24 maj 2015

läser just nu

Här kommer en liten uppdatering om vad jag läser för tillfället. För tro't eller ej, men jag läser faktiskt, även om det går segt framåt just nu och det därför blir lite långt mellan bokinläggen på den här bloggen.

Vid sängen: Alldeles för många böcker ... Blanda annat ett rec.ex - Källan av Cathrine Chanter - som jag förr eller senare kommer att läsa. Den är faktiskt påbörjad.

Vid soffan: Glöm inte att låsa av Elizabeth Haynes. Det går sakta framåt trots spänningen.

På jobbet: Förutom diverse mejl, skolverkssidor, intranät och mötesanteckningar läser jag platsannonser när jag hinner och går sedan hem och söker jobb. En spännande och energikrävande process det här med att söka jobb! Ett nödvändighet också när vikariatet snart tar slut.

Utmaningsbok: Ingen just idag, men imorgon drar sommarens bokbingo igång!

På läsplattan: Läsplatta har jag ingen, men en e-bok som finns på min Iphone är Hyresgästerna av Sarah Waters.

I hörlurarna: Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman. Gillar att vara tillbaka i Hagfors!

Längtar efter att få läsa: Med flyt och lust igen. Just nu går det lite trögt, men det har sina förklaringar och jag läser ju i alla fall. Alltid något.

Senast köpta bok: Minns inte riktigt, men en pocketbok var det garanterat!

Källan (inbunden) Glöm inte att låsa (pocket) Hyresgästerna (e-bok) Vår egen lilla hemlighet (inbunden)

23 maj 2015

om du vågar

Om du vågar (ljudbok)

Addy och Beth har alltid varit bästa vänner och har cheerleading som gemensamt intresse. Beth är ledartypen och Addy den som ser upp till Beth och låter Beths vilja styra. Sommaren innan vi kliver in i berättelsen har de varit på ett cheerleading-läger och Addy valde då för första gången bort Beth och delade rum med en annan tjej. Det är den första sprickan. Den andra sprickan uppstår när de får en ny coach. Coachen är kylig, med en perfekt kropp och hon kräver disciplin av tjejerna, men samtidigt är hon inte äldre än att hon fortfarande har en fot i high school-världen och dess spelregler. Addy fascineras av coachen. Vill följa hennes varje exempel och hon börjar hänga allt mer hemma hos coachen och hennes familj. Beth är inte imponerad. Hon är på sin vakt. Hennes makt, hennes ledarposition är ifrågasatt och till och med fråntagen henne. Saker och ting eskalerar när en soldat med kopplingar till skolan och coachen begår självmord och både Addy och Beth försöker på olika sätt hitta sanningen bakom självmordet.

Det här är en alldeles lysande skildring av det mörka maktspel som ibland pågår bland tonårstjejer! Jag skulle kunna hävda att det bara känns igen från amerikanska high school-filmer, men ta bort cheerleadingen och ersätt den med något annat och du hittar det här maktspelet på varenda gymnasieskola i landet. Tack och lov går det väl inte så långt som i den här boken och alla är inte heller lika manipulativa som Beth. Men, en Beth-likande figur är dock påfallande lätt att hitta såväl i fiktion som verklighet och lika lätt är det att hitta någon som Addy, som backar upp Beths alla idéer och när separationsprocessen inleds är det så lätt att en Beth byts mot någon annan. Som en coach i detta fallet.

Om du vågar är Megan Abbotts femte roman, men den första på svenska och jag måste säga att den gav mersmak. Jag hoppas det kommer fler böcker av Abbott på svenska för jag stiger gärna in i hennes litterära universum fler gånger!

21 maj 2015

bingo!

Jag brukar hålla mig borta från utmaningar, men den här sommaren får det nog ändå bli en bokbingo! Det är ju kul att kryssa av sin läsning och att få full bricka måste ju innebära att man får ge sig själv en belöning, så vad kan gå fel liksom? Tiden är dessutom generöst tilltagen - från Memorial Day 25 maj till Labor Day 7 september. 

