31 mars 2013

havsmannen

Havsmannen (inbunden)

I påskhelgen har jag läst Havsmannen av Carl-Johan Vallgren och jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag skall skriva om den. Det är en förfärlig bok. Ondskefulla tonårspojkar som inte drar sig för de mest sadistiska handlingar och dessutom ägnar de sig åt utpressning. Föräldrar som super så barnen inte har vare sig mat, kläder eller glasögon och som inte kan tillgodose de behov som deras son och dotter har. Pappa i fängelse. Brottslighet och smuggelcigaretter och så lite mer sadism och misshandel. Mitt i alltihop har vi så havsmannen och jag vet liksom inte vad jag skall göra av denna bok. Det känns skönt att detta är en bokcirkelbok och att jag får prata om den.

Även om handlingen är förfärlig är det en välskriven bok. Jag dras in i handlingen och det är svårt att inte sträckläsa trots all ondska. Det är något med Vallgrens sätt att skriva som gör att jag klarar av berättelsen. Detta hade lätt kunna bli för mycket med en mindre kompetent författare, men Vallgren lyckas balansera de olika delarna. I ärlighetens namn uppskattar jag delarna där havsmannen inte är med lite mer än de delar där han är med, men samtidigt skulle inte boken vara det den är utan denna märkliga varelse. Surrealism mitt i diskbänksrealismen skulle man kunna säga och det fungerar riktigt bra.

Det här är en bok jag kanske inte hade läst om det inte vore för bokcirkeln, men jag är glad över att ha läst den. Jag vet att det här är en sån bok som kommer att stanna kvar i minnet och att jag kommer att tänka på huvudpersonerna lite då och då den närmsta tiden. I ärlighetens namn händer inte det så ofta.

... och nu blir det kvalitetsfilm

Efter en skön läsdag byter jag soffan mot biosalongen och ser följande österrikiska film:

30 mars 2013

utlottning av konungen


Ni missar väl inte att det är utlottning av Konungen av Kader Abdolah hos och dagarna går ...? Det här är en bok jag verkligen vill vinna så jag håller tummarna för mig själv! :)

Vill ni veta mer om boken är det bara att klicka här

29 mars 2013

bokbloggsjerka 29 mars - 1 april



Långfredagens bokbloggsjerka lyder såhär:

Vad ska du göra i påsk?

Enkelt uttryckt - så lite som möjligt! :) Jag tänker mig att soffan och sängen blir min bästa vän och att det blir en del läsning varvat med lite TV-tittande. Imorgon skall jag ta mig till gymmet för ett pass Body Balance och kanske att det blir lite träning på söndag också.Vi får se. Påskmiddag gör vi inte så stor affär av eftersom vi bara är två stycken, men en omelett med morotsstuvning hör till mattraditionen. Påskmust måste drickas också förstås. Godis är gott men ger mig huvudvärk nuförtiden så jag får nog ta det lite lugnt med det, men mörk choklad kan jag tack och lov äta!

Ja, så ser min påskhelg ut. Avkoppling i fokus som ni märker!

lustmordet

Lustmordet : en Hop-Çiki-Yaya-Deckare (inbunden)

Jag har inlett påskhelgens läsning med lite påskekrim. Det hör ju numera till, liksom. :) Jag valde att lämna de svenska deckarförfattarna där hän och sökte mig istället österut och träffade en gammal bekant - transvestitdetektiven i Istanbul som Mehmet Murat Somer skriver om i sina Hop-Ciki-Yaya-deckare. 

Boken hjältinna är datakonsult på dagtid, men nattklubbsägare på kvällstid och då klär han sig gärna i Audrey Hepburn-liknande utstyrslar och charmar sig fram genom nattklubbsvimlet bland de andra transorna. I Lustmordet är det transan Buse som söker hjälp, men allvaret i hoten mot henne går vår hjältinna förbi och Buse hittas mördad och snart hittas även en äldre kvinna skjuten. Det blir en berättelse om maffialiknande organisationer, gamla foton som inte får komma ut, skandaler som skall undvikas och män som inte vill avslöja sina sexuella preferenser. Thaiboxning visar sig användbart, men en älskad klänning går sönder och det lovande sexet förvandlas till en kamp på liv och död. Han har det kämpigt vår hjältinna!

