31 dec. 2017

själarnas ö

Själarnas ö (inbunden)

Ja, men så där ja! Där avslutades läsåret 2017 på allra bästa sätt! Johanna Holmströms Själarnas ö utgår från verkliga människors situation och öden inom psykiatrin i början av 1900-talet, men ingenstans känns detta som någon tradig journalanteckning. Holmström har verkligen gett liv åt sina karaktärer, Kristina och Elli, och jag tar dem till mig. Vill verkligen ta del av deras liv och kan inte låta bli att fundera över detta med sinnessjukdom och hur det ibland tycks ha handlat mer om livsomständigheter än om verkliga psykiska problem. I särskilt Kristinas fall kan jag inte låta bli att också tänka på hur hennes liv där på Själö, trots att det var en institution, också på något sätt blir hennes fristad. Att hon periodvis kan ha haft det bättre där än om hon levt i det vanliga samhället. Det är en otäck tanke, och jag vill nästa slå bort den, men den finns där och ger perspektiv och något för hjärnan att jobba med.

När det gäller den unga Elli, som skrivs in på Själö i början av 1930-talet, vilket är 40 år efter att Kristina anländer till ön, är det mer hennes vård jag funderar kring, men även här är livsomständigheterna innan hon hamnar inom psykiatrin intressanta. De två kvinnorna är där av mycket olika skäl, den ena här dränkt sina barn och den andra för att kärleken minst sagt lett henne på villovägar, men platsen för dem samman och länken mellan dem blir "dårvårdarinnan" Sigrid - en sjuksköterska som lämnat Helsingfors för denna psykiatriska inrättning i den finska skärgården.

Det här är en bok ni vill läsa, jag lovar!

"År 1891 dränker Kristina Andersson sina två sovande barn. Sedan ror hon hem. Straffet blir att tillbringa större delen av sitt återstående liv på mentalsjukhuset på Själö i det yttersta finska havsbandet. Fyrtio år senare är den femtonåriga Ellinor indragen i en vansinneskarusell som övergått i kidnappning och flykt undan rättvisan. När hon fångats in placeras hon på Själö, där tiden tycks ha stått stilla. Sjuksystern Sigrid blir länken mellan den åldrande Kristina och den unga Elli, det gamla och det nya - samtidigt som krigets orosmoln svävar över Europa." (Från bokus.se)

(Rec.ex från Norstedts)

30 dec. 2017

kvartalsrapport


Årets sista dag är snart här och jag har drygt femtio sidor kvar i årets sista bok. Ett utmärkt tillfälle att skriva ihop årets sista kvartalsrapport alltså. Den stora årssammanfattningen får ni på nyårsdagen tänkte jag.

Vad har då hänt under oktober - december? Jag insåg att det nya jobbet jag började på i september verkligen inte skulle komma att funka för mig, så jag sökte mig vidare och började ännu ett nytt jobb i november. Nu trivs jag superbra, men årets alla förändringar har tagit ut sin rätt och orken tog slut i december. Jag har därför njutit alldeles väldigt mycket av mina lediga dagar nu under jul- och nyår och faktiskt också hittat tillbaka till böckerna och läsningen igen. Hoppas det håller i sig!

Läsningen under dessa tre gångna månader förvånar mig en del till antal, men en del av böckerna är också tunna, så det kan förklara att summa ändå landar på 20 st utlästa böcker. Det är mer än både första och andra kvartalet i år så heja mig trots allt. :)

Jag brukar ju ta mig en titt på hur det ser ut med bokgeografin och den här gången har jag hunnit med att besöka Europa, Nordamerika, Afrika och Asien - en bra blandning! Och Finland fortsätter att finns väl representerat i min läsning.

Länder där böckerna utspelar sig
Sverige (8 st varav 1 st också utspelar sig mycket i USA)
Finland (4 st)
England (2 st)
Nigeria (2 st)
Zambia (1 st)
USA (1 st)
Japan (1 st)
Indien/Italien/Kanada (1 st)

Genre
Roman: 12 st
Deckare/spänning: 5 st
Biografi: 2 st
Novellsamling: 1 st

Två biografier och en novellsamling - jag kan variera min läsning om jag vill. :)

Format
Ljudbok: 11 st
Inbunden: 7 st
Radioföljetong: 2 st

Japp, detta har varit lyssnandets månader!

Så till sist är det dags att utse kvartalets bästa läsupplevelser!

Bästa roman: Fiskarmännen av Chigozie Obioma och Själarnas ö av Johanna Holmström
Bästa deckare/spänning: Blå villan av Eva Frantz och Dalagatan 14 av M Nordin & K Berg Johansson

__________________________________________
Lästa böcker oktober - december
59 Fiskarmännen  av Chigozie Obioma
60 För oss är natten ljus av Christoffer Holst
61 Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman
62 Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flasar
63 En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité
64 Koka björn av Mikeal Niemi
65 Monster av Joakim Lundell
66 Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson
67 Efter Emma av Anna E Wahlgren
68 Tunneln i slutet av ljuset av Martin Falkman
69 Den svavelgula himlen av Kjell Westö
70 Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
71 Bibliotek av Ali Smith
72 Nödåret av Aki Ollikainen
73 Dalagatan 14 av Magnus Nordin och Karina Berg Johansson
74 Skumtomten av Mia Ahl
75 Blå villan av Eva Frantz
76 Flätan av Laetitia Colombani
77 Ester Karlsson med K av Olséni & Hansen
78 Själarnas ö av Johanna Holmström

ester karlsson med k

Ester Karlsson med K (inbunden)

Änkan Ester Karlsson, 78 år gammal, bor i bostadsrättföreningen Lärkan tillsammans med sin kakadua Roland som mest vill äta kakor. Det mesta är vardagslunk och pensionärsliv, men så hittas vaktmästaren mördad på vinden och Ester vaknar till liv. Hon kan helt enkelt inte låta bli att själv börja utreda vad som hänt och med sina kontakter inom polisen lyckas hon få reda på konfidentiell information, men hon har ju också sina egna vägar för att ta reda på hur saker och ting ligger till. Men, det skall inte stanna vid ett dödsfall och en tant går inte automatisk fri från misstanke.

På papperet borde det här vara en bok jag älskade att läsa. Jag gillar ju när gamla tanter snokar runt och löser mord, men Olséni & Hansens bok Ester Karlsson med K faller mig inte riktigt på läppen. Till att börja med har jag svårt för att tycka om Ester. Även om hon förvisso bjuder på kaffe och kakor, så är hon inte någon särskilt trivsamma gammal dam. Hon känns på något sätt mest kylig i mitt tycke och vänlig mest för vinnings skull. Inte så charmigt. Det andra som gör att läsningen inte blir så bra som väntat är sättet boken är skriven på. Den är babblig och babbliga böcker är jag lätt allergisk mot.

Jag har en gång tidigare försökt mig på en bok av Olséni & Hansen, Badhytten: det som göms i sand kommer fram ibland, men gav upp en bit in då jag inte heller då var särskilt förtjust i karaktärerna eller sättet den var skriven på. Det är nog bara att inse att det här inte är en författarduo för mig.

(Rec.ex från Bokfabriken

29 dec. 2017

flätan

Flätan (ljudbok)

Flätan av Laetitia Colombani visade sig vara en riktigt positiv överraskning! Jag trodde att det skulle vara en ok verklighetsflykt under några timmar, men egentligen en rätt intetsägande historia om några kvinnor. Men, redan efter typ en kvarts lyssning var jag fast i boken och ville bara fortsätta lyssna för den är verkligen mycket bra. I boken möter vi tre kvinnor, Smita, Giulia och Sarah, som lever tre mycket olika liv i helt olika delar av världen.

Smita är kastlös i Indien och tvingas städa bort andra människors avföring med bara händerna då toaletter fortfarande inte är en självklarhet i detta land och kastlösa behandlas minst sagt illa. Smitas högsta önskan är att hennes dotter skall få gå i skolan och få ett annat liv än vad hon själv fått. Redan första dagen som dottern är i skolan står det dock klart att så länge de bor kvar i byn kommer inget att förändras.

I Italien, närmare bestämt på Sicilien, möter vi Giulia, som jobbar i faderns hårateljé där de sedan generationer tillbaka tar tillvara på sicilianska kvinnors hår och gör vackra peruker av det. Giulia inleder i smyg ett passionerat förhållande med en sikh, men när fadern blir sjuk och firmans dålig ekonomi uppdagas försöker familjen tvinga fram ett äktenskap mellan Giulia och en italiensk man med god ekonomi.

