22 nov. 2017

en liten litterär enkät

Bildresultat för books

Ni vet hur det är - ibland orkar och hinner man inte läsa. Tyvärr. Men, för att bloggen inte helt skall somna in kommer här en enkät som från början dök upp hos Just nu - Just här i samband med en bokutlottning. Här blir det dock ingen utlottning, utan bara svar på frågorna.

1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor (egentligen för långt, gillar bäst 300 - 350 sidor)
c) 647 sidor


3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band 

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna (det blir så jobbigt att läsa tycker jag)
g) Skriva i böcker

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

Nära fåglar (inbunden)  Stanna hos mig (inbunden)  Mitt hjärtas oro (inbunden)


6. Årstid då jag läser allra mest
a) vår
b) sommar (läser hyfsat jämt över året, men några extra bok blir det under semestern)
c) höst
d) vinter

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare i bokhandel (fast egentligen vill jag nog inte jobba i bokbranschen faktiskt)

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?
Oj, det här är ju nästan omöjligt att svara på men Norstedts, Nilsson förlag och Sekwa brukar alltid ha böcker som lockar mig i sin utgivning.

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong
(Jag gillar verkligen inte någon av de ovan nämnda och vill nog också lägga till poetiskt språk till listan)

10. Vad får dig att följa en annan bloggare?
a) Informativa inlägg
b) Personliga inlägg
c) Fina inlägg
d) Fokus på litteratur (personliga inlägg med fokus på litteratur och med inslag av annan kultur är nog det rätta svaret för min del)
e) Blandad mix om kultur i alla former
f) En salig blandning (a-e)

11. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

12. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

(Jag läser mest nyutgivet, men bara sådant som intresserar mig. Jag läser långt ifrån alla snackisar - det är inte viktigt för mig att alltid ha läst dessa)

13. Jag ser fram emot nästa bok av…
Anne Tyler, Linn Ullmann, Elly Grifftihs, Sara Paborn, Tommi Kinnunen, Mikael Niemi och en hel massa andra författare som jag just nu inte kommer på. :)

18 nov. 2017

han fattas mig

Med anledning av Rikard Wolffs alldeles för tidiga bortgång återpublicerar jag här mitt inlägg från 2 november 2012 om hans självbiografi Rikitikitavi. Den boken bär jag verkligen med mig och det är en av min allra bästa läsupplevelser. Wolff hade en speciell plats i mitt hjärta och han lämnar ett tomrum. Han fattas mig, han fattas oss.
___________________________________________________

Rikitikitavi (pocket)

Redan femtio sidor in i boken är det omöjligt att inte leta upp en Spotifylista med Edith Piaf och låta hennes röst och hennes sånger bilda kuliss till läsningen av Rikard Wolffs självbiografi Rikitikitavi. Faktum är att jag närmast slukar boken. Kan inte fatta att den är så bra. Med nästan löjlig exakthet dånar Hymne A L'Amour ur mina högtalare samtidigt som Rikard tillbringar sin första natt med Kjell och allt blir så stort även för mig som läsare. På samma sätt vill jag ibland bara gråta och sjunga Mon Dieu tillsammans med Rikard när ännu en kärleksrelation tar slut.

Boken handlar dock om så mycket mer än Rikards kärleksrelationer (och om så mycket mer än hans karriär). Boken skildrar hans föräldrars liv tillsammans. De judiska inslagen i släkten. Rikards förlamande rädslor som barn, en rädsla som nästan tar över hans liv emellanåt. Han är rädd för allt tycks det. Det är också en skildring över ett Sverige som var och ett Sverige som är. Det är framtidslöften i nybyggda Stockholmsförorter och maxitegelvillor i Karlstad med allt som dessa symboliserar. Det låter så stort på framsidan med "en folkhemsberättelse" men det är precis vad det är till stora delar och Wolff lyckas mycket bra med att beskriva hur Sverige förändras från 1950-talet till nutid. Här ser vi också hur människor krisar bakom gardinerna. "Pappa är uppe och går igen" heter det, ibland med Cullbergs Kris och utveckling i handen. Rikard krisar på andra sätt, men visst krisar han. Det gör vi väl alla.

