28 feb. 2016

jag lät dig gå

Jag lät dig gå (inbunden)

Ni vet när en bok är ny och det ändå känns som att man är sist på bollen? Precis så är det med Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Jag har läst om boken på en rad olika bloggar och många verkar gilla den och jag är inget undantag. Det här är en bra bok!

Handlingen kan ni läsa mer om på förlagets hemsida, men i korthet så blir en femårig pojke ihjälkörd och föraren smiter från platsen. Polisinspektör Ray Stevens försöker utreda fallet, men det finns inga ledtrådar och när månaderna går utan att utredarna gör några framsteg vill Stevens chef lägga ner fallet. I boken möter vi också Jenna som måste fly från sitt gamla liv i Bristol och bosätter sig i en liten by i Wales för att få en chans att börja om, men som så ofta i böckernas värld har det förflutna en tendens att göra sig påmint och i detta fall är det med förödande konsekvenser.

Jag tycker det här är en skickligt berättade historia som blir överraskande spännande. Stundtals tycker jag den är riktigt otäck och jag tycker det är nästan obehagligt att lyssna vidare, men det gör jag förstås. Det finns ett parti i mitten då jag tycker berättelsen står och stampar lite, men i efterhand ser jag det mer som lugnet före stormen och är rätt tacksam för den lugnare delen.

Jag lät dig gå är Clare Mackintosh debut och det är en riktig fullträff, inte minst försäljningsmässigt. Det är den väl värd. Miljöerna, personerna, kompositionen, spänningen - hon får ihop det hela riktigt bra och jag saknar egentligen ingenting. Det här blir en författare att följa!

27 feb. 2016

bokbloggsjerka 26 - 29 feb



Har inte varit med på Annikas jerka på ett par veckor, men nu kände jag för att haka på igen och då visar sig frågan vara helt utanför min litterära kunskapszon, men jag svarar trots allt.

Vad anser du om fanfic överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Först blev det bara blankt i hjärnan. Fanfic? Vad är ens fanfic? Ok, jag fattar att det är en förkortning av fan fiction, men det gjorde mig inte mycket klokare. Fick vända mig till källan för all kunskap - Wikipedia. Läste. Tänkte "aha, nu fattar jag!" och fick dagens lärdom på köpet.

Vad anser jag då om fanfic? Tja, personligen är jag inte ett dugg lockad av det. Inte det minsta nyfiken faktiskt. Men, vill man skriva och läsa fanfic så är väl det helt ok. Finns ju för all del en hel massa andra litterära genrer som jag också undviker (romance, sci-fi, true crime etc) så det här är bara ännu en litterär uttrycksform som inte passar mig, men som säkert skrives och läses av en massa människor som älskar det. Så, jag anser väl just ingenting om fanfic, men lyckades i alla fall babbla ihop ett svar på veckans jerka. :)

23 feb. 2016

tom, lille tom

Tom, lille Tom (pocket)

Tom är elva år och bor med Joss i en husvagn någonstans på den franska landsbygden. Joss vill inte att Tom kallar henne mamma och under berättelsens gång förstår vi varför. Hon lämnar ofta Tom ensam, ibland för att jobba, men mest för att roa sig. Ekonomin är minst sagt ansträngd och Tom smyger ofta in i grannarnas trädgård för att stjäla grönsaker från landen. Något måste de ju äta. Mitt i kål-landet snubblar han en kväll över Madeleine, en gammal kvinna som ramlat och inte kommit upp igen. Tom hjälper henne att komma in i huset igen och det blir starten på något som nog måste kallas vänskap.

I Barbara Constantines bok Tom, lille Tom har alla människor sina bördor att bära, och livet har inte alltid varit snällt mot dem, men tro inte att det här är en mörk eländesskildring. Det är ren och skär feelgood! Det finns så mycket värme och kärlek i Tom, i Madeleine, i Joss (trots allt). Det är en berättelse om hur livet kan bli lite lättare och lite ljusare om man hjälps åt, om man är fler som delar på livets med- och motgångar. En verkligt fin berättelse som fick mig att småle så där lite fånigt som man gör när man mysläser och det kan man väl behöva så här i den oändligt tråkiga månaden februari.

21 feb. 2016

kärlek med komplikationer-helg



Den här helgen har det inte blivit mycket läst. Hamnade framför Netflix och nya serien Love. Så rolig på ett lite märkligt sätt och karaktärer man inte kan låta bli att gilla för de är så udda. Nu har jag bara fyra avsnitt kvar och undrar redan när säsong 2 kommer.



