Att läsa Cecilia Davidssons novellsamling Höga berg, djupa dalar är på yta något väldigt lätt och snabbt, men i dessa korta små noveller ryms ändå så mycket av samtidens Sverige. Det är inte de stora världshändelserna, de politiska konflikterna och deras efterspel. Det är den lilla vardagen, den vanliga människans lunk. Det är korta inblickar i ordinära människors liv precis när något, ofta trivialt, får deras värld att skaka till, ändras, kanske rämna. Ett badkar som dyker upp på gatan och möte i bostadsrättsföreningen. En man som vill prata om ett nybygge i staden och en missförstådd fru. En familj på Norgesemester och en son som vill på egen utflykt. Plåster, tågbiljetter och en kvinna som småskrattar åt sin man i hissen.
Det är noveller som garanterat tål omläsning och som kan växa, bli just de där höga bergen och djupa dalarna som jag vid en första läsning missar. Men, även om det nu kanske mest blev gupp och kullar för min del tyckte jag mycket om läsningen av Davidssons novellsamling och särskilt tyckte jag om novellen Badkar på Kungsholmen - bokens verkliga lilla pärla.
(Rec.ex från Albert Bonniers)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.