23 apr. 2017

love warrior

Så här på världsbokdagen har jag både försökt samla ihop de olästa böckerna här hemma för att få en överblick och bli lite inspirerad och så har jag faktiskt läst i några timmar. Så skönt! Jag saknar läsandet och inser mer och mer hur bekväm ljudbokslyssnandet har gjort mig. Det har sin för- och nackdelar om jag säger så. Vad är det då jag har läst?

Love Warrior (inbunden)

Jag blev kontaktad av förlaget som frågade om jag ville läsa Love Warrior av Glennon Doyle Melton och de beskrev den som en slags relationsroman. Det är en genre jag gillar så jag sa ja. Vad jag förstår har boken blivit något av en snackis i USA och Oprah har tipsat om den i sin bokklubb, vilket gett boken en given försäljningssuccé. Detta gjorde mig något tveksam för jag och Oprah har väl inte direkt samma boksmak och det skulle visa sig att jag hade rätt.

Love Warrior är Doyle Meltons självbiografi och i den får vi möta en kvinna som redan i barndomen drabbas av bulimi och sedan utvecklar ett alkohol- och sexmissbruk men ändå lyckas ta sig igenom sina universitetsstudier och får jobb som lärare. Inledningsvis tycker jag boken är oväntat bra. Jag uppskattar särskilt Doyle Meltons träffsäkra reflektioner om alla anpassningar kvinnor gör för att uppfylla kraven som finns i samhället och för att passa in i mallen, inte minst i relation till män. Så träffar hon den man som skall bli hennes make och när hon blir gravid bestämmer hon sig också för att bli nykter. Det är en kamp, men hon klarar det och föder en son. De skall senare också få två döttrar. Efter tio års äktenskap, med vissa svackor, visar det sig att maken varit otrogen upprepade gånger och Glennons tillvaro skakas i grunden.

Det är efter avslöjandet om otroheten som boken faller för mig, på samma sätt som det säkert är det som gjorde att den kvalade in på Oprahs lista. Det blir helt enkelt alldeles för mycket självhjälpsbok över det hela för min smak. Det är terapi, yoga, andningsövningar och Gud gör hela slanten och se så stärkt man blir av det och se så man kan resa sig upp och komma igen och allt sådant. Tyvärr är jag närmast allergisk mot allt sådant och tappar helt engagemanget och intresset för boken. Men, gillar du sådant kan nog boken vara väl så läsvärd. Om inte, läs första halvan och lägg sedan boken åt sidan.

(Rec.ex från Yourlife Books/Forum)

22 apr. 2017

bokbloggsjerka 21 - 24 april

Bildresultat för karaktärer

Blev ingen jerka för mig förra vecka, men nu hänger jag på igen:

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Jag skulle nog säga att karaktärerna i en bok är mycket viktiga. En bra berättelse med helt ointressanta karaktärer är svår att uppskatta, frågan är om det ens kan vara en bra berättelse då. Det får gärna var lite olika typer av karaktärer med i boken och de får gärna ha lite olika bakgrund, ålder, kön, personlighetsdrag om jag får önska. Jag tycker också om när karaktärer utvecklas. För att en roman skall vara riktigt bra är det närmast ett krav. I deckargenren är det ofta långa bokserier och där måste huvudkaraktärerna utvecklas från bok till bok för att det skall vara intressant att följa, tycker jag.

17 apr. 2017

påskekrim 2017

Som alltid när jag är på resa (åh, München vad jag gillar dig!) blir det oväntat lite läst och lyssnat, men om jag sträcker ut påskekrimsläsningen till veckan innan påsk och själva påskdagarna så har jag lyssnat klart på två deckare med väldigt olika karaktär.