Jag gillar Mehmet Murat Somers deckare. Det är lite klyschigt och transorna och männen som faller för dem blir väl ibland mer stereotyper än hela personer, men det gör inte så mycket för detta är underhållningslitteratur. Jag ler och rycks med i stämning. Jag åker taxi runt i Istanbul, går på nattklubb, besöker skvallersugna hemmafruar och möter män som gärna tillbringar en natt eller två tillsammans med andra män, med eller utan silikonbröst. Det är annorlunda och medryckande och jag vill gärna läsa fler böcker i serien. 

(Rec.ex från 2244)

27 mars 2013

café för en bokmal



Titta vilket mysigt och alldeles perfekt lunchställe jag hittade! Tapeten skapade ett visst ha-behov och en sån där mysig lila soffhörna skulle jag också kunna tänka mig att ha hemma.  Behöver jag säga att Bookhouse Café ligger vägg i vägg med stadens bibliotek och att jag självklart snokade runt även där? :)

26 mars 2013

ön

Ön (pocket)

Jag har länge varit nyfiken på att läsa Lotta Lundbergs Ön, men ni vet hur det är, ibland blir det liksom aldrig av att man läser vissa böcker. På tåget till min syster bestämde jag mig för att nu är det dags. Pocket, lagom tjock och har legat länge i läshögen - perfekt! Boken var dessutom precis så bra som jag hoppats!

Ön är en sista spillra av det brittiska kolonialväldet. Den är placerad långt ut i Söderhavet och har väl mer eller mindre alltid fått styra sig självt. Ett slags paradis. Svenska Olivia kom till Ön för tjugofem år sedan och har sedan dess varit öns läkare, i alla fall när det gäller västerländsk medicin. Hon har läst hela läkarutbildningen men gjorde aldrig sin AT-tjänst, så formellt är hon inte färdig läkare, men sådant spelar inte roll på Ön. Hon blev tidigt förälskad i öbon Taip och de har hängt ihop sedan dess, men förhållanden med strikt monogami är det inte så nog med på Ön. Olivia har själv deltagit i danserna på Udden och där blir det som det blir med det sexuella.

Emellanåt lägger kryssningsfartyg till utanför Ön och det är en del av öbornas inkomstkälla. När så en pappa anmäler att hans dotter blivit utsatt för sexuella övergrepp under deras stopp på ön skickas en grupp med tre britter dit för att undersöka saken. Ledare för gruppen är Christian, en socialchef med behov av att få en nytändning i karriären.

Det blir en berättelse med moraliska förtecken. Där britternas idéer och uppfattningar om förhållanden, sex och sexualitet och det rätta sättet att leva ställs mot traditioner på Ön och jag tycker mig ana att Ön får stå som symbol för så många fler samhällen än just sitt eget. Kan man lägga sitt eget samhälles moraliska rättesnörens på ett annat samhälles och säga att de har fel? Olivia brottas med det faktum att hon kan förstå och själv anta det brittiska perspektivet, men hon vill företräda Ön, hon vill så gärna på riktigt vara en del av Ön. Men så kommer det unga kvinnor med berättelser om övergrepp. Olivia vet inte riktigt hur hon skall ställa sig till allt. Även de tre britterna tycks på olika sätt brottas med sina förutbestämda idéer, men också med sina kroppars reaktioner.

Lundberg skriver ingen på näsan. Det finns inget tydligt ställningstagande i hennes bok utan den lämnar läsaren med en mängd frågor och funderingar att diskutera vidare. Detta är en utmärkt bokcirkelbok för det finns så många tankar att bolla vidare med någon annan som läst boken. Paradiset - vad är det för bilder vi gör oss egentligen och vad är det som inte får finnas i vårt paradis?

(Rec.ex från Natur & Kultur)

farligt att förtära

Påsklov och jag är hos kära syster och är hundvakt. Det betyder förstås att det finns en del tid till läsning också. :)

Jag älskar gamla svartvita filmer, framför allt från 40-talet. Tycker det finns något mycket charmigt över sättet de tilltalar varandra, hur de är klädda, den lättsamma intrigen. Underhållningsvärdet. Jag är inte blind för de könsstereotypa rollerna och samhällshierarkierna men köper det för vad det är och småskrattar lite mellan varven.

