31 maj 2013

Botaniska trädgården

En perfekt dag för ett besök i Göteborgs Botaniska trädgård.






Efter allt promenerande bland träd och blommer var vi värda en "liten" kaka i Haga ... 

29 maj 2013

puh!



Jag vet, det är lite tyst på bloggen just nu, men jag rättar och sätter betyg. Idag knappade jag in alla treors betyg vilket betyder att jag satt mina sista betyg i skalan IG - MVG. Blandade känslor faktiskt. Men, med de flesta av årets betyg satta kan jag nu andas ut och sakta låta lugnet infinna sig. Fast innan jag tar tag i bokläsandet igen skall jag imorgon ta mig till landets västra sida för att fira min brorsdotters student och sedan stanna ett par dagar för att semestra lite med mamsen. Tre bra dagar att se fram emot alltså!

26 maj 2013

innan floden tar oss

Innan floden tar oss (pocket)

Jag har varit på en resa till Bangladesh, guidad av en skicklig författare med god insyn i det samhälle hon beskriver - Helena Thorfinn. Hennes bok Innan floden tar oss berörde mig samtidigt som den aldrig blev en snyfthistoria eller en moralkaka. Det hade den lätt kunnat bli med bistånd, religion, fattigdom och skillnaden mellan i-land och u-land som teman. Men istället för enkla lösningar och färdiga moralföreställningar utmanar Thorfinn mig som läsare. Jag får ta del av livet i Bangladesh ut olika synvinklar. De rika i diplomatkvarteren, de fattiga som jobbar åt dem. Korruption som man kanske eller kanske inte skall se mellan fingrarna med. Bistånd som möjliggör för västerlänningar att starta fabriker där människor jobbar större delen av dygnet för en lön så låg att jag skäms när jag läser det. Kvinnor som utnyttjas och förbises på olika sätt av män, av arbetsgivare, av sina mammor. Det är så många frågor som väcks under läsningen av Innan floden tar oss och jag är glad över att detta var en bokcirkelbok för det var verkligen skönt att få prata om den och ventilera alla intryck. 

Berättelsen kretsar kring Sofia och Janne som flyttar till Dhaka när Sofia får jobb som biståndschef på svenska ambassaden. Janne skall vara hemmaman  och låta Sofias karriär få en knuff framåt. I bakgrunden finns också en otrohet som Janne tvingas kompensera för. Parallellt med berättelsen om livet i ambassadörskretsen, där den svenska ambassadören Moberg utgör en intressant figur, följer vi Mina och hennes Nazrin, som känner sig tvungna att ta sig bort från hembyn efter att deras syster går ett tragiskt öde till mötes. Minas plan är att de skall ta sig till Dhaka och jobba ihop till sin egen hemgift, för att på så vis kunna få lite större valfrihet. Livet i Dhaka visar sig dock öppna upp för andra möjligheter och Mina och Nazrin blir alltmer en del av staden och livet i staden. 

Om du inte redan läst den så köp den i pocket och ta med den till stranden, sommarstugan, ängen eller hängmattan. Den är verkligen värd att läsa!

ta hand om min mor

Ta hand om min mor (pocket)

Sydkoreanska författare är det inte varje dag jag läser och i år skulle jag ju vidga mina litterära vyer så den här boken passar ju perfekt! Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin har det skrivits en hel del om och det med rätta för detta är en fin berättelse. Just det, fin. Det låter klyschigt, men det finns inget ord som bättre beskriver hur jag upplever denna bok som är så finstämd och lågmäld men ändå är en så tänkvärd berättelse med ovanligt stort känsloregister.

Park So-nyos åker till Seoul tillsammans med sin man men i folkvimlet försvinner hon spårlöst. Hennes barn försöker hitta henne genom att dela ut flygblad med utlovad belöning till den som hittar henne och genom att besöka platser de tidigare bott på, men mamman förblir försvunnen. Park So-nyos make lider lika mycket som barnen och återvänder till deras hemby för att se om hon kanske åkt hem. Det har hon inte och ensamheten tränger sig på honom. 