En sax i hjärtat (ljudbok)  Pomologen (ljudbok)

En sax i hjärtat av Marie Bengts är en mysdeckare i 50-talsmiljö där sömmerskan Hannah (eller modeskaparen som hon själv föredrar) från Stockholm åker till Smålands landsbygd för att hjälpa en gammal faster. Byn där fastern bor visar sig var precis så skvallrig och full av offentliga hemligheter som byar i denna genren brukar vara och mitt i sommarlunken sker så ett mord. Hannah börjar snoka runt och kan inte låta bli att vara polisen behjälplig, något som kanske inte alltid uppskattas ... En trivsam deckare med karaktärer som var lätta att tycka om, men tyvärr blev den lite för lång. Mysdeckare gör sig bäst i hyfsat tajta berättelser och Bengts bok på 478 sidor eller drygt 16 timmar i ljudboksversion blir i längsta laget. Man hinner tröttna en smula, men jag kan nog ändå tänka mig att läsa en bok till om Hannah, och anar att hon kanske släpper sömnaden och satsar på en karriär som privatdetektiv istället. Vi får väl se!

Jag gav första delen i Varbergsdeckarna, Sanningens pris, ett rätt svalt betyg men tänkte att jag ger författarduon Vennersten/Sigurd en chans till. Det är ju skönt att ha något lättlyssnat på resa liksom. Pomologen blev dock en besvikelse. Det är något med både persongalleriet och dialogen som haltar och känns ansträngt. Trots att detta bara är andra delen i serien känns berättelsen trött. Om jag tyckte kommissarie Colbjörnsen var ordinär i första boken, så är han rent tråkig i denna. Inte ens när han drabbas av sjukdom känner jag med honom. Hans kollegor Adam och Eva växer inte heller. Nej, denna berättelse som handlar om mord på kvinnor med det gemensamt att de fått enskild vårdnad om sina barn, blir min sista Varbergsdeckare. Man kan ju inte gilla alla krim-serier.

Det var årets påskekrim det! Vad har ni läst under påsken?

11 apr. 2017

glad påsk!

Bildresultat för glad påsk

Nu drar jag på semester några dagar så jag passar på att önska er alla en riktigt glad påsk redan nu!

Njut av ledigheten, äggen och godiset och glöm inte påskekrimet! :)

9 apr. 2017

bokbloggsjerka 7 - 10 april

Bildresultat för reading

Trevlig dag i Jönköping igår med goda vänner och idag tar jag det mest lugnt och pysslar runt lite här hemma och då passar det ju bara att besvara veckans jerka:

Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?

När det gäller bokserier är det bara i deckargenren jag följer serier. För mig är det de enda bokserier som lockar, i andra genrer föredrar jag fristående romaner (undantag Fogelströms Stad-serie). Trilogier går bort oavsett genre. Vet inte varför, men jag har så svårt för trilogier.

Jag tycker det är rätt trevligt att få träffa huvudkaraktärerna i ett antal böcker, men till slut brukar det ändå kännas som att serien har gjort sitt. Mons Kallentofts serie om Malin Fors är ett exempel på en sådan serie. I alla serier finns mellanböcker där det känns som att karaktärernas utveckling gått i stå, men det brukar vända i boken efter. En karaktär jag gärna fortsätter att möta i några böcker till är Ruth Galloway.

2 apr. 2017

kvartalsrapport



Årets första tre månader har flugit förbi och nu fylls luften av fågelkvitter och i träden här på området kuttrar duvorna i kapp. Jag är egentligen mer höstmänniska än vårmänniska, men oavsett så tycker jag om årstidsväxlingar.

Men, nu är det ju böcker och läsning detta inlägg skall handla om och närmare bestämt vad som blivit läst under januari, februari och mars. Det har varit blandad kompott av bra böcker och sämre böcker. Tyvärr var det tre böcker som på olika sätt dödade min läslust men som jag ändå, av olika skäl som rec.ex och julklapp, ville ge rejäla chanser. Men, jag gav upp dem alla till slut. Läslustdödare är aldrig roliga. Tur att det funnits riktigt bra böcker däremellan! Totalt antal lästa böcker (om jag bara räknar utlästa böcker) under dessa tre månader blev 16 stycken vilket måste var någon slags bottenrekord, men läslusten och läsorken har också sviktat. Förra året hade jag läst 22 böcker under samma period.