Farligt att förtära (inbunden)

Med tanke på detta trodde jag att Maria Lang, som jag aldrig läst tidigare och vars böcker nu kommer i nytryck hos Norstedts med ursnygga framsidor, skulle vara något för mig. Jag gillar ju trots allt Agatha Christie i lagoma doser. Men ... Det funkar inte alls för mig. Jag började läsa Farligt att förtära och kände ingen kärlek, så jag lät den ligga ett par dagar för jag tänkte att det kanske kunde bero på någon tillfällig humörsvacka gällande deckare, och tog tag i läsandet igår igen. Nej, det blev inte bättre. Boken är nämligen precis som en pladdrig 40-talsfilm, men det som funkar så bra med dialogerna på film blir av någon anledning inte alls bra i skrift. De kommer liksom aldrig till sak. Utan tvekan förstår jag att böckerna blev en stor succé när det gav ut. Farligt att förtära är ett skickligt tidsdokument, precis som många av dagens deckare, men ibland blir böcker för gamla och det är så jag känner här.

Läste ytterligare tjugo, trettio sidor eftersom det trots allt utspelar sig i skolmiljö och det är ju alltid lite roligt när man själv är lärare, men med undantag av enstaka elevrepliker och en viss förtjusning över ett giftskåp i kemisalen  förblir jag tämligen oberörd även där.

Jag vill verkligen gilla Langs bok, men det vill sig inte alls. Den blir nog aldrig utläst, trots att den innehåller ett giftmord och det är något av en personlig favorit när det gäller hur någon mördas i deckare.

(Rec.ex från Norstedts)

24 mars 2013

två novellixer

Mammalia (häftad)  Fantasy (häftad)
Sara är en ung och lite osäker journalist som möter den äldre Mona, väletablerade inom Stockholms kulturkretsar. De blir vänner, bästa väninnor som Mona säger, och snart tillbringar de mycket tid tillsammans. Mona är en krävande väninna. Ringer ständigt, vill ständigt ha Saras uppmärksamhet. Saras man reagerar, men Sara tappar bort sig själv i vänskapen med Mona. Åren går, Mona blir sur om deras vänskap inte går hennes väg. Det blir uppehåll, men de hittar tillbaka. Så håller det på. En dysfunktionell vänskap men också en skildring av makt och kvinnlig konkurrens. Ulrika Kärnborgs novell Mammalia fångar mig inte riktigt trots att jag tycker att den är rätt välskriven. Det är något som hela tiden saknas i berättelsen men jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Fantasy av Malte Persson var inte alls min grej. Titeln Fantasy kan i sig ha bidragit till att jag redan innan var lite avvaktande och när det sen dyker upp personer med namn som Den Sorgsne Prinsen, Protagonisten och Den Namnlöse är det liksom kört. Parenteser med "viktigt information" stör mig också.

Så här brukar jag inte känna för novellixerna. Kan det vara så att jag inte gillar just denna kvartett eller börjar jag helt enkelt bli lite novelltrött? Tiden för utvisa.

23 mars 2013

bokbloggsjerkan 22 - 25 mars

jerka11

Bokbloggsjerkan är tillbaka igen efter ett par veckors uppehåll på grund av datorstrul för Annika. Kul att få jerka lite igen!

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

Med risk för att tjata, men jag gillade verkligen inte Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Jag störde mig på den överbegåvade tjejen Paloma. Jag förstod aldrig varför det skulle vara så farligt med en portvakt som läste böcker och jag tyckte slutet var närmast irriterande.

En annan bok jag hade svårt att se storhet i var Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Jag fann den inte särskilt nyskapande när det gällde vare sig kvinnoporträtt, samhällskritik eller upplägg. Det var liksom bara ännu en spänningsroman för mig och förstod aldrig varför den blev en sådan succé i Sverige. Utomlands kan jag i vissa fall se att den kanske visar på något nytt, men här hemma? Jag läste aldrig del 2 och 3 i trilogin och det är inget jag ångrar. Jag såg filmerna och det är å andra sidan något jag ångrar. De är inte bra. Jag och älskling genomled dem i rent populärvetenskapligt fortbildningssyfte.


en glimt av sommaren

I väntan på mitt eget ex bläddrar jag i bibliotekets. Ännu en anledning till att älska bibliotek! Behöver jag säga att jag självklart sitter på bibblans kafé och läser och att drycken heter latte? :)


21 mars 2013

allt jag önskar mig

Jag har fördomar. Även mot litteratur. Jag tror att alla fransk litteratur är pretto och därmed inget för mig. Jag ser bara übersmarta unga flickor som i No och jag och Igelkottens elegans framför mig och i bakgrunden smyger filosofiska herrar som Camus och Sartre. Jag har haft fel.