Här finns också inslag som vi känner igen från Jonas Gardells bok. Klubbarna för de homosexuell i Stockholm, glåpord som slängs efter de homosexuella. Rädslan för AIDS. Människor som dör. Wolff tänker sig inte alltid för, går på HIV-kontroller regelbundet. Och han blir kär, både före och efter HIV och AIDS, både för och efter bromsmedicinerna. För detta är en bok om kärlek. Om kärlek inom familjen, mellan mamman och pappan, mellan Rikard och hans föräldrar, mellan Rikard och ett antal män. Mellan Rikard och hans dotter. Ett barn som har får tillsammans med Stina Gardell och som avslutar boken. Livet ljusnar för Wolff. Jag ler.

17 nov. 2017

den svavelgula himlen

Den svavelgula himlen (inbunden)

Kjell Westö har en viss lockelse. Egentligen är jag en alldeles för rastlös läsare för hans långsamma berättarstil, men hans sätt att skriva går hem hos mig när det är i ljudboksformat. Jag lyssnade på Hägring 38 får några år sedan och nu har jag lyssnat på Den svavelgula himlen. I pappersboksformat hade jag lagt undan den, inte orkat. Nu är jag glad att jag lyssnat för det är verkligen en resa genom liv och samhälle som Westö tar oss med på.

Berättelsen tar sitt avstamp i 1960-talet då en pojke från ett lägre medelklasshem en sommar blir vän med Alex, son i den betydligt mer välbeställda familjen Rabell. Klassperspektivet är tydligt i såväl skillnaden på bostad som föräldrarnas arbeten och skall förbli tydligt boken igenom. De två pojkarna förblir vänner under hela uppväxten men det är en ojämlik vänskap på flera plan och bakom den välputsade fasaden i Alex familj finns hemligheter alla gör allt för att de inte skall komma ut. Alex har en syster, Stella, som pojken, eller kanske snarare ynglingen vid det laget, blir kär i och inleder en relation med. Han och Stella skall komma att kretsa runt varandra hela livet, men det är ingen enkel saga.

Westös bok lyckas med konststycket att verkligen vara ett helt liv. Här finns framgångar och bakslag, klasskillnader, vänskap, ovänskap och vänskap som emellanåt faller i glömska. Här finns kärlek, passion, giftermål, skilsmässor, barn och barnbarn. Liv som såväl frivilligt som ofrivilligt flätas samman. Och hela tiden och överallt finns samhället och dess utveckling. Inte bara som en fond utan som en lika stor förutsättning för boken som personerna i den.

Jag pendlar mellan att vara allt från mycket förtjust till lite trött under läsningen vilket faktiskt påminner en del om hur huvudkaraktärerna också känner eller beter sig. Jag är mer förtjust i delarna fram till vår egen samtid. Där blir samhällsvinklingen kanske lite väl mörk i mitt tycke, men de första tre fjärdedelarna av boken har min uppmärksamhet fångad och det kan definitivt bli mer Westö framöver för min del. Men, det får ju bli i ljudboksformat då.

12 nov. 2017

mera finländskt

Blå villan (inbunden)  Den svavelgula himlen (inbunden)

Det funkade ju så bra att läsa finländskt i somras att det gav mersmak så nu parallell-läser jag två böcker från vår granne i öster igen - Blå villan av Eva Frantz och Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Gillar båda hittills!

Någon annan som läst? Vad tyckte du om boken/böckerna?



7 nov. 2017

tunneln i slutet av ljuset

Tunneln i slutet av ljuset (ljudbok)

En man mår psykiskt dåligt och ångesten är en ständig följeslagare sedan många år. Så en dag uppenbarar sig en utväg - en annons på nätet där någon som vill döda söker någon som vill dö. Detta fångar genast mannens intresse och han besvarar annonsen. Det han får veta är att han någon gång under de kommande tolv månaderna kommer att dödas, men hur förblir hemligt. Under tiden får han en miljon kronor i månaden att göra vad han vill för. Han skriver genast på kontraktet, men vad händer om han skulle ångra sig? Det tar han aldrig reda på innan signaturen sitter där - detta är ju vad han vill.

En annorlunda bokidé som väckte min nyfikenheten, men Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset var rent obehaglig läsning. Mannen kastar sig ut i ett liv fyllt av fester, sprit, kvinnor och tappar all kontroll. Han reser och lever rövare. Det är något djupt sjukligt över hela hans beteende. Hans psykiska sjukdom försvinner inte heller och allt blir bara en spiral av händelser som får även mig som läsare att må dåligt. Jag blir arg, irriterad, beklämd och boken påverkar faktiskt mitt humör negativt.