Den framgångsrika advokaten Sarah bor i Kanada och karriären är allt för henne. I den världen är all form av svaghet helt otillåten och alla måste alltid prestera på topp. Då Sarah får ett tungt sjukdomsbesked säger hon därför inget om det till någon på byrån och hon vägrar minska på arbetsbördan. Hennes frånvaro och trötthet blir dock i längden svårt att dölja.

Boken lämnar mig som läsare med en insikt om att kvinnors liv kan vara hårt och orättvist på många olika sätt. Att beroende på var i världen man befinner sig och i vilken samhällsställning så kommer problemen att se olika ut, men det finns alltid någon orättvisa att bekämpa. Jag känner med alla dessa kvinnor och vet att deras fiktiva öden är andras verklighet, andras kamp. Det här må vara en enkel bok till språk och struktur, men den skulle faktiskt gå att diskutera mycket och länge, så ni som bokcirklar - välj Flätan som nästa bok!

samtal med vänner - tyvärr inget för mig

Samtal med vänner (inbunden)

Jag kommer att se tv-serien eller filmen, för den kommer garanterat. Jag kommer till och med att älska den. Troligen se om den. Men, det är något som gör att detta bara inte funkar för mig som bok. Jag ogillar att säga att jag är för gammal, men kanske är jag faktiskt det. Det är något med språket, uppbyggnaden. Jag orkar liksom inte. Men, jag är inte för gammal för serien/filmen! Det lovar jag om inte annat mig själv! :)

Någon annan som läst Samtal med vänner av Sally Rooney? Vad tyckte ni?

"Frances är en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterär agent i Dublin. Hennes bästa vän och före detta flickvän är den vackra och självupptagna Bobbi. Under en poesikväll träffar de fotografen Melissa och hennes skådespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det äldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skådespel av skiftande lojaliteter och kärleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och när relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka får Frances allt svårare att behålla sin kyliga distans.

Samtal med vänner är en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vänskap och kärlek i samtiden berättad med stor tonsäkerhet och värme." (Från bokus.com)

(Rec.ex från Albert Bonniers förlag)


28 dec. 2017

blå villan

Blå villan (inbunden)

Ett ungt par kör hem på natten efter en fest och längs vägen möter de en liten pojke som är ute och går i bara pyjamasen. Paret stannar och den unga kvinnan känner igen pojken - han är son till den kända livsstilsbloggaren Becca Stenlund. Det skall visa sig att någon överfallit hans mamma hemma i villan och hon är slagen medvetslös, men hon är inte död. Polisen Anna Glad blir den som får utreda brottet där hatkommentarer på bloggen blir en viktig ledtråd. Det skall också visa sig att bakom den perfekta ytan som Becca visat upp på bloggen finns ett äktenskap på upphällningen. Beccas man Peter har tröttnat på att bo i ett hem som mer är till för att fotas än att leva i och flyttat till en lägenheten i den lilla staden.

Blå villan av Eva Frantz är första boken i en tänkt serie med polisen Anna Glad som huvudkaraktär. Glad har flyttat från Helsingfors till småstadsidyllen för kärlekens skull, men hennes sambo är rätt trist figur. Sedan han blivit arbetslös har han blivit helt passiv och sitter mest hemma och spelar tv-spel hela dagarna och är tröttsamt gnällig. Det är ju visserligen lite av en poliskliché att ha en dålig relation på hemmaplan, men jag gillar Anna Glad trots allt och följer henne gärna framöver. Eva Frantz skriver enkelt och rakt och krånglar inte till det vilket jag uppskattar i den här genren. Det är mer mysdeckare än hårdkokt krimi, men ni som följt mig ett tag vet ju att jag föredrar det. När relationer varvas med deckargåtan och man får lite samhällsperspektiv på köpet, i det här fallet internettroll och den utsatthet som vissa bloggare faktiskt lever med, så är det rätt givet att jag gillar boken och hade några trivsamma timmar i läsfåtöljen.

(Rec.ex från Schildts & Söderströms)

27 dec. 2017

religionsfria skumtomtar

En religionsfri jul  Skumtomten

Julledighetens läsning, eller snarare lyssning, har hittills bestått av novellen En religionsfri jul av Fredrik Lindström och den söta feelgoodhistorien Skumtomten av Mia Ahl.

I Lindströms novell kommer dottern, snart frånskild projektledare som närmar sig 40 år, hem till sina föräldrar och upptäcker efter en stund att allt inte är som det brukar. Den älskade julbonaden saknas och anledningen visar sig vara att fadern bestämt sig för att fira en religionsfri jul. Lagom kul med några tankeställare, så där som det brukar vara när Fredrik Lindström fattar pennan.

I Mia Ahls bok är det Jessika som är huvudperson. Hon har separerat från sin make Robert som numera bor med Melanie - kvinnan han haft ett förhållande med bakom ryggen på Jessika. Robert håller sällan löften och kan inte ens ha barnen de veckor han skall. Jessika kämpar på med livet trots knapp ekonomi, en egoistisk ex-man, vänner som tycks försvinna  och en minst sagt intensiv mamma. Det blir förvecklingar med alla inblandade, men mitt i allt finns förstås ljusglimtar och personer som står på Jessikas sida, som hennes chef Claes till exempel. Lättsam lyssning i juletid och alla skumtomtar till trots blir den inte för sötsliskigt. :)

Nu lämnar jag jultemat bakom mig och dyker in i någon annan slags bok. Jag har ju några på lager!

Vad har ni andra läst under julen?

25 dec. 2017

julenkät 2017

Bildresultat för julgran tecknad

Hittade denna julenkät hos Bokföring enligt Monica och kunde förstås inte låta bli att besvara den!

Finns det någon speciell bok du önskar dig? Eller är du en sådan person som har en lång lista på böcker? Vilken står i så fall överst på listan? Och i vilket format önskar du få boken?
Jag har samma önskelista varje år - en bok av årets nobelpristagare i litteratur - och jag vet också att jag får en sådan bok av min lillebror. Exakt vilken bok förblir dock okänt för mig fram till paketöppningen. :)

Finns det något annat bok/läsrelaterat som du önskar dig?
Om jag inte får Gröna kulor blir jag faktiskt lite besviken ...

Nu är det här innan jul och man vet ju aldrig vem som läser bloggen – men finns det någon bok du kommer att ge bort i år? Eller finns det någon du skulle vilja tipsa om?
Jag svarar ju nu på juldagen så jag kan avslöja att jag gav bort två böcker till mamma - Howards End av E M Forster och Fiskarmännen av Chigozie Obioma. Två böcker jag inte tror att hon skulle köpa själv, men som hon förhoppningsvis kommer att tycka om.

Har du planerat din julläsning, eller får det bli som det kommer?
Kör bara på lustläsning och hoppas att just lusten skall infinna sig. December har hittills varit en urusel läsmånad.

Det sägs att julen inte bara innebär läsande (vem sprider sådana rykten?) – vilken jultradition är viktigast för dig? Eller är det skönast att inte följa några traditioner alls?
Vi firar jul på det sätt som funkar just det året i vår familj. Ingen fast samlingsplats och inte alls alla samlade varje år heller. Jag tycker det hela är rätt befriande. Om jag skall välja någon tradition så handlar det om mat. Det måste finnas mammas lutfisksås (helt annorlunda än den svenska) på julbordet. Utan den är det inte jul. (Själv lutfisken är det dock ingen som är intresserad av längre.)

Knäck, kola, ischoklad, mintkyssar, skumtomtar… – är det något julgodis som du inte kan motstå?
Skumtomtar! Knäck är också gott!

Har ni gran eller skippar ni det? Plast eller äkta vara?
Jag har haft gran ibland och ibland inte. Beror lite på om den får plats eller inte i lägenheten. Jag tycker om julgran, men i år är det julgransfritt hemma hos mig. Jag föredrar riktig gran. Hos min syster, där jag skall fira jul i år, kommer det garanterat att finnas en fin julgran att titta på.

Finns det något som du gärna gör under julen som du ser extra mycket fram mot?
Ledigheten. Att få sova. Ta dagen som den kommer. Inga måsten. Rensa hjärnan. Läsa, läsa, läsa. Ja, det är ju rätt trevligt att träffa familjen också. :)

22 dec. 2017

god jul

Bildresultat för gamla julkort

Äntligen julledigt! Aldrig har denna ledighet varit så välkommen som i år! Jag har ledigt till och med nyårsdagen så jag hoppas på vilsamma dagar och på lästid och läslust förstås. Bland nedladdad ljudböcker finns en del böcker med jultema, men också en del annat. Bland pappersböckerna finns det ännu mer att välja på. Den aldrig sinande högen, ni vet ... :) 

Jag önskar er nu alla en riktigt GOD JUL och fina dagar vad ni än hittar på!

