29 sep 2014

låt vargarna komma

Jag hade hört mycket gott om Carol Rifka Brunts bok Låt vargarna komma innan jag läste den, men jag var skeptisk till om det verkligen kunde vara en bok för mig. Visst händer det att jag läser ungdomsböcker, men när bokomslaget såg ut så här tänkte jag att boken nog riktade sig till tolvåringar snarare än till övre tonåren och jag avstod från att läsa den.

Låt vargarna komma (häftad)

Men, så kom pocketversionen av boken och då tänkte jag att den ändå skulle få en chans, för nu kändes det plötsligt inte som en barnbok utan som en bok för mig:

Låt vargarna komma (pocket)

Jag vet att många anser att man inte skall välja böcker efter omslag, men förlagen signalerar mycket med omslagen och jag låter mig till viss del styras av de signalerna.

Vad tyckte jag då? Det är en helt fantastisk berättelse! Så mycket kärlek, så mycket sorg, så mycket bli-vuxen-men-ändå-vara-ett-barn! Jag älskar huvudpersonen Junes smått naiva syn på det som händer omkring henne och hur hon förhåller sig till sin morbror Finns döende i aids och hur hon blir vän med den pojkvän till Finn som hennes mamma gjort allt för att hon inte ska veta om. Det är rörande vackert och djupt sorgligt på en gång och jag köper allt som Rifka Brunt skriver.

Förutom relationen som June har till sin morbror Finn och sedan till hans pojkvän Toby, är relationen med systern Greta en stor del av berättelsen. June och Greta har stått varandra nära, men glidit ifrån varandra de senaste åren. Det finns svartsjuka, avundsjuka och djup syskonkärlek och det är varsamt skildrat och ger berättelsen ytterligare en dimension.

Det här en riktigt vacker bok om allt som som stort och viktigt i livet och har du inte läst den så gör det så snart du har möjlighet. Jag önskar att jag hade läsupplevelsen kvar!

PS: Boken fick häromdagen Stora ljudbokspriset så varför inte lyssna på Hanna Schmitz uppläsning av boken?

28 sep 2014

min bokmässedag 2014

En dag, eller i alla fall några timmar, på bokmässan blev det för mig i år och eftersom jag jobbade torsdag och fredag fick det bli lördag. Väldigt lång kö för att komma in, men den gick snabbare än väntat så efter en timme i kö ute, kö inne och kö till garderob kunde jag äntra mässgolvet. Lördagen är som bekant den mest kaotiska dagen och gångarna är fulla av boktörstande människor. Ibland vankar man fram, ibland står man helt still. Det är lite jobbigt med allt folk och jag saknade det relativa lugnet som finns på torsdagar och fredagar på mässan, men jag var ändå glad över att vara där och få bokbada i några timmar! 


Klassisk vy över mässan, fotad från andra våning vid rulltrappan. 

Vissa montrar på mässan är bättre än andra och och om någon skulle ha frågat mig vilken monter som var bäst i år skulle jag utan tvekan ha svarat Erikshjälpen Second Hand som lite fyndigt kallad sig "Sveriges mest inaktuella bokhandel". Precis sånt som får mig att le! Övervägde att nostalgishoppa en barnbok om hästen Vitnos eftersom jag älskade de böckerna när jag var liten, men avstod i slutändan för jag var inte riktigt upplagd för ännu en kö.

Ibland måste man vila fötterna och eftersom det fanns platser på Forskartorget slog jag mig ner där. Fick lyssna till ett oväntat intressant miniföredrag om att man faktiskt kan dö av brustet hjärta. Det är helt nyligen som läkarvetenskapen upptäckt detta och Elmer Omerovic, docent och överläkare vid Sahlgrenska, berättade engagerat och visade med tydliga bilder vad som skiljer ett brustet hjärta från ett friskt och hur det påminner om hjärtinfarkt men inte är det. Självklart finns det ett mer läkarmässigt namn för det hel, Takotsubo syndrom. 30 - 50 personer, vanligen kvinnor mellan 50-60 år, får diagnosen i Sverige varje månad. Ja, det här var verkligen något som fångade mitt intresse och så härligt det är att man kan snubbla över sådan här information på Bokmässan.