Allt jag önskar mig (häftad)

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt är allt annat än pretentiös. Det är en ljuvlig liten berättelse om helt vanliga människor, med snubblande lika namn, som lever ett stillsamt liv där kärleken inte är himlastormande, men trygg. Där livet inte blev riktigt som det var tänkt, men där en sybehörsaffär och en blogg fungerar trots allt. Där alkoholfritt öl blir nödvändigt och en semester på en campingplats är ett välkommet avbrott i vardagen.

En berättelse där en storvinst hämtas ut i smyg. Göms. Där livet bör få fortsätta som det alltid gjort, men där sveket lurar runt hörnet. Det är en bagatell, men den får mig att le och den får mig att bli lite ledsen. Så där som livet gör. Jag tycker mycket om Allt jag önskar mig och jag lovar att våga mig på lite fler franska böcker.

(Rec.ex från Sekwa)

Världspoesi - går det bra med svenskt?

Jag är ju ingen stor fantast av poesi men så här på Världspoesidagen vill jag ändå återvända till en av de dikter som tagit plats i mitt hjärta - Hedvig Charlotta Nordenflychts "Min levnadslust är skuren av":

Min levnadslust är skuren av,
och döden är min längtan;
till dig du mörka tysta grav
står all min trängtan.
På jorden jag ej finner
vad mer min själ sitt nöje bär;
min glädje borta är,
min tid i gråt förrinner,
min ungdomslust försvinner:
jag är olyckligt såld
i grymma sorgens våld.
En långsam död för ögon står, den jag dock icke finner.
Du arma ömma hjärta!
Kan ej denna bittra smärta,
som tär dig utan mått,
dig ge så dödligt skott,
att livets tråd må brista,
och ädla själens gnista
sitt fångehus må mista?

Så mycket vackrare och så mycket smärtsammare blir det varken i livet eller litteraturen. Att dikten är skriven på 1700-talet spelar ingen roll, en människas smärta är lika genom århundraden.

Och för min hemtrakts skull och det vemod som jag är så förtjust i och som präglar Dan Anderssons dikter kan jag inte låta bli att även ge er Jag väntar ... men den får ni lyssna till istället för att läsa för Sofia Karlsson sjunger den så vackert.

   

19 mars 2013

novellinjektion

Lite inspiration till novelläsandet låg på hallmattan idag. Spännande!

17 mars 2013

förr eller senare exploderar jag

Förr eller senare exploderar jag (häftad)

Hazel är obotligt sjuk i cancer och hennes föräldrar är oroliga för henne. Inte bara för att hon är cancersjuk utan också för att hon mest bara vill vara hemma och titta på TV. Motvilligt går därför Hazel till en stödgrupp för cancerdrabbade tonåringar och finner det hela urtrist. Till Augustus Waters en dag dyker upp på stödgruppen. Snygg och med en blick som inte går att låta bli att falla för. Det är starten på en vackert skildrad kärlekshistoria där styrka, svaghet, sjukdom, glädje, förväntan, besvikelse, lust, tårar, skratt - allt får plats.

Jag älskar Hazel och Augustus! De är kvicka och låter sig inte nedslås. De finns där för varandra och sina vänner, så mycket vuxnare än sina sjutton år mellan varven och så typiska tonåringar ibland. Jag är inte en person som gråter när jag läser böcker, men här finns delar då jag blir starkt berörd, men tack och lov finns det också delar där jag bara ler stort. Berättelsen i sig är egentligen rätt klassisk, det är Hazel och Augustus som gör det här till den succébok den har blivit och jag hoppas att den når ännu fler läsare än vad den redan gjort. Strunta i att den kallas ungdomsbok (vilket jag för övrigt tycker är helt rätt benämning), den här boken har man stort utbyte av även som vuxen läsare! En annan sak - titeln är faktiskt bättre på svenska. Inte ofta!