16 dec. 2017

dalagatan 14 - julkalender i min smak!

Relaterad bild

Jag brukar inte lyssna på de bokserier som kallas för Storytel Original. De lockar mig sällan och anledningen är nog mycket att jag är en aning skeptisk till att se på och producera litteratur på samma sätt som en tv-serie, vilket jag tycker det blir med Storytel Original. Den andra anledningen är att de två "serier" jag ändå försökt mig på faktiskt har varit rätt usla och efter tre respektive fyra avsnitt gav jag upp.

Dalagatan 14 - S1E1 - Magnus Nordin, Karina Berg Johansson

Men, ibland kan ju saker och ting överraska och Storytel Originals julkalender Dalagatan 14, skriven av Magnus Nordin och Karina Berg Johansson och uppläst av Mirja Turestedt, har verkligen gjort det. Jag tycker riktigt mycket om den och riktigt längtar efter att få lyssna på kvällens avsnitt. Trettio minuter om dag och en deckargåta som involverar en hel massa människor och som utspelar sig både 2017 och 1954. Här finns mord, otrohet, nyfikenhet, kluriga trådar att nysta i, människor som är lite svåra att gå grepp om, barn som gråter i källaren men som ingen ser och en hel massa annat. Jag är mycket förtjust!

Jag är fortfarande skeptiskt till konceptet i sig, men när något är bra och funkar, så är det ju synd att inte fortsätta lyssna liksom. :)

Är det någon mer än jag som läser eller lyssnar på Dalagatan 14 (den finns som e-bok också)? Vad tycker ni?

10 dec. 2017

nödåret

Nödåret (inbunden)

Året är 1867 och efter att skörden i Finland året innan slog fel har det detta år blivit ännu värre. Våren kommer helt av sig, sommaren vill aldrig komma och snön ligger kvar in i juni och så är det då vinter igen. En svår vinter. Nöden och svälten är oundviklig.

Marja tvingas lämna sin döende make och ta med sig sina två små barn ut på en vandring vars mål sägs vara St Petersburg, för där kan hon inte tänka sig att svälten är närvarande. Men resans egentliga mål är mat. Maken lämnas för att svälten tagit honom och Marja måste försöka undkomma svältdöden för sig och sina barn. Hon inser tidigt under sin vandring att det bara är en fråga om tur om hon och barnen skall möta vänlighet eller avvisande vid dörren de knackar på.

Marjas flykt undan svälten är bokens huvudberättelse, men författaren Aki Ollikainen, låter oss också ta del av hur de högre upp i samhällshierarkin tänker och resonerar kring den nöd som landet drabbats av. Deras situation är en helt annan och här finns tankegångar om att det inte är bra att ge de nödställda alltför mycket hjälp då det skulle göra dem mindre benägna att jobba och kämpa.

Det här är verkligen ingen måbra-historia. Man kommer personernas lidande och av hunger skrikande magar mycket nära. Jag, som tycker att skildringar av det här slaget kan ge vidgade perspektiv på såväl historien som nutiden, är mycket förtjust i denna bok. Den har ett språk som tilltalar mig och ett sätt att beskriva människorna, platserna och situationen i sig på ett sätt som gör att jag känner mig involverad i historien. Jag är där i kylan med Marja och barnen. Det är sparsmakat och kärvt berättat och ändå så engagerande. Ja, Nödåret av Aki Ollikainen är helt enkelt en riktigt läsvärd roman i den genre som en del i min omgivning kallar för historiska eländesskildringar (och som jag är nästan onödigt förtjust i).

6 dec. 2017

grattis finland!

Relaterad bild

Hipp, hipp, hurra för Finland idag! Hundra år av självständighet är självklart värt att fira. 

Jag har under detta år läst ovanligt många finska böcker, inte minst under det som blev temat "bloggbohemens finska sommar" och det har definitivt gett mersmak. Just idag, på självständighetsdagen, har jag tänkt lyssna på de av Birgitta Ulfsson valda delar av nationaleposet Kalevala som finns som radioföljetong. Jag har faktiskt aldrig tidigare stiftat bekantskap med Kalevala, så allt jag vet är att det finns en person vid namn Väinämöinen som figurerar i verket. 

Det finns året till ära flera böcker av finländska författare att lyssna till som radioföljetong och jag tänker nog även lyssna på åtminstone en av dem - Nödåret av Aki Ollikainen - en bok som jag länge haft på min att-läsa-lista.

Men, det räcker inte med finskt i form av uppläste böcker. Jag håller också på att läsa Blå villan av Eva Frantz och under jullovet har jag tänkt läsa Själarnas ö av Johanna Holmström. 

Så, om ni har planer på att läsutmana er under nästa år - satsa på Finland blir mitt tips!  

3 dec. 2017

helgens läsning - schjetlein och smith

Döden ingen ser (inbunden)  Bibliotek (inbunden)

Äntligen har det blivit lite läst! November var en bedrövligt dålig läsmånad och bara fyra böcker blev lästa, alla under första halvan av månaden. I fredags läste jag ut Stanna hos mig och igår började jag med Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein och avslutade dagen med Bibliotek av Ali Smith. Två mycket olika böcker. 

Döden ingen ser föll mig inte alls i smaken. Jag började med att lyssna på den och gick sedan över till att läsa pappersboken. Jag kom halvvägs innan jag gav upp. Jag brukar inte ha något emot tidshopp, men här var det bara för många. Berättelsen, som väl kan sägas börjar när sjuksköterskan Lotta blir överkörd av tåget (var det verkligen självmord?) upplevde jag mest som hackig. Personerna var för anonyma och jag kände egentligen ingenting för någon av dem. Det hade säkert blivit spännande mot slutet, men jag tycker inte om att lägga tid på böcker jag inte tycker om. Jag tror jag kommer att hoppa över Schjetlein framöver. (Rec.ex från Bokfabriken)

Bibliotek av Ali Smith är en novellsamling som tar avstamp i det faktum att så många bibliotek läggs ner runt om i Storbritannien. Antingen försvinner de helt eller så förväntas någon frivilligorganisation sköta dem.Smith är uppenbart inte nöjd med utvecklingen och hon har samlat in röster från andra mer eller mindre kända britter där de får berätta om vad bibliotek betyder eller har betytt för dem. Det är dessa delar av boken jag tycker bäst om. Varvat med dessa röster finns noveller som inte har bibliotek att göra. En del av dem tycker jag om, en del av dem lämnar inga större avtryck. Bäst tycker jag om novellen där en kvinna får en utväxt på sin kropp som skall bli till en hel liten blommande buske. Men här finns också texter om en okända kreditkortsdragningar, om ord, om minnen och dialekter som försvunnit. Det är en blandning som tilltalar, samtidigt som den spretar och inte alltid är helt greppbar. Det är ändå väl värt att läsa och det känns på något sätt personligt, något som tilltalar mig. (Rec.ex från Bokförlaget Atlas)

Nu skall jag välja en ny bok i högen och fortsätta läsa. Bäst att passa på nu när jag kommit igång! 

Vad läser ni just nu? 

2 dec. 2017

stanna hos mig

Stanna hos mig (inbunden)

Åh, vad jag älskar att läsa den här typen av roman! Där karaktärerna är hela och har djup och där historien inte är helt förutsägbar utan innehåller några intressanta vändningar. Upplevelsen hade nog blivit ännu bättre om jag hade läst den lite tajtare, men även i lite utdraget lästempo är Stanna hos mig av Ayòbámi Adébayò en härlig läsupplevelse.

I Stanna hos mig tas vi med till en stad i Nigeria där bokens huvudperson Yejide bor med sin make Akin. De träffades under studietiden och har vid bokens start varit gifta i några år. Det hela tycks vara ett välfungerande äktenskap, men de har ännu inte fått något barn. Yejide gör allt för att bli gravid och vänder sig till såväl västerländsk medicin som inhemska undergörare och detta skall till sist få ett utfall som ändå inte är vad någon önskar. Släkten, särskilt Akins mor, har svårt att acceptera en tillvaro där Akin inte får en arvinge. De anser att Akin borde ta sig en andra hustru, något han en tid motsätter sig, men sedan ger han vika. Till slut blir det ändå barn, men sorgerna är inte över för det.