Tillbaka till böckerna. Hur gick det med mitt löfte om att köpa max fem böcker, alla pocket? Inte så bra ... Jag kan börja med att säga "jäkla Finland"! Självklart fanns de finska förlagen på plats i sin vanliga hörna och jag har köpt böcker där vid flera tillfällen tidigare, men i år hade de dukat upp med hur många intressanta titlar som helst och jag fick verkligen behärska mig för att bara köpa två, Tre systrar och en berättare av Lars Sund och Minkriket av Karin Erlandsson. Båda från Schildts & Söderströms, båda inbundna och nedstoppade i, för året, passade Tove-tygpåse. Tog typ femton minuter innan jag hade spräckt mitt löfte alltså ... Köpte också Joburg Blues av Nthikeng Mohlele hos Weyler, även den inbunden. Danska band är ju nästa som pocket (!) och två sådan böcker blev det också, Chocken efter fallet av Nathan Filer köpte jag hos Etta, och Mira och Irma - den andra kvinnan av Sabine Gruber inhandlades hos Thorén & Lindskog. Till sist, i Kabusas monter, hittade jag en pocket för 20 kr som också fick följa med hem; Tills döden skiljer oss åt av Ingrid Elfberg.  

                                                                                            
Dagen avslutades med mingel hos bokbloggsambassadörerna där jag träffade min kära Londonvän Mind the book och hälsade på en rad bloggare, vissa bekanta sedan innan, andra helt nya bekantskaper. Lite extra kul var det att träffa Anna från och dagarna går ... eftersom vi så ofta att tycker lika om böcker vi läst att det blivit många igenkänningsfniss när vi läst varandras recensioner. På minglet fanns (förstås) ett gottebord med litteratur uppdukat och där plockade jag åt mig Det nakna ögat av Yoko Tawada (Sadura förlag) och reportageboken Ge mig kolera av Kajsa Norman (SILC förlag). Hittade också Hälsostudentkokboken (Nicotext)som kommer att skickas norröver till min lillebror som är nybliven högskolestudent och kanske behöver tips på lite billiga maträtter.


Trött, nöjd och glad satte jag mig på tåget hem och idag tänker jag ägna mig åt läsning hela eftermiddagen för om det var något som bokmässan gav mig så var det läslust! 






25 sep 2014

en kärlekshandling

En kärlekshandling (pocket)

Tre på tre-utmaningen pågår för fullt och för mig är det ju hyllvärmare som gäller. Den jag valde att läsa först var En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides och det blev tyvärr en besvikelse. Hade stora förhoppningar eftersom jag fullkomligt älskade Middlesex, men En kärlekshandling lämnade mig helt oberörd och lätt uttråkad.

Jag har, som bekant för en del av er, femtio sidor som riktmärke; gillar jag inte boken då så läser jag inte vidare. Eftersom Eugenides bok trots allt består av 478 tättskrivna sidor i pocketformat tänkte jag att den skulle få sjuttiofem sidor istället. Berättelsen stod ändå och stampade så jag tog mig fram till sidan 150. Där slutade jag. Hade fortfarande inte fått någon känsla vare sig för karaktärerna eller för berättelsen i sig. Det är alldeles för många ord som liksom staplas på varandra och får mig att tänka på någon talträngd gammal man som sitter och mumlar fram sitt livs historia i någon fåtölj och ingen lyssnar. Det var inte en bok för mig, men eftersom det kan finnas andra människor som tycker på andra sätt lämnade jag boken kvar på en offentlig plats och skrev en hälsning om att det bara var att ta med sig boken och läsa den eller skänka den vidare. Hoppas den hittade till en person som älskade berättelsen!