Sökandet efter mamma gör också att de alla börjar inse att de egentligen inte känner sin mor. De har alltid sett henne som just en mor, inte en person med eget liv och egna drömmar. Under berättelsens gång får vi genom olika ögonblicksbilder och minnen möta en alltmer komplex Park So-nyos, en kvinna som många gånger tagits för given och som levt sitt liv hemma i byn utan att någon frågat om hon trivs med det och med en man som inte alltid stått vid hennes sida i svåra tider. 

Det är något allmänmänskligt över det där med svårigheten att se sin egen mor som mer än bara en mor. Det är trots allt bara som mamma man känt henne. Samtidigt är det kanske viktigare än vad vi tror att ta ett steg tillbaka och se människan och inte bara modern. Modern har också haft ett liv innan barnen, innan familjelivet. Den personen finns fortfarande kvar och säkert är det många mammor som har drömmar kvar att uppfylla; oavsett land, oavsett kultur, oavsett historisk tid. 

(Rec.ex från Norstedts)

25 maj 2013

bokbloggsjerka 24 - 27 maj

jerka11

Det har varit en mycket märklig vecka. Förkyld och med lite halsont sjöng jag alldeles för mycket på tisdagens körövning så jag har helt tappat rösten. Det är otroligt frustrerande att inte kunna prata! Särskilt när man är på jobbet ... Känns lite bättre idag, men efter att ha pratat, med kraxig och ansträngd röst, en liten stund i morse inser jag att det är tillbaka till tystnaden. Tur att det finns en bokbloggsjerka som kan muntra upp lite!

Brukar du läsa om böcker?

Nej, det gör jag inte. Det finns så många böcker jag vill läsa att jag helt enkelt inte anser mig ha tid att läsa om böcker. Jag har heller ingen större lust att läsa om böcker, finner liksom ingen poäng med det. Jag har läst Kafkas Processen två gånger, både gångerna i studiesyfte. Första gången var jag 19 år och tyckte mycket om den, andra gången var jag 27 år och avskydde den. Så tror jag det skulle kunna bli med fler böcker. Upplevelsen är ju trots allt kopplad till den man är som person och vad som händer runt omkring en  i en viss tid av sitt liv. Nyligen läste jag också om Drottningen vänder blad, men det är en helt annan typ av bok, mer lättsam underhållning, och i ärlighetens namn var det väl mer skummade igenom än läsa om jag gjorde. För tillfället finns nog bara en bok jag gärna skulle vilja läsa om och det är Flauberts Madame Bovary som nyligen kom i svensk nyöversättning. Tror att jag fortfarande skulle älska Madame Bovary, men vem vet?

20 maj 2013

brasilien i fokus



Brasilien blir fokusland på Bokmässan 2014. Nu ska vi se - vad kan jag om brasiliansk litteratur? Paulo Coelho är brasilianare! Stötte på någon författare från nämnda land i novellsamlingen Människosaker också. Ja, där tog väl tyvärr mina kunskaper om den brasilianska litteraturscenen slut. Ser fram emot att höra talas om lite andra författare från detta land för Coelho är jag mer än färdig med. Måste också säga att Brasilien känns klart roligare än årets fokusland Rumänien som inte lockat mig särskilt.

Någon som kan tipsa om lite läsvärd brasiliansk litteratur?

bokbloggsjerka 17 - 20 maj

Strålande sommarväder i helgen, men jag har legat sjuk. Trist! Men idag är jag lite piggare och passar på att svara på veckans jerka.

Vilka böcker har du klickat hem under senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan idag?