Ikväll blev det biofåtöljen istället för tv-soffan. Såg filmen The Danish Girl. Wow, vilken film, vilket skådespeleri, vilken story! Det bästa jag sett på mycket länge. Tänker att alla vet vad den handlar om så jag säger bara: Se den! Gillar ni drama vill ni verkligen inte missa The Danish Girl.

17 feb. 2016

elefantens sinne

Elefantens sinne (häftad)

Italien är ett land jag sällan besöker. Ja, i verkligheten har jag aldrig varit där, men inte heller i film eller litteratur är det ett land jag brukar besöka. I ärlighetens namn har jag sett betydligt mer italiensk film än vad jag läst italiensk litteratur och därför var det lite extra roligt att läsa Marco Missirolis Elefantens sinne och hamna mitt i Milano och i hyreshuset där den före detta prästen Pietro jobbar som portvakt.

Som alltid när det gäller italienskt så har jag lite svårt att hänga med i handlingen. Jag får läsa om ibland, backa några sidor, innan jag får rätsida på det. Det gör att den här förhållandevis lättlästa boken tog oväntat lång tid att läsa, men det har förstås sina fördelar att ta det lugnt emellanåt, och när jag väl har fått grepp om det hela flyter läsningen på. Nu kanske någon känner lite avskräckt, men detta är en lättläst bok, det är bara något med mig och Italien som kräver lite tid.

Handlingen utspelar sig alltså i ett hyreshus och det är ett koncept jag känner igen från andra böcker jag läst. t ex Granne med döden av Alex Marwood. Jag tycker det är ett bra sätt att bygga upp en berättelse och bara människorna är tillräckligt intressanta och relationerna mellan dem inte är helt okomplicerad så blir det lyckat. Missirolis bok uppfyller detta fullt ut och mer därtill och boken blir mer och mer tät ju närmare slutet vi kommer.

Jag tänker inte säga så mycket om handlingen i den här boken. Den gör sig bäst om man får möta den utan alltför mycket förhandsinfo, tror jag. Annorlunda och spännande på sitt eget sätt är den i vilket fall och ett bra tips för den som vill läsa något italienskt i vår.

(Rec.ex från Contempo)

15 feb. 2016

allt vad marken gömmer

Allt vad marken gömmer (mp3-bok)

Det är något med Annika Sjögrens sätt att skriva och hur hon låter människorna växa fram under böckernas gång som jag verkligen tycker om. Jag har tidigare lyssnat på Som glöd blir till aska och Ur havet stiger vågorna och den jag nu precis avslutat, Allt vad marken gömmer, levde verkligen upp till förväntningarna. Det är vad som händer bakom kulisserna och porträtten av människor som på olika sätt avviker från samhällsnormerna som är Sjögrens styrka och i Allt vad marken gömmer kommer detta verkligen till sin rätt då bokens persongalleri verkligen utgörs av ett gäng udda figurer, och samtidigt är det sådan som vi möter hela tiden i vår vardag. Annika Sjögren är en författare som jag glömmer bort mellan varven, men när jag får syn på en bok av henne vill jag genast börja läsa, eller snarare lyssna eftersom Lars T Johansson är en så utmärkt uppläsare av hennes böcker.

Allan är en man i femtioårsåldern som lever lite i samhällets utkant utan att direkt ha hamnat snett. Hans mamma lämnade honom när han var liten, så Allan har delvis växt upp hos sin mormor. Allan har några mindre välfungerande relationer med kvinnor bakom sig och den enda han nu egentligen har kontakt med är sin gamla mormor. Innan hon dör berättar hon något för Allan som gör honom upprörd och han har ju lite problem med humöret. Allan försörjer sig genom att vikariera som städare på skolor och på skolan han städar just nu jobbar också Ragnhild. Hon är lindrigt förståndshandikappad och har en son, Martin, på snart trettio år som fortfarande bor hemma. Hon har mycket svårt att skiljas från sin son och deras relation är väl inte helt sund för någon av dem. Så träffar Martin Carro och han blir förälskad. Ragnhild tycker illa om Carro från första stund och är förtvivlad när Martin bestämmer sig för att flytta in hos Carro. Carro, som har en dotter, är frånskild och har en allt mer ansträngd relation till sin ex-man.