För den nyfikne så kretsar berättelsen kring Madeleine Hanna som i det tidiga 80-talet läser litteratur på college och hamnar på en kurs i semiotik. Den kursen skall förändra mycket och naturligtvis, med tanke på titeln, är det (åtminstone till stor del) män det handlar om. Två stycken väldigt olika män, Leonard och Mitchell. Den ena har hon ett förhållande med, den andra har insett att Madeleine är den enda kvinnan för honom. De är alla tre unga vuxna, på väg ut i den riktiga vuxenvärlden, och det har Eugenides lyckats fånga väl, även om orden är alldeles för många. En sak får rätt stort utrymme i berättelsen och som tråkar ut mig något alldeles förfärligt är semiotiska teorier och Derridas poststrukturalism och dekonstruktioner, Filosofi är inte och kommer aldrig att bli min grej. Gillar ni sånt kanske ni skall ge boken en chans, annars tror jag det är bäst att välja någon annat att ta med sig upp i soffhörnet.

(Jag tänker faktiskt räkna det här som en läst bok i Tre på tre även om jag inte läste den från pärm till pärm för jag gav den så mycket tid och så många sidor att jag kunde bilda mig en ärlig uppfattning om boken.) 

22 sep 2014

skratta inte nu ...


... men jag hade tänkt åka till Bokmässan på lördag med en minimal budget och en tanke om att köpa max fem böcker, alla pocket. 

Jo, jag vet, visst låter det vansinnigt? Grejen är att jag redan har så många olästa böcker liggandes här hemma att jag inte vill ha fler. Risken för hyllvärmare är överhängande om jag inte skärper mig och jag gillar inte att ha för många olästa böcker i travar runt mig. Men, Bokmässan är ju full av både nya och gamla böcker som står där och lockar och pockar ...

Lovar att en ärlig redovisning av bokinköpen kommer på söndag. Hand upp de som tror att jag kommer att klara det! :)

21 sep 2014

bokbloggsjerka 19 - 22 september

jerka11

Lugn söndag så jag passar på att svara på veckans bokbloggsjerka:

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? (Obs! Fri tolkning. Det vill säga skriv det första du kommer att tänka på oavsett vad det handlar om. Det finns inga svar som är rätt eller fel.)

Stavfel. Det första jag kommer på är stavfel. Ett stavfel i en bok kan jag leva med, men är det fler i en och samma bok blir jag irriterad. Petigt kanske, men det stör läsflytet på samma sätt som dåligt översatta engelska uttryck gör. Så, där fick ni en sak till som får mig att haja till. 

En annan sak som får mig att haja till är om någon i boken har samma förnamn som jag. Är det dessutom med samma stavning hajar jag till extra mycket. Faktum är att jag har lite svårt att läsa böcker där jag har en namne. Vet inte vad det beror på, men det blir liksom obekvämt på något sätt. 

Något som får mig att haja till på ett positivt sätt är om handlingen utspelar sig på en plats där jag har varit. Är inte så berest så därför är det extra kul när det händer. Jag tänker nu mest på platser som inte är supervälkända Stockholmsadresser eller liknande i Göteborg. Utländska platser jag varit på och mer undanskymda platser i Sverige får mig att reagera och tänka "oj, där har ju jag varit, vad kul!".

19 sep 2014

en enda natt

En enda natt (inbunden)

Jag har gett genren en chans. Det började med en Harlequin i våras (har aktivt förträngt både titel och författarens namn) och det slutade med En enda natt av Simona Ahrnstedt. Jag erkänner att jag inte läste ut Ahrnstedts bok, men den fick en ärlig chans åtminstone och den var klart bättre än Harlequinboken, men det räcker inte. Jag faller inte alls för berättelser av det här slaget, snarare irriterar jag mig på dem och det är bara att inse att romance verkligen inte är min genre. Inget mer med det. Det finns andra genrer jag aldrig läser som jag kanske också borde ge en chans, typ science fiction, men det får vara till något annat år, eller annat årtionde ...