Bingobrickan hämtar man hem hos Books on the Nightstand och även om nu brickan råkar vara på engelska kommer allt jag läser, precis som vanligt, att vara på svenska. Så, vad ska jag då läsa för att få bingo? Så här ser min bricka ut:

Folklore or mythologyThat you chose because of the coverWas turned into a movie or TV showThat you saw someone else readingGraphic novel
Revolves around a holidayPublished over 100 years agoBorrowed from the libraryPart of a seriesWith a one-word title
An audiobookPoetry collectionBOTNS BOOK BINGO
(free square)
About a subject that challenges youThat scares you
Sports-relatedA prize-winnerWith footnotesSet in AsiaBy a Canadian author
That “everyone” but you has readMiddle-grade book (ages 8-12)Popular ScienceSix words or more in the titleThat you started but never finished
Jodå, nog finns det utmaningar i denna bricka - "With footnotes" och "Poetry collection" till exempel. Blir nog några besök på biblioteket i sommar! :) 

17 maj 2015

mera münchen



Nu blir det mera München och mera konst! Håll ut - förr eller senare kommer ett bokinlägg också!

                                                                Der besuch M. von Schwind                                  Münchener Biergarten M Liebermann


     Die Tänzerin Loïe Fuller av F. R. Carabin                                                            
                                                                 
I München finns tre konstmuseum samlade under namnet Pinakothek: Alte Pinakothek (medeltid - 1700-tal), Neue Pinakothek (sent 1700-tal - tidigt 1900-tal) och Pinakothek der Moderne (1900-tal och framåt + arkitektur + grafiskt). Eftersom delar av Alte Pinakothek var avstängda till följd av den renovering av museet som pågår och eftersom jag redan bestämt mig för att se modern konst på torsdagen styrde jag stegen mot Neue Pinakothek. Jag är ingen konstkännare utan tittar bara och gillar, ogillar, blir berörd eller oberörd. Tysk 1800-talskonst är kanske inte det som berör mig allra mest, med undantag för vissa tavlor och skulpturer, men jag måste säga att med hjälp av audioguiden växte vissa tavlor och jag hade riktigt trivsamma timmar på museet.


Efter konst blir man hungrig så jag tänkte att "nu skall jag satsa på tysk mat och dryck" så jag gick till Viktualienmarkt och tog en weissbier i den mysiga biergarten som ligger mitt bland alla frukt- grönsaks - och matstånd. Tog en bratwurst också. Smakade som sån där hemskt fläskkorv vissa äter till mos. Usch! När jag ändå var igång åt jag senare på kvällen leberkäse till middag. Kommer aldrig mer att upprepas ... Älskar Tyskland, men inte nödvändigtvis maten ...

 

Torsdag - sista dagen och till modernare tider! Museum Brandhorst är helt vigt åt modern konst och inrymt i en arkitektonisk pärla. Jag verkligen älskar byggnaden, både utvändigt och invändigt! Inne på museet råder fotoförbud, men tro mig när jag säger att det är värt ett besök. Modern konst har en tendens att vara smått obegriplig för mig, men ändå kan jag inte låta bli att fascineras och jag kommer på mig att tänka mer på verken från Brandhorst än från Neue Pinakothek, särskilt Creating Realities av Camille Henrot vilket är mycket förvånande för jag brukar hata videokonst. 


