppar listan. :)

Hela härligheten (häftad)

21 apr. 2016

19 apr. 2016

keep calm and study hard


Jag läser två högskolekurser på distans denna termin. En blandning av tvång och frivillighet och eftersom det finns ett litet mått av tvång i det, vilket det inte gjort sedan jag gick min lärarutbildning en gång i (forn)tiden, känner jag att jag måste klara kurserna och plocka hem poängen. Därför har jag nu försvunnit in i någon slags rapportskrivningskoma vilket gör att inte mycket annat än det som är relaterat till rapporten blir läst. Och så skall det ju skrivas också ... Men, för att slippa en massa stress i maj, när jag vill sitta på uteserveringar och dricka latte, så har jag gett mig själv en snäv deadline. Den ena kursens slutrapport skall snabbt sammanställas och lämnas in - allt för att bli av med den! Naturligtvis är det den dåliga kursens rapport jag behandlar så styvmoderligt. Den bra kursens uppgifter ger jag betydligt mer omsorg. 

Så, om det inte blir så mycket uppdaterat här på ett par veckor och om det ser ut som att jag slutat läsa skönlitteratur (hemska tanke!) så är det bara tillfälligt. Snart är jag tillbaka i fiktionens förlovade land! 

14 apr. 2016

i tiden

I tiden (inbunden)

Att läsa I tiden av Lyra Ekström Lindbäck är för mig lite som att resa till en annan planet. Jag har aldrig varit intresserad av mode och musik och har därför alltid varit hopplöst ute vad gäller sånt. Bokens Christoffer har däremot koll. Han är på väg att fylla trettio, jobbar som modeskribent och rör sig i Stockholms innekretsar. Alla runt om honom befinner sig i samma värld och jag anar att det finns någon slags hierarki i allt detta och att Christoffer tillhör det övre skiktet. Trots att han lyckats lämna sin hemstad, sluppit radhuslivet som hans syster lever, och lever precis det liv han drömde om finns ett tomt hål inom honom. En trötthet som maler ner honom.

Jag kan inte relatera till Christoffers liv. Alla modeskapare och märken som boken är sprängfylld med - jag vet inte vilka de är och hur deras kläder ser ut. Jag har en vag uppfattning om betydelsen av vissa stadsdelar. Men, på något sätt dras jag ändå in i boken. Jag är garanterat inte målgruppen för den här boken, men den är välskriven och jag fortsätter läsa ända till slutet och jag fascineras mer än tröttas, min okunnighet till trots. Den enda likhet mitt liv har med Christoffers är ångesten runt trettio. Jag brottades också med en "är detta allt"-känsla, en tomhet, en livsirritation, livstristess. I det kan jag känna igen mig, annars är det en inblick i en livsstil jag aldrig varit nära och inte heller har velat vara nära.

Jag tycker det finns vissa likheter mellan Olga Ravns bok Celestine och Lyra Ekströms Lindbäcks I tiden. Båda har den förlängda ungdomen, det liksom flytande livet utan tydligt mål som tema. Skillnaden är att Ekström Lindbäcks bok rent språkligt tilltalar mig betydligt mer - det är en lättare penna, men ändå med ett alldeles eget uttryck.

(Rec.ex från Modernista)

13 apr. 2016

turkanarapporten

Turkanarapporten (mp3-bok)

Turkanarapporten av Christian Unge är första delen i en serie där kirurgen Martin Roeykens utgör huvudperson. Jag har varit nyfiken på Unges böcker ett bra tag, men ni vet hur det är, ibland kommer man liksom aldrig till skott. Men, som så ofta annars, var det Storytel och ljudbokslyssnande som gjorde att det äntligen blev av. Tur det!

Turkanarapporten utspelar sig till största delen i Kenya där Martin hamnat på ett uppdrag för Läkare utan gränser. Martins äktenskap är i gungning och han har väl i ärlighetens namn mest flytt fältet genom att ta uppdraget i Kenya. Sjukhuset är en tillfällig lösning och förhållanden inte optimala, men Martin gör sitt jobb och opererar dygnet runt. Det är långt ifrån hans första utlandsuppdrag och han har ett gott rykte som kirurg, men som person är han känd för att ha svårt för auktoriteter.