I Stanna hos mig finns kärlek och svartsjuka, men också drömmar, sorg, längtan och lögner. Alla de stora existentiella känslorna och livsöden som drabbar oss människor. Det är en hel del som inte är vad det först verkar och som jag inte vill säga så mycket mer om utan låta er själva ta del av när ni läser boken. För läsa den tycker jag ni skall göra för det här en en riktigt välskriven roman. Jag är helt säker på att Adébayò blir en av de unga nigerianska författarna som kommer att få en stor läsekrets världen över.

(Rec.ex från Piratförlaget)

25 nov. 2017

ann-sofi munter gånger tre

Femton minuter för Ann-Sofi Munter - Håkan LindgrenAnn-Sofi Munters trista balkongliv - Håkan LindgrenAnn-Sofi Munters franska band - Håkan Lindgren

Lyssnade i morse på tre noveller om Ann-Sofi Munter. Novellserien är skriven av Håkan Lindgren och i den möter vi Ann-Sofi, en kvinna runt 55 år, som behöver lite mer spänning i livet. I första novellen, Femton minuter för Ann-Sofi Munter, ramlar en bankrånare in i hennes bil och Ann-Sofi  lever snarare upp än blir rädd. I andra novellen, Ann-Sofi Munters trista balkongliv, röker hon cigarett efter cigarett på sin systers balkong och får inte gå någon annanstans. Det hindrar henne ändå inte från att få en del att hända i tillvaro. I den tredje och sista novellen, Ann-Sofi Munters franska band, tar hon sig ut i skärgården där en fransyska med en mystisk make ger lite liv i tillvaron.

Det är inte några djupsinniga noveller Håkan Lindgren skrivit, men en trött lördag förmiddag som denna var jag mest ute efter underhållning och lite humor och det var precis vad jag fick. Gott så!

22 nov. 2017

en liten litterär enkät

Bildresultat för books

Ni vet hur det är - ibland orkar och hinner man inte läsa. Tyvärr. Men, för att bloggen inte helt skall somna in kommer här en enkät som från början dök upp hos Just nu - Just här i samband med en bokutlottning. Här blir det dock ingen utlottning, utan bara svar på frågorna.

1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor (egentligen för långt, gillar bäst 300 - 350 sidor)
c) 647 sidor


3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band 

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna (det blir så jobbigt att läsa tycker jag)
g) Skriva i böcker

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

Nära fåglar (inbunden)  Stanna hos mig (inbunden)  Mitt hjärtas oro (inbunden)


6. Årstid då jag läser allra mest
a) vår
b) sommar (läser hyfsat jämt över året, men några extra bok blir det under semestern)
c) höst
d) vinter

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare i bokhandel (fast egentligen vill jag nog inte jobba i bokbranschen faktiskt)

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?
Oj, det här är ju nästan omöjligt att svara på men Norstedts, Nilsson förlag och Sekwa brukar alltid ha böcker som lockar mig i sin utgivning.

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong
(Jag gillar verkligen inte någon av de ovan nämnda och vill nog också lägga till poetiskt språk till listan)

10. Vad får dig att följa en annan bloggare?
a) Informativa inlägg
b) Personliga inlägg
c) Fina inlägg
d) Fokus på litteratur (personliga inlägg med fokus på litteratur och med inslag av annan kultur är nog det rätta svaret för min del)
e) Blandad mix om kultur i alla former
f) En salig blandning (a-e)

11. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

12. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

(Jag läser mest nyutgivet, men bara sådant som intresserar mig. Jag läser långt ifrån alla snackisar - det är inte viktigt för mig att alltid ha läst dessa)

13. Jag ser fram emot nästa bok av…
Anne Tyler, Linn Ullmann, Elly Grifftihs, Sara Paborn, Tommi Kinnunen, Mikael Niemi och en hel massa andra författare som jag just nu inte kommer på. :)

18 nov. 2017

han fattas mig

Med anledning av Rikard Wolffs alldeles för tidiga bortgång återpublicerar jag här mitt inlägg från 2 november 2012 om hans självbiografi Rikitikitavi. Den boken bär jag verkligen med mig och det är en av min allra bästa läsupplevelser. Wolff hade en speciell plats i mitt hjärta och han lämnar ett tomrum. Han fattas mig, han fattas oss.
___________________________________________________

Rikitikitavi (pocket)

Redan femtio sidor in i boken är det omöjligt att inte leta upp en Spotifylista med Edith Piaf och låta hennes röst och hennes sånger bilda kuliss till läsningen av Rikard Wolffs självbiografi Rikitikitavi. Faktum är att jag närmast slukar boken. Kan inte fatta att den är så bra. Med nästan löjlig exakthet dånar Hymne A L'Amour ur mina högtalare samtidigt som Rikard tillbringar sin första natt med Kjell och allt blir så stort även för mig som läsare. På samma sätt vill jag ibland bara gråta och sjunga Mon Dieu tillsammans med Rikard när ännu en kärleksrelation tar slut.

Boken handlar dock om så mycket mer än Rikards kärleksrelationer (och om så mycket mer än hans karriär). Boken skildrar hans föräldrars liv tillsammans. De judiska inslagen i släkten. Rikards förlamande rädslor som barn, en rädsla som nästan tar över hans liv emellanåt. Han är rädd för allt tycks det. Det är också en skildring över ett Sverige som var och ett Sverige som är. Det är framtidslöften i nybyggda Stockholmsförorter och maxitegelvillor i Karlstad med allt som dessa symboliserar. Det låter så stort på framsidan med "en folkhemsberättelse" men det är precis vad det är till stora delar och Wolff lyckas mycket bra med att beskriva hur Sverige förändras från 1950-talet till nutid. Här ser vi också hur människor krisar bakom gardinerna. "Pappa är uppe och går igen" heter det, ibland med Cullbergs Kris och utveckling i handen. Rikard krisar på andra sätt, men visst krisar han. Det gör vi väl alla.

Här finns också inslag som vi känner igen från Jonas Gardells bok. Klubbarna för de homosexuell i Stockholm, glåpord som slängs efter de homosexuella. Rädslan för AIDS. Människor som dör. Wolff tänker sig inte alltid för, går på HIV-kontroller regelbundet. Och han blir kär, både före och efter HIV och AIDS, både för och efter bromsmedicinerna. För detta är en bok om kärlek. Om kärlek inom familjen, mellan mamman och pappan, mellan Rikard och hans föräldrar, mellan Rikard och ett antal män. Mellan Rikard och hans dotter. Ett barn som har får tillsammans med Stina Gardell och som avslutar boken. Livet ljusnar för Wolff. Jag ler.

17 nov. 2017

den svavelgula himlen

Den svavelgula himlen (inbunden)

Kjell Westö har en viss lockelse. Egentligen är jag en alldeles för rastlös läsare för hans långsamma berättarstil, men hans sätt att skriva går hem hos mig när det är i ljudboksformat. Jag lyssnade på Hägring 38 får några år sedan och nu har jag lyssnat på Den svavelgula himlen. I pappersboksformat hade jag lagt undan den, inte orkat. Nu är jag glad att jag lyssnat för det är verkligen en resa genom liv och samhälle som Westö tar oss med på.

Berättelsen tar sitt avstamp i 1960-talet då en pojke från ett lägre medelklasshem en sommar blir vän med Alex, son i den betydligt mer välbeställda familjen Rabell. Klassperspektivet är tydligt i såväl skillnaden på bostad som föräldrarnas arbeten och skall förbli tydligt boken igenom. De två pojkarna förblir vänner under hela uppväxten men det är en ojämlik vänskap på flera plan och bakom den välputsade fasaden i Alex familj finns hemligheter alla gör allt för att de inte skall komma ut. Alex har en syster, Stella, som pojken, eller kanske snarare ynglingen vid det laget, blir kär i och inleder en relation med. Han och Stella skall komma att kretsa runt varandra hela livet, men det är ingen enkel saga.

Westös bok lyckas med konststycket att verkligen vara ett helt liv. Här finns framgångar och bakslag, klasskillnader, vänskap, ovänskap och vänskap som emellanåt faller i glömska. Här finns kärlek, passion, giftermål, skilsmässor, barn och barnbarn. Liv som såväl frivilligt som ofrivilligt flätas samman. Och hela tiden och överallt finns samhället och dess utveckling. Inte bara som en fond utan som en lika stor förutsättning för boken som personerna i den.

Jag pendlar mellan att vara allt från mycket förtjust till lite trött under läsningen vilket faktiskt påminner en del om hur huvudkaraktärerna också känner eller beter sig. Jag är mer förtjust i delarna fram till vår egen samtid. Där blir samhällsvinklingen kanske lite väl mörk i mitt tycke, men de första tre fjärdedelarna av boken har min uppmärksamhet fångad och det kan definitivt bli mer Westö framöver för min del. Men, det får ju bli i ljudboksformat då.