Det var faktiskt rätt längesedan jag köpte böcker. Har haft fullt upp med att läsa rec.ex hela våren och inte känt så stort köpbehov eftersom jag läst de böcker jag varit mest nyfiken på från vårens utgivning. Just nu längtar jag mest efter att få läsa de böcker som sedan rätt länge ligger i läshögen och att gå till biblioteket och låna hem en trave pocketböcker. Om jag ändå skulle klicka hem en beställning så skulle den nog innehålla Laglöst land av Håkan Östlundh och Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn. Två helt olika böcker, men jag längtar efter att läsa dem båda. Kan det bli sommarlov och lästid snart? :)

Laglöst land (pocket)  Den bästa dagen är en dag av törst (inbunden)

18 maj 2013

magikerna

Hörrni, det här med fantasy, det är verkligen inte min grej. Jag har vetat det ända sedan tonåren då jag försökte älska Sagan om Belgarion eftersom min bästa kompis gjorde det, men det var inget äkta gillande från min sida. När Harry Potter-eran drog igång var jag lite för gammal för att läsa med den lust som barn gör och HP lockade aldrig till läsning, även om jag såg filmerna. Sagan om Ringen - nej tack (men jag har sett filmerna även där).

Magikerna (inbunden)

Tänkte att jag ändå skulle ge Magikerna av Lev Grossman en chans och det har jag verkligen gjort, men  ... Jag vill inte läsa ut den. Kan inte riktigt engagera mig i berättelsen trots att jag egentligen är rätt förtjust i skolmiljön på Brakebills och i huvudpersonen Quentin. Tror att om jag bara vore lite mer öppen för fantasy så skulle jag gilla boken för den är ju inte dålig det är bara ... fel genre.

Så med detta sagt tänker jag nu med gott samvete lämna fantasygenren därhän. Tänker att det ju ändå finns så många böcker i andra genrer att det knappast kommer att göra mig boklös i framtiden. :)

(Rec.ex från Excess)

16 maj 2013

jag ringer min bröder och säger ...



... eller ...
jag skulle kunna ringa mina bröder och säga att Jag ringer min bröder är en mycket sevärd pjäs. Att språket att rappt, att dialogen överlappar varandra på ett sjukt bra sätt, att det är intensivt, att ljussättningen är fantastisk. Jag skulle kunna ringa mina bröder och säga att Jag ringer mina bröder är en viktig pjäs, en tänkvärd pjäs, en pjäs jag måste bearbeta en stund.

Jag ringer inte mina bröder och säger "Gå och se den" för de bor inte i Kiruna eller Jönköping, men ni som gör det: Gå och se den! Till och med den hord av (vad vi gissade var) årkurs 9-elever uppskattade den!

15 maj 2013

tegelstenar


Bild från AbeBooks.com

Jag har blivit taggad i tegelstensutmaningen av tre trevliga bokblogggare: och dagarna går,  En och annan bok och Mrs Calloway. Kul!

1. Hitta de fem tjockaste böckerna i din bokhylla som du har läst.

2. Hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-hög (böcker som ska läsas)

3. Tagga sedan fem andra bokbloggare.

Jag blir rastlös av att läsa riktigt tjocka böcker och brukar därför undvika dem, men efter lite letande hittade jag ändå några tegelstenar som jag faktiskt läst:

Scarlett av Alexandra Ripley,  879 sidor (Skämskudde på den ja!)
Sugar av Michel Faber, 873 sidor
Den hemliga historien av Donna Tartt, 702 sidor
Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates, 624 sidor
Stallo av Stefan Spjut, 592 sidor

Jag valde att stanna vid bokhyllan och inte titta i den allra mest aktuella TBR-högen för att hitta "tjockisar" som jag inte läst, men ändå äger. Det blev dessa två:

Strändernas svall av Eyvind Johnson, 599 sidor (påbörjad för många år sedan, aldrig avslutad)
Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan, 634 sidor (tänkte kanske läsa klart den i sommar)