Nej, det här var en konstig läsupplevelse och jag ångrar nästan att jag lyssnade klart på boken. Nu måste jag nog kompensera detta med något lättsamt och glättigt, för den här boken vill jag snabbt skaka av mig.

4 nov. 2017

efter emma

Efter Emma (inbunden)

Sara och Emma är barndomsvänner och trots att Sara sedan flera år bor i Göteborg har de hållit kontakten. Nu har inte Emma hört av sig på nästan två månader och Sara misstänker att något har hänt. Hon återvänder därför till sin hemstad Gävle och en historia som inte riktigt är vad den först verkar tar sin början.

I Anna E Wahlgrens bok Efter Emma varvas nutid och Saras återkomst till Gävle för att söka efter Emma med dåtid och nedslag i Sara och Emmas uppväxt. Emmas barndom kantas av social utsatthet i ett av Gävles mer problemfyllda områden, medan Emma kommer från en trygg villatillvaro. Det är en vänskap där den ena parten hela tiden har ett visst övertag. De både vännerna upplever saker tillsammans som gör att det finns mörka hemligheter som aldrig bör komma fram. Det är risken för dessa avslöjanden som gör att Sara är tillbaka i hemstaden.

Boken är aningen för vag för min smak. Det hintas om att saker hänt, men det tar alldeles för lång tid innan det börjar tydliggöras vad det handlar om och spänningen kan ta trappas upp. För mig är det aldrig ett bra tecken när jag tänker "men kom till sak nångång" under läsningen. Men, sista halvan av boken har ett bättre driv och det blir spännande utan att bli överdrivet - plus för det. En annan sak som för mig personligen var lite kul är att jag känner igen mig i beskrivningen av Gävle, vet var gatorna ligger, hur det ser ut etc då jag har delar av min familj boende i Gävle. Förutan det är boken inget särskilt egentligen och den sticker inte ut från mängden. Den funkar som lättläst tidsfördriv, men mer än så är det inte.

(Rec.ex från Bokfabriken

3 nov. 2017

skrik tyst så inte grannarna hör

Skrik tyst så inte grannarna hör (inbunden)

Karin Alfredsson är tillbaka och levererar en bok som är väl värd att spendera några timmar med. Jag läste alla böckerna i hennes serie om läkaren Ellen Elg som befann sig på olika håll i världen och hamnade i deckarliknande situationer med kvinnors utsatthet som gemensam nämnare. I Skrik tyst så inte grannarna hör har Alfredsson lämnat Ellen Elg bakom sig och istället skrivit en fristående roman på temat hustrumisshandel. Ja, det är ingen spoiler för titeln säger ju vad det handlar om och kanske att titeln är lite för tydlig med det. Inte för att jag som läsare nödvändigtvis behöver bli överraskad, men jag behöver ju inte veta allt redan när jag ser bokens framsida heller.

Nu är det nyss sagda trots allt en petitess. Boken utspelar sig i Zambia och Alfredsson har bott flera år i södra Afrika och jobbat som biståndschef vilket också märks i skildringen av miljöer, kultur och människorna. Det känns äkta. Just att det känns äkta har jag förresten alltid tyckt är Alfredssons styrka - hon har ett tydligt engagemang i kvinnofrågor och skriver böcker som är enkla och rättframma att läsa, men som samtidigt ger mig som läsare en tankeställare och emellanåt lite nya perspektiv. I Skrik tyst så inte grannarna hör befinner vi oss både i slott och i koja, så att säga. Den ena kvinnan är en frisörska från Sverige, som träffar en lite äldre man med god ekonomi och ganska snabbt blir det både giftermål och en flytt till Zambia, där hon lever ett privilegierat liv som medföljare till en högt uppsatt svensk statstjänsteman. Den andra kvinnan kommer från Lusakas slumområden, men har förbättrat sin ekonomiska situation något genom att flytta ihop med tjänaren till det svenska paret och de bor nu tillsammans i tjänstebostaden, men giftermål verkar svårt att få till. Både kvinnorna skall dock hamna i svåra situationer, med såväl likheter som skillnader.

Jag tycker det är kul att Karin Alfredsson är tillbaka som författare och hoppas att det kommer nytt från henne snart igen!

