23 aug. 2017

de polyglotta älskarna - bokcirkelbok

En av de roliga sakerna med min tillbakaflytt är att jag blivit inbjuden till en bokcirkel och i går var första träffen. Gamla vänner och bekanta, god mat och så boksamtal på det. Bokcirkel är bra grejer!

De polyglotta älskarna (pocket)

Boken som valts till detta tillfälle var den Augustprisvinnande De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Ingen av oss hade läst något av henne tidigare så det blev en ny bekantskap för oss. Boken inbjöd till spännande samtal för här finns verkligen en hel del att diskutera. Vi var alla överens om att boken är lättläst, men samtidigt känner vi att det finns en del lösa trådar, en del logiska luckor och en del vi nog inte riktigt förstod, som vad grejen med de latinamerikanska kyparna är.

I boken finns en del feminism, men enligt mig ännu mer klassperspektiv. Wolff utforskar detta på ett klart annorlunda sätt och framför allt med en rad udda personligheter. I cirkeln var vi överens om att vi egentligen inte tycker om någon av de mer framträdande personerna, men personligen föll jag ändå lite för en bifigur, nämligen Max Lamas fru Lisa som så helt gått upp i att läsa de stora filosoferna och fastna extra för Nietzsche. Henne hade jag gärna ätit middag med!

Boken har en annorlunda uppbyggnad och den andas nästan lite novellsamling med de olika delarna och deras olika uttryck och till viss del olika språk. Boken känns väldigt samtida dels vad gäller tema, men också vad gäller språk och stil. Det icke-målande, lite sparsmakade, men ändå så lättlästa. För min del hade den gärna fått bjuda lite mer språkligt motstånd för att bättre få fram berättelsens olika dimensioner.

Det här är en bok jag är glad att jag har läst, och framför allt att jag fått bokcirkla om och få höra hur andra upplevt den, men jag känner väl inte direkt "wow" efter läsningen och håller inte med blurben på framsidan som deklarerar att detta är "stor romankonst".

(Mer om handlingen kan du läsa till exempel på förlagets hemsida)

20 aug. 2017

novellmorgon

Kände för något snabblyssnat så imorse fick det bli en novellmorgon.

Domaredansen - Aino Trosell Stamtavla - Karin Ström Flugan - Katherine Mansfield

Aino Trosell tycker jag bättre och bättre om och Domaredansen blev morgonens bästa lyssning. En undersköterska som tvingas jobba delad tur får en morgon höra en berättelse av en gamling som ger henne en slags jävlar anamma tillbaka. Karin Ströms Stamtavla var också bra med syskonrivalitet som tema. Morgonens sista novell blev en klassiker, Katherine Mansfields Flugan. Tyvärr måste jag säga att den går mig lite förbi. Kanske är det en sådan novell som kräver långsam läsning, omläsning och analys för att riktigt falla på plats. I en annan tid i livet hade detta lockat mig, men inte nu längre.

16 aug. 2017

den underjordiska järnvägen

Den underjordiska järnvägen (ljudbok)

Ibland blir det här med ljudbok helt fel. Vissa uppläsare kan lyfta en text och få en medioker bok att framstå som bättre än vad den är, eller i alla fall bättre än vad jag troligen hade upplevt den om jag hade läst pappersboken. Motsatsen finns förstås också - uppläsare som får en bra bok att framstå som sämre än vad den är. Tyvärr blev det precis så med  Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead - en bok som bland annat belönats med Pulitzerpriset och som finns på The Man Booker Prizes långa lista. Hanna Schmitz uppläsning saknar helt fingertoppskänsla och blir emellanåt närmast konstlad. Jag tvingas försöka bortse från uppläsningen och försöka ta del av berättelsen bakom den. Det går att göra korta stunder, men är omöjligt att upprätthålla i tio timmar. Jag lyssnar, tappar bort mig, lyssnar om, försöker återigen se berättelsen sådan den är. Hopplöst. Kanske borde jag bara ha gett upp och faktiskt köpt pappersboken istället, men så här post-flyttrött, var ljudbok enda alternativet. Som ni förstår råder jag er verkligen till att läsa denna bok istället för att lyssna på den. Då är den säkert en betydligt större läsupplevelse.