12 nov. 2017

mera finländskt

Blå villan (inbunden)  Den svavelgula himlen (inbunden)

Det funkade ju så bra att läsa finländskt i somras att det gav mersmak så nu parallell-läser jag två böcker från vår granne i öster igen - Blå villan av Eva Frantz och Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Gillar båda hittills!

Någon annan som läst? Vad tyckte du om boken/böckerna?



7 nov. 2017

tunneln i slutet av ljuset

Tunneln i slutet av ljuset (ljudbok)

En man mår psykiskt dåligt och ångesten är en ständig följeslagare sedan många år. Så en dag uppenbarar sig en utväg - en annons på nätet där någon som vill döda söker någon som vill dö. Detta fångar genast mannens intresse och han besvarar annonsen. Det han får veta är att han någon gång under de kommande tolv månaderna kommer att dödas, men hur förblir hemligt. Under tiden får han en miljon kronor i månaden att göra vad han vill för. Han skriver genast på kontraktet, men vad händer om han skulle ångra sig? Det tar han aldrig reda på innan signaturen sitter där - detta är ju vad han vill.

En annorlunda bokidé som väckte min nyfikenheten, men Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset var rent obehaglig läsning. Mannen kastar sig ut i ett liv fyllt av fester, sprit, kvinnor och tappar all kontroll. Han reser och lever rövare. Det är något djupt sjukligt över hela hans beteende. Hans psykiska sjukdom försvinner inte heller och allt blir bara en spiral av händelser som får även mig som läsare att må dåligt. Jag blir arg, irriterad, beklämd och boken påverkar faktiskt mitt humör negativt.

Nej, det här var en konstig läsupplevelse och jag ångrar nästan att jag lyssnade klart på boken. Nu måste jag nog kompensera detta med något lättsamt och glättigt, för den här boken vill jag snabbt skaka av mig.

4 nov. 2017

efter emma

Efter Emma (inbunden)

Sara och Emma är barndomsvänner och trots att Sara sedan flera år bor i Göteborg har de hållit kontakten. Nu har inte Emma hört av sig på nästan två månader och Sara misstänker att något har hänt. Hon återvänder därför till sin hemstad Gävle och en historia som inte riktigt är vad den först verkar tar sin början.

I Anna E Wahlgrens bok Efter Emma varvas nutid och Saras återkomst till Gävle för att söka efter Emma med dåtid och nedslag i Sara och Emmas uppväxt. Emmas barndom kantas av social utsatthet i ett av Gävles mer problemfyllda områden, medan Emma kommer från en trygg villatillvaro. Det är en vänskap där den ena parten hela tiden har ett visst övertag. De både vännerna upplever saker tillsammans som gör att det finns mörka hemligheter som aldrig bör komma fram. Det är risken för dessa avslöjanden som gör att Sara är tillbaka i hemstaden.

Boken är aningen för vag för min smak. Det hintas om att saker hänt, men det tar alldeles för lång tid innan det börjar tydliggöras vad det handlar om och spänningen kan ta trappas upp. För mig är det aldrig ett bra tecken när jag tänker "men kom till sak nångång" under läsningen. Men, sista halvan av boken har ett bättre driv och det blir spännande utan att bli överdrivet - plus för det. En annan sak som för mig personligen var lite kul är att jag känner igen mig i beskrivningen av Gävle, vet var gatorna ligger, hur det ser ut etc då jag har delar av min familj boende i Gävle. Förutan det är boken inget särskilt egentligen och den sticker inte ut från mängden. Den funkar som lättläst tidsfördriv, men mer än så är det inte.

(Rec.ex från Bokfabriken

3 nov. 2017

skrik tyst så inte grannarna hör

Skrik tyst så inte grannarna hör (inbunden)

Karin Alfredsson är tillbaka och levererar en bok som är väl värd att spendera några timmar med. Jag läste alla böckerna i hennes serie om läkaren Ellen Elg som befann sig på olika håll i världen och hamnade i deckarliknande situationer med kvinnors utsatthet som gemensam nämnare. I Skrik tyst så inte grannarna hör har Alfredsson lämnat Ellen Elg bakom sig och istället skrivit en fristående roman på temat hustrumisshandel. Ja, det är ingen spoiler för titeln säger ju vad det handlar om och kanske att titeln är lite för tydlig med det. Inte för att jag som läsare nödvändigtvis behöver bli överraskad, men jag behöver ju inte veta allt redan när jag ser bokens framsida heller.

Nu är det nyss sagda trots allt en petitess. Boken utspelar sig i Zambia och Alfredsson har bott flera år i södra Afrika och jobbat som biståndschef vilket också märks i skildringen av miljöer, kultur och människorna. Det känns äkta. Just att det känns äkta har jag förresten alltid tyckt är Alfredssons styrka - hon har ett tydligt engagemang i kvinnofrågor och skriver böcker som är enkla och rättframma att läsa, men som samtidigt ger mig som läsare en tankeställare och emellanåt lite nya perspektiv. I Skrik tyst så inte grannarna hör befinner vi oss både i slott och i koja, så att säga. Den ena kvinnan är en frisörska från Sverige, som träffar en lite äldre man med god ekonomi och ganska snabbt blir det både giftermål och en flytt till Zambia, där hon lever ett privilegierat liv som medföljare till en högt uppsatt svensk statstjänsteman. Den andra kvinnan kommer från Lusakas slumområden, men har förbättrat sin ekonomiska situation något genom att flytta ihop med tjänaren till det svenska paret och de bor nu tillsammans i tjänstebostaden, men giftermål verkar svårt att få till. Både kvinnorna skall dock hamna i svåra situationer, med såväl likheter som skillnader.

Jag tycker det är kul att Karin Alfredsson är tillbaka som författare och hoppas att det kommer nytt från henne snart igen!

(Rec.ex från Bokfabriken)

31 okt. 2017

monster

Monster (inbunden)

Jag såg ett avsnitt av Kungarna av Tylösand och det var bland det värsta jag sett i dokusåpaväg. Hur ett produktionsteam kan få hälla i ungdomar så mycket sprit och kalla det tv-underhållning övergår fortfarande mitt förstånd. Jag har också sett ett par youtube-klipp med Jocke och Jonna för att några på jobbet pratade om att deras barn följde dem och jag visste knappt vilka de var. Jag fastnade inte för deras kanal. Som ni förstår är jag egentligen inte alls målgruppen för Joakim Lundells bok Monster, men ibland känner man ju bara för att läsa en storsäljare.

I medier har det skrivits en hel del om hur mamman skildras i boken. Med tanke på det trodde jag nog att boken skulle uppehålla sig mer kring det, men det är egentligen en väldigt lite del av boken. Men, tillräckligt för att man skall förstå att det här är en mamma som missbrukar, som inte förmår älska sin son och som totalt misslyckas med föräldraskapet. Lundell skildrar i boken hela sitt liv fram till nu och det är fullt av utanförskap, droger och missbruk, hemlöshet och vänner av slaget "med såna vänner behöver man inga ovänner". Bloggandet ger honom tidigt en hel del följare (för tydligen är det omåttligt intressant att se en människa smörja in sig i bajs eller runka på bisarra sätt ...) men det skall dröja flera år innan han tjänar några pengar alls på den, så pengar från soc är en livsnödvändighet.

Sedan boken skrevs har Joakim Lundell separerat från sin fru Jonna och de har lagt ner sin youtubekanal. Lundell satsar nu på musiken. Jag önskar honom lycka till med det och hoppas att hans liv blir bättre och bättre för hittills verkar det ha varit en mycket tuff resa.

29 okt. 2017

koka björn

Koka björn (inbunden)

Mikael Niemi är en författare med god variation på genrer och bokligt innehåll. Jag läste som de flesta andra Populärmusik från Vittula när den kom och blev förtjust. Därefter har jag läst hans katastrofskildring Fallvatten och rymdäventyret Svålhålet och visst finns det något i hans författarskap som tilltalar mig så det var rätt givet att jag skulle ge mig i kast med hans senaste bok, Koka björn.