Förra året var jag med i bloggaktiviteten Jorden runt på 366 dagar och det är ju rätt kul att ha lite koll på vilka länder man styr kosan till med böckernas hjälp så jag tänker fortsätta lista det även detta år och jag räknar länder efter vart böckerna utspelar sig, inte vilket som är författarens födelseland.

Länder där böckerna utspelar sig
Sverige (7 st)
Storbritannien (2 st)
Frankrike (1 st)
Italien (1 st)
Argentina (1 st)
Thailand (1 st)
Landområdet Sapmi  (1 st)
Italien/Somalia (1 st)
Tyskland/Sverige (1 st)

Genre
Roman: 8 st
Deckare/spänning: 6 st
Novellsamling: 1 st
Självbiografi: 1 st

Sverige toppar i sedvanlig ordning, men Argentina i novellformat var en positiv upplevelse. Thailand tillsammans med Malin Fors blev dock en besvikelse. Jag håller mig till en förenklad genreindelning och mina två huvudsakliga kategorier är "roman" och "deckare/spänning", men ibland dyker det upp något annat också och detta kvartal var det en novellsamling och en självbiografi.

Format
Ljudbok 10 st
Inbundet 5 st
Pocket 0 st
E-bok 1 st

I sommar skall jag läsa alla pocket som ligger här hemma! Jag lovar. :)  Men, tills dess kommer nog ljudboken att fortsätta dominera.

Ja, även om det nu inte blivit så supermånga böcker lästa så är det förstås ändå några som varit extra bra och dessa utser jag till kvartalets

Bästa roman: Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson och Nötskal av Ian McEwan
Bästa deckare spänning: En kvinna i blått av Elly Griffiths
_______________________________________________________________

Lästa böcker jan - mars
1. Djävulsdoften av Mons Kallentoft
2. Tangodrottningen av Akli Tadjer
3. Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson
4. Nötskal av Ian McEwan
5. Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
6. Adua av Igiaba Scego
7. Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk
8. En kvinna i blått av Elly Griffiths
9. Påtvingat liv av Taina Adolfsson
10. Det vi förlorade i elden av Mariana Enriques
11. Sanningens pris av Vennersten/Sigurd
12. Mörkertid av Lars Pettersson
13. Dödens pendel av Jonas Moström
14. Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs av Anna Holmström Degerman
15. Nerverna – berättelsen om en familj av David Nyman
16. Kalla stjärnor blinka av Ingemar Dahl

Gav upp
Genom paradiset på en spikmatta av Jannice Eklöf (Sverige)
Manolitas tre bröllop av Almudena Grandes (Spanien)
Det är inte mig ni söker av David Dalton (USA)

1 apr. 2017

behöver semester

Bildresultat för utmattad

Det är lite dåligt med uppdateringar på bloggen nu och det kan förklaras med att det är lite för mycket annat som tar kraft. Kaos på jobbet och chefsbyte på gång, distanskurs som skall hinnas med, tidsomställning som förstör min sömn, ryggen som gör ont ... Jag vill bara sova och vara ledig! Som alltid när det blir lite för mycket är det lustläsningen som blir lidande. Ljudbok funkar, pappersbok funkar klart sämre.

Men, snart skall jag faktiskt ha lite semester! München hägrar och om tio dagar åker jag och en mycket god vän dit. Längtar! Efter påsk tror jag på en lugnare period och därmed mer ork till läsningen. Då skall jag läsa de böcker som lockar allra mest, t ex Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen, och bara njuta av lugnet efter stormen. Om vädret vill kanske det blir några sköna lästimmar i Englischer Garten i München också. Hoppas!