(Rec.ex från Bokfabriken)

31 okt. 2017

monster

Monster (inbunden)

Jag såg ett avsnitt av Kungarna av Tylösand och det var bland det värsta jag sett i dokusåpaväg. Hur ett produktionsteam kan få hälla i ungdomar så mycket sprit och kalla det tv-underhållning övergår fortfarande mitt förstånd. Jag har också sett ett par youtube-klipp med Jocke och Jonna för att några på jobbet pratade om att deras barn följde dem och jag visste knappt vilka de var. Jag fastnade inte för deras kanal. Som ni förstår är jag egentligen inte alls målgruppen för Joakim Lundells bok Monster, men ibland känner man ju bara för att läsa en storsäljare.

I medier har det skrivits en hel del om hur mamman skildras i boken. Med tanke på det trodde jag nog att boken skulle uppehålla sig mer kring det, men det är egentligen en väldigt lite del av boken. Men, tillräckligt för att man skall förstå att det här är en mamma som missbrukar, som inte förmår älska sin son och som totalt misslyckas med föräldraskapet. Lundell skildrar i boken hela sitt liv fram till nu och det är fullt av utanförskap, droger och missbruk, hemlöshet och vänner av slaget "med såna vänner behöver man inga ovänner". Bloggandet ger honom tidigt en hel del följare (för tydligen är det omåttligt intressant att se en människa smörja in sig i bajs eller runka på bisarra sätt ...) men det skall dröja flera år innan han tjänar några pengar alls på den, så pengar från soc är en livsnödvändighet.

Sedan boken skrevs har Joakim Lundell separerat från sin fru Jonna och de har lagt ner sin youtubekanal. Lundell satsar nu på musiken. Jag önskar honom lycka till med det och hoppas att hans liv blir bättre och bättre för hittills verkar det ha varit en mycket tuff resa.

29 okt. 2017

koka björn

Koka björn (inbunden)

Mikael Niemi är en författare med god variation på genrer och bokligt innehåll. Jag läste som de flesta andra Populärmusik från Vittula när den kom och blev förtjust. Därefter har jag läst hans katastrofskildring Fallvatten och rymdäventyret Svålhålet och visst finns det något i hans författarskap som tilltalar mig så det var rätt givet att jag skulle ge mig i kast med hans senaste bok, Koka björn.

I Koka björn återvänder Niemi till sina hemtrakter runt Pajala, men året är 1852. Fram över trakten drar väckelsen och bokens ena huvudkaraktär, Prosten, är den som leder det hela. Det är uppenbart att det är den verkliga prästen Lars Levi Laestadius, grundaren av laestadianismen, som fått stå som förlaga till bokens prost, och det gör det hela extra intressant tycker jag. Erkänner villigt att jag är för dåligt påläst om Laestadius för att veta vad i boken som är ren fiktion och vad som hämtat från faktiska händelser i hans liv, men det gör ju bara att jag kan fundera på det samtidigt som jag läser och lyssnar på boken. Ja, jag gjorde både och. Läste de första kapitlen, men så såg jag att det var en författaruppläsning och då gick jag över till lyssnandet. Niemi är värd att höra!

Men, nu är ju detta inte en fiktiv roman om religiös väckelse enbart. Det är också något av en deckare där Prosten och Jussi, den samepojke som han låtit växa upp hos sig, bedriver en slags privat utredningsarbete vid sidan om polisväsendet. Ett tämligen inkompetent polisväsende måste nog sägas. Det hela börjar med att en ung vallpiga hittas död i skogen och inledningsvis tror alla att det är en slagbjörn som dödat henne och det bestäms att björnen skall dödas. Prosten gör dock vissa fynd som tyder på att det inte kan vara en björn som gett sig på flickan. En våldsverkare tycks härja i bygden och med den kommer ondskan närmare och kanske är det inte bara unga kvinnor som svävar i fara utan kanske är hela väckelsen hotad.

Jag både tycker om och tycker inte om Koka björn. Det är en långsam bok, stundtals så långsam att jag tänker att jag ger upp, men ändå händer det hela tiden något litet som driver berättelsen framåt. Det kan vara en ny ledtråd, en församlingsbo som behöver Prostens hjälp, någon inblick i det samiska, länsmannens dumhet, orättvisan och bristen på förståelse för andra tankesätt, den utsatthet Jussi befinner sig i eller en föraning om vad som skall ske härnäst. Det är ständigt något som håller mig kvar och jag tycker också att den växer hela tiden. Jag anar att det här kan vara en sådan där bok som måste landa i en innan man egentligen kan säga vad man tyckte om den. Den är liksom ganska mycket på något sätt. Mustig är ett passande ord. Saker kommer nära, men inte så nära att boken smyger under skinnet. Ja, den är rätt speciell, men läsvärd på sitt sätt. Kärv kärlek skulle man kanske kunna säga.