I Koka björn återvänder Niemi till sina hemtrakter runt Pajala, men året är 1852. Fram över trakten drar väckelsen och bokens ena huvudkaraktär, Prosten, är den som leder det hela. Det är uppenbart att det är den verkliga prästen Lars Levi Laestadius, grundaren av laestadianismen, som fått stå som förlaga till bokens prost, och det gör det hela extra intressant tycker jag. Erkänner villigt att jag är för dåligt påläst om Laestadius för att veta vad i boken som är ren fiktion och vad som hämtat från faktiska händelser i hans liv, men det gör ju bara att jag kan fundera på det samtidigt som jag läser och lyssnar på boken. Ja, jag gjorde både och. Läste de första kapitlen, men så såg jag att det var en författaruppläsning och då gick jag över till lyssnandet. Niemi är värd att höra!

Men, nu är ju detta inte en fiktiv roman om religiös väckelse enbart. Det är också något av en deckare där Prosten och Jussi, den samepojke som han låtit växa upp hos sig, bedriver en slags privat utredningsarbete vid sidan om polisväsendet. Ett tämligen inkompetent polisväsende måste nog sägas. Det hela börjar med att en ung vallpiga hittas död i skogen och inledningsvis tror alla att det är en slagbjörn som dödat henne och det bestäms att björnen skall dödas. Prosten gör dock vissa fynd som tyder på att det inte kan vara en björn som gett sig på flickan. En våldsverkare tycks härja i bygden och med den kommer ondskan närmare och kanske är det inte bara unga kvinnor som svävar i fara utan kanske är hela väckelsen hotad.

Jag både tycker om och tycker inte om Koka björn. Det är en långsam bok, stundtals så långsam att jag tänker att jag ger upp, men ändå händer det hela tiden något litet som driver berättelsen framåt. Det kan vara en ny ledtråd, en församlingsbo som behöver Prostens hjälp, någon inblick i det samiska, länsmannens dumhet, orättvisan och bristen på förståelse för andra tankesätt, den utsatthet Jussi befinner sig i eller en föraning om vad som skall ske härnäst. Det är ständigt något som håller mig kvar och jag tycker också att den växer hela tiden. Jag anar att det här kan vara en sådan där bok som måste landa i en innan man egentligen kan säga vad man tyckte om den. Den är liksom ganska mycket på något sätt. Mustig är ett passande ord. Saker kommer nära, men inte så nära att boken smyger under skinnet. Ja, den är rätt speciell, men läsvärd på sitt sätt. Kärv kärlek skulle man kanske kunna säga.

(Rec.ex från Piratförlaget)

en droppe midnatt



Tidigare i veckan var det bokcirkelträff och boken vi läst denna gång var En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité. Min relation till Diakité består av korta inslag på tv i olika sammanhang där han alltid ger ett sympatiskt och klokt intryck och så har jag förstås hört hans mest kända låtar på radion. Ingen större kännedom om honom alltså. Jag hade inte heller några förväntningar på boken, om något så trodde jag väl kanske att det skulle bli en rätt trist upprabbling av spelningar och prisutdelningar. Så fel man kan ha!

Jag valde att lyssna på den här boken eftersom det är Jason Diakité som läst in den och det gav verkligen en extra dimension. Hans skånska blandat med den tydligt amerikanska engelskan är bara det en upplevelse. Jag visste inte ens att han hade amerikanskt påbrå - så stor var min okunnighet om denna svenska artist. Det tog inte lång stund innan jag var helt fångade av boken som verkligen är något helt annat än jag väntat mig. Det är en självbiografi, eller kanske snarare en familjebiografi som en i bokcirkeln uttryckte det, men det är i ännu högre utsträckning en bok om identitet, om att söka sin plats, om amerikansk historia, om de svartas situation då och nu. Diakité beskriver på många sätt ett USA som sällan skildras i våra massmedier och det blir en viktig påminnelse om hur svårt det sociala arvet är att undkomma. Det är också en bok om en föräldrageneration som byter hemland och i slutändan egentligen inte tycker att något land är särskilt bra, men ändå nostalgiskt drömmer om båda.

Jag gillar den lite distanserade intellektuella blick Diakité använder för att få syn både på sig själv och på andra i sin familj. Det gör att boken inte blir en känslosam historia utan snarare en slags undersökning och en inblick i hur identitetsskapande går till när man inte tillhör majoritetssamhället och därmed får så mycket gratis. Samtidigt skall sägas att Jason Diakité själv kommer från en akademisk miljö och på vissa sätt är privilegierad och det ger ännu en dimension på identitetssökandet.

Ja, den här boken har verkligen så många olika delar som är intressanta att få ta del av och jag kan faktiskt säga, vilket nästan förvånar mig själv, att jag varmt rekommenderar En droppe midnatt, särskilt i ljudboksformatet.

22 okt. 2017

jag kallade honom slipsen

Jag kallade honom Slipsen (häftad)

Milena Michiko Flasar, författare med japanskt-österrikiskt påbrå, har skrivit boken Jag kallade honom Slipsen som är en av höstens stillsamma pärlor väl värd att läsa. Den är på bara 245 sidor, med korta kapitel, mycket luft och finns en hel del skrivet mellan raderna utan att det på något sätt blir otydligt eller svårt. Det känns väldigt japanskt på något sätt. Ja, jag gillar denna bok!

Taguchi Hiro är en 20-årig japansk hemmasittare. Japanerna kallar dessa personer, som inte bara dragit sig undan omvärlden utan också sin egen familj och ytterst sällan lämnar sina rum, för hikikomori. En dag bestämmer sig Taguchi Hiro trots allt för att ta sig ut ur sitt rum och tar sig till en park där han placerar sig på en parkbänk. Där sitter han sedan hela dagarna och studerar det som händer runt omkring. Mittemot sätter sig en dag en salaryman, så kallas kontorsarbetande män i Japan. Han återkommer dag efter dag och till slut bryter de tystnaden och närmar sig varandra. Med tiden skall de öppna sig alltmer för varandra, men vad de säger och berättar för varandra låter jag er själva upptäcka.

Detta är ingen sötsliskig historia om en ung man som får vägledning och vishet av en äldre herre och sedan skriver ner klokskapen i en bok. Det här är två personer som brottas med skuld, sorg, saknad och som bara förmår öppna sig för en främling och där främlingskapet är förutsättning för hela berättelsen. Det finns något djupt existentiellt över hela berättelsen och den har en ton av allvar. Den tål att funderas på och det är ett bra betyg.

(Rec.ex från Nilsson förlag)

17 okt. 2017

eleanor oliphant mår alldeles utmärkt

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (inbunden) Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (ljudbok)

Jag kan inte låta bli att visa både omslaget till den inbundna versionen och till ljudboksversionen av Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. När jag bläddrade igenom Höstens böcker var det omslaget till den inbundna versionen som fångade mitt intresse (den till vänster). Omslaget på ljudboksversionen har den precis motsatta effekten på mig. Jag var bara tvungen att kommentera detta då. Nu över till själva boken - för den är bättre än båda omslagen faktiskt.

Eleanor Oliphant lever ensam och klarar sig utmärkt på egen hand. Hon skall snart fylla trettio, bor kvar i den första egna lägenhet hon fick av kommunen och jobbar på samma företag som hon började på efter universitetsstudierna. Livet är minst sagt inrutat, till och med lunchen är densamma varje dag, och helgerna firas med fryspizza från Tesco och två flaskor vodka. Eleanor mår enligt utsago alldeles utmärkt och hon behöver ingen annan i sitt liv. Hon håller sig på sin kant. Så dyker en av företagets IT-killar in i hennes liv, Raymond. Det börjar med att de räddar en gammal man, Sammy, som bara faller ihop på gatan. I Raymonds sällskap tvingas Eleanor på olika sätt ut ur sitt skal, men det här med att börja leva och inte bara överleva är svårt för Eleanor. 

Det kanske låter som en lättviktig roman, men det är det egentligen inte. Eleanors bakgrund är fylld av riktigt smärtsamma och traumatiska händelser och ju mer man som läsare får inblick i det desto mer förstår man den tillknäppta Eleanor och hennes skyddsmurar. Eleanor och Raymonds vänskap är också ovanligt fint skildrad och jag tycker om att saker i denna bok får ta tid utan att det blir segt. Detta är en bok om förändring, om att släppa in andra i sitt liv och om att växa som människa och Eleanors resa är värmande att följa, men tänker man sig in i hur det måste vara att vara Eleanor är den också djupt smärtsam. Det är en roman med allvar i botten, men samtidigt är den också rolig och underhållande och jag kan inte annat än tycka väldigt mycket om både Eleanor och Raymond, men också hela boken i sig. 

