30 juni 2014

kvartalsrapport



Så har det gått ytterligare tre månader av året och det är dags för en kvartalsrapport. Förra året nådde jag för första gången hundra böcker, men detta kommer med största sannolikhet inte att bli ett rekordår. Inte om det fortsätter i den här takten i alla fall ... Men, vem vet, kanske blir det en fantastisk läshöst? Under perioden april - juni har läsningen fördelat sig så här:

Romaner/deckare: 17 st
Ungdom/YA: 0
Ljudböcker: 7 st
Noveller: 0
Övrigt: 0

Ja, det är ju lätt att se vad jag har prioriterat där i läsningen! :) Som vanligt har jag i alla fall hunnit besöka lite fler länder än Sverige och den här gången har jag varit på resa jorden runt med Phileas Fogg och även varit runt i ett flertal länder tillsammans med en viss fakir, men mer långvariga stopp har det blivit i Brasilien, USA, Kanada Irland England Frankrike och Iran. Jag har också tillbringat tre och ett halvt år på en öde ö i någonstans i Maldiverna. Det har funnit några riktiga höjdpunkter i läsningen/lyssningen men faktum är att det är mycket som känns halvdant och som inte funkat så bra. Första halvan av detta läsår får ett rätt mediokert betyg. Därför hoppas jag mycket på hösten!

Bästa roman/deckare: Författaren i familjen av Grégoire Delacourt och En yxa åt Alice av Inger Frimansson
Bästa ljudbok: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson och Fyren mellan haven av M. L. Stedman

29 juni 2014

ät mig

Ät mig (häftad)

Nu är det dags att bli genrekluven igen för det händer ju lite då och då när man läser böcker. Jag hade förväntat mig att Ät mig av Agnès Desarthe skulle vara en feelgoodroman, men det är den bara till hälften. Myriam, som är en bit över 40 år, öppnar en restaurang i Paris för att det på något sätt är hennes sista hopp och det enda hon kan göra. Hon svänger utan svårigheter ihop diverse rätter (päronpaj med choklad och peppar är den som låter godast!) i det lilla köket och på kvällarna drar hon ner plåtjalusierna och restaurangen blir hennes enkla boning där hon badar i den stora diskbaljan. Trots att hon inte är någon slipad affärskvinna lyckas hon, men hjälp av personer som blir hennes vänner, få restaurangen på fötter och hon hittar alltmer hem i sig själv och sitt liv. Så långt feelgood, men med ett bättre språk än vad genren generellt bjuder på. Men ...

Det finns en parallellhandling som handlar om hur Myriam har brutit upp från sitt tidigare liv med man och en son. Hur hon lämnat det livet, levt med en cirkus och varit deras kock under några år. Hon lever med konsekvenserna av sitt val, på gott och ont. Det är den här delen som stökar till det för det här ingen feelgood. Här är det snarare ren ångest och svärta, men det är lite bortslarvat. Jag tycker det känns som att Desarthe valt bort den starkaste delen av berättelsen, den stora romanen, och istället fokuserat på den något enklare, något glättigare berättelsen. Det är synd, för Myriam har potential att vara en mycket mer intressant litterär figur än vad hon nu blir. Som helhet blir det en helt ok bok, men jag har svårt att bortse från att den hade potential att bli så mycket mer.

27 juni 2014

vila i frid

Vila i frid (mp3-bok)

Ingen sommar utan en deckare och varför inte passa på att stifta bekantskap med en ny författare? Jag har hört mycket gott om Sofie Sarenbrants böcker så jag valde att lyssna på hennes första bok - Vila i frid.

Vila i frid är en helt vanlig deckare vilket passar mig alldeles utmärkt så här på sommaren. Efter att ha försökt mig på ett par brittiska deckare och inte alls gillat dem så kändes det skönt med en svensk deckare. Det är faktiskt dem jag gillar allra mest av någon anledning (åtminstone i bokform, på tv vinner alltid de brittiska). Miljön i Sarenbrants deckare är Yasuragi Hasseludden, och eftersom jag aldrig varit där blir jag lite nyfiken och skulle vilja uppleva miljön i verkligheten, men frågar är om jag vågar efter alla mord. Ja, för det är flera mord i den här boken och Yasuragi är en farlig plats. De mördade tycks inte ha någon koppling till varandra och det gör det svårare för både polisen och mig som läsare att gissa mördaren. Jag skulle överdriva om jag sa att det blir riktigt spännande på slutet, men det puttrar på och löser sig utan större överraskningar. Helt ok alltså och jag kommer säkert att läsa eller lyssna på del två i serien.