          


Man kan på något sätt inte vara i ett land fullt av slott utan att titta på ett. Jag menar, lite pompa och ståt får man ju ändå ha här i livet! I München ligger Schloss Nymphenburg - ett gigantiskt och kanske inte superfint slott. Slottspark med svanar, statyer och mängder av amerikanska och asiatiska turister fanns det i alla fall. Jag passade på att gå in i museidelen av slottet också och måste säga att jag blev besviken på att man fick se en så liten del. Men, festsalen var minst sagt pampig och krusidullig och i några av rummen satt galet snygga tapeter! Nu vill jag också ha ett rum i mustigt ceriserosa och vägg i vägg skall det ligga ett knallgult. Kan man ha det på slottet kan jag väl ha det i min lägenhet också! :)

Efter allt detta var jag rätt färdig och efter en tidig middag, som faktiskt var god trots tysk mat, landade jag i sängen på hotellrummet och fick nöjet att titta på tysk såpopera och så de här sköna herrarna som på bästa sändningstid spelade musik och drack öl:


Jag erkänner - jag älskar såna här märkliga tv-program! Tysk television när den är som bäst! Haha! 

Som ni förstår har jag haft en riktigt bra semester i München och nu är väl egentligen bara frågan: vilket blir mitt nästa resmål? "Jag kan flyga, jag är inte rädd" - fast finns det tåg så tar jag det! :)

16 maj 2015

willkommen nach münchen!

Bildresultat för willkommen
München - vilken välkomnande stad! Jag trivdes verkligen alldeles utmärkt under mina lite drygt tre dagar i staden och det här med semester på egen hand var inte alls dumt. Det blir definitivt fler sådana resor och definitivt mer Tyskland. Men ... det här med flyg är verkligen inte min grej. Visst, det gick ju bra och jag överlevde och paniken var hanterbar - en seger i sig - men jag föredrar definitivt tåg som transportmedel.

 Bildresultat för marienplatz
                                                                                                    Från Citysam
Jag kom till München på måndag eftermiddag. Letade utan problem reda på hotellet som visade sig vara renoverat och därmed en positiv överraskning (låt oss hoppas att hemsidan också kommer att renoveras och uppdateras med nya foton ...). Efter lite uppfräschning begav jag mig till stadens hjärta - Marienplatz. Där snodde jag åt mig en karta, men gjorde inte mycket mer än gick en kort promenad i närheten av Marienplatz, tittade på rådhuset och andra fina byggnader och tog sedan dagens första och enda cappuccino. Snacka om koffeinbrist den dagen!

 Bildresultat för tramnetz münchen 2015 
                                                         Från MVG

Efter en god frukost begav jag mig ut på spårvagnstur till mitt första museibesök. Spårvagn är verkligen bästa sättet att se städer. Älskar att åka omkring med spårvagn för då får man se helt andra delar av staden. Inte bara turiststråken. Blir fötterna trötta - ta en spårvagnstur! Det är mitt bästa semestertips!

          Myanmar                                        Myanmar                                        Myanmar
           Orienten                                    Oceanien                                     Afrika

Museum Fünf Kontinente har en tillfällig utställning om Myanmar/Burma just nu och den hade jag siktat in mig på. Ett bra val för det var en intressant utställning där både religion och vardagsliv i olika delar av Myanmar/Burma presenterades. Jag gillade den verkligen! Av museets permanenta utställningar tyckte jag de om Oceanien och Afrika var bäst.


Tisdagen var en varm dag så jag tog spårvagnen till Englischer Garten. Vilket underbart ställe! Jag blev alldeles glad i hela kroppen och själen! Parken är gigantisk, större än Central Park i New York, och jag såg bara en liten del av den, men det som gjorde mig så glad var att detta verkligen är en älskad plats. Parken kryllade av münchenbor som badade, spelade fotboll, drack öl, läst tidningen, hängde i största allmänhet. Jag skulle bo i den parken på sommaren om jag bodde i München (vilket är en väldigt lockande tanke)! Nu unnade jag mig ett par lugna timmar i solen med bok, müslikakor och vatten. Dagen avslutades sedan på samma lugna sätt med en Weissbier vid Marienplatz. Semestern kunde inte ha inletts på ett bättre sätt!

11 maj 2015

semesterstängt

Nu blir det några dagars bloggpaus för jag drar på solosemester till München och njuter av nya vyer, konst, kultur och långa fikapauser på kaféer där jag desperat försöker förstå något av vad tyskarna runtomkring mig talar om. Ja, vi kan kalla det tjuvlyssna, men jag tycker nog att hörövning klingar bättre. :) Kanske kommer jag till och med att dricka en öl bara för att ta seden dit man kommer!