15 okt. 2017

för oss är natten ljus

För oss är natten ljus (häftad)

För oss är natten ljus är ännu en underbar liten feelgoodhistoria från Christoffer Holst. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag älskar Holst böcker. Det är så mycket värme och så fina personbeskrivningar och allt blir alltid så bra. Jag borde störa mig på det, för jag tycker ju egentligen inte alls som det sockersöta, men Holsts böcker vinner mitt hjärta varje gång.

I För oss är natten ljus möter vi en familj som befinner sig i USA för en begravning. Det är Oliver, en 18-åring som helst vill sitta i sitt pojkrum i Sollentuna och äta potatisklyftor. Jenny som är några år över tjugo och snart skall gifta sig med sin Dennis. Dan, den framgångsrik företagare och pappa till Oliver och Jenny. Maggan, mamma till Oliver och Jenny som efter skilsmässan från Dan kanske har blivit lite för glad i flaskan. Och så är det Malee, den unga kvinnan som Dan lämnade Maggan för. När de skall åka hem till Sverige igen visar det sig att det pilotstrejk och de blir ofrivilligt kvar i New York i fyra dagar. Eftersom hotellrummen är så dyra tvingas Dan kontakta sin syster Tammy som han egentligen inte har någon kontakt med. De dagar familjen tillbringar i New York blir fyllda av händelser, tårar, glädje, gräl, nya möjligheter och ett och annat hångel.

Mer säger jag inte om denna bok, men har ni inte läst något av Christoffer Holst tidigare är det dags. Han får en att le och må bra i hjärtat som ingen annan.

(Rec.ex från Bokfabriken)

13 okt. 2017

kvartalsrapport


Redan mitten av oktober så här kommer en försenad kvartalsrapport för juli, augusti och september. Jag hade semester (och arbetslöshet som jag såg som semester) i nästan två månader, men med flytt och annat blev det inte så mycket läst som man kanske skulle kunna tro och i september började jag nytt jobb med allt vad det innebär (i mitt fall ingen ork till läsning). Summa summarum har jag ändå läst mer detta kvartal än de två tidigare i år och det är väl gott så, men något rekordår i antal lästa böcker kommer detta inte att bli. Totalt antal utlästa böcker under juli - september blev 24 stycken.

Landmässigt då? Några udda utflykter? Ecuador är mycket udda för min del - läser nästan aldrig något som utspelar sig i Sydamerika. I Nederländerna är jag också rätt sällan på litterära besök. Den finska sommaren märks i statistiken, men Sverige har verkligen dominerat detta kvartal.

Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (12 st varav 1 även utspelar sig på Bornholm och 1 även i Norge/USA)
USA (4 st)
Finland (3 st)
Norge (2 st)
England (1 st)
Nederländerna (1 st)
Ecuador (1 st)

Genre:
Roman: 19 st
Deckare/spänning: 3 st
Dagbok: 1 st
YA: 1 st

Inte ofta YA finns representerat på genrelistan, men plötsligt händer det! Och detsamma kan väl sägas om dagboken. Deckare och spänningslitteratur har inte lockat mig det gångna kvartalet.

Format:
Ljudbok: 13 st (varav 1 radioföljetong)
Inbundet: 10 st
Pocket: 1 st

E-bok: 0 st

Ja, när det blir lite för mycket runt omkring eller när orken tryter så faller jag tillbaka till ljudbokslyssnandet. Det är väldigt avkopplande för mig att lyssna på ljudböcker, men boktraven här hemma har nu växt sig så stor att jag nog måste börja läsa för egen maskin igen. :)

Till sist och som alltid:

Bästa roman: De oroliga av Linn Ullmann och Domaren av Ian McEwan
Bästa deckare/spänning: Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Tre månader kvar av detta år (ja, eller två och en halv snarare) - hoppas på några riktigt bra läsupplevelser!

____________________________________________________________
Lästa böcker juli - september
35 Domaren av Ian McEwan
36 Majken minröjare av Karin Brunk Holmqvist
37 Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen
38 Hjärtats mörker av Jonas Moström
39 Gränsen av Rikka Pulkkinen
40 En brasiliansk, med svans av Eva Rosengren
41 Låt det som varit vila av Marianne Cedervall
42 Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe
43 Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
44 Min bästa väns fru av Peo Bengtsson
45 Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby
46 De oroliga av Linn Ullmann
47 En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand
48 Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead
49 De polyglotta älskarna av Lina Wolff
50 Onda boken av Kaj Korkea-aho
51 Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen
52 Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg
53 Honung och vinäger av Anne Tyler
54 Med askan i väska av Jelle Brandt Corstius
55 Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple
56 Swede Hollow av Ola Larsmo
57 Fårdagboken av Axel Lindén
58 Skäl av Emma Holm

10 okt. 2017

fiskarmännen

Fiskarmännen (inbunden)

Jag brukar ju alltid skriva om böcker så snart jag läst ut dem eller lyssnat klart på dem. Men, nu sitter jag här och det har gått en vecka sedan jag lyssnade klart på boken och tänk så mycket svårare det blir att skriva om den då. Detaljer försvinner liksom, men det stora hela minns jag i alla fall, så här kommer en liten text trots allt. :)

Fiskarmännen  av Chigozie Obioma läses i Radioföljetongens tappning upp av Hans Moseson något jag var lite skeptisk till, men han gör det riktigt bra och jag känner mig så härligt trygg när han läser. Det gillar jag! Boken i sig tilltalar mig också. Vi tas med till Nigeria under 90-talet och till en familj där fadern jobbar borta under veckorna vilket ger sönerna möjlighet att smita iväg på förbjudna uppdrag utan att modern vet om det. De fyra bröderna går till floden, där det är smutsigt och farligt, för att fiska, något de absolut inte får göra. Vid floden möter de en dag en galning vid namn Abulu som förutspår att en av dem skall dödas av någon av sina bröder. Detta blir starten på en nedåtgående spiral som drabbar hela familjen.

Det låter förstås som en tragedi, vilket det på många sätt också är, men tonen är inte tung och destruktiv. Det är snarare någon lättsamt över den, vilket stundtals går emot berättelsen i sig, men också tillför den en dimension som till stor del bidrar till att jag tycker så mycket om boken. Brödernas lojalitet till varandra är bokens centrum och parallellt med den finns vidskepelsen och de gamla trosuppfattningarna som blir en kontrast till det som närmast kan betraktas som en fond till berättelsen som helhet - världshändelser, inrikespolitik och ett modernt Nigerias framväxt. Det är snyggt gjort av författaren att balansera dessa delar utan att det blir för mycket. Men, trots allt är det ändå bröderna jag minns bäst från denna bok. De är så levande, så personliga. Jag tar dem till mig.

8 okt. 2017

anna karenina på dramaten

   
                                             
Läsningen går trögt nu. Väldigt trögt. Mycket annat som tar min kraft och jag har svårt att fokusera på läsningen. Men, jag har lyssnat på en radioföljetong som jag kommer att skriva om här på bloggen nästa vecka.

Det finns ju annan kultur än litteratur och igår var jag, lilla mor och kära syster i Stockholm och såg Anna Karenina på Dramaten. Ojojoj så bra det var! Så rent och avskalat och ändå med så mycket känsla och passion. Jag har ju svårt för de klassiska ryssarna, men detta alltså! Wow! Livia Millhagen är alltid bra, men i denna uppsättning ännu bättre än väntat. Ja, ni fattar - gå och se den bara!

Bilder: Pressbilder från Dramaten

5 okt. 2017

jag vet vem han är!

Bildresultat för ishiguro
Bild från svt.se  

Nämen, kors i taket! En nobelpristagare jag inte bara känner till namnet utan som jag faktiskt läst. Känns nästan fånigt kul för det har aldrig hänt tidigare när det kommer till litteraturpristagarna. Givetvis är det storsäljarna jag har läst, Återstoden av dagen och Never let me go. När det gäller den förstnämnda var jag möjligen för ung för att riktigt uppskatta boken, men som jag älskade filmen! Den vill jag se om! Never let me go är en mycket läsvärd bok som jag kanske skulle kunna tänka mig att läsa om (fast jag läser ju typ aldrig om böcker).

Ni som följt mig över tid vet att jag alltid får en bok av nobelpristagaren i julklapp av min lillebror. I år är jag inte bara nyfiken, i år ser jag verkligen fram emot att få läsa något mer av Kazuo Ishiguro.

28 sep. 2017

mässa på distans

Bildresultat för reading art
Reading, Louise Tiffany

Nej, i år blir det ingen Bokmässa för mig, men skall jag vara ärlig känns det faktiskt helt ok med en mässpaus. Istället för att trängas på mässgolvet tänker jag tillbringa helgen mer som kvinnan på bilden (fast iklädd mysbyxor då), men givetvis kommer jag att följa allas mässupplevelser via bloggar och instagram. 

