tyst i klassen!

Björn Ranelid är en författare och en mediefigurer som omväxlande älskas och hatas av den breda allmänheten. Jag tillhör dem som gillar Ranelid och jag har läst flera böcker av honom, men på något sätt tappat bort honom de senaste åren. När jag så bad en mycket god vän att välja min nästa ljudbok blev svaret "ta en Ranelid!". Har man gett sig in i leken får man leken tåla, så även om jag inte kände mig supersugen på Ranelid läser Ranelid (ja, givetvis har han läst in sina egna böcker, vad annars?) valde jag Tyst i klassen! och började lyssna.

Inledningsvis var jag helt såld. Jag gillar det ranelidska språket och låter det bära mig in i berättelsen. Språket är krumelurigt, metaforiskt och har drag av muntlig tradering med upprepningar och stående epitet som "den tunglöse Hektor". Att Björn Ranelid själv läser upp texten ger den extra dimension som detta språk behöver.

Handlingsmässigt befinner vi oss i det allra fattigaste kvarteret i Malmö. Området består av några tvåvåningshus med nödbostäder som byggdes på 1920-talet och av smått oförklarliga skäl fick stå kvar ända in på 60-talet. Här bor familjen Lilja, med mamma Karin som föder sex söner och gör så gott hon kan i den knappa tillvaron och pappa Oscar som super och slåss men i alla fall har ett jobb som gårdskarl. Det är inget lyckligt hem och barnen far så illa att de tar till olika desperata metoder för att hantera sin skräck och olycka. Till familjen Lilja kommer också den lilla flickan Kristina. Hon är resultatet av en förbindelse mellan en fin herre och en kontorsflicka och Karin tar på sig att uppfostra henne som sin egen. Kristina blir på många sätt ljuset i familjen (även om Hektor är den som vinner mitt hjärta). Hon är studiebegåvad och talar som ingen av de andra. Hon blir akademiker och präst, men ens uppväxt finns alltid kvar och lämnar spår, så även för Kristina.

Jag är mycket förtjust i den här typen av arbetarlitteratur och jag tycker arbetarlitteratur är rätt genrebeteckning för denna bok. Det är viktigt för oss alla att inse att Sverige är segregerat både i dåtid och i nutid och Ranelid berättar med stor respekt och mycket hjärta om dessa fattiga människor i kvarteret som kallades Hollywood i folkmun. Vad jag inte är beredd på är att det skall visa sig att Ranelid varit klasskamrat med Kristina Lilja och att han därför själv dyker upp i berättelsen. Det är dock inget som stör eftersom han inte på något sätt gör sig själv till huvudperson. Det är något annat som stör och får mig att successivt tappa intresset. Jag är inte så intresserad av Kristinas vuxna liv och hennes gärningar. Det blir lite tråkigt och jag tappar lyssnarfokus. Det är lite synd för innan jag når den delen av boken tycker jag att det här är riktigt, riktigt bra och jag lyssnar engagerat på familjen Liljas liv och vedermödor och funderar väldigt mycket kring klass, språk, socialt arv och vår egen svenska samhällssyn där vi så ofta glömmer underklassens historia och hur skevt det blir när vi gör det. Det blir således ett blandat betyg för Tyst i klassen!, men jag är glad att jag hittat Ranelids författarskap igen, även om det inte var min egen förtjänst. :)