Så var det där med att utmana fem andra bokbloggare. Eftersom jag har så dålig koll på vilka som redan blivit taggade säger jag att alla som vill kan känna sig taggade. :)

när livet tränger sig på

Det har varit mycket på sistone och det har gjort att både bloggandet och läsningen blivit lite lidande. Främst har en väntan på att få veta om jag blir varslad eller inte tyngt mig, men igår kom beskedet. Inget varsel. Puh! Fortsätter jobba mina 80% även nästa år och det känns så skönt. Kände verkligen hur mina axlar sänktes ett antal centimeter och jag hoppas nu slippa den spänningshuvudvärk som jag haft till och från i flera veckor. Idag är det klart lättare och andas och jag märker att jag nog varit mer orolig än vad jag velat erkänna.

Kvar denna termin är sista rycket med rättning för detta år och sedan betygssättning. Jag är också mentor för en avgångsklass så jag skall gå på bal och dela ut betyg vid högtidlig avslutningsceremoni i kyrkan. Lite stress, men ändå känns allt bara bra.

Imorgon vankas bokcirkel där vi skall prata om Innan floden tar oss av Helena Thorfinn (hoppas jag hinner läsa ut den idag!) och därefter blir det teater - Jag ringer mina bröder. Nu känns livet roligt igen!

11 maj 2013

bokbloggsjerka 10 - 13 maj

jerka11

Helg och åter dags för en jerka!

För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?


Jag väntar alltid på den svenska översättningen. Förstår inte alls varför det skulle vara finare att läsa på originalspråket. I ärlighetens namn är ju engelska och eventuellt danska och/eller norska det språk som jag och de flesta andra i så fall skulle vara hänvisade till och det krymper ju den litterära världen tämligen drastiskt och det vore tråkigt. 

Visst kan även jag bli imponerade när någon läser på spanska, tyska eller franska och kanske ännu mer om någon läser på polska eller kinesiska eller portugisiska. Men finare? Nej, det skulle ju nästan vara som att ranka språken. Det fina i att läsa på originalspråk ligger möjligen i att det avslöjar en viss bildningsgrad, men då kan inte engelska räknas eftersom alla svenskar har läst engelska i många år i skolan. 






9 maj 2013

tropiska fiskar

Tropiska fiskar (inbunden)

Det är ytterst sällan som jag läser hela novellsamlingar och det hänger ihop med att jag har så svårt att stanna i min läsning efter en enda novell. Sträckläsa novellsamlingar brukar inte bli så bra för novellerna hänger ju inte samman som texten i en roman. Därför var det en positiv överraskning att läsa Tropiska fiskar av Doreen Baingana - den går faktiskt att sträckläsa! Novellerna hänger löst samman med varandra i och med att de handlar om personer ur samma familj och huvudpersonen Christine får vi följa i flera av novellerna. 

Novellsamlingen utspelar sig till största delen i Uganda, ett land som försöker återhämta sig efter Idi Amin diktatur. Vi möter här en familj med tre systrar som alla hanterar livet på olika sätt. Patti skriver dagbok om livet på internatskolan som präglas av en besatthet kring mat eftersom de alltid får för lite mat på skolan. Hon är dessutom den mest religiösa av de tre systrarna. Rosa försöker förföra sin litteraturlärare med hjälpa av magi och en säkerhetsnål. Jag kan inte låta bli att le lite åt scenen i klassrummet. Lillasyster Christine är en typisk lillasyster som är lite mer rebellisk än sina storasystrar och vi får följa henne genom flera noveller - från första kyssen till flytten till USA och flytten tillbaka till Uganda. Det märkliga i att känna sig främmande både i utlandet och i hemlandet.  

Jag tycker Bainganas novellsamling är full av liv och personerna blir därmed också levande. De känner och tänker, längtar och hungrar. De lever med följderna av en far som dricker och i ett land som läks. Så klart finns här kärlek och sexualitet, och tyvärr även dessa baksida. AIDS. Den text som berör mig mest är den som också skiljer sig mest språkligt från de andra. Ett brev. Öppet, ärligt och sorgligt, där AIDS är ett faktum, smittan och döden. Efter den novellen var jag faktiskt tvungen att ta en liten paus i sträckläsandet. Stanna upp, andas och tillåta mig själv att bli berörd. 