Den som gillar romance, eller åtminstone är nyfikna på genren, kan läsa mer om bokens handling på t ex Bokus eller förlagets hemsida

(Rec.ex från Forum)

18 sep 2014

skymningslandet

Skymningslandet (ljudbok)

Martina är tjugotvå år och fast i en timanställning på ett hotell där chefen förväntar sig att alla alltid kan jobb och att ingen någonsin behöver vara ledig eller ha semester. Alltid nåbar och alltid tacka ja till jobb är vad som gäller för Martina. Hon avskyr sitt jobb och jag tänker att det är förståeligt och att Marie Hermanson nog har fångat väl hur arbets- och livssituationen ser ut för många unga idag.

Vändningen för Martina kommer när hon träffar en gammal kompis, Tessan, som bor på herrgården Glimmenäs. Hon frågar om Martina vill hänga med dit och Martina, som just blivit utsparkad från sin andrahandslägenhet tackar självklart ja. Det visar sig att Tessan är anställd som husa åt en gammal dam och det hela är en aning speciellt. Damen, tant Florence, lever som om det fortfarande vore 40-tal och som om hennes far och hans vänner fortfarande vore i livet. Kläder, mat och mycket annat är anpassade efter den gångna tiden. Martina erbjuds jobb som tant Florences sekreterare, och får snabbt komma in i såväl klänningar från 40-talet som skrivmaskinsarbete. Tiden flyter stilla och allt är som en parallell tillvaro till den vanliga världen och Tessan och Martina känner sig trygga på Glimmenäs. Så kommer först en vilsen flicka som ingen vet något om till herrgården. Hon tror att allt är ett lajv och går in för att spela den judiska flickan som undkommit koncentrationslägret. Hon kallar sig Judit Rosenbaum och blir, precis som Tessan och Martina, kvar på herrgården. En tid senare kommer också två unga män som Martina och Tessan träffat inne i stan och även de blir kvar. Den gamla damen tycks inte misstycka det minsta. Hon lever vidare i sin 40-talsvärld och de andra spelar med samtidigt som de får en paus från den verklighet och vardag de aldrig riktigt kommit till rätta i. De befinner sig där på herrgården, i Skymningslandet, och börjar sakta smida planer för hur allt skall bli deras när den gamla damen dör.

I samband med att tant Florence blir inlagd på sjukhus dyker en ovälkommen gäst dyker upp på herrgården och nu bryts den still lunken och ett händelseförlopp som skall bli allt mer obehagligt startar och inget kan någonsin bli som det var den första tiden på herrgården.


Jag tycker det finns något suggestivt över Skymningslandet. Marie Hermanson har en speciell förmåga att ta en berättelse och skruva till den så att det blir obehagligt, drömskt och säger något om vårt samhälle. Skymningslandet är inget undantag från det konceptet, men det är något med berättelsen som gör att jag inte tycker att den är riktigt lika bra som Hermansons böcker brukar vara. Å andra sidan betyder det bara att boken var helt ok och nog så bra, så kanske var det bara mina förhoppningar som ställde till det lite. Mina favoritböcker av Hermanson är fortfarande Ett oskrivet blad och Mannen under trappan. De böckerna rekommenderar jag verkligen!

15 sep 2014

flyktbeteende

Vet ni, jag tycker mycket är mörkt och tråkigt just nu och det gäller både på det privata planet, där jag fått lite dåliga nyheter, och på samhällsplanet efter SD:s valresultat. Kanske borde jag agera på annat sätt, men just nu vill jag bara fly in i böckernas värld. Hösten är här och själen, i alla fall min, vill få lugn och ro. Jag ska helt enkelt försöka fokusera på det som fungerar bra, sluta slötitta på Netflix hela kvällarna och istället krypa upp i soffhörnet med en bok och känna lugnet. Inte dras ner i deppigt mörker utan lyftas av bra läsning och möten med en massa litterära figurer som har det både bättre och sämre än vad jag har det. Att få vara i litteraturens värld, det är terapi i sin bästa form!  