10 maj 2015

än skyddar natten



Året är 1935 och medan nazisterna växer sig allt starkare i Tyskland skickas en grupp ur SS till Sverige för att studera och kopiera hällristningar och runstenar i tron om att de genom dessa skall hitta ett slags ariskt ursprung. Vid en av hällristningarna hittas en dag en tysk journalist mördad och kommissarie Hell blir ansvarig för fallet. Till sin hjälp har han än en gång polissyster Maria Gustavsson - ett val som starkt ifrågasätts av såväl hans chef som hans övriga poliskollegor. En kvinna skall inte syssla med mordutredningar!

Jag är nog okoncentrerad just nu eftersom jag har lite mycket att tänka på med jobb och privatliv, och det är nog anledningen till att själva brottshistorien i Än skyddar natten går mig förbi. En annan anledning kan vara den överdos av andra världskriget som media och andra gett mig med anledning av att det var sjuttio år sedan kriget slutade. Istället för mordet och de förvecklingar det bidrar till, blir jag mer intresserad av personerna, särskilt polissyster Gustavsson. Hon kämpar med så mycket. Hennes fattiga bakgrund som hon gör så mycket för att dölja, sin förbjudna kärlek, manliga kollegor och fördomar om vad kvinnor kan och inte kan göra. Hon är stark, men inte på det där sättet att hon blir omänsklig, snarare är hon stark för att hon också blir rädd och sårbar ibland, men ändå fortsätter enträget med polisarbetet som ingen skall få ta ifrån henne. Jag gillar Gustavsson!

Faktum är att jag gillar kommissarie Carl Hell också. Han är klassmässigt Maria Gustavssons motsats, men han har ett bagage som gör honom ödmjuk och även om hans underställda upplever honom som en typisk överklassmänniska döljer sig mycket mer under hans tystlåtna yta. Jag tycker Anna Lihammer har skapat en riktigt intressant kommissarie här och han kommer att kunna utvecklas och fördjupas under seriens gång. Ett bra sätta att hålla liv i en deckarserie tycker jag.

9 maj 2015

store bror

Store bror (inbunden)

Jag har för det mesta inga problem med att jag är överviktig. Vi pratar inte några kilos övervikt nu. Vi pratar en hel människa i extrakilon, överflödskilon, fetma - ja, vad ni nu vill kalla det. Jag är fet. Inte mer med det. Mina kilon och min kropp upptar inte min tankevärld särskilt mycket, men visst påverkar det ibland min vardag t ex sätter jag mig inte på vilka stolar som helst på uteserveringar och jag kan självklart inte köpa kläder i alla butiker. Jag har varit tjock hela mitt liv och har ingen aning om hur det är att vara vare sig normalviktig eller smal. Att jag inte klarar av att läsa Lionel Shrivers bok Store bror kommer därför som en överraskning för mig. Jag kan ju det här med att vara tjock. Varför kan jag då inte läsa Store bror?

Det är människornas attityd till Edison som gör mig ont. Edison är en framgångsrik jazzmusiker och helt upptagen av sin jazzvärld. Han har dessutom alltid varit smal och snygg och hans syster Pandora verkar beundra honom en smula. Nu har Pandora inte sett sin bror på några år och är därför helt oförberedd på att den gravt överviktiga person som står framför henne på flygplatsen är hennes bror Edison. Hon har svårt att förstå, vet inte hur hon skall hantera situationen. Hon kämpar för att bete sig normalt, som om hon inte märker av att han har gått upp massor i vikt. Edisons liv har kört ihop sig och han skall därför bo hos Pandora och hennes familj ett tag. Pandoras man är en hälsofanatiker och mår dåligt av att ha den tjocke Edison i sin närhet och Pandoras barn är faktiskt rent elaka i sina kommentarer och viskningar.