Så händer det som gör att detta blir en psykologisk kriminalroman (som den genremässigt betecknas) - en person hittas död. Hur hänger då allt samman? Vad är kopplingen mellan de olika personerna och vad är kopplingen till den döda? Matti Karvonen, polisen i Sjögrens böcker, börjar sin utredning och sitt nystande.

Trots att detta är en kriminalroman är det inte utredningen som står i centrum. Det är människorna, relationerna, vardagen. Det polisiära har en rätt undanskymd roll och det fungerar alldeles utmärkt. Det är ändå människorna som intresserar mig som läsare. De är alla lite svåra att förstå sig på, hanterar livet så gott de kan, men lyckas väl inte så särskilt bra. Situationer och reaktioner kan vara lite tillspetsade ibland, men det är inget som stör mig eller min upplevelse av boken, snarare tycker jag att de passar perfekt in i just Sjögrens romanbygge.

14 feb. 2016

hjärtats färd

Hjärtats färd (mp3-bok)

Aino Trosells novell Hjärtats färd handlar om polisen Börje, som egentligen gått i pension men som jobbar någon dag då och då, och den 70-åriga kvinnan Malin. Malin anmäler sin hund försvunnen och Börje är den som tar emot anmälan. Börje tycker synd om kvinnan som får ta emot beskedet att hennes hund blivit överkörd och han hjälper henne med begravningen av hunden. Börje är lyckligt gift, har barn och barnbarn och ett stort umgänge. Malin förlorade sitt hjärta till en engelsk lord i ungdomen och eftersom det tog slut innan det knappt börjat har hon levt ensam hela livet. Börje vill nu hjälpa Malin att hitta tillbaka till sin ungdomskärlek och tar henne med till England. På båten över kommer dock Malin med ett oväntat förslag.

En fin liten berättelse om livet och kärleken så här på Alla hjärtans dag och en bra start på söndagen. Hoppas att ni får en fin Alla hjärtans dag!

9 feb. 2016

21


För några år sedan, kanske så där fem - sex år sedan, läste jag bara hyllvärmare och enstaka biblioteksböcker. Köpstopp rådde. Hyllvärmarna hade helt enkelt blivit för många och de stressade mig. Det var ett hemskt läsår. Böckerna lockade sällan och ganska många av dem var inte heller särskilt bra. 

Efter denna upplevelse har jag som mål att inte ha fler än tio olästa böcker hemma. Nu ser det ut som ovan. Tjugoen pappersböcker och ett par i mobilen. För många. Jag lyssnar för mycket på ljudböcker, läser för lite på vardagar, glor för mycket på play-kanaler och netflix. I ärlighetens namn läser jag ju emellanåt lite kurslitteratur också. Med betoning på lite (och inte så mycket som jag borde där heller) ...

Ni som nu har etthundra, tvåhundra olästa böcker fnissar nog lite åt mina tjugoen olästa böcker, men allt är ju relativt här i (bok)världen! :)

7 feb. 2016

allt vi såg var lycka

Allt vi såg var lycka (häftad)

Ser ni den fina familjeidyllen på framsidan av Grégoire Delacourts Allt vi såg var lycka? Låt er inte luras! Det här är mörkt och jag var inte alls beredd på det. Jag har läst andra böcker av Delacourt och de har alla haft allvar i botten, men varit betydligt lättsammare i tonen. Allt vi såg var lycka blir nästan plågsamt mörk ibland, ni vet så där så klumpen i magen växer, men ändå finns ljuset där och jag märker hur jag närmast klamrar mig fast vid dessa strimmor av ljus. En tragedi är vad det är, men inte helt nattsvart, tack och lov.

Antoine är en medelålders man som jobbar åt ett försäkringsbolag och sätter till vardags pris på både ägodelar och människoliv. När han börjar se tillbaka på sitt liv och sin barndom börjar en historia om en familj i sakta förfall spelas upp. Faders oförmåga till handlingskraft går igen i Antoines eget liv och likaså de tappra försöken att vara en god far men att inte riktigt lyckas i detta. Antoines eget äktenskap är ingen framgångssaga det heller och paralleller finns mellan modern och hustrun. Antoines reflekterande över sitt eget liv och livets hopplöshet leder honom fram till en handling som är svår att förstå och som jag lämnar till er själva att upptäcka. Jag var tvungen att stanna upp. Läsa om. Han gjorde det verkligen. Det är hemskt, avgrundsdjupt hemskt.