Till samma by som Martin befinner sig kommer också antropologen Nadine, som lyckas fånga hans intresse genom att berätta om sina studier i Turkanaprovinsen i norra Kenya. Hon var där många år tidigare och studerade manlig sexualitet, men nu när hon återvänt och träffat dessa män igen är de helt förändrade. Tröga, slöa och vissa verkar närmast förståndshandikappade. Martin ser det som en medicinsk gåta, men snart tar saken en annan vändning då Nadine blir kidnappad. Det skall visa sig att det finns krafter som gör allt för att skydda hemligheten om vad som hände i Turkana många år tidigare.

Jag gillade den här boken även om den kanske var i längsta laget. Unge har med Martin Roeykens lyckats skapa en huvudkaraktär som är en sådan där person man både tycker om och stör sig lite på mellan varven. Sånt gillar jag! Språket och stil är kanske något hårdare än vad det är i böcker jag normalt läser i genren, men det kan också hända att Stefan Sauks uppläsning gjorde att det upplevdes som hårdare. Jag blir dock inte alls avskräckt av detta utan snarare var det rätt skönt att läsa något som inte påminner precis exakt om allt annat, så jag tänker definitivt läsa de två andra böckerna om Roeykens - Kongospår och Saharasyndromet.

12 apr. 2016

en världsomsegling - uppdatering


Jag är som bekant med i En världsomsegling på 366 dagar som anordnas av Johannas deckarhörna. Min tanke har inte varit att den här bloggaktiviteten skall få styra min läsning utan den är mer som en kul grej bara. När jag nu, så här drygt ett kvartal in på året, ser över listan på besökta länder är det ju ändå lite nedslående. Sverige, Storbritannien och USA går bort i den här utmaningen eftersom de länderna ändå brukar bli välbesökta av oss bokbloggare. Kvar är då resten av världen och det är ju en hel massa länder det. Hur ser det ut för mig hittills? 

Jag har lyckats få med två nordiska länder - Finland och Danmark. Övriga Europa representeras av Nederländerna, Spanien, Frankrike och Italien. Sydamerika finns med på ett hörn med Falklandsöarna. Sedan är det tomt. Inte en enda bok som utspelar sig i Asien, Afrika, Oceanien eller Nordamerika. 

Min läsning av världslitteratur är verkligen skrämmande liten. Efter att ha sett listan borde jag nu börja kasta mig över böcker som utspelar sig någonstans i Asien eller Afrika. Leta upp författare från Oceanien. Till och med börja undersöka den isländska författarscenen. Men ... Jag är en lustläsare och just nu orkar jag inte riktigt läsutmana mig själv. Jag fortsätter läsa svenskt och västeuropeiskt ett tag till. Vem vet - kanske hösten blir världslitteraturens höst!

Hur går det för er andra med världsomseglandet? Har ni lyckats ta er till alla världsdelar än?  

11 apr. 2016

min fantastiska väninna

Min fantastiska väninna (inbunden)

Jag läste och lyssnade om vartannat. Jag sögs in i bokens värld och blev helt upptagen av den under några dagar. När allt var över visste jag inte vad jag skulle skriva så jag har skjutit upp det till nu, en dryg vecka senare. Inte för att det har gjort saken lättare.

Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna levde upp till alla förväntningar och samtidigt var den så mycket mer än jag hade väntat mig. Den är en hel värld. Bokens kvarter utgör Elena och Lilas, huvudpersonernas, hela värld och på något vis blir de hela min värld under läsningen och lyssning. Vad skriver man om en sådan läsupplevelse? Jag kan skriva att den är en stark skildring av vänskapen mellan två flickor under uppväxtåren. Elena - den som får möjligheterna. Lila - den som har begåvningen, men inte får möjligheterna. Jag kan skriva att den är en stark skildring av klass och ekonomisk utsatthet i 50-talets Neapel. Jag kan skriva om våldet som finns i bakgrunden. Om strävan efter något bättre. Om omständigheter som gör att vissa inte får möjligheten till utbildning. Om liv som blir bestämda på förhand. Problemet är bara att jag faktiskt inte vet hur jag skall skriva om allt detta. Jag är närmast tagen av boken och alla dess dimensioner. Elena, Lila, kvarterets pojkar, föräldrarna - alla lever kvar inom mig och jag känner att de alla och boken som helhet på något sätt berikat mig. Hur skriver man om det?

(Rec.ex från Norstedts)

9 apr. 2016

bokbloggsjerka 8 - 11 april

jerka11

Veckans bokbloggsjerka handlar om spänning:

Berätta om en bok (eller flera) som du tycker är riktigt spännande!