(Rec.ex från Piratförlaget)

en droppe midnatt



Tidigare i veckan var det bokcirkelträff och boken vi läst denna gång var En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité. Min relation till Diakité består av korta inslag på tv i olika sammanhang där han alltid ger ett sympatiskt och klokt intryck och så har jag förstås hört hans mest kända låtar på radion. Ingen större kännedom om honom alltså. Jag hade inte heller några förväntningar på boken, om något så trodde jag väl kanske att det skulle bli en rätt trist upprabbling av spelningar och prisutdelningar. Så fel man kan ha!

Jag valde att lyssna på den här boken eftersom det är Jason Diakité som läst in den och det gav verkligen en extra dimension. Hans skånska blandat med den tydligt amerikanska engelskan är bara det en upplevelse. Jag visste inte ens att han hade amerikanskt påbrå - så stor var min okunnighet om denna svenska artist. Det tog inte lång stund innan jag var helt fångade av boken som verkligen är något helt annat än jag väntat mig. Det är en självbiografi, eller kanske snarare en familjebiografi som en i bokcirkeln uttryckte det, men det är i ännu högre utsträckning en bok om identitet, om att söka sin plats, om amerikansk historia, om de svartas situation då och nu. Diakité beskriver på många sätt ett USA som sällan skildras i våra massmedier och det blir en viktig påminnelse om hur svårt det sociala arvet är att undkomma. Det är också en bok om en föräldrageneration som byter hemland och i slutändan egentligen inte tycker att något land är särskilt bra, men ändå nostalgiskt drömmer om båda.

Jag gillar den lite distanserade intellektuella blick Diakité använder för att få syn både på sig själv och på andra i sin familj. Det gör att boken inte blir en känslosam historia utan snarare en slags undersökning och en inblick i hur identitetsskapande går till när man inte tillhör majoritetssamhället och därmed får så mycket gratis. Samtidigt skall sägas att Jason Diakité själv kommer från en akademisk miljö och på vissa sätt är privilegierad och det ger ännu en dimension på identitetssökandet.

Ja, den här boken har verkligen så många olika delar som är intressanta att få ta del av och jag kan faktiskt säga, vilket nästan förvånar mig själv, att jag varmt rekommenderar En droppe midnatt, särskilt i ljudboksformatet.

22 okt. 2017

jag kallade honom slipsen

Jag kallade honom Slipsen (häftad)

Milena Michiko Flasar, författare med japanskt-österrikiskt påbrå, har skrivit boken Jag kallade honom Slipsen som är en av höstens stillsamma pärlor väl värd att läsa. Den är på bara 245 sidor, med korta kapitel, mycket luft och finns en hel del skrivet mellan raderna utan att det på något sätt blir otydligt eller svårt. Det känns väldigt japanskt på något sätt. Ja, jag gillar denna bok!

Taguchi Hiro är en 20-årig japansk hemmasittare. Japanerna kallar dessa personer, som inte bara dragit sig undan omvärlden utan också sin egen familj och ytterst sällan lämnar sina rum, för hikikomori. En dag bestämmer sig Taguchi Hiro trots allt för att ta sig ut ur sitt rum och tar sig till en park där han placerar sig på en parkbänk. Där sitter han sedan hela dagarna och studerar det som händer runt omkring. Mittemot sätter sig en dag en salaryman, så kallas kontorsarbetande män i Japan. Han återkommer dag efter dag och till slut bryter de tystnaden och närmar sig varandra. Med tiden skall de öppna sig alltmer för varandra, men vad de säger och berättar för varandra låter jag er själva upptäcka.

Detta är ingen sötsliskig historia om en ung man som får vägledning och vishet av en äldre herre och sedan skriver ner klokskapen i en bok. Det här är två personer som brottas med skuld, sorg, saknad och som bara förmår öppna sig för en främling och där främlingskapet är förutsättning för hela berättelsen. Det finns något djupt existentiellt över hela berättelsen och den har en ton av allvar. Den tål att funderas på och det är ett bra betyg.