Den senaste veckan har det kommit trevliga paket innehållandes böcker och det är ju alltid lika uppskattat och just nu väldigt välkommet. 

Granne med döden (inbunden)   

Denna bok kom från Modernista och jag hoppas att den är minst lika bra som debutromanen Onda flickor var. Ser mycket fram emot att läsa Marwoods bok!  

Akrobaten (kartonnage)

Författaren Jenny Forsberg skickade mig ett ex av sin bok Akrobaten. En bok som beskrivs med orden "en roman om sanning och lögn, med familjerelationerna i centrum" borde ju passa mig perfekt.

Glasslottet (inbunden)

Jag och Västmanländskan bestämde oss för att byta böcker så idag låg Glasslottet av Jeanette Walls och väntade på mig i postfacket (fanns choklad också - mums!) och jag skall skicka Simona Ahrnstedts  En enda natt till Skåne så snart jag kommer ihåg det. :)

I helgen var jag på resande fot hade tågbyte i Göteborg. Där på Centralstationen ligger en sån där liten lila butik full av pocketböcker, ni vet. Frestelsernas frestelse! Jag erkänner att jag tröstshoppade. Skulle "unna mig" en pocket, det blev fyra ... Karaktärsfast är inte mitt mellannamn! :) Böckerna nedan fick följa med hem och jag vill läsa alla typ nu, nu, nu!

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig (pocket)  Samarbete med fluga och andra noveller (pocket)  Den nya människan (pocket)  Ödemark (pocket)

(Oj, vilken grå samling det blev! Tänkte jag faktiskt inte alls på när jag köpte dem, men jag får väl blanda dem med lite färggrannare böcker i läshögen!)

Med alla dessa böcker, plus några till som redan finns här i lägenheten, borde jag väl kunna få en hel del verklighetsflykt och fina lässtunder! 

Någon som läst någon av böckerna? Vad tyckte ni?



12 sep 2014

äntligen helg



Åker tåg med blixtrande huvudvärk och till på köpet spillde jag precis ut två tredjedelar av min stora latte över kupégolvet så nu har jag torkat golvet åt SJ ... Ja, ja och oh well, det är i alla fall fredag, halva äppelmuffinsen finns kvar och Katarina Ewerlööf läser Händelser vid vatten för mig. Kunde alltså varit värre och nu är det dessutom helg och tid för återhämtning. 

Hoppas att ni alla får en skön helg med tid för det ni allra helst vill göra! 

8 sep 2014

det opålitliga hjärtat

Det opålitliga hjärtat (inbunden)

Morgon Larssons bok Det opålitliga hjärtat är en sån bok som blir mest underhållande om läsaren inte vet så mycket om handlingen tror jag, men lite kan jag åtminstone berätta. Huvudpersonen Love, som jobbar med logistik (första litterära personen jag träffar med det yrket - uppfriskande!) har som så många av oss gått och burit på en dröm större delen av livet och plötsligt en dag blir drömmen sann. Men vad händer? Loves hjärta stannar. I femton minuter är Love död och sedan hoppar hjärtat plötsligt igång igen och Love lever. Hans läkare blir överförtjust och ser en forskningsmöjlighet öppna sig. Love får tillsägelse att leva lugnt och att inte ha sex eftersom det kan leda till hans död. Något som läkaren dock inte räknat med är att händelsen har lett till att den tidigare så taffliga Love, nu plötsligt har fått "det", vilket hans bjässe till storebror upplyser honom om, och kvinnorna flockas runt Love. Till slut dejtar Love tre kvinnor och cirkusen, som varit igång sedan första sidan, tar fart på riktigt.