Bokens huvudkriminalare heter Emma Sköld och hon jobbar på Nackapolisen. Av någon anledning får jag inte riktigt någon känsla för henne trots att vi får veta en del om hennes privatliv och hur hon är som polis, men jag gissar att hon blir en alltmer hel och komplex karaktär redan i bok två i serien. En debutroman är alltid en debutroman.

PS: Som lite kul kuriosa noterade jag att i författarens tack dyker min gamla socialkunskapslärare Arvo Sarenbrant upp. Minns hans engagemang och hur han ständigt lyfte fram Alice Miller, även om jag i sanningens namn mest hade fokus på en viss kille under lektionerna ... Kul och smått nostalgiskt!

25 juni 2014

på ön

På ön (pocket)

Börjar nog hitta tillbaka till läslusten igen genom det beprövade knepet att inte läsa några måsten utan bara det jag känner för precis när jag väljer bok. Vände mig till min sommarläsningshög och där låg en bok som jag köpte för ett tag sedan och som verkar lagom ansträngande - På ön av Tracey Garvis Graves.

Det här en kärlekssaga med Robinsontema och det funkar riktigt bra. T.J., en pojke på 16 år, har varit cancersjuk men tillfrisknat och hans föräldrar har bestämt att familjen skall tillbringa sommaren på en av öarna i Maldiverna. Eftersom T.J. missat mycket av skolan under året anställer föräldrarna 30-åriga Anna som hans lärare under sommaren. Resan till sommarbostaden går dock inte som planerat och piloten som skall flyga T.J och Anna den sista sträckan drabbas av en hjärtattack och dör. Planet störtar i havet och T.J. och Anna lyckas ta sig till en öde ö. Efter några hemska första dygn börjar de tro på överlevnad men hoppas att de skall bli räddade. Tiden går, blir veckor, månader och år och de inser att de är fast. De lär sig leva på ön, skapar en vardag bestående av bygga skydd, hitta vatten, fånga fisk, undvika faror. Några av deras tillhörigheter flyter i land från det kraschade flygplanet och ger dem lite lyx som tvål och rakhyvlar.

Det är en stillsam berättelse, som trots det inte blir tråkig eftersom Anna och T.J ibland gör oväntade upptäckter på ön, blir sjuka eller drabbas av vädrets makter, men framför allt för att kärleken sakta växer mellan dem i takt med att T. J blir äldre. Det är tristess och paradis på en och samma gång och deras liv utspelar sig i en tillvaro utan andras åsikter och med bara deras egna spelregler. Frågan är väl bara om de någonsin skall bli räddade och vad som i så fall kommer att hända med dem och deras relation?

En fin kärlekshistoria att inleda sommaren med även om den länge kanske är i kyskaste laget. En sak som stör mig är användandet av ordet "tuttar". Inte mitt favoritord. Hade föredragit bröst, men jag gissar att Garvis Graves använt något ord på engelska där "tuttar" blir en bättre översättning, men ändå, något annat ord måste det ha funnits och som är mer trovärdigt att en ung man runt 18 - 19 år skulle använt sig av i mitten av 00-talet? Nåja, förutom det funkar boken finfint som sommarläsning och en kärlekssaga av det här slaget är det inte så ofta jag läser så jag är nöjd med mitt läsval.

23 juni 2014

handen på hjärtat

Handen på hjärtat (e-bok)

Flora blir övergiven av sin bergbestigare till pojkvän, Finn, och när vi kliver in i berättelsen har det gått tre år sedan uppbrottet. Flora har varit utbränd och deprimerad, men tack vara stöttning från sin syster Prue, och möjligheten att flytta in i källarlägenheten i hennes hus i London, har Flora nu kommit på fötter. Ekonomin är tajt, men hon trivs bra med sitt arbete som hemsjukvårdare åt den nittiotreåriga damen Dorothy. Så händer det som skakar om hela Floras tillvaro - hon springer oväntat på Finn i en matvarubutik. De har inte setts eller hörts av sedan den dagen då han lämnade Flora, men hennes kärlek har inte dött. Trots en annan mans uppvaktning, är det bara Finn som gäller för Flora och de kastar sig in i sitt förhållande på nytt. Det är bara det att tiden har gått. De har båda upplevt saker och har drömmar om sin framtida tillvaro. Finn, som varit med om en olycka, vill till varje pris klättra i berg igen och Flora, som passerat fyrtio, vill så gärna ha barn. Låt oss säga att återföreningen inte blir en dans på rosor. Som om  Floras trassliga privatliv inte vore nog finns det misstankar om att en av Dorotheas hemsjukvårdare inte behandlar henne väl och att att Dorotheas systerson lurar henne på pengar. Kanske låter det som för många ingredienser, men det känns faktiskt inte alls så när man läser boken. Allt flyter på och blir en välfungerande helhet.