Tills dess får det bli strösidor lästa och ljudböcker lyssnade. Just nu lyssnar jag på en riktigt trivsam mordhistoria, En sax i hjärtat av Marie Bengts, men snart får jag nog släppa morden för de har blivit aningen för många på sistone. Deckare är ju på något sätt den perfekta avkopplingslitteraturen, men variation är ju också bra. :)

Ljuset bakom ögonen (inbunden)  En sax i hjärtat (inbunden)  Bildresultat för englischer garten münchen

27 mars 2017

kalla stjärnor blinka

 (ljudbok)

Ibland väljer jag bok efter omslag och det gäller även ljudböcker. Kalla stjärnor blinka var så härligt grön och nästan skimrande att jag inte kunde motstå den. Men, allt som glimmar är inte bra litteratur och den här boken är inte bra. I alla fall så var det inte en bok för mig och anledningen till att jag lyssnade klart på den var mest att jag inte orkade välja någon ny ljudbok och den var ju bara drygt sju timmar lång.

Vad är det då jag inte gillar? Vi kan börja med replikerna. De flyter inte på naturligt utan känns ofta konstlade. Jag läste att boken skulle vara humoristisk, men jag tycker mest att försöken till humor är krystade. Och så har vi det här med att personerna kallar varandra för både för- och efternamn - det blir bara jobbigt. Konstigast av allt är ändå stenåldersberättelsen. Ja, nu har jag ju inte nämnt det men detta är alltså en deckare där ett fall i nutiden vävs samman med ett fall från stenåldern. Jag tänkte att det nog kunde vara ett kul grepp, men stenåldersberättelsen känns inte trovärdig. Jag menar inte att stenåldersmänniskor behöver framstå som gutturalt mumlande grottmänniskor, men de här är alldeles för lika oss vad gäller moral, kärleksbetygelser och levnadssätt. Jag köper det liksom inte. Poliserna och arkeologerna i nutid är mer trovärdiga, men där funkar inte dialogerna och personporträtten riktig. Upplösning är nog det som Dahl får till bäst med oväntad twist och lagom spänningshalt.

Nu är det inte som att det här är det sämsta jag läst, långt därifrån och det gick ju att lyssna på alla sju timmarna, men någon mer bok av Ingemar Dahl lär det knappast bli för mig. Så många böcker, så lite tid och den tid som finns lägger jag heller på någon bok eller författare som lockar mer.

26 mars 2017

nerverna - berättelsen om en familj

 (inbunden)

Ivar Broman gifter sig under 1930-talet med Ida, blir ägare till en lanthandel och får en son, Harry. Idas andra graviditet slutar med missfall och därefter faller allt sakta samman. Det har väl för all del funnits tecken redan innan på att allt inte står helt rätt till med Ida och hennes nerver. När bröllopet var överståndet försvann Idas familj för att sedan inte ha mer kontakt med Ida och Ivar. Ivar skall sent förstå varför de gjorde så.

Ida blir alltmer svår och oförutsägbar och Harry är rädd för henne. Hon får till slut en psykos och hamnar på sinnessjukhus. Där får hon diagnosen manodepressiv. Det som en gång varit en familj blir spillror och Ivar förlorar sin lanthandel och tvingas lämna bort Harry. Trettio år senare skall far och son försöka återförenas. Det blir ett stapplande kontaktsökande mellan två män som livet inte alltid varit så snällt mot.

Nerverna - berättelsen om en familj av David Nyman är lika mycket en bok om en familj som en bok om psykiskt sjukdom och dess följder. Det är dessutom en bok om baksidan med det framväxande folkhemmet och de ideal som rådde då. Där fanns ingen plats för sådana som Ida och vården lämnade väl också en del övrigt att önska. Jag tycker om tonen i boken, den är sorglig, saklig och välstämd på en och samma gång. Boken kanske gör sig troligen ännu bättre i pappersformat på grund av tidshoppen, men även som ljudbok är det här en läsvärd berättelse som säger något om en tid som inte ligger så långt bort som vi kanske vill inbilla oss.

25 mars 2017

bokbloggsjerka 24 - 27 mars

Bildresultat för pink question mark

Den här veckan vet jag inte riktigt hur jag skall svara på jerkan:

Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Jag tror att det som menas här är något annat än att en författare har skrivit en bok som sedan någon annan gör om till ett manus och gör en film eller tv-serie av. Svaret blir därför att jag inte har en aning.

