5 jan. 2015

de dunkla butikernas gata

De dunkla butikernas gata (inbunden)
Så har jag då stiftat bekantskap med nobelpristagaren Patrick Modiano och vad ska jag säga om mötet? Ja, för det första är jag förvånad över hur lättläst han är. Jag förknippar nobelpristagare med tunga böcker som är svårgenomträngliga, men kanske håller det på att ändras. Alice Munro, som fick priset 2013, är ju inte heller en författare vars texter är obegripliga. När det gäller Modiano tänker jag att det nog verkligen är ett pris han tilldelats för hela sitt författarskap och den röda tråden med ockupationen och sökandet och inte för en enskild bok. Precis så tycker jag också att det skall vara. Nobelpriset kan inte vara ett pris som tilldelas någon för en enskild bok, det finns det andra priser till, utan för ett livsverk, även om jag vet att det genom historien har varit lite si och så med det.

I De dunkla butikernas gata, utgiven första gången 1978 och därmed är jag och boken jämngamla, möter vi Guy Roland som arbetar som privatdetektiv. När byrån stängs ner i samband med att chefen går i pension och flyttar från Paris till Nice, börjar Guy leta i sitt eget förflutna. Han lider av minnesförlust efter en olycka för många år sedan och han vet inte ens vem han egentligen är. Guy Roland är bara en identitet han blivit tilldelad. Med hjälp av foton, små ledtrådar, telefonkataloger och samtal med en rad olika människor, lyckas han sakta pussla ihop sitt liv, men det är en snårig väg med många luckor. Han tycks ha arbetat på den dominikanska legationen i Paris, han har haft ett rikt socialt liv men allt förändrades i och med den tyska ockupationen under andra världskriget.

Det är labyrintiskt, dunkelt, slingrande - en väldigt speciell stämning boken. Språket är sparsmakat men tack och lov inte genom att det är poetiskt eller pretentiöst på annat sätt utan genom att Modiano inte skriver mer än det nödvändiga. Läste i en intervju med honom att han litar på sina läsare och därför inte vill skriva dem på näsan med en massa de ändå kan räkna ut själva. Precis så känns det faktiskt. Modiano litar på mig, jag litar på honom. Det här var på alla sätt ett fint möte och det kan nog bli mer Modiano för mig framöver.

4 kommentarer:

  1. Åh, jag läser fler och fler positiva boktankar kring Modiano i bloggvärlden! Det får nog bli en bok av honom snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte hans bok var klart läsvärd. En oväntat positiv första bekantskap. Alltid roligt när det blir så!

      Radera
  2. Tyckte också om boken. De yttre boulevarderna föll mig dock inte i smaken, den kändes mest rörig. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har läst två böcker av Modiano alltså? Jag väntar nog ett tag med att läs någon mer, men kan tänka mig att låna nån av hans böcker t ex under semestern i sommar.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.