Handen på hjärtat är andra boken av Hilary Boyd som jag läser (den första var Torsdagarna i parken) och hon är definitivt en författare jag kommer att följa. Hon skriver romaner med mycket hjärta och de är trivsamma att läsa. Ni vet, såna där riktigt krypa-upp-i-soffan-böcker; avkopplande, men utan att bli tramsiga. Sånt uppskattar jag!

(Rec.ex från Norstedts)

22 juni 2014

sommarläsning

Så här ser sommarläsningshögarna ut just nu. Till vänster rec.ex och böcker jag köpt. Till höger böcker jag lånat på biblioteket. 


Har också två e-böcker i mobilen; Handen på hjärtat av Hilary Boyd och Kvinna 22 av Melanie Gideon. Några slalomläsningsböcker som jag borde läsa klart nångång finns också.

Tror ni att sommarläsningen kommer att se ut precis så här? Troligtvis inte, men det är i alla fall en utgångspunkt! :) 

21 juni 2014

isak & billy



Växjö bibliotek finns sedan en tid tillbaka en regnbågshylla med utvalda titlar på temat hbtq. Bra initiativ tycker jag och härom dagen botaniserade jag lite bland böckerna på hyllan och lånade hem Isak & Billy av Kristofer Folkhammar för det var något med de stela gubbarna på framsidan som lockade mig.

Isak och Billy (inbunden)

Isak är neurotisk, obekväm med det mesta i livet och med sin egen kropp. Ja, egentligen är han obekväm med hela sin personlighet. Billy å andra sidan är ett energiknippe som älskar sig själv och sin egen vältränade kropp men behöver ta hand om någon för att bli riktigt tillfreds. Isak och Billy är paret som inte fungerar men som håller sig kvar vid varandra ändå. Sex är en viktig faktor och kroppen ett maktmedel där man kan ta eller ge det man för tillfället vill få ut av tillvaron. Det är beroende, klaustrofobi och erotik i en destruktiv mix som ändå på något sätt är oemotståndlig för dem båda. Kärlek skulle jag inte kalla det och det tror jag inte Isak och Billy heller skulle göra.

Folkhammars bok är skriven på det där sparsmakade sättet som jag allt som oftast upplever som pretentiöst och visst finns det drag av det även här, men jag kan leva med det för Folkhammar lyckas få till en precision som passar berättelsen väl. Det är fullt fokus på Isak och Billy. Det finns inte plats för vänner och familj i berättelsen och i det valda berättarspråket. Isaks "anhöriga" existerar som en odefinierbar grupp som Billy emellanåt samtalar med i telefon och de anhöriga oroar sig för Isak och för hur han mår med all sin oförmåga att hantera världen, men vi får aldrig veta något om vilka dessa anhöriga är. Jag finner det befriande i just den här boken, men i alla andra böcker skulle det ha stört mig för jag vill ju helst lära känna alla karaktärer, i alla fall lite grand.

Det här är långt ifrån det bästa jag har läst, men det är en intressant debutbok och Folkhammar är riktigt bra på att skildra sexscener så att maktkampen och lusten blir påtaglig. En konst i sig.

20 juni 2014

glad midsommar


Önskar er alla en riktigt glad midsommar! 

För mig är midsommar Leksand och om jag inte får/kan fira där och se kyrkbåtarna komma med kransarna, höra folkmusiken, se alla folkdräkterna, sitta i Sammilsdalsgropen och tjoa "åååååh hej, åååååh hå" med tusentals andra under stångresningen och höra ännu mer folkmusik från min älskade hembygd, ja då hoppar jag faktiskt över firandet. Hemmets lugna vrå blir det för mig och älsklingen (som mest vill sova!), men jag trivs ju ändå "bäst här, där jag kan lukta på blommorna" (läs bläddra i en bok). 