"Sextonåriga Cora lever som slav på en bomullsplantage i Georgia. Hon är utstött och utsatt efter att modern försvunnit, och till slut flyr hon tillsammans med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till friheten i norr. Snart får den skoningslöse slavjägaren Ridgeway upp spåret efter dem. Han kommer att jaga Cora från stat till stat och drömmer om att förgöra henne och den hemliga rörelse som gjort flykten möjlig." (Text fr bokus.com)

Mycket kan sägas om handlingen i boken och mycket kommer garanterat att sägas om den under hösten. För min del finns det passager som är starkare än andra, såväl på plantagen som under flykten, och dit hör till exempel Coras kamp för sin lilla odlingslott och tiden Cora tillbringar på vinden för att undkomma de som jagar henne. Men, förutom sådana rent innehållsmässigt starka avsnitt, tycker jag också om det Whitehead gjort med själva järnvägen. I verkligheten var det ett nätverk av människor som hjälpte slavar att fly från Södern till friheten i norr. I romanens värld har detta istället blivit en riktig järnväg med stationer, perronger och tåg som rullar, om än med ojämna intervaller och tämligen oförutsägbara slutstationer. Det stör mig lite inledningsvis, men sedan ser jag storheten. Det gör romanen till en egen verklighet, inte en "sann berättelse" eller en historisk roman eller något sådant. Järnvägen blir istället som en symbol för människors kamp för friheten och den krångliga och krokiga väg som är ett oundvikligt måste för att nå dit. Det är ett skickligt romanbygge som går mig lite förbi på grund av ljudboksversionen, men jag skymtar det och ser glimtar av bokens styrkor som gör att jag tror att detta kan bli en av höstens verkligt populära böcker.

10 aug. 2017

en framtida hemmafrus bekännelser

En framtida hemmafrus bekännelser (inbunden)

Jag har haft den här boken liggande ända sedan förra bokmässan utan att vara direkt sugen på att läsa den. När jag så plockade fram den så upptäckte jag att jag och författaren Elin Eldestrand har växt upp i samma stad, Ludvika, och dessutom skall bokens Luddinge var ett något förtäckt Ludvika. Klart jag blev lässugen då! Nu utspelar sig denna bok 1960 och jag bodde där långt senare, men det är förvånansvärt lite som går att härleda till just Ludvika. Det skulle helt ärligt kunna vara lite vart som helst även om jag kanske har en viss insikt i vilket bostadsområden som åsyftas i just detta fall när det talas om Gräddhyllan. :)

Först var jag väldigt tveksam till boken. Med karaktärer som fått öknamn som Charlie Kisskjol och Häxan Lömsk tyckte jag det var rätt tramsigt. Och när Charlie, som då jobbar på konditori, tappar koppar och fat när killen som senare kallas Drömprinsen dyker upp, är jag på väg att ge upp läsningen. Men, det finns ändå något där. En underliggande humor som sipprar fram och som håller mig kvar. Det skall visa sig att det här inte är någon helt vanlig feelgoodhistoria. Charlie och hennes mor har ett alldeles speciellt sätt att handskas med problem vilket ger boken en skruvad svärta som jag måste säga att jag gillar riktigt mycket. Det gör att boken sticker ut från mängden.

Eldestrands bok blir som en berg- och dalbana av delar jag gillar och som roar mig och delar som hon inte lyckas riktigt lika bra med. Klassperspektivet är ett sådant exempel. Berättelsen i sig är tydlig nog, och Eldestrands övertydlighet i vissa dialoger blir därmed onödig. Nu är detta verkligen inget arbetarepos, utan mer underhållningslitteratur, så övertydligheten må väl vara hänt så att säga.

Sugen på en bagatell som ändå lyckas vara en udda historia som överraskar emellanåt - läs En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand.

9 aug. 2017

höstens böcker

Så har jag då äntligen bläddrat igenom höstens böcker och uppdaterat mig på utgivning. Som vanligt är det ingen brist på vad som lockar till läsning och typ så här ser min önskelista ut:

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (inbunden) Tysta rop (inbunden) Skrik tyst så inte grannarna hör (inbunden) För oss är natten ljus (häftad)
Blå villan (inbunden) Flätan (häftad) Separationen (häftad)  Hon som vandrar (inbunden)
Bibliotek (inbunden) Vad heter ångest på spanska? (häftad) Jag kallade honom Slipsen (häftad) Dörren (häftad)
Samtal med vänner (inbunden) Swing time (inbunden) Koka björn (inbunden) Stanna hos mig (inbunden)
Dit kan jag gå och sakna dig (häftad) Kåda (inbunden)

8 aug. 2017

jag bekänner att jag ger upp

Jag bekänner (häftad)

Jag bekänner av Jaume Cabré är alldeles säkert en riktigt bra bok (det brukar böcker från Nilsson förlag vara), men för mig är detta ogenomträngligt. Varje gång jag sätter mig för att läsa suckar jag och tänker "bara si och så många hundra sidor kvar". Det förstör hela läsupplevelsen och jag kommer aldrig in i boken. 858 sidor är helt enkelt alldeles för många för en tegelstensfobiker som jag.