(Rec.ex från Bonnier Carlsen)

den odödliga henrietta lacks

Den odödliga Henrietta Lacks (ljudbok)

Vet ni, jag har glömt att skriva om en ljudbok jag lyssnade på i början av året, Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecka Skloot. Eftersom det nu gått ett bra tag sedan jag lyssnade på den minns jag inte alla detaljer och handlingen kan ni läsa om här, men det här är en bok som överraskade mig positivt.

Jag hade inga förväntningar alls när jag började lyssna, men detta är en bok som väcker många tankar och fick mig att fundera på de etiska aspekterna av medicinsk forskning, i detta fall på stamceller, men också på hur mycket våra sociala förhållanden spelar in. Henrietta Lacks är en svart kvinna från en fattig familj som drabbas av cancer och inte förstår mycket av vare sig den behandling hon får eller vad läkarna gör med hennes celler. Familjen lever än idag i skuggan av dessa celler. De känner till dem, vet att de hjälpt många människor, att cellerna köpts och sålts för många miljoner kronor, men själva har de inte fått en enda krona. Rebecca Skloot tar reda på vad som hänt, träffar familjen och blir en del av deras värld. Hon är både vetenskapsjournalist och vän till familjen och det ger en unik bok med mycket värme i skildringen av den familj som Henrietta levde i och efterlämnade.

Har du inte läst eller lyssnat på den rekommenderar jag den varmt. Klart mer intressant än vad man kan tro!

16 mars 2013

96 romaner för dig som fortfarande har bråttom

96 romaner för dig som fortfarande har bråttom (pocket)

Vårtröttheten har kommit över mig, och dragit ner mitt lästempo. Mitt i gäspandet kom jag på att jag inte valt  månadens bok till utmaningen Böcker om böcker. Fick bli en sedvanlig vända till biblioteket i jakt på något som verkade lockande och samtidigt inte alltför tungt. Som vanligt levererade biblioteket och jag fick med mig den humoristiska boken 96 romaner för dig som fortfarande har bråttom av Henrik Lange. Självklart är det uppföljaren till 80 romaner för dig som har bråttom av samma författare och konceptet är det samma - böckerna presenteras genom fyra tecknade serierutor och minimalt med text. Snabb och enkel litteraturorientering, helt enkelt!

Roligast är förstås att läsa den korta sammanfattning av böcker jag redan har läst eftersom det då är lättare att upptäcka träffsäkerheten, men en del böcker är ju så kända att innehållet är mycket välkänt även för den som inte läst boken. Jag tycker nog att 80 romaner ... var lite vassare men visst smålog jag lite även när jag läst 96 romaner ... Det är helt enkelt ett tilltalande koncept!

Den här boken läste jag som en del i utmaningen Böcker om böcker som Västmanländskan anordnar. 

13 mars 2013

operation sandalwood



I indiska Bangalore bor Hari Majestic, en fifflare som sysslar med diverse småbedrägerier från ett internetcafé i kvarteret. Hans kvinnlig arbetsgivare befinner sig i den nigerianska storstaden Lagos och sysslar med lite större bedrägerier. Haris liv är en aning komplicerat för tillfället med för lite pengar, en sjuk släkting, en gymkille som tycks vilja döda honom och en andlig rådgivare som tycker att han ska bli både nykterist och vegetarian. Så öppnar sig en möjlighet. En svensk tjej, adopterad från Indien, försvinner spårlöst. Hennes syster och hennes pojkvän vet att hon ville göra Bollywoodkarriär, men kanske har hon tagit sig till Bangalore för att få en roll i en Sandalwoodfilm istället? Hari anställs för att försöka hitta den försvunna unga kvinnan och uppdraget drar in honom i den ena märkliga situationen efter den andra.

Operation Sandalwood - ett dödligt uppdrag för Mr Majestic, som är skriven av Zac O'Yeah, är en myllrande bok. Det myllrar i staden av kvarter och trafik och hotell. Personregistret myllrar likaså. Det är mängder av människor som dyker upp och försvinner och för berättelsen framåt på olika sätt. Jag tycker om det till en början. Gillar O'Yeahs Bangalore och charmas lite av Hari, men ... ungefär halvvägs in i boken blir jag utmattad. Jag har jag svårt att hålla isär alla människor och allt som händer, jag tappar handlingen. Språket underhåller mig fortfarande för det är fyllt av underfundigheter, men det räcker inte för att jag skall behålla intresset. Jag tycker också att boken blir lite lång och skummar vissa partier i andra halvan.