Glöm inte att låsa av Elizabeth Haynes var nästan onödigt spännande från början till slut. Det var en smygande spänning som samtidigt trappades upp och till slut var jag som läsare, som inte alls befann mig i samma situation som huvudpersonen, lätt nojig och kollade mer än vanligt att lägenhetsdörren verkligen var låst och att det såg ut som vanligt i besticklådan. Riktigt bra och riktigt spännande bok!
Glöm inte att låsa (pocket)

5 apr. 2016

celestine


Celestine (inbunden)

Jag förfördes av det snygga omslaget och den fina färgsättningen. Jag föll för baksidestexten som talar om internatskola, skilsmässobarn, dansk landsbygd och ensamhet. Jag borde ha varit mer observant på att författaren främst är poet och att det ofrånkomligen även märks i prosatexter.

Olga Ravns bok Celestine är överlastad språkligt. Den i grunden enkla berättelsen om en kvinna som likt många andra i vår samtid glider runt i någon slags förlängd ungdom och inte hittar rätt och dessutom befinner sig i en kärleksrelation på upphällningen (givetvis) drunknar nästan i Ravns språk och struktur. Det strömmar sekvenser mot läsaren och bildar en fullt begriplig helhet, men det känns ansträngt. Konstruerat. Celestine, som gett namn åt romanen, var en sextonårig flicka som på 1500-talet murades in i väggen på det som nu är internatskolan där romanens huvudperson fått anställning som lärare. Snart drar huvudpersonen runt i skolans korridorer nattetid och med det böljande nattlinnet blir symboliken onödigt övertydlig.

Nej, det här var verkligen inte en bok för mig, men nu har jag i alla fall stiftat bekantskap med en av författarna som tillhör de omtalade unga danska författarna. Nästa gång jag ger mig i kast med någon av dem får det vara en utpräglad prosaist och inte någon av poeternas prosatexter.

(Rec.ex från Wahlström & Widstrand)

3 apr. 2016

kvartalsrapport

Bildresultat för books tumblr

De tre första månaderna av 2016 är till ända och det är dags för årets första kvartalsrapport över läsningen. I år har jag blivit lite mer organiserad och har skaffat mig en system för att lätt ha koll på saker som vilket land böckerna utspelar sig i, vilket format böckerna har och, bara för att så många andra har koll på detta, har jag även registrerat om författarna är kvinnliga eller manliga. Det är något som jag egentligen bryr mig mycket lite eller inte alls om så vi får se om kön kommer att vara med framöver. Den här gång är det i alla fall det.

Antal böcker totalt: 22 st (varav 7 st är rec.ex)
Förra året vara samma siffra 26 st, men i år läser jag också två högskolekurser på distans så det kan nog förklara att siffran är något lägre.

Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (7 st)
England (4 st)
Frankrike (3 st)
USA (2 st)
Nederländerna (1 st)
Finland (1 st)
Spanien (1 st)
Falklandsöarna (1 st)
Italien (1 st)
Okänt (1 st)

Ja, här är allt som vanligt som ni ser. Sverige kommer alltid att toppa min lista, men jag har ju i alla fall lyckats få med Nederländerna, Italien och Spanien och de länderna är inte så vanligt förekommande i min läsning.

Format
Ljudbok 12 st
Inbunden 7 st
Pocket 2 st
E-bok 1 st

Det råder ingen tvivel om vilket som är mitt favoritformat nuförtiden. Vet inte hur det blev så, men jag verkligen älskar ljudböcker! Annars är pocket mitt favoritformat vilket man kanske inte kan tro av statistiken att döma. Förklaringen ligger i att rec.ex oftast är inbundna (eller e-böcker) och därför blir de inbundna så många. 

Kvinnliga författare 13 st
Manliga författare 9 st

Ja. så här såg könsfördelningen ut bland författarna. Vet inte riktigt vad jag skall säga om det. Jag läser det jag vill och har lust med, oavsett författarens kön. 

Enstaka noveller 3 st
Sverige 2 st 
Italien 1 st

Några enstaka noveller hann jag också med som ni ser. Det är trivsamt att varva romanläsningen med en novell då och då. Även här är jag mycket förtjust i ljudboksversionerna. En novell brukar ta ungefär en halvtimme att lyssna på och det är ju alldeles lagom emellanåt.