Edison slutar vara en person, han blir bara sina kilon och det gör ont att läsa om. Att Edison förlorar sin status som en vuxen, tänkande människa och reduceras till fett som kan behandlas därefter. Jag klarar det inte för jag vet att det är sant, har mött liknande attityder och hört diverse kommentarer. Pandoras hälsofreak till man riktigt äcklas och provoceras av Edison. Hur blev det så? Varför reagerar andra så känslomässigt starkt på oss överviktiga? Är jag en vandrande provokation för andra?  Edison är det.

Shriver har säkert skrivit en bok som när man når slutet kommer att vara både aktuell och närmast att betrakta som ett inlägg i debatten, men för mig blir det här för nära inpå och jag vill inte må dåligt när jag läser. Vill inte konfronteras med det. Jag får göra det i min vardag, behöver inte göra det i litteraturen. även om jag trodde att det skulle vara precis vad jag ville.

(Rec.ex från Ordfront förlag)

8 maj 2015

reselektyr

På måndag drar jag till München för några dagars semester. Bara jag och konsten! Blir härligt! Självklart måste jag ta med mig lite läsning och då är det pocket som gäller. Vad tror ni om det här två? Passar de in på kriterierna lättläst, men ändå med innehåll som engagerar mig i berättelsen? 


De har inte direkt någon koppling till Tyskland, men den enda bok med tysklandsanknytning jag har hemma har en framsida jag inte törs ta med mig. Vill undvika alla "Don't mention the war"-situationer! :) 

5 maj 2015

en festlig trio

Bildresultat för fest'

En trött, ledsen tisdag behöver man ett kalas eller tre så vad passar bättre än veckans tematrio hos Lyran?

Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.

1. I Helena von Zweigbergks roman Än klappar hjärtan har släkten samlats för att fira Viktors student. En glädjens dag så klart, men med Zweigbergk vid pennan kommer vi förstås att möta en skara inte helt lyckliga människor.

2. Emil i Lönneberga bjuder in alla fattighjonen på en riktig matfest och vi känner den som Tabberaset i Katthult. Säga vad man vill om Emil, men hjärtat på rätt ställe har han allt!

3. Till sist slänger jag in en klassiker - Stolthet och fördom av Jane Austen. Är det inte baler så är det bröllop! Massa fest (ja, och lite tårar och intriger förstås)!


 Än klappar hjärtan (e-bok)   Bildresultat för emil i lönneberga   Stolthet och fördom

4 maj 2015

att vara abbas al-abd

Att vara Abbas al-Abd (inbunden)

Jag vet verkligen inte vad jag skall skriva om boken Att vara Abbas al-Abd av Ahmad al-Aidy. Den är något smått unikt. Språket närmast attackerar mig och väller fram över sidorna. Jag hänger inte riktigt med och känner mig smått utmattad efter läsningen, men samtidigt lite upplyft av alltihop. Jag kan verkligen förstå att den här boken har fått mycket uppmärksamhet i al-Aidys hemland Egypten, för den är något alldeles eget. Jag missar en massa referenser eftersom Egyptens populärkultur är obekant för mig och jag tänker många gånger att på arabiska och med kännedom om kulturen är den här boken nog en ännu mer omtumlande läsupplevelse. Jag tänker inte hylla och inte heller såga den. Det är bok som är sin alldeles egen och en bok som nog kan både älskas och hatas. Jag känner mest litterärt andfådd.

Om boken:
Under en gruppterapisession träffar en ung, vilsen man som lider av allehanda fobier den fascinerande och oberäknelige Abbas al-Abd. Genom Abbas bestämmer han träff med två kvinnor, båda med namnet Hind, på olika våningar av samma kafé. Och nu står ett telefonnummer skrivet med läppstift på toaletter runt om i Kairo. Vem leder det till? (Från Bokförlaget Tranan)

2 maj 2015

före dig

Före dig (e-bok)

Varning för sträckläsning! Lucie Whitehouses bok Före dig är verkligen omöjlig att lägga ifrån sig. Jag började sent igår kväll, blev störd av sömnen, och idag har jag läst frenetiskt mellan tvättstugerundor och matintag. Det går inte att sluta läsa när man väl börjat!