Tropiska fiskar är en fin novellsamling som jag hoppas att många kommer att läsa. 

(Rec.ex från Bokförlaget Tranan)

7 maj 2013

vi är inte sådana som i slutet får varandra

Vi är inte sådana som i slutet får varandra (häftad)

Cassiopeja Svensson har flyttar från en liten stad till Stockholm för att plugga juridik. Hon är dock inte någon typisk juridikstudent och skillnaden mellan henne och de andra illustreras genom att hennes vänner från universitetet har ljusa våningar på Östermalm som betalats av pappa och äktenskap med prinsessbakelseklänningar att planera. Cassiopeja har en andrahandslägenhet.

Cassiopeja är mitt emellan ungdom och vuxen. 20 år och fortfarande lite osäker på vad hon vill med livet. Men så började ju också hennes liv lite osäkert. Hon är nämligen resultatet av en kärleksnatt som hennes mamma hade i Paris och vem pappan är vet inte Cassiopeja. Allt som finns är ett foto. I sin osäkerhet skriver hon brev till Christer Fuglesang. Han har ju ändå strävat och lyckats bli astronaut och borde vara en god förebild.

Så dyker Casper upp i Cassiopejas liv. Hon tror att hon skall träffa en pianofarbror men det visar sig vara en ung och attraktiv man. Hon blir kär, men i hans liv finns redan Nathalie. Det blir ångest, kärlek, ångest, lycka, förtvivlan, krossat glas. Kärlek är inte lätt och Cassiopeja vill verkligen inte bli någon klyscha, men inte heller något tidsfördriv.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är på det stora hela en stark debut. Det märks i sättet att skildrar individer och i romanens språk att hon är i samma ålder. De slitningar som finns inom en människa och de stora känslorna man har  i den åldern är svårt att skildra så intensivt när man lämnat det bakom sig, tror jag. Samtidigt är det också det som ibland får mig att bläddra och läsa lite snabbare. Turerna med Casper blir lite väl långdragna, men så var det ju och jag kan därför köpa det. Sandberg fångar en tid i en människas liv på ett högst trovärdigt sätt och för det är boken värd allt beröm.

(Rec.ex från Gilla Böcker)

6 maj 2013

asfaltsänglar i potten

Utlottning hos Och dagarna går ... ! Är du lika sugen som jag på att vinna Asfaltsänglar av Johanna Holmström så kika in här.

Asfaltsänglar (inbunden)

slalomläsning



Så var det dags igen. Slalomläsning. Egentligen gillar jag det inte alls och ändå gör jag det titt som tätt. Denna gång är det utlöst av bokcirkelns nästa bok: Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Jag tycker den är jättebra, men jag läser och läser och ändå har jag inte kommit mer än drygt 150 sidor in i denna 440-sidorsbok. Så mycket text på varje sida och även om det är lättläst tar det av nån anledning mycket lång tid att komma framåt. En gåta.

Så, för att lätta upp läsningen emellanåt och känna att jag faktiskt kommer någonstans i någon bok läser jag också Magikerna av Lev Grossman och Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Resultat? Jag kommer just ingenstans i dessa böcker heller. Så klart.

Till råga på allt har jag också upptäckt SVT Öppet Arkiv. Rena guldgruvan! Maratontittar för tillfället på den fina serien som utspelar sig under Andra världskriget: Tre kärlekar. Kanske den bästa serie som SVT någonsin sänt! Såg ni den inte när det begav sig 1991 så se den nu. Den håller!

Är det någon mer än jag som lider av ovanan att slalomläsa?

4 maj 2013

bokbloggsjerka 3 - 6 maj

jerka11

Veckans bokbloggsjerka handlar om resor:

Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa.