(Rec.ex från Nilsson förlag)

17 okt. 2017

eleanor oliphant mår alldeles utmärkt

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (inbunden) Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (ljudbok)

Jag kan inte låta bli att visa både omslaget till den inbundna versionen och till ljudboksversionen av Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. När jag bläddrade igenom Höstens böcker var det omslaget till den inbundna versionen som fångade mitt intresse (den till vänster). Omslaget på ljudboksversionen har den precis motsatta effekten på mig. Jag var bara tvungen att kommentera detta då. Nu över till själva boken - för den är bättre än båda omslagen faktiskt.

Eleanor Oliphant lever ensam och klarar sig utmärkt på egen hand. Hon skall snart fylla trettio, bor kvar i den första egna lägenhet hon fick av kommunen och jobbar på samma företag som hon började på efter universitetsstudierna. Livet är minst sagt inrutat, till och med lunchen är densamma varje dag, och helgerna firas med fryspizza från Tesco och två flaskor vodka. Eleanor mår enligt utsago alldeles utmärkt och hon behöver ingen annan i sitt liv. Hon håller sig på sin kant. Så dyker en av företagets IT-killar in i hennes liv, Raymond. Det börjar med att de räddar en gammal man, Sammy, som bara faller ihop på gatan. I Raymonds sällskap tvingas Eleanor på olika sätt ut ur sitt skal, men det här med att börja leva och inte bara överleva är svårt för Eleanor. 

Det kanske låter som en lättviktig roman, men det är det egentligen inte. Eleanors bakgrund är fylld av riktigt smärtsamma och traumatiska händelser och ju mer man som läsare får inblick i det desto mer förstår man den tillknäppta Eleanor och hennes skyddsmurar. Eleanor och Raymonds vänskap är också ovanligt fint skildrad och jag tycker om att saker i denna bok får ta tid utan att det blir segt. Detta är en bok om förändring, om att släppa in andra i sitt liv och om att växa som människa och Eleanors resa är värmande att följa, men tänker man sig in i hur det måste vara att vara Eleanor är den också djupt smärtsam. Det är en roman med allvar i botten, men samtidigt är den också rolig och underhållande och jag kan inte annat än tycka väldigt mycket om både Eleanor och Raymond, men också hela boken i sig. 

15 okt. 2017

för oss är natten ljus

För oss är natten ljus (häftad)

För oss är natten ljus är ännu en underbar liten feelgoodhistoria från Christoffer Holst. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag älskar Holst böcker. Det är så mycket värme och så fina personbeskrivningar och allt blir alltid så bra. Jag borde störa mig på det, för jag tycker ju egentligen inte alls som det sockersöta, men Holsts böcker vinner mitt hjärta varje gång.

I För oss är natten ljus möter vi en familj som befinner sig i USA för en begravning. Det är Oliver, en 18-åring som helst vill sitta i sitt pojkrum i Sollentuna och äta potatisklyftor. Jenny som är några år över tjugo och snart skall gifta sig med sin Dennis. Dan, den framgångsrik företagare och pappa till Oliver och Jenny. Maggan, mamma till Oliver och Jenny som efter skilsmässan från Dan kanske har blivit lite för glad i flaskan. Och så är det Malee, den unga kvinnan som Dan lämnade Maggan för. När de skall åka hem till Sverige igen visar det sig att det pilotstrejk och de blir ofrivilligt kvar i New York i fyra dagar. Eftersom hotellrummen är så dyra tvingas Dan kontakta sin syster Tammy som han egentligen inte har någon kontakt med. De dagar familjen tillbringar i New York blir fyllda av händelser, tårar, glädje, gräl, nya möjligheter och ett och annat hångel.

Mer säger jag inte om denna bok, men har ni inte läst något av Christoffer Holst tidigare är det dags. Han får en att le och må bra i hjärtat som ingen annan.

(Rec.ex från Bokfabriken)

13 okt. 2017

kvartalsrapport


Redan mitten av oktober så här kommer en försenad kvartalsrapport för juli, augusti och september. Jag hade semester (och arbetslöshet som jag såg som semester) i nästan två månader, men med flytt och annat blev det inte så mycket läst som man kanske skulle kunna tro och i september började jag nytt jobb med allt vad det innebär (i mitt fall ingen ork till läsning). Summa summarum har jag ändå läst mer detta kvartal än de två tidigare i år och det är väl gott så, men något rekordår i antal lästa böcker kommer detta inte att bli. Totalt antal utlästa böcker under juli - september blev 24 stycken.