Hoppas ni alla som skall dit får en riktigt rolig mässa och att ni andra som liksom jag hoppar över mässan i år får en riktigt skön läshelg!

25 sep. 2017

skäl

Skäl (inbunden)

Först. Galet snygg framsida. Nu till innehållet.

I Emma Holms debutroman Skäl finner vi två huvudkaraktärer - Vera och Iris. Vi får följa dem i två olika tidsperioder - dels 1997 och några år framåt när de är i början av puberteten och tillbringar somrarna tillsammans med vännen Joakim, dels 2007 när de just hittat tillbaka till varandra och ger sig ut på en roadtrip för att hämnas.

Holms styrka ligger i språket. Med träffsäkra beskrivningar och välvalda ord lyckas hon förmedla såväl stämningar som persongestaltningar med en sällsynt skärpa. Samtidigt blir det aldrig sparsmakat eller pretentiöst poetiskt. Det här är lättläst, samtidigt som det skulle vara väl värt att läsa långsamt för att verkligen ta del av språket. Handlingen i sig bjuder på barndomsskildring där mycket av de sedvanliga ingredienserna som vuxenvärldens distans, sexualiteten som ligger på lur, leken som fortfarande finns där. Det är väl skildrat, men det är mer en effekt av den språkliga hanteringen än innehållet i sig. När vi möter tjejerna 2007 är de lite vuxnare, går på filmvetarfest och försöker hitta tillbaka till varandra genom sin roadtrip med målet att hämnas på ett händelse som ligger sju år bakåt i tiden. Det går knaggligt och kanske är det inte möjligt att ta upp en vänskap som avbrutits i så unga år.

Trots en helt ok handling och ett språk jag uppskattar känner jag ändå inte särskilt mycket för boken. Jag hålls hela tiden på distans och det är något jag känner igen från andra lite yngre svenska författare som Lyra Ekström Lindbäck och Linna Johansson (ja, vi är jämngamla och ung är relativt ...). Blasé är ett ord som dyker upp i mitt huvud. Deras karaktärer är alla lite lätt blasé och i kombination med en distanserad berättare gör det att samma känsla smyger sig in i mig som läsare. Inte ens en hämnd på ett övergrepp lyckas riktigt engagera karaktärerna i Holms roman. Jag undrar varför och får nog fortsätta att göra det.

(Rec.ex från Modernista)

23 sep. 2017

fårdagboken

Fårdagboken (ljudbok)

En man flyttar ut på landet med sin familj för att sköta får. Här finns drömmen om kollektiv, strävan efter självhushållning. tveksamhet och kritik mot konventionellt köttindustri, men framför allt finns här får. Flocken som behöver sin tillsyn, som ringar in livet, ger det sin rytm. Det är lamning, klippning, slakt. Den dagliga skötsel och inledningsvis även en hel del får på rymmen. Det är en man som sakta men säkert blir allt mer bonde i tanken.

Jag tycker om Fårdagbokens enkelhet. Axel Lindén undviker att göra detta till någon pretentiös bok om det lyckliga livet på landet. Det är mest årstidernas och fårens rytm. En mans tankar och resa mot att komma in i sitt nya liv som fårbonde. En tillvaro där individen inte står i centrum - det är flocken som gäller.

22 sep. 2017

swede hollow

Swede Hollow (ljudbok)

Ibland måste man lite utanför komfortzonen vad gäller läsningen och Swede Hollow av Ola Larsmo, med sitt historiska innehåll som är inspirerat av verkligheten men samtidigt ren fiktion, får räknas som det i mitt fall.

Inledningsvis tycker jag att det är riktigt intressant att följa människorna i denna roman som i mitt tycker saknar huvudperson och därmed nog får betraktas som en kollektivroman. I bokens centrum hittar vi familjen Klar som lämnar Sverige i slutet av 1800-talet för Amerika och de löften landet omgärdas av. Till skillnad från de mer välkända litterära figurerna Karl-Oskar och Kristina, är dessa människor arbetare och hamnar därför i en stadsmiljö även i Amerika, i St Paul och närmare bestämt i Swede Hollow. Swede Hollow är en verklig plats, en dalgång i utkanten av St Paul där många svenskar (men även en del italienare och irländare) levde i fattigdom och slum. Svenskarna ansågs smutsiga och dumma och fick de sämsta jobben och löner därefter. Larsmos bok kan på många sätt sägas krocka med den lite självgoda bild som nog många av oss svenskar har där vi på något sätt odlar vår egen popularitetstanke.

Men, nu skrev jag ju inledningsvis nyss. Varför gjorde jag det? Jo, för att jag inte riktigt förmår hålla intresset uppe hela vägen. Kanske är det detta med kollektivroman som inte riktigt funkar för mig. Det är inte riktigt ett berättargrepp i min smak. Kanske är det sättet boken är skriven på - som en monoton lunk som sakta för oss framåt. Jag tappar definitivt intresset när det handlar om järnvägen och de män som arbetar där. Det fångar mig inte, även om det finns en del viktig arbetarhistoria där. Kvinnorna är de som berör mig mest. Det är som att jag alltid vaknar till när berättelsen går över till någon av dem och jag får ta del av deras vardag och liv. Att jag tappar fokus beror inte på att författaren skrivit en ojämn bok där vissa favoriseras, det är helt mitt eget intresse som styr det. Kanske spelar det inte någon större roll - jag ser detta som läsning som i första hand ger perspektiv. Som skall få oss läsare att få upp ögonen för en annan del av berättelsen om svenskarna som begav sig till Amerika och att inte glömma den delen av vår historia. Den om oss själv som ett folk på flykt undan elände och svåra levnadsförhållande och de svårigheter som fanns att bli accepterade i det nya landet.

16 sep. 2017

idag ska allt bli annorlunda

Idag ska allt bli annorlunda (häftad)

Efter att inte ha läst en enda rad på hela veckan p g a supertrött varje kväll tog jag mig idag till mitt andra vardagsrum - kaféet på bibblan - och läste ut Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple. Det här är en bok jag önskar att jag hade läst mer koncentrerat. Tyvärr har jag slalomläst och det har gått för länge mellan läspassen så jag tappade tråden lite för mycket, men det är ändå än rolig bok som sätter fingret på sin samtid utan att vifta med pekpinnar.

Eleanor Flood vaknar och tänker, som vi väl alla har gjort någon gång, att från och med idag skall det bli ändring på saker och ting. Hon skall ta tag i sitt liv, ta kommandot. Bli sitt allra bästa jag på alla tänkbara sätt. Hon skall träffa väninnan som hon undvikit en tid, komma sin make närmare, inte gå i yogakläder hela dagen och leka med sin son Timby. Bland det bästa Eleanor vet är sina poesilektioner och en sådan är det också idag. Men, innan hon knappt hinner påbörja sin dag och sin nya inställning bestämmer sig Timby för att ännu en gång bli låtsassjuk och Eleanor tvingas rusa iväg till skolan. När hon kontaktar maken Joes arbete kommer nästa överraskning då receptionisten säger att Joe är på semester och Eleanor förstår ingenting. Som grädde på moset dyker en gammal familjekonflikt upp från ett oväntat håll. Det där med bli sitt allra bästa jag har minst sagt blivit nedflyttat i prioriteringsordningen.

Det är smått galet mellan varven, men också väldigt roligt och igenkänningsfaktorn på samtidslivet är hög. Jag gillar boken, men hade nog som sagt tyckt ännu mer om den om jag läst den under kortare tid. Maria Semple var i alla fall en trevlig författarbekantskap som jag nog tänker läsa mer av.

"I dag ska allt bli annorlunda. I dag ska jag vara närvarande. I dag ska jag se alla jag talar med i ögonen och lyssna intensivt på vad de säger. I dag ska jag spela sällskapsspel med Timby. Jag ska ta initiativ till sex med Joe. I dag ska jag vara stolt över mitt utseende. Jag ska duscha, ta på mig ordentliga kläder och byta om till yogakläder först till yogan, som jag faktiskt ska gå på i dag. I dag ska jag inte svära. Jag ska inte prata om pengar. I dag ska det vara något naturligt över mig. Ansiktet ska vara avspänt och vila i ett leende. I dag ska jag utstråla lugn. Vänlighet och självbehärskning ska flöda över. I dag ska jag handla närproducerat. I dag ska jag vara mitt bästa jag, den människa jag har förmågan att vara. I dag ska allt bli annorlunda."(Från bokens första sida.)

(Rec.ex från ETTA)