Ni andra - njut av sillen, nubben och glada vänners lag! Hoppas solen lyser över hela landet för det är ju inte så kul med Små grodorna i gummistövlar och regnställ. :)

18 juni 2014

vi möts igen

Vi möts igen (pocket)

Det började bra. Lättsamt och med ett härligt tempo. Sam, som jobbar på ett dejtingföretag utvecklar ett nytt dataprogram för matchning av blivande kärlekspar och för att testa kvalitén låter han datorn para ihop honom själv med hans "true match". Hon, Meredith, jobbar på samma företag men en annan avdelning och de blir, helt enligt plan, ett par. Så dör Merediths älskade mormor och Sam får sparken för att hans dataprogram är så effektivt att företaget förlorar pengar på det. 

Sams datakunskaper kommer snart till nytta igen då han utvecklar ett dataprogram som, genom att utnyttja mejl och chattkonversationer, gör att Meredith kan mejla och prata med sin mormor igen. Snart föds en ny företagsidé. 

Berättelsen tappar farten och jag tycker det blir lite tjatigt med de där mejlen och videosamtalen med döda släktingar. Personerna i boken kommer mig aldrig nära och jag inser att bokens sista hundra sidor vill jag faktiskt inte ens läsa. Går vidare till något som förhoppningsvis passar mig bättre och lämnar Vi möts igen av Laurie Frankel outläst. 

15 juni 2014

bokbloggsjerka 13 - 16 juni


A quiet read in the shade av George Goodwin Kilburne

Hakar på Annikas jerka igen och den här gången är frågan:

Vad ska du läsa i sommar?

Precis det jag har lust att läsa och inget annat. Inga krav och inga måsten. Jag bara hoppas snubbla över en del fina läsupplevelser som jag knappt känner till idag och tänker att boktraven här hemma och biblioteket får bli mina sommarvänner. Jag har några rec.ex att läsa och de är det närmsta ett måste jag kommer, men eftersom det är böcker jag sett fram emot att läsa är det ett kärt besvär.

Nu ska jag kika runt bland andra "jerkare" och se vad som står på läslistorna. Får säkert en massa bra tips!

12 juni 2014

önskas: lästid och läsro

Senaste veckan har det varit sista rättningsracet, rädda betyg, sätta betyg, söka jobb, student på skolan, skriva på betyg, fira systersonens student på annan ort, börja städa ur arbetsrummet. Läsningen har liksom hamnat  på typ tjugonde plats och tröttheten har gjort att läsfokuset inte riktigt funnits där. Imorgon är det skolavslutning för våra ettor och tvåor och på tisdag nästa vecka jobbar jag min sista arbetsdag på min nuvarande arbetsplats. Känns bra, men lite märkligt. Har ju ändå jobbat där sedan 2005 och trivts. Nu väntar nya spännande utmaningar och vi får se vad det blir och vart jag hamnar. Gillar detta! 

Mest av allt vill jag dock bara ha några dagar i soffan med bokläsning nu. Det får gärna regna. Jag älskar att läsa när regnet vräker ner. 

8 juni 2014

en yxa åt alice

En yxa åt Alice (e-bok)

En yxa åt Alice av Inger Frimansson är en obehaglig bok. Faktiskt mycket obehagligare än vad jag väntat mig, för jag hade nog inte riktigt fattat att det skulle vara mer av en thriller än en roman. Huvudpersonen Evelina är förpubertal och knubbig. En ganska trist tjej som mest muttrar vilket irriterar den anorektiska mamman, men pappan är av samma sort som Evelina så för honom är hon den finaste i världen. Evelina blir vän med den cancersjuka Alice som är ett par år äldre. Hon är manipulativ och får med Evelina på en bokstavslek med uppdrag som blir allt farligare. Föräldrarna till de båda är förstås helt ovetande om vad som pågår och hur deras vänskap utvecklat sig. Så försvinner Evelinas älskade katt Cox och spänningen trappas upp ytterligare.

Vad är det då med boken som är så obehagligt? Ja, det är faktiskt personerna mer än handlingen och särskilt Evelina och Alice. Evelina tycker jag illa om på ett krypande sätt. Hon är så undfallande och märklig. Tar Alice mediciner och blir dålig, gnäller om katten, är allmänt jobbig och suck-framkallande. Ändå är det något typiskt förpubertalt och träffande över skildringen av henne. Hela boken är faktiskt på det sättet och eftersom den är så skickligt skriven och sammanvävd drivs jag framåt trots att jag skruvar på mig under läsningen. Alice är också en starkt bidragande faktor till obehaget. Hennes sätt att manipulerar genom att vara snäll och elak om vartannat ger vibbar om ett ondsint sinne mitt i sjukdomen och cancerbehandlingen. Jag ryser.