Det finns säkert författare som skulle vara eller redan är utmärkta manusförfattare. Kanske finns där också potentiella regissörer och scenografer, men vem som skulle vara lämpad för annat än att få sin bok eller sina böcker filmatiserade vet jag inte heller.

Så, där kan ni har fått det tristaste jerkasvaret någonsin! :)

23 mars 2017

länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs

Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs (inbunden)

Från en lägenhet i Uppsala, med morgontidning och långfrukost på helgen tillsammans med sambon, till ett nedgånget hotell i norrländska Storbygdsele. Så kan det bli i livet och det är precis så det blir för Annie som är någonstans mitt i medelåldern. Det nedgångna hotellet är ett arv och Storbygdsele är den lilla ort hon lämnade i tonåren och aldrig tänkt återvända till. Men, så är hon plötsligt där och snart dyker det upp en hund hon först inte vet vem som äger och strax efter det en kvinna som vill bo i hotellet som inte är öppet. Lägg därtill bekanta från förr, bud på hotellet och lockelsen i att sälja och en oväntad Proustvän så har ni berättelsen i ett nötskal.

Fast det i bokens nutid är mitt i vintern och många minusgrader ute är detta en varm feelgood som jag slukar på några enstaka pendlingsresor. Jag gillar Annie för att hon bara gör det. Bara hamnar i situationen, tar sig an den och genomför den, även om hon tvekar och åker tillbaka till Uppsala vid ett tillfälle. Den resan skall dock bara befästa att Storbygdsele trots allt är platsen för henne just nu. Kanske är det oväntat nog här som livets frågetecken skall rätas ut och drömmar slå in.

Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs, titeln som också är inledningsrader i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, är Anna Holmström Degermans vuxenromandebut och kommer det fler böcker av henne kommer jag absolut att läsa dem. Inte alltid jag faller för feelgood, men den här boken gillade jag skarpt!

(Rec.ex från North Chapter)

19 mars 2017

2 x svenskt krim

 (ljudbok)

Jag har fastnat för Jonas Moström och gillar hans sätt att skriva. Att böckerna dessutom gör sig alldeles utmärkt i ljudboksformatet är en extra bonus. Dödens pendel är en bok som kom för nästan tio år sedan, men jag tycker inte det gör så mycket. Visst har deckargenren säkert utvecklats en del de senaste åren, men det är faktiskt den här typen av deckare som Moström skriver som tilltalar mig mest. Dödens pendel är första delen i serien med Johan Axberg som kriminalkommissarie. Det hela kretsar kring ett antal dödsfall som ingen inledningsvis förstår är mord då det ser ut som om det dött av helt vanligt hjärtstopp. Polisen i Sundsvall har fullt upp med att lägga semesterschema och fortsätta med sin stor narkotikautredning, så inte bryr de sig om en stollig anhörig som hela tiden ringer och säger att hans gamla mor inte dog en naturlig död. Men, när en nittonåring dör är det dags att även polisen vaknar till liv och inser att de kan ha fått en seriemördare på halsen. 

 (inbunden)

Lars Petterssons styrka som författare ligger i att han lyckas fånga miljön, stämningen och folket i Sapmi och då särskilt området runt Kautokeino där hans böcker om huvudpersonen Anna Magnusson, f d åklagare numera renskötare, utspelar sig. De bitarna är även i Mörkertid riktigt bra och det är något väldigt tilltalande i det. Dock har jag av någon anledning svårt att komma in i boken den här gången. Den spretar åt alla möjliga håll och jag har svårt att få något riktigt grepp om det. Kvarlevorna av en styckad man hittas av släktens ständigt återkommande problem, Nils Mattis. Han har ägnat sig åt tjuvskytte och vill inte anmäla vad han hittat till polisen. Polisen är Melker Grundström som tillfälligt placerats i Kiruna och på hans bord hamnar såväl styckmordet som det återkommande problemet med renstölder. Jag var inte så förtjust i just denna bok av Pettersson, men kommer det fler kommer jag garanterat att läsa dem för de har något eget och visst hans böcker. 