Boken är helt ok, men jag faller inte för den så mycket som jag hoppades. Tyckte bättre om en annan bok av samma författare - Tandooriälgen - och visst finns det likheter i språk och stil. Så, för den som älskade Tandooriälgen är nog Operation Sandalwood en riktigt kul läsupplevelse, men för mig blir det ett "sådär" i betyg.

(Rec.ex från Ordfront.)

vattnet i mars

Vattnet i mars (inbunden)

Tre systrar och en mamma att ta farväl av. En pappa, Edvin, som "sitter på hemmet" och inte kan acceptera att hans hustru är död och som flera månader senare drar runt på hennes tomma rullstol och låtsas att hans Inga lever.  Edvins döttrar är så olika; Eva flyttade tidigt till Göteborg för hemma på den lilla orten i Medelpad gick det inte att vara öppet lesbisk. Agneta blev kvar med hus och man och barn. Maja gifte sig med ett blivande hockeyproffs men glamouren uteblev liksom proffskarriären i Kanada.

Vattnet i mars är dikten som håller samman berättelsen. Skriven av mamma Inga, men inskickad av Agneta till en tävling. Agneta vinner, åker till Stockholm, tar emot prispengar, kommer hem till en man som vill köpa TV, men Agneta vill "nog vara ena ett tag". Hennes systrar uppskattar inte att hon skickat in dikten, för var dikten verkligen till Agneta? Eva har å andra sidan andra saker att tänka på. Hon lever med sin Sónia sedan tjugo år tillbaka, men nu börjar den biologiska klockan ticka i Eva och kanske räcker det inte med bara den son som Sónia fött? Maja låtsas inte veta om sin makes sjaskiga affärsverksamhet, men blir till slut indragen trots allt. 

Kvinnoporträtten i denna bok är riktigt bra. Ni vet, på det där sättet som gör att det känns som att det är riktiga personer. Personer skapade av en författare jag litar på. Männen är veligare, mer "lost" i den verklighet de befinner sig i. Det är en spretig släkt, som det brukar vara nuförtiden, och jag har inga problem att tro på alla olika saker som pågår i släkten. Jag glömmer själva berättelsen ibland för jag uppskattar personporträtten så mycket, men det är som helhet en mycket läsvärd bok som skildrar ett Sverige som finns och där människor går omkring och mår sisådär och det är på något sätt deras normaltillstånd. Det är 416 sidor av skickligt författarskap och jag blir både berörd och överraskad. Läs den!

(Rec.ex från Piratförlaget)

10 mars 2013

söndagsnoveller

För tillfället läser jag recensionsexemplar och hinner inte läsa så mycket annat, så därför blir det inte så mycket bloggat. Idag behövde jag dock en lite paus från romanläsandet och läste istället tre korta noveller ut Människosaker.

Människosaker : dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika (häftad)

I den första novellen, Brev till Gud av Gregorio López y Fuentes, mötte jag en mexikansk bonde som får sin skörd förstörd av hagel. Hans tro på Gud är stark så han skriver ett brev till Gud och ber om ekonomisk hjälp, men svaret blir inte riktigt vad han tänkt sig. För ovanlighetens skull när jag läser noveller ur Människosaker blev jag kvar i samma land även i nästa novell, Godoy lever av Daniel Chacón. Juan får ett falskt pass av en släkting i USA för att han skall kunna ta sig in landet och jobba där. I passkontrollen visar det sig dock att tjänstmannen är kusin med den som Juan utger sig för att vara. Tjänstemannen tvingar Juan att följa med hem till hans familj och där blir han kvar. Kanske är det möjligt att byta identitet om möjligheten ges?

I den tredje novellen lämnade jag Mexiko och hamnade istället på Kap Verde där en pojke, av alla ansedd som stum och ond, en dag lägger sig på en solvarm sten och i den mjuka omfamningen av stenens värme börjar pojken sjunga. Osvaldo Azevedos mycket korta novell Nani har något poetiskt över sig som gör den till en fin avslutning på läsdagen.