Inledningsvis har jag lite svårt att hänga med i berättelsen för den hoppar mellan olika personers perspektiv, men det avtar längre fram i boken, vilket jag uppskattar för det gör läsningen mer fokuserad. Boken växer för varje sida, och om jag i början är lite avvaktande så är jag mycket förtjust i slutet. Det finns så många bottnar i den här berättelsen, så mycket att fundera på, försöka förstå, analysera. Den borde vara en utmärkt bokcirkelbok alltså och jag önskar nästan att jag hade läst den i just ett sådant sammanhang för att få prata med andra om den. Nu tog jag mig istället tid på tåget att fundera över läsningen och de val människor gör när kärlek och förlåtelse är så svåra att greppa och få någon rätsida på.

(Rec.ex från Sekwa)

5 feb. 2016

bokbloggsjerkan 5 - 8 feb

Fredag och dags för jerkan!

Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv)

Först så tänkte jag att veckans uppgift var ganska enkel. Sedan började jag fundera (why, oh why?) och kom fram till att de där fem fiktiva bästa vännerna varierat under livet. Jag skulle kanske inte vilja hänga med Bumbibjörn hela dagarna nu, men när jag var typ sju år skulle jag ha älskat det. När jag var sådär 19 - 20 år och litteraturstudent skulle jag säkert ha varit lite pretto och svarat karaktärer ur de stora klassikerna och rynkat lite på näsan om någon föreslagit en kriminalkommissarie från deckarvärlden. Men nu då? Ja, så här i gränslandet mellan 35 och 40 känner jag mig rätt fri så jag plockar ihop några sköna figurer som troligen skulle vara ett givande sällskap av olika anledningar.














Ruth Galloway - tror man skulle kunna vara riktigt avslappnad i hennes sällskap.



Kommissarie Morse (den äldre) - gillar hans intellekt och hans lite vresiga sätt och han skulle definitivt ge mig det utrymme av ensamtid jag behöver



Miranda - jag älskar Miranda! Fumlig, godhjärtad och underbart rolig. Min bästis av de fem utvalda. :)

Bricken på Svartvik (kartonnage)

Bricken - tänker att Bricken kan lära mig mycket om det strävsamma livet och att se lyckan i det lilla

Bildresultat för muminpappan
Muminpappan - jag vill så gärna bara var i hans närhet!



4 feb. 2016

fartblinda

Fartblinda
Bild från Storytel

Ekonomisidorna i tidning bläddrar jag för det mesta förbi lika snabbt som sportsidorna, och börssidorna har jag nog aldrig stannat upp vid. Men nu har jag trots allt gett mig in i finansbranschen det tack vare (eller kanske på grund av?) ljudboken Fartblinda av Carolina Neurath.

Handlingsmässigt kretsar berättelsen kring Peder af Rooth, VD på ST-banken och Otto Rehnskiöld som är bankens hänsynslösa direktör. Bankens affärer är inte helt utan anmärkning och journalisten Beatrice Farkas får nys om detta och börjar snoka i bankens förehavande, särskilt det som rör den så kallade tradingportföljen. Banken har övervärderat sina tillgångar, vilket är ett brott i sig, och bankcheferna gör snart allt för att undvika avslöjande, Bankinspektion och den hotande konkursen. På klassiskt thrillermanér trappas allt upp mot det oundvikliga slutet.

Trading och banking är uttryck som följt mig de senaste dagar och även om jag helt saknar förkunskap går det rätt bra att hänga med i denna debutthriller. Farten är hög och jag tycker på det stora hela att den fungerar väl som ren underhållningslyssning. Jag stör mig dock på de sexistiska bankcheferna som helst vill att kvinnor skall hålla sig i bakgrunden och inte satsa på egna karriärer. Det faktum att dessa finansherrar dessutom beskrivs så stereotypt hjärtlösa blir i längden lite tröttsamt, och det är tydligt att Neurath inte satsat på komplexa och nyanserade personporträtt utan fokuserat mer på själva spänningsmomenten. Det fungerar helt ok, i alla fall om boken är tänkt att vara helt fristående, vilket jag hoppas och tror.

Det var kul att hänga i finansvärlden några timmar, men nu återvänder jag till det vanliga livet och försätter att bläddra förbi börssidorna i tidningen.