30 mars 2014

vår överallt

Passande rader denna varma, vårsoliga dag! 


(Ur Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Annelie Jordahl)

29 mars 2014

brinnande livet

Brinnande livet (inbunden)

Mitt första möte med Alice Munro är samtidigt hennes sista novellsamling, Brinnande livet. Jag har läst den medvetet långsamt. En novell lite då och då för att låta texterna sjunka in i mig och jag tycker en nobelpristagare är värd den hanteringen. Dessutom tycker jag om det jag läser. Det är lågmält, men samtidigt med en slags träffsäkerhet som är sällsynt. Novellerna har, som alltid i Munros författarskap har jag förstått, kvinnor i huvudrollerna och jag uppskattar mycket att det är helt vanliga kvinnor utan märkvärdiga karriärer, titlar eller levnadsöden. Det är bara helt vanliga kvinnoliv vi får titta in i en stund.

Efter att jag läst ut novellsamling är det en novell som stannat hos mig, Amundsen. En kvinna kommer till ett sanatorium beläget utanför den lilla staden Amundsen och skall jobba som lärare för de sjuka och döende barnen. Efter en tid bjuder doktorn ut henne och de inleder en relation som är tänkt att leda till äktenskap. Allt är dock så ... ja, utan känsla på något sätt. Det är ingen himlastormande kärlek utan allt tycks bara hända som det gör när livet bara rullar på och man följer med utan större tanke och utan större motstånd. Det irriterar mig lite, särskilt vissa delar av händelseförloppet, samtidigt som det är vad det är och jag älskar Munros framställning av personerna, miljöerna och relationen. I den här novellen tycker jag hon är som allra mest briljant.

Munro är en författare vars författarskap jag gärna bekantar mig mer med. Inte ofta jag säger det om en nobelpristagare!

28 mars 2014

bokbloggsjerkan 28 - 31 mars

jerka11

Denna veckas jerka utgår från en bild på en intatuerade textrad tagen ur Flyga drake och Annika undrar:

Är det något du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Nej, jag skulle inte kunna tänka mig att tatuera in en textrad på min kropp. Inte bara för att jag inte skulle ha en aning om vilka ord det i så fall skulle vara, det finns ju så många vackra formuleringar, utan också för att jag inte skulle kunna tänka mig att tatuera mig över huvud taget. Jag gillar helt enkelt inte tatueringar.

22 mars 2014

ingen fara

Jag har hittat en tysk bok som inte en enda gång nämner andra världskriget. Äntligen! Jag har letat efter detta för någonstans har jag ju förstått att det måste skrivas massor av litteratur i Tyskland som inte har andra världskriget som utgångspunkt och att jag haft otur som mest råkat ut för dessa böcker. Jag slukläste dessutom boken och det får mig att tänka att jag kanske borde kolla in Thorén & Lindskogs utgivning lite närmare.

Ingen fara (häftad)

Vad det är för bok jag pratar om? Ingen fara av Selma Mahlknecht som jag köpte på rean häromdagen. Den har en berättarstruktur som först gör mig lite förvirrad, men så snart jag kommer in i berättelsen flyger jag fram över sidorna. I centrum finns systrarna Bess och Sandy och deras relation är ansträngd och komplicerad. De har växt upp hos sin mormor som de tycker så mycket om, men även den relationen har blivit mer konfliktfylld med åren och de bor inte alla tillsammans längre. Bess och Sandy har båda liv som kantas av arbetslöshet och ingen av systrarna mår riktigt bra. Efter Sandys självmordsförsök görs dock försök till att få ihop familjen igen och Sandy börjar skriva på familjehistorien eftersom hon när författardrömmar. Skrivandet gör dock att hon förstår att allt kanske inte är som det verkar i familjen och att det finns berättelser om inte riktigt verkar stämma. Genom hela Mahlknechts bok pusslas så släktens historia ihop och det visar sig att trauman och lögner är en alltför central del av allas liv.

Den här boken tycker jag absolut att ni skall köpa om den finns kvar på rean i er bokhandel!

20 mars 2014

drabbats av ett återfall

Jag vet att jag deklarerat lite här och var att jag gjort slut med bokrean och att jag inte tycker att sortimentet lockar, men ... så hör jag talas om 50% på reapriset och då kunde jag inte låta bli att uppsöka bokhandeln ... Hur det slutade? Jag köpte förstås böcker och de här två bor numera hemma hos mig: 

 
Det är uppenbarligen svårt att göra slut med Bokrean! 