Landmässigt då? Några udda utflykter? Ecuador är mycket udda för min del - läser nästan aldrig något som utspelar sig i Sydamerika. I Nederländerna är jag också rätt sällan på litterära besök. Den finska sommaren märks i statistiken, men Sverige har verkligen dominerat detta kvartal.

Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (12 st varav 1 även utspelar sig på Bornholm och 1 även i Norge/USA)
USA (4 st)
Finland (3 st)
Norge (2 st)
England (1 st)
Nederländerna (1 st)
Ecuador (1 st)

Genre:
Roman: 19 st
Deckare/spänning: 3 st
Dagbok: 1 st
YA: 1 st

Inte ofta YA finns representerat på genrelistan, men plötsligt händer det! Och detsamma kan väl sägas om dagboken. Deckare och spänningslitteratur har inte lockat mig det gångna kvartalet.

Format:
Ljudbok: 13 st (varav 1 radioföljetong)
Inbundet: 10 st
Pocket: 1 st

E-bok: 0 st

Ja, när det blir lite för mycket runt omkring eller när orken tryter så faller jag tillbaka till ljudbokslyssnandet. Det är väldigt avkopplande för mig att lyssna på ljudböcker, men boktraven här hemma har nu växt sig så stor att jag nog måste börja läsa för egen maskin igen. :)

Till sist och som alltid:

Bästa roman: De oroliga av Linn Ullmann och Domaren av Ian McEwan
Bästa deckare/spänning: Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Tre månader kvar av detta år (ja, eller två och en halv snarare) - hoppas på några riktigt bra läsupplevelser!

____________________________________________________________
Lästa böcker juli - september
35 Domaren av Ian McEwan
36 Majken minröjare av Karin Brunk Holmqvist
37 Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen
38 Hjärtats mörker av Jonas Moström
39 Gränsen av Rikka Pulkkinen
40 En brasiliansk, med svans av Eva Rosengren
41 Låt det som varit vila av Marianne Cedervall
42 Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe
43 Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
44 Min bästa väns fru av Peo Bengtsson
45 Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby
46 De oroliga av Linn Ullmann
47 En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand
48 Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead
49 De polyglotta älskarna av Lina Wolff
50 Onda boken av Kaj Korkea-aho
51 Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen
52 Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg
53 Honung och vinäger av Anne Tyler
54 Med askan i väska av Jelle Brandt Corstius
55 Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple
56 Swede Hollow av Ola Larsmo
57 Fårdagboken av Axel Lindén
58 Skäl av Emma Holm

10 okt. 2017

fiskarmännen

Fiskarmännen (inbunden)

Jag brukar ju alltid skriva om böcker så snart jag läst ut dem eller lyssnat klart på dem. Men, nu sitter jag här och det har gått en vecka sedan jag lyssnade klart på boken och tänk så mycket svårare det blir att skriva om den då. Detaljer försvinner liksom, men det stora hela minns jag i alla fall, så här kommer en liten text trots allt. :)

Fiskarmännen  av Chigozie Obioma läses i Radioföljetongens tappning upp av Hans Moseson något jag var lite skeptisk till, men han gör det riktigt bra och jag känner mig så härligt trygg när han läser. Det gillar jag! Boken i sig tilltalar mig också. Vi tas med till Nigeria under 90-talet och till en familj där fadern jobbar borta under veckorna vilket ger sönerna möjlighet att smita iväg på förbjudna uppdrag utan att modern vet om det. De fyra bröderna går till floden, där det är smutsigt och farligt, för att fiska, något de absolut inte får göra. Vid floden möter de en dag en galning vid namn Abulu som förutspår att en av dem skall dödas av någon av sina bröder. Detta blir starten på en nedåtgående spiral som drabbar hela familjen.

Det låter förstås som en tragedi, vilket det på många sätt också är, men tonen är inte tung och destruktiv. Det är snarare någon lättsamt över den, vilket stundtals går emot berättelsen i sig, men också tillför den en dimension som till stor del bidrar till att jag tycker så mycket om boken. Brödernas lojalitet till varandra är bokens centrum och parallellt med den finns vidskepelsen och de gamla trosuppfattningarna som blir en kontrast till det som närmast kan betraktas som en fond till berättelsen som helhet - världshändelser, inrikespolitik och ett modernt Nigerias framväxt. Det är snyggt gjort av författaren att balansera dessa delar utan att det blir för mycket. Men, trots allt är det ändå bröderna jag minns bäst från denna bok. De är så levande, så personliga. Jag tar dem till mig.