Det finns många fler spår i den här boken. Evelinas pappa som måste börja träna, mamman som lever i sin konstnärsdröm och ständigt löptränar, Roland som blivit nekad ett banklån och blir besatt av tanken på att hämnas, Evelinas kärlek till Aaron. Boken innehåller så mycket, men jag tycker inte det stör, vilket det gör ibland, utan snarare bidrar allt till en helhet som ligger i närheten av slukläsning. Om du tröttnat på deckare i sommarsolen, men ändå vill ha spänning är En yxa åt Alice ett bra tips!

(Rec.ex från Norstedts)

7 juni 2014

salladsnätter

Salladsnätter (inbunden)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är kul med litterära resor till nya länder! Brasilien är i ropet på alla möjliga sätt just nu och självklart dyker det upp lite översatt litteratur när Brasilien är fokusland på Bokmässan. 

På min hallmatta låg för ett par veckor sedan den lilla färgglada boken Salladsnätter av Vanessa Barbara som jag snabbt såg till att läsa (men det har tagit lite längre tid att blogga om den ...) och det här är en bok som jag tyckte om att läsa trots att det just nu är lite stressigt och rörigt i mitt liv. Otto är nybliven änkling efter femtio års äktenskap med Ada. Otto är en tillbakadragen man och det är mest hans fru som varit social med grannarna, men nu får han stå ut med dem på egen hand. Det är lyhört och Otto vet mer om grannarna än vad han egentligen vill där han sitter i sin fåtölj med sin filt över benen. Det hela skulle kunna vara en rätt intetsägande historia om det inte vore för att varje kontakt med grannarna gör Otto allt mer misstänksam och det tycks som att de döljer något och att Ada varit involverad i mörkläggandet. 

Jag tycker mycket om vardagsskildringarna och personporträtten i Salladsnätter. Hundarna som skäller på bakgården hos granntanten, apoteksbiträdet som läser bipacksedlar in absurdum, Otto som kokar sitt salladste för att hoppas få sova. Det är ett gäng egensinniga grannar med lite udda personligheter vi får möta, men de är alla porträtterade med kärlek av författaren. Det finns en varm ton i hela boken och en slags underliggande humor som tilltalar mig och får mig att hoppas på fler översättningar av Barbaras böcker. Det vore dessutom intressant att möta ännu mer av brasilianskt vardagsliv så har ni tips på annan, inte alltför tung litteratur, från Brasilien tar jag tacksamt emot tips! Coelho - nej tack. :)

(Rec.ex från Natur & Kultur)

3 juni 2014

den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett ikea-skåp

Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp (mp3-bok)

Jag borde ha lärt mig. En bok som presenteras så här blir aldrig en favorit hos mig: Hejdlöst rolig och livsbejakande surrealistisk skröna. Det är ordet skröna jag måste lära mig att undvika, och särskilt i kombination med hejdlöst rolig. För det är ju kul ett tag, säg en tredjedel av boken, och sedan blir jag utmattad.

Precis så är det med Romain Puértolas bok med den charmiga titeln (ännu ett varningstecken) Den fantastiska berättelsen som fakiren som fastnade i ett ikea-skåp. Den inleds roligt med att vår huvudperson, den tämligen misslyckade fakiren från Indien, anländer till Paris för att köpa en fakirsäng med justerbar spiklängd på ett av stadens ikea-varuhus. Redan i inledning får han dock problem med den romske taxi-chauffören som sedan skall bli en av bokens röda trådar. Att taxichauffören som är aggressiv och har släktingar som kan hjälpa honom med hämndplanerna är rom är så tröttsamt förutsägbart och fördomsfullt att jag irriterar mig på det från start. Fakiren hamnar sedan i en massa märkliga situationer som gör att han kommer att besöka en mängd olika länder och han hinner också bli vän med sudanesiska flyktingar och möta kärleken. Puh, säger jag bara!

Jag skriver inget mer om den här boken, men måste ge ett plus till  Johan Rabaeus uppläsning som faktiskt är det bästa med alltihop. Att boken bara är knappa sex timmar lång är enda anledning till att jag lyssnar klart på den.