8 mars 2013

reflektion på kvinnodagens kväll

8mars

Så här på internationell kvinnodagen blickar jag ut över världen och tänker att även om det finns orättvisor i Sverige så är jag glad för att jag lever här och har friheten att i mångt och mycket bestämma över mitt eget liv och min egen kropp. Jag är glad för att Sverige har en lagstiftning som förbjuder kvinnlig könsstympning. Jag är också glad för att det inte är tillåtet med barnbrudar i Sverige. Jag är glad för att hedersmord inte bagatelliseras och att det inte kan användas som en ursäkt för att slippa straff. Jag är tacksam för att svenska kvinnor inte tvingas göra abort i det fördolda med ohygienska villkor. Jag är glad för att alla högre utbildningar är öppna för kvinnor.

Jag blundar inte för de problem som finns i Sverige och jag tycker inte heller att Sverige skall blunda för det jag nämnde ovan för det förkommer även inom Sveriges gränser, men jag tycker ändå att vi kan känna oss lyckligt lottade över att vi får tala öppet om problemen, att vi kvinnor har en röst. Vi kan ta för oss och kämpa för de orättvisor som finns, så är inte situationen för alla kvinnor i världen, så lite tacksamhet tycker jag mig ha rätt att känna.



Många är de kvinnor som runt om i världen kämpar för att kvinnor skall få det bättre på olika sätt. Jag vill passa på att hylla en av dem idag och det är en kvinna vars arbete jag första gången stötte på via en dokumentär på TV och efter det har jag läst om henne och hennes arbete i ett par artiklar: Catherine Hamlin. Hon driver, tillsammans med sin make, sedan 1970-talet ett sjukhus i Addis Abeba där kvinnor med fistel behandlas. Dessa kvinnor blir utan behandling/operation utstötta från sin hem och lever därmed i skam och får i många fall svårt att klara sina liv. Hamlins jobb är minst sagt hedervärt!

7 mars 2013

torka aldrig tårar utan handskar - sjukdomen

Torka aldrig tårar utan handskar. 2, Sjukdomen (inbunden)

Känns lite som att jag är sist på bollen, men nu har jag också läst Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen. HIV och AIDS har alltmer blivit en realitet och de homosexuell är rädda för sjukdomen, den kommer emellan dem när de umgås, både med nya och gamla bekantskaper. Spekulationerna om hur sjukdomen sprids är många och eftersom olika besked ges via press och läkare blir oron större.

Rasmus och Benjamin har blivit ett par och flyttar ihop. Det är inte så lätt, Benjamin är ju ett Jehovas Vittne och har inte kommit ut. Rasmus slet upp sovrumsdörren och chockade sina föräldrar när han kom ut. Paul är som vanligt, skämtar om allt även om det inte är så roligt. Seppo och Lars-Åke kämpar mot sjukdomen som blivit en del av deras förhållande och vardag. Benjamin och Rasmus föräldrar lär vi också känna lite närmare. Det är inte så lätt för dem att förstå vad som händer och de hanterar situationen och oron på lite olika sätt.

Del ett knockade mig fullständigt. Jag läst som i ett rus. Del två har inte riktigt den effekten på mig, men det är fortfarande mycket bra och jag längtar efter att läsa nästa del. I denna andra del fördjupas personerna och jag upptäcker sidor hos dem som jag både tycker om och inte tycker om. Särskilt porträtten av Benjamin och Rasmus fångar mig och jag vill så gärna att det skall lösa sig för dem även om jag vet att det är en omöjlighet. Vill att Benjamins kärlek ska uppskattas mer samtidigt som jag önskar detsamma om Rasmus kärlek. Torka aldrig tårar är en trilogi som skapar känslor av många slag och det är, som sagt så många gånger tidigare, viktig läsning och en viktig skildring av det som hände.

Men, varför blir då inte del två den stora läsupplevelse som del ett var? Ska jag vara ärlig så tror jag att det är TV-serien som lite förstörde den stora upplevelsen. Jag föredrar alltid att läsa först och se sedan, men eftersom jag läst del ett så såg jag seriens första avsnitt. Personerna har därmed fått ett ansikte och jag har svårt att värja mig från TV-seriens karaktärer och det stör min läsning lite. Tyvärr.