Jag tyckte det här var en underhållande bok, men den är alldeles för lång och babblig. Lite talspråklig i uppbyggnaden, men jag kan ha överseende med det eftersom jag faktiskt läste ett par timmar i sträck när jag väl började läsa boken och det har inte hänt sedan i maj, tror jag. Boken gör inte anspråk på att tolka samtiden eller ge några djupa livsinsikter (ja, det finns ett kursivt spår med tendenser till djup, men ni vet ju vad jag tycker om kursiva spår ... skummade där) utan den är några timmars förströelse och vi får möta en man som inte vill någon något ont, men ändå lyckas trassla till livet en hel del. Jag gillar Love, jag älskar hans bror, jag kan känna igen de tre kvinnorna. Gott så. Vad jag har lite svårare för är det faktum att Love heter Lööv i efternamn. Love Lööv. Kultur-Katja, Dans-Desiree och Lärar-Linda finns också med, och brodern heter Bror. Det är inte min typ av humor, tyvärr.

(Rec.ex från Piratförlaget)

redo för bokmässan


Så! Tygpåse, "knapp" och visitkort - redo för en dag eller två på Bokmässan! Hoppas vi ses i vimlet!

6 sep 2014

begravda i himlen

Begravda i himlen (mp3-bok)

Har ni någon gång suttit på en obligatorisk föreläsning och känt att ni egentligen inte fattar särskilt mycket av vad föreläsaren pratar om men ni sitter ju där ni sitter och ungefär en gång i halvtimmen kommer det något begripligt och ni vaknar till en stund? Precis så kände jag när jag lyssnade på Begravda i himlen av Amanda Padoan och Peter Zuckerman.

Boken är långt utanför min bekvämlighetszon och handlar om en klättring på berget K2 år 2008 som ledde till att elva människor omkom. Jag ska vara ärlig. Det här blev alldeles för tekniskt för mig. Det är rep och fästanordningar, satellittelefoner och tält, höjdangivelser och väderrapporter. Jag hänger faktiskt inte alls med. Förstår knappt varför människor dog. Varför valde jag då att lyssna på den här boken, tänker ni? Jag är knappast någon bergsklättrare (tung som en bisonoxe och dessutom höjdrädd ...) och drömmer inte heller om att bli det. Så varför? Jo, på baksidan utlovades att läsaren skulle få lära sig mer om sherporna, i alla fall om två av dem.

 "De har länge varit hjältar i det fördolda, men här ger Amanda Padoan 
och Peter Zuckerman dem röst och historia. Vi får följa sherporna Chhiring 
Dorje Sherpas och Pasang Lamas livshistorier, från deras byar högt upp i 
Himalaya, till slummen i Katmandu, över glaciärerna i Pakistan till
baslägret på K2." 

Låt mig säga så här. Det är alldeles för lite om det. Visserligen inleds boken med en historisk bakgrund om sherporna, som har Himalayatrakterna som sin träningsarena, och det är rätt intressant. Sedan får vi veta lite mer om framför allt Chhiring, sedan börjar klätter- och olycksberättandet och det är ungefär lika intressant som ... Ja, nåt tråkigt och här tänker jag genast "statistikföreläsning", men det finns ju för all del de som gillar det också ...

Något positivt då? Ja, all läsning och lyssning leder ju till någon form av lärdom och i detta fall har jag lärt mig skillnaden mellan expeditionsklättring och alpin klättring. Det förstnämnda verkar var ungefär som klättervärldens charterresa och de som ägnar sig åt detta blir inte berömda. Jag blir förvånad av att läsa hur förhållandevis lätt det verkar vara att bestiga Himalaya, men någon charter á la solsemester är det förstås inte tal om. De coola killarna och tjejerna ägnar sig åt alpin klättring och helst utan syrgas.