19 mars 2014

plötsligt knackar det på dörren

Plötsligt knackar det på dörren (e-bok)

Det är som en annan värld i Plötsligt knackar det på dörren av den israeliska författaren Etgar Keret. En absurd, surrealistisk värld där allt är möjligt. Inledningsnovellen är genial som språngbräda in i novellsamlingen och den lovar mycket, kanske lite för mycket. En författare blir fånge i sitt eget hem och några hotfulla män som tvingar honom att berätta en historia. Han försöker säga att han skriver historier, inte berättar dem, men männen ger sig inte och berättandet tar sin början.

Novellsamlingen består av ett stort antal texter, många gånger korta och inslag som att hitta en dragkedja på sin pojkväns tunga och upptäcka att inne i pojkvännen finns en försupen tysk vid namn Jürgen är liksom inget konstigt. Gillar jag det? Nja ... Jag gillar det absurda i vissa noveller (som ovan beskrivna med titeln Blixtlåset) och då känner jag mig rätt road av Kerets humor. Ser jag på novellsamlingen som helhet blir jag dock en smula trött och tycker det är lite för mycket av det goda. Ibland känns texterna också mer som utkast till noveller och då börjar jag fundera över om textsamlingen kanske hade mått bra av att inte kallas novellsamling, men vad skulle det vara? Ja, så där gick tankarna.

Kanske läste jag den också lite för fort. Borde troligen ha stannat upp och tänkt efter en stund efter varje novell, men de korta texterna lämpar sig på något sätt för att rusa fram igenom och snabbt kasta sig över nästa text. Kerets novellsamling får inget högre betyg än ett "nja ..." från mig, men jag är helt säker på att det finns många läsare som uppskattar hans absurda värld betydligt mer än vad jag gjorde.

(Rec.ex från Brombergs) 

18 mars 2014

kranvridarna

Kranvridarna (ljudbok)

Ni som följt mig ett tag vet kanske att Karin Brunk Holmqvist böcker är min guilty pleasure och nu när jag varit lite trött på kvällarna har det passat perfekt att lyssna på den lättsamma boken Kranvridarna.

Självklart befinner vi oss i en by på Österlen och nästan lika självklart är att vi har ett par ogifta figurer i huvudrollerna. Den här gången heter de Edit och Hjalmar och de är ett äldre syskonpar där båda blivit kvar i föräldrahemmet. I byn har affären lagts ner och byborna tycker det är sorgligt när byn service försvinner och med gemensamma krafter startar de ett projekt med parollen Levande landsbygd. I Edits stillsamma vardagsliv är mötet med vinklubben Kranvridarna månadens höjdpunkt och en källa till glädje och gemenskap. Hon trivs bra med sitt liv, men har nu börjat oroa sig för sin bror Hjalmar som på äldre dagar börjat ränna ute om nätterna.

Det är så där trevligt och harmlöst som det brukar vara i Brunk Holmqvists böcker och förvecklingarna lämnar ingen större skada. Något som dock skaver lite i denna bok är att Edit och Hjalmars relation ibland framställs mer som en kärleksrelation. Edits nästan svartsjuka inställning till att Hjalmar eventuellt har träffat en kvinna känns olustig. Det är något med tonen och språknyanserna som inte riktigt lyckas i dessa partier. Om jag inte hade läst något av Brunk Holmqvist tidigare och därför inte känt till att en incesthistoria vore fullständigt otänkbar hade jag troligen misstänkt att det skulle utvecklas till just det. Inte minst vid det tillfälle då Edit stoppar om sin bror när han ska sova. Så märkligt!

16 mars 2014

de bortglömda

De bortglömda (inbunden)

Jag kan längta efter en helt vanlig deckare ibland. Inget tillkrånglat, inget fantastiskt språk, inga superpoliser. Bara helt vanliga poliser, med helt vanliga problem och glädjeämnen i vardagen och som bedriver en helt vanlig mordutredning. Precis det jag ville ha fick jag när jag läste Sara Blaedels De bortglömda.

Berättelsen flyter på framåt i ett bra tempo samtidigt som Louise och hennes nye kollega Eik, som hon första dagen får hämta upp kraftigt bakfull på en pub, utreder ett dödsfall som visar sig leda bakåt i tiden, till en tid då utvecklingsstörda lämnades bort på anstalt och glömdes bort. I detta fall är det extra märkligt eftersom kvinnan som de nu hittat död borde ha varit död i 31 år enligt dödsattesten. Ju längre utredningen pågår desto märkligare blir det och även andra brott länkas samman med utredningen.

Allt är som det brukar alltså, och utan att avslöja för mycket så blir det till slut en obehaglig historia av det hela. Jag gillar det jag läser och jag kommer garanterat att läsa fler böcker av Blaedel. Det här är precis vad jag behöver mellan varven. Ibland vill man liksom inte krångla till sitt läsarliv, man vill bara bli underhållen och få klura lite på vem mördaren är.  