6 mars 2013

en man som heter ove

En man som heter Ove (ljudbok)

Jag tror jag är  kär. I Ove! Ni vet Ove, den lite buttre 59-årige mannen från Fredrik Backmans bok En man som heter Ove. Han som tycker om ordning och reda och som närmast maniskt försöker se till att inga bilar kör inne på radhusområdet. Ove som har så svårt för att visa känslor, och nog i ärlighetens namn har svårt att känna dem också, med undantag för kärleken till frun Sonja. Sonja som tyckte om honom precis sådan som han är. Ove som kör Saab, för något annat går ju inte för sig. Ove som möter Parvaneh och hennes familj och de tycks dyka upp mest hela tiden, vare sig Ove vill eller inte. Ove som tappat livslusten, blir med katt, sparkar lite på golvlisterna, harklar sig och muttrar lite. Just den Ove har vunnit mitt hjärta.

Trots alla hyllningar trodde jag inte att boken skulle vara så här bra, men jag är helt såld! Det är skratt och gråt i en fenomenal blandning och bättre uppläsare än Torsten Wahlund kan jag inte tänka mig. Jag sörjer verkligen att boken är slut för det har varit fantastiskt att vara i Oves värld.

5 mars 2013

tweet, tweet, tweet



Bloggbohemen tar ännu ett steg in i den digitala världen och har sedan i morse ett twitterkonto. Följ mig gärna! :)


4 mars 2013

seglar vidare på novellvågen

Det går lite segt med det mesta just nu; bloggandet, läsandet, jobbet, träningen. Hoppar hit och dit och allt blir därför snuttifierat. Som vanligt när jag hamnar i dessa lägen läser jag flera böcker samtidigt och blir liksom aldrig klar med någon av dem. I helgen fick det därför bli några noveller istället för bokläsning. Återvände till Människosaker och läste tre noveller från lite olika delar av världen.

Människosaker : dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika (häftad)

Indianens dröm av den peruanske författaren José Maria Arguedas är en sådan där novell som jag tycker om för att det författaren vill ha sagt är tydligt samtidigt som novellen är läsvärd språkligt och uppbyggnadsmässigt. En patron behandlar en indian ur sitt tjänstfolk illa och tvingar honom bland annat att spela hund. En dag vågar sig indianen på att begära att få tala och han berättar då om en dröm som han haft. Patron och indianen befinner sig i himlen och San Franciskus ger dem olika roller och uppdrag som naturligtvis vänder på maktförhållandet.

Från Sydamerika åkte jag vidare till Vietnam med hjälp av Phan Thi Vang Anhs novell Juli. En finstämd novell om en ung kvinna och hennes fortfarande unga mamma. Enligt morfadern är dottern äldre än mamman och livet och vardagen rullar sakta på, men så ändras något, mamman träffar en man och livet kan inte fortsätta som tidigare. En novell om de små sakerna i vardagen och hur dessa påverkar oss. Tyckte om den.

Helgens litterära resa avslutades i Sudan tillsammans med Tayeb Salihs novell En näve dadlar. Novellen är en sedlärande berättelse om en ung pojke som älskar sin farfar och ser upp till honom. I byn bor också Masoud som en gång ägde mycket mark, men nästan all mark tillhör numera pojkens farfar som påstår att Masoud är en slöfock. När så dagen för dadelskörden kommer börjar pojken se andra sidor av sin farfar och känsla av obehag växer sig stark. Fler noveller av Salih lockar inte, men jag tror att han är en läsvärd romanförfattare. Eller bättre uttryckt - jag tror att jag skulle uppskatta hans berättarstil bättre i lite längre berättelser.

2 mars 2013

bokbloggsjerka 1 - 4mars

jerka11

Förkylningen håller på att ge med sig, tränat ett pass Body Balance på förmiddagen, ikväll blir det vin och prat med vänner, imorgon Vasaloppet och femmilen i VM och nu en bokbloggsjerka - bra helg det här!

Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Egentligen skulle jag kunna svara "ingen" på den här frågan. Jag finner egentligen ingen anledning att "lära mig" läsa t ex vampyrböcker, skräck, romance eller serier som är typiska genrer jag undviker. Av olika anledningar tycker jag helt enkelt inte om dessa genrer och eftersom läsning för mig är inte en plikt utan ett nöje vill jag läsa sådant jag tycker om. Något jag däremot sällan läser, och jag vet egentligen inte varför, är historiska romaner. Det hänger troligen ihop med att jag alltid tyckte historia var så tråkigt i skolan och då har det liksom smittat av sig på valet av böcker också. Jag vill inte påstå att jag inte står ut med den genren, mer undviker av ren vana, men jag är säker på att det finns massor av riktig läsvärda historiska romaner.