(Rec.ex från Ordfront förlag)

18 mars 2017

bokbloggsjerka 17 - 20 mars

Bildresultat för stereotyp

En av alldeles för många huvudvärksdagar på sistone, men jerkan piggar ju alltid upp!

Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Rent generellt är nog alltför tydliga stereotyper mest irriterande. Om karaktärerna i en bok är övertydligt stereotypa och inte utvecklas brukar det nog sluta med att jag inte läser ut boken. Jag tycker om när karaktärer utvecklas, men även i utveckling av karaktärer finns ju stereotyper, till exempel den kriminella som hittar kärleken och blir renlevnadsman, det mobbade barnet som blir framgångsrik som vuxen och tar revansch på sina mobbare, överklasspersonen som uttrycker sig nedsättande och oförstående mot dem som har mindre. Det kan finnas en trygghet i sådana stereotypa skildringar - man vet från första sidan hur det skall sluta och hur karaktärerna kommer att agera - men jag skulle ändå säga att de bör undvikas eller åtminstone göras med finess och några oväntade vändningar på vägen.

12 mars 2017

sanningens pris

Sanningens pris

Sanningens pris är första delen i Varbergsdeckarna av Hans Vennersten och Jan Sigurd. Boken börjar med att en hundägare hittar en mördad man på ett av de kvinnliga nakenbaden i Varberg. Polisen som får fallet på sitt bord heter Leo Colbjörnsen och tillsammans med sitt team börjar han nysta i fallet som har kopplingar till både utlandet och bakåt i tiden, till Falklandskriget.

Det här är en helt ordinär svensk kriminalroman. Poliserna har sin beskärda del av privatlivstrassel och trötthet, brottet är hyfsat intressant, historien vävs samman på ett närmast standardartat sätt. Man kan ha invändningar mot allt detta, för det bjuder ju inte på några större överraskningar, men ibland är det rätt skönt med sådan lyssning också. Jag gillade Colbjörnsen och kommer nog därför att lyssna på del två i serien också. Stör mig lite på att Colbjörnsens poliskollegor heter Adam och Eva vilket känns närmast fånigt, men jag kan ändå stå ut med det. Upplösningen har jag dock svårare för. Den är lång och något av en besvikelse. Men, fram tills dess var det en ok deckare.

11 mars 2017

bokbloggsjerkan 10 - 13 mars

Bildresultat för translate

Så här lyder veckans bokbloggsjerka:

Veckans fråga kommer från ett inlägg jag läste på Quora häromdagen med titeln ”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?”.

Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc.

På första frågan blir svaret: Det vi förlorade i elden av Mariana Enriques som på originalspråket spanska bär titeln Las cosas que perdimos en el fuego.

Jag läser bara på svenska och känner helt ärligt inget behov av att läsa på något annat språk. Jag är inte särskilt bra på engelska, men jag har tragglat mig igenom diverse kurslitteratur på det språket och det räcker mer än väl. När jag lustläser skönlitteratur vill jag läsa med flyt och med full förståelse för vad jag läser. Behöver den vilan och avkopplingen. Om jag någon gång skall ge mig i kast med att läsa på ett annat språk än svenska får det bli på tyska i samband med en seriös satsning på att lära mig det språket, inte annars (i dagsläget skull jag inte ens klara en bilderbok för barn på tyska) 

Jag förstår argumentet att saker försvinner i översättningar, men det är inget jag bekymrar mig om. Den typ av böcker jag läser är det väl inte hela världen om något skämt går förlorat eller om miljöskildringarna haltar lite. Att läsa på originalspråk betyder för de flesta att de läser på engelska, men så snart det är något annat språk är även de hänvisade till översättningar. Så, tack och lov för översättarna och deras jobb säger jag! :)