Jag har aldrig längtat efter att resa till någon specifik plats som jag läst om och i ärlighetens namn reser jag väl inte särskilt mycket överhuvudtaget. Faktum är att jag gillar att ta del av platser, miljöer och människor via texten på boksidorna och slippa packa väskan, leta fram passet och sitta i trånga flygplansstolar. Det finns så klart platser jag vill resa till, som t ex Istanbul, och då kan jag leta upp böcker som utspelar sig i den staden eller i det landet. Gillar man deckare och vill möta Istanbul via mord och sådana hemskheter kan jag rekommendera Murat Somer Mehmet Hop-Ciki-Yaya-deckare och Barbara Nadels serie om kommissarie Ikmen.

2 maj 2013

kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet (ljudbok)

Så har jag då äntligen lyssnat på Jussi Adler-Olsens första bok om avdelning Q, Kvinnan i rummet, och det här är precis så bra som alla säger att det är. Jag valde alltså att lyssna istället för att läsa och det är jag glad för eftersom Stefan Sauk gör en så grymt bra uppläsning!

Kriminalinspektör Carl Mörck (i sedvanlig ordning fattar jag inte hur jag får danskt ö ...) blir ansvarig för en ny avdelning hos Köpenhamnspolisen, Avdelning Q. Tanken är att de ska lösa gamla fall som är av intresse för allmänheten. Trots rikliga anslag från regeringen blir avdelningen förvisad till källaren och Mörck är allt annat än nöjd. Motvilligt ger ledningen honom en assistent, Asaad, som egentligen inte alls skall syssla med polisarbete, men som inte kan låta bli att läsa om fallen och komma med idéer. De blir snart ett team. Det första fall de tar sig an är en kvinnlig politiker som försvann några år tidigare på en färja. Ingen har sett Merete Lynggaard sedan den kvällen och hennes bror, som också var med på resan, är sedan många år stum och kan inte tillför utredningen något.

Det är en berättelse som börjar lite småsegt eftersom alla personer skall presenteras, men när det väl sätter igång är det riktigt spännande och faktiskt riktigt ondsint. Jag lyssnar med stort intresse och att jag somnar snabbt beror verkligen inte på berättelsen i sig. Faktum är att jag så gärna vill läsa/höra mer om Avdelning Q, den vresiga Mörck och den lite lustige Asaad att jag genast laddade ner bok nummer två i serien, Fasanjägarna. Den har börjat lovande och till min stora glädje är Stefan Sauk fortfarande briljant.

1 maj 2013

gräspojken

Gräspojken

En lättsam skröna utan pekpinnar som få en att le trots att det handlar om en 12-årig marijuanaodlare - det är Christer Lundbergs debutroman Gräspojken.

Det är en smått hejdlös berättelse om en pojke, Kalle, med en fågel vars fröföda en dag faller i en blomkruka och upp kommer en skranglig planta som får mamman att stirra så chockat att hon helt missar att henne son fastnat i pallen han just har haft intimt umgänge med ... En klart ovanlig start på en berättelsen! Mamman drar till Indien, pappan och sönerna till Holland. Kalle, pappan och lillebror har snart hela sommarstugekällaren full av plantor och det visar sig att de har talang för marijuanaframställning. Allt hänger på budsen. Det går bra, riktigt bra, till en början, mycket tack vare Tobbe som de lärde känna på sin rekordkorta bilsemester till Holland. Fast sen strular det så klart till sig för det måste det ju göra i en bok som denna och mer än så tänker jag inte berätta. :)

Jag ler och rycks med, blir lite utmattad mellan varven och tänker "nej, men nä ...". Fast på det stora hela är detta riktigt underhållande mitt i sin hejdlöshet. Allt är möjligt i en tolv-trettonårig pojkes värld och så även i denna bok. Rekommenderas för alla som längtar efter lite lättsam läsning!

(Rec.ex från Pocketförlaget)