Hannah jobbar med reklam i New York, träffar Mark på en bjudning hos gemensamma vänner, flyttar hem till England och London och gifter sig med honom. Allt på mindre än ett år. Mark, som har ett framgångsrikt dataföretag, åker fram och tillbaka över Atlanten, men så en dag kommer han inte hem till London. Hannah anar oråd och börjar försöka nysta i vad som kan ha hänt. Hon skall upptäcka lögner, stora som små, och spänningen stiger hela tiden i takt med att Hannah upptäcker mer och mer om mannen hon gift sig med utan att egentligen känna särskilt väl.

Om du är sugen på en thriller med tempo, som du rusar igenom för att få veta hur allt skall sluta, är Före dig boken att grabba tag i!

(Rec.ex från ETTA)

1 maj 2015

oscar levertins vänner

Oscar Levertins vänner - Martina Montelius

"Borde kulturtanterna knarka mer? Det tycker Boel Märgåker, själv kulturtant tillika manisk bokälskare. Hela sitt liv har hon burit på en uppdämd vrede. Nu är hon 62 år, känslomässigt isolerad och förmodligen olyckligt kär i sin psykolog." (Från Bokus)

Först blir jag riktigt förtjust i Martina Montelius bok Oscar Levertins vänner. Det är framför allt hennes glada lek med språket och förmåga att hitta omskrivningar för de allra mest intima aktiviteter och kroppsdelar och ändå lyckas göra dem (alltför?) tydliga för läsaren som roar mig. Jag fnissar nästa generat ibland och rulltårta har fått en helt annan innebörd efter Boel Märgåkers passionerade möte med en av kvinnorna i Oscar Levertins vänner ...

Men, detta är egentligen en rätt tragisk bok trots att jag frustar till av skratt mellan varven. Boel är en kulturtant som hela sitt liv på olika sätt alltid fått stå tillbaka och som behandlats illa i unga år. Men, nu är det Boels tur. Hon ska supa, knarka och knulla på litteraturkryssning till Finland och nog går hon in för uppdraget med liv och lust! Testar kvinnor och män, bekanta såväl som nya bekantskaper, alkohol såväl som andra "rusmedel".

Någonstans halvvägs in i boken blir det dock längre mellan skratten. Boel är trasig kulturtant, men det är också flera av de andra medlemmarna i det litterära sällskapet Oscar Levertins vänner. Det sorgliga blir mer påtagligt och berättelsen får en helt ny riktning. Tyvärr händer också något med Montelius språk. Den tidigare närmast hejdlösa ordleken som jag tyckte så mycket om upphör och det blir fitta och kuk för hela slanten. Jag tröttnar. Om jag under bokens första halva känner att författaren skriver för mig som läsare, blir det mot slutet mer som om hon skriver mest för sin egen skull. Det finns liksom en gräns för hur många gånger man kan höra ordet fitta innan man tröttnar och tröttnar är precis vad jag hinner göra. Tyvärr.

30 apr. 2015

ljudboks-detox


Nu får jag faktiskt skärpa mig! Släppa ljudboksvurmen och ta tag i läsningen av vårens rec.ex. De ligger där som en hög av ständigt dåligt samvete och egentligen är jag ju nyfiken på dem alla, men har fastnat i ljudbokskoma! Som nån slags regression till tiden då jag inte läste själv utan lyssnade till godnattsaga uppläst av föräldrarna. Ser det inte som ett sundhetstecket, denna besatthet av ljudböcker. 

Så, fram till min semestertripp till München om elva dagar är ljudbok endast tillåt när jag ska sova. Före det är det vanlig bokläsning och mindre tv-tittande som gäller! 

Gud, ändå, att man ska behöva säga sånt här till sig själv!