14 mars 2014

bokbloggsjerkan 14 -17 mars

jerka11

Den här fredagen är det extra festligt i Annikas jerka för man kan vinna en vacker bokask om man deltar i jerkan. Jag fastnade lite extra för den här fina asken. Naturligtvis finns det en fråga att besvara också:

Veckans jerka har hämtat inspirationen från BOTNS podcast:Do readers have to be collectors? (Ni behöver inte lyssna på podden för att kunna svara på denna fråga)

Nej, jag tror inte att den som läser mycket per automatik behöver vara en boksamlare. Det är säkert så att många som läser mycket också köper många böcker och älskar att ha dem som en inredningsdetalj i sitt hem, men det finns också många människor som lånar nästa allt de läser på biblioteket. Många ger också bort det flesta böcker de läser och jag vet att det till och med  finns människor som köper pocketböcker bara för att de är billiga och därför kan slängas efter läsning (läskigt, va?). När/om e-boken slår igenom blir det också svårt, eller rent av poänglöst, att samla på e-böckerna.

Jag själv då? Jag samlar, men inte allt och inte nödvändigtvis för alla evig framtid. Jag gallrar lite ibland, men visst är de flesta böckerna kvar. Att ha begränsad yta är dock mycket praktiskt när det kommer till att begränsa sin samlarmani. :)

11 mars 2014

just nu...

... läser jag faktiskt en del men det kanske inte märks så mycket på bloggen.

Jag påbörjade Sagoberättaren av Antonia Michaelis och det är alldeles säkert en mycket bra bok, men två ungdomsböcker på raken passar inte mig särskilt väl. Den fick därför återvända till biblioteket.

Försökte mig sedan på Morgon i Jenin av Susan Abulhawa och det tror jag faktiskt kan vara en bok för mig, men jag är lite för trött på kvällarna för att komma in i berättelsen så jag spar den till en annan vecka.

Sedan några dagar tillbaka läser jag en novell varje dag ur Alice Munros novellsamling Brinnande livet. Känns lagom att läsa en novell i taget och inte rusa vidare till nästa eftersom jag vill låta texten landa i mig. Det är ju ändå en Nobelpristagare!

Som motvikt till Munro påbörjade jag igår deckaren De bortglömda av Sara Blaedel. Den känns som perfekt kvällsläsning just nu!

 Sagoberättaren (inbunden) Morgon i Jenin (pocket) Brinnande livet (inbunden)  De bortglömda (inbunden)
 

9 mars 2014

strimmor av hopp

Strimmor av hopp (inbunden)

Vi har nog alla läst skildringar om judarna situation under Andra världskriget. Otäcka scener från förintelseläger, umbärandena i gettona. Men, i den mörka världshistorien finns fler som lidit, fler som deporterats. I Ruta Sepetys bok Strimmor av hopp handlar det om en litauisk familj som en tidig morgon 1941 hör bankande på sin port och och Sovjets säkerhetspolis, NKVD, tvingar iväg dem på en lång färd till Sibirien. Lina, bokens femtonåriga huvudperson, förstår inte alls varför just de drabbas, varför inte grannfamiljen behandlades på samma sätt, men långt senare skall allt klarna för Lina.

Terror och förnedring ser skrämmande lika ut oavsett om den utförs av Hitler eller Stalin. Lina och hennes mamma och lillebror tvingas in i ett tågset med boskapsvagnar. De skilj från fadern som alla andra familjer som inte heller får vara tillsammans med sina fäder. På Linas tåg finns bara barn, mammor och äldre svaga män. De får dåligt med mat, dåligt med vatten. Folk blir sjuka och dör i de eländiga förhållanden på väg till Sibirien. Väl på plats hamnar de i ett arbetsläger där de tvingas bo med lokalbefolkningen som inte vill ha dem där. De arbetar för ingenting, får en ynka brödbit om dagen och lidandet är påtagligt. Alla kämpar dock på sitt sätt. De fryser och stöttar varandra. De går varandra på nerverna, men klarar sig inte utan varandra. Vakterna hånar dem och dödar dem som inte klarar av situationen i arbetlägret, men litauerna låter sig inte knäckas. Det är kampen som är det mest intressanta i boken. Hur de genom allt på något sätt ändå lyckas hålla huvudet högt.

Jag blev faktiskt överraskad över att boken är så stark. Det är en ungdomsbok och jag är medveten om att jag som passerat trettio och har hört liknande berättelser kan lägga till saker som inte framkommer i boken eller anas mellan raderna, men även utan den aspekten är det en starkt bok. Det är synd att Stalins skräckvälde inte är lika självklart att tala om som Hitlers för med 20 miljoner människor deporterade till Sibirien kommer Stalin alldeles för lätt undan i historieundervisningen.