Till sist måste jag förstås tala om vad som har varit bäst också och det var rätt svårt för jag har läst mycket bra de här månaderna, men de här är nog ändå allra bäst:

Bästa roman: Där vägarna möts av Tommi Kinnunen och Avd. för grubblerier av Jenny Offill
Bästa spänning/deckare: Allt att förlora av Sabine Durrant och Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Där vägarna möts (inbunden) Avd. för grubblerier (inbunden) Allt att förlora (inbunden) Jag lät dig gå (inbunden)

1 apr. 2016

bokbloggsjerka 1 - 4 april

jerka11

Fredag och jag lider fortfarande av omställningen till sommartid, men ett jerka-svar skall jag väl orka knåpa ihop tröttheten till trots.

Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Jag gör det enkelt för mig och nämner en favoritklassiker: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Bokens bärande tema, har man rätt att döda en människa för att rädda en annan, blir inte daterat och boken är även på många andra sätt aktuell, t ex finns det fortfarande många kvinnor runt om i världen som är fast i äktenskap som gör dem olyckliga.

I den här utmaningen skulle vi välja en bok som är minst hundra år gammal. Jag tänker att bokbloggsvärlden trots allt läser en del klassiker. Det brukar finnas klassikerutmaningar på sommaren, en del läser Austen mellan varven, någon fräschar upp sin Shakespeare. Dessutom har många av oss läst litteraturvetenskap och fått vår beskärda del av klassiker den vägen. Då kan jag tycka att böcker som är av betydligt senare datum lyser med sin frånvaro. Vart är böckerna från 1973? 1987? 1994? Jag är bedrövligt dålig på att läsa böcker från 70-, 80-, och 90-talen. Vet knappt vad som gavs ut då (förutom Sidney Sheldon o dyl då).

Nyheterna lockar. Inte bara i böckernas värld. Vi lever i ett samhälle som rusar framåt och böcker förlorar snabbt sin aktualitet och frågan är om inte breddlitteraturen alltid gjort det. De böcker som lever kvar är de som något sätt lyckas förvalta de stora och de eviga frågorna på ett sätt som gör dem aktuella även om samhället förändras på andra sätt.

Doktor Glas (pocket) Doktor Glas (häftad) Doktor Glas (e-bok)

28 mars 2016

så länge du är min syster

Jag hade ju något så ovanligt som en plan för mitt läsande under påsk och ännu mer oväntat följde jag planen till punkt och pricka. Första boken som blev utläst skrev jag om häromdagen och andra boken läste jag ut under gårdagen - Så länge du är min syster av Peo Bengtsson. Påskekrimet då? Jo, precis som väntat fick det bli i tv-version och jag såg Wallander-filmen Den orolige mannen. Wallander funkar alltid som avkoppling och vad annat än avkoppling vill man ha på annandag påsk? Ferrantes bok, Min fantastiska väninna, har jag också påbörjat och varvar e-boksläsning med ljudbokslyssnande. Vad jag tycker om den får ni veta på recensionsdagen den 11 april.

Så länge du är min syster (pocket)

William och Betty är syskon och växer upp med två föräldrar som inte är kapabla att ta hand om dem. Efter föräldrarnas skilsmässa blir detta allt tydligare och mamman, som de bor hos, vill egentligen inte ha dem där utan väntar mest på att de både syskonen skall klara sig själva. Detta göra att bandet mellan William och Betty blir starkt. De har bara varandra och måste kunna lita på varandra och stötta varandra i alla lägen.

I vuxen ålder har de båda svårt med relationer byggda på kärlek. William har en relation med en gift kvinna, det är som att både ha någon och att inte ha någon. Det gäller bara att inte bli kär, att hålla det till sex och träffar på hennes villkor och inget annat. Betty har under åren haft många beundrare, men själv tröttnar hon så snart förälskelsen skall övergå i något mer bestående. Tills Christian dyker upp. Christian blir den stora kärleken och hennes relation med Christian gör att Betty och Williams relation förändras och utsätts för prövningar.

Så länge du är min syster var en bok helt i min smak. En syskonrelation jag upplevde som trovärdig. Människor som är lite trasiga, men ändå lever på så gott de kan. En bakgrund som förklarar nuläget. Vanliga människor på många sätt. Jag blir en del av William och Bettys tillvaro för några timmar och känner att världen är som den är, men tack och lov för att William har Betty och för att Betty har William. Ibland är syskon det viktigaste och mest värdefulla man har och Peo Bengtsson har fångat och skildrat det på det där fina och lågmälda sättet som jag uppskattar så mycket.