En annan positiv sak med att lämna deckarträsket som jag myst omkring i alldeles för länge och lyssna på något helt annat var att jag plötsligt kände ett starkt behov av att läsa själv och inte hela tiden lyssna på en uppläsare. Perfekt! Nu är jag en läsande människa igen och det kanske kan bli lite mer liv på den här bloggen. På tiden!

bokbloggsjerkan 5 - 8 september

Äntligen! Bokbloggsjerkan är igång igen! Som vanligt är det Annika som håller i jerkan och denna vecka är frågan:

Får böcker dig att somna eller håller de dig vaken i all oändlighet på nätterna?

Innan jag började lyssna på ljudböcker hände det många gånger att jag somnade mitt i läsningen och vaknade till mitt i natten för att släcka sänglampan (eller så släckte älsklingen den när han märkte att jag somnade). Nu har jag gått över till ljudböcker som sömnpiller. Ofta läser jag en stund i en "vanlig" bok och sedan släcker jag lampan och lyssnar på ljudbok tills jag somnar. Det är ju för väl att man kan ställa in appen så att den stänger av sig efter en halvtimme eller så för då har jag ofta somnat. Nätter då sömnen inte vill infinna sig, för sådana drabbas jag av då och då, är det skönt att ha en ljudbok att lyssna på. 




2 sep 2014

visning pågår

Visning pågår (ljudbok)

Avslutar augusti och sommarmånaderna med ännu en svensk deckare och ännu en bok av Sofie Sarenbrant. Visning pågår är del tre i serien om polisen Emma Sköld, men den här gången blev det för mycket relationer och för lite polisarbete. Emma har lämnat Hugo, blivit tillsammans med mäklaren som sålde deras bostad och är nu (äntligen) gravid vilket ställer till det lite när det gäller hennes förmåga att utföra sitt jobb. Sarenbrant har dessutom tryckt in några humörsvängningar, misstro mot blivande pappan och behovet av att "bygga bo". Lite för mycket sådant och jag lyssnar emellanåt mest vidare för att jag inte behöver anstränga mig och det är skönt att somna till en ljudbok.

Brott finns det förstås och den första som dör är Hans. Det har varit visning i huset kvällen innan och på morgonen hittas Hans död av sin sexåriga dotter. När det visar sig att mordvapnet är en av familjens köksknivar blir Hans fru Cornelia misstänkt och intagen på förhör. Den som passar Astrid medan Cornelia är hos polisen är Emmas syster Josefine som har problem i sitt äktenskap. Se där, ytterligare ett relationsspår! Cornelias relation till sin mördade make har inte heller varit bra och hon har under många år levt i skräck för sin våldsamme make. Mordet på Hans är dock inte bokens enda mord. Snart sker ytterligare mord kopplade till husvisningar och misstankarna mot måste nu riktas mot någon annan men ingen självklar mördare finns i sikte. Mitt uppe i allt har vi också Emmas ex Hugo som inte kan acceptera att Emma gått vidare till en annan man utan gör sitt bästa för att förstör för Emmas nya man.

Det blir aldrig riktig spännande utan puttrar mest på och det var inte vad jag hade förväntat mig så jag är lite besviken på den här boken. Å andra sidan är det ingen fullständig katastrof så jag kommer säkert att lyssna på del fyra i serien om Emma Sköld och hoppas att den inte innehåller alltför många dagishämtningar och VAB-dagar utan mer polisarbete och mer fokus på brottsutredningen.

31 aug 2014

tre på tre

För fjärde året i rad kör Pocketlover sin populära läsutmaning Tre på tre och jag har bestämt mig för att haka på för att få lite fart i läsningen. Jag tog med mig några hyllvärmare i flytten, men märker att de riskerar att förbli fortsatt outlästa även här, så nu blir det tema hyllvärmare i Tre på tre och de jag tänkt läsa är:

Mannen som glömde sin fru (pocket)  Allt går sönder (pocket)  En kärlekshandling (pocket)

Gott och blandat på många sätt och jag hoppas att det skall visa sig var böcker väl värda att läsa! Vilken bok som blir först ut vet jag inte, så jag gör väl som vanligt och låter humöret styra. :)