7 mars 2014

bokbloggsjerka 7 - 10 mars

jerka11

Här är veckans fråga i jerkan:

Inspirationen till veckans jerka är hämtad från The Guardianas artikel Which book will never be find on your shelves?

Jag vill egentligen inte välja bort någon typ av böcker så kategoriskt att jag skulle säga att de aldrig kommer att hamna i min bokhylla. Böcker jag egentligen inte gillar, som självhjälpsböcker och böcker med uppmuntrande ord och gulliga djur kan ju vara intressant att titta i och bekanta sig med för att påminna sig om vad det är man tycker så illa om. Bland de skönlitterära böckerna har jag svårt att ens tänka tanken på att läsa böcker med zombies, men aldrig är nog att säga för mycket.

Det enda jag kan komma på som aldrig någonsin kommer att få en plats i min hylla är politiska böcker som Det kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels och Mein Kampf av Adolf Hitler. Där går min gräns. 

4 mars 2014

tips från biblioteket

I fredags besökte jag biblioteket och fick en massa bra boktips av Prickiga Paula och hennes bibliotekariekollega. Temat för boktipsen var "Bibliotekariernas favoriter för stora och små", men publiken bestod mest av gamla tanter och farbröder. Synd på ett sätt, men som vi alla vet så kan ju dagens ungdomsböcker läsas av alla möjliga åldrar och tanten bredvid mig verkade väldigt intresserad för hon kladdade hela pappret fullt med info om böckerna. Kul!

Jag hade läst en del av böckerna det tipsades om, men det fanns några böcker som jag helt missat och dem ställde jag mig genast i kö på. Idag hämtade jag två av dem (se bilden), så nu skall jag ägna eftermiddagen åt läsning och inget annat! 

2 mars 2014

så blir du snuskigt rik i det snabbväxande asien

Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien (pocket)

Mohsin Hamids bok med den väldigt långa titeln Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien har lånat sin form från självhjälpsböckerna och de tolv kapitlen med titlar som Flytta till stan, Gå i skola, Bli inte kär leder läsare genom tipsen på hur rikedomen skapas. Först och främst är detta dock en roman som utspelar sig i ett icke-namngivet land som kan vara Pakistan där vi får följa en pojke genom hela hans liv, från byn till storstan. Låt oss säga som en sammanfattning av boken att det är inte gjort i en handvändning att bli rik. Det krävs en hel del slit och en rad mutor. Det kräver också att moralen lämnas därhän emellanåt och att kärleken hålls på avstånd.

Det är en bok med ett driv som jag verkligen uppskattar och ibland är det lite komiskt, men främst är det en ganska dyster samhällsbild som Hamid skildrar. Jag tänker att även om vi hör mycket om hur allt fler får det bra i länder som Indien och Pakistan är det ofta på bekostnad av någon eller några andra och det lyfts fram väl i denna bok som är en god mix av underhållning och allvar. Boken påminner en del om Slumdog Millionaire (eller Vem vill bli miljardär? som den först hette på svenska), men den är inte lika svart och därför lättare att läsa när huvudet är lite trött (som mitt varit denna vecka).

1 mars 2014

bokbloggsjerka 28 februari - 3 mars

jerka11

Bokrean är igång och (självklart) är det om den som veckans jerka handlar:

Har du gjort några fynd på bokrean i år? Om ja, vilken bok är du särskilt sugen på att läsa? Om nej, vad fällde avgörandet för att du bestämde dig för att avstå?

Jag har inte köpt något på årets bokrea och kommer inte att göra det heller. Tidigare år köpte jag en hel del men det mesta var impulsköp eller "den kanske man borde läsa"-köp (alltid facklitteratur) vilket ledde till att de flesta böcker blev hyllvärmare eller påbörjade men aldrig utlästa. Jag vill hålla mitt bokliv så fritt från hyllvärmare som möjligt och därför bestämde jag mig för att bli mer restriktiv i mina inköp (inte bara under bokrean) och då visade det sig att utbudet egentligen inte tilltalade mig särskilt mycket. En del böcker har jag redan läst, en del vill jag faktiskt inte läsa och deckare köper jag inte i inbundet format. Det där med inbundet är förresten en avgörande faktor. Det är trevligt att få inbundna rec.ex och jag lånar inbundet på biblioteket, men jag köper bara böcker i pocket eftersom det är mitt favoritformat och dessutom tar de lite mindre plats i hyllan.

Internetbokhandlarna då? Ja, där finns säkert ett större utbud, men jag orkar inte riktigt kolla igenom det. Tänker att risken för ogenomtänkta impulsköp dessutom är övervägande när det t ex finns pocket för 19 kr. Bäst att undvika frestelsen! :)