Någon som läst? Borde jag fortsätta?

7 aug. 2017

inredning = bokhyllor

Ta fyra Billy i varierad grad av slitning och solblekning, proppa dem fulla med böcker och simsalabim så har hemma-känslan och lugnet spridit sig! 




Nu skall jag bara fixa till läshörnan också så är allt som det skall och läsningen kan återupptas. Blir bra det här! 

6 aug. 2017

flyttpaus

Bildresultat för unpacking
Det är lite flyttpaus här på bloggen några dagar. Flyttlasset gick i fredags och jag skall nu försöka komma i ordning i nya bostaden som förresten är alldeles, alldeles underbar och jag trivs redan superbra i den! Blir inte så mycket läst just nu, mer ställa bokhyllor på plats och fylla dem med böcker. Jag klagar verkligen inte på den sysslan! :)

2 aug. 2017

de oroliga

De oroliga (pocket)  Bildresultat för de oroliga radioföljetong

Ok, jag var skeptisk. Tveksam till att överhuvudtaget lyssna på De oroliga eftersom jag har så svårt för det här med när kända människors barn skall skriva om sina föräldrar. Men, det här är ju trots allt Linn Ullmann, en författare vars tidigare böcker jag alltid tyckt om och som jag vet kan skriva riktigt bra. Det här är inget undantag. Det är faktiskt alldeles lysande inte bara ibland utan mest hela tiden.

Det är en skildring av en flicka och hennes föräldrar där flickan inte trivs med att vara barn och föräldrarna inte riktigt förmår vara vuxna. Fadern, den kände regissören, är frånvarande större delen av året men på somrarna är flickan hos honom på Fårö. Om resten av året hos modern är lite hipp som happ vad gäller struktur och regler är somrarna in inrutad tillvaro där allt följer sin bestämda rytm och där sittningarna med fadern är flickans bästa sätt att få en relation till honom.

Egentligen finns det hur mycket som helst att säga om innehållet i denna bok. Det är ju verkliga människor, riktiga minnen, verkliga inspelningar och allt strömmar mot mig som läsare, eller i mitt fall lyssnare. Jag har fått höra att det är oväsentligt att det handlar om Ingmar Bergman, Liv Ullmann och deras dotter Linn, men jag tycker det är allt annat än oväsentligt. Det här är inte vilken familj som helst och livet som skildras är intimt förknippat med att de är just dessa personer som är involverade. För mig var det först ett hinder ("åh, nej, ännu en som skall göra upp med sin mor och far!") men att se de verkliga personerna framför mig blir nödvändigt. Det är bara då som berättelsen kan komma så nära som den ändå gör. Det är bara då som det kan bränna till, för det gör det ibland. Det finns scener som är verkligt känslosamma och som i ren fiktion nog inte hade kommit mig lika nära.

Förutom att det här är en mycket välskriven bok som faktiskt är värd all uppmärksamhet och hyllningar den fått vill jag också ge en eloge till Sveriges Radio och deras produktion av denna som Radioföljetong. Marie Richardsson gör som alltid en mycket bra inläsning, men även Sten Ljunggren gör en mycket bra insats som den gamle regissören på de utdrag ur inspelningarna som Linn Ullmann gjorde med sin far strax innan hans död. De korta musikstycken som finns insprängda i varje avsnitt av följetongen blir en tid för reflektion och vila. Jag tycker mycket om den här Radioföljetongen på alla sätt som ni förstår och rekommenderar den varmt till alla och envar.

31 juli 2017

missdåd

Missdåd

Åh, den här finska sommaren har verkligen visat sig vara en hit! Senast utlästa bok är pusseldeckaren Missdåd av Karin Erlandsson. Vi tas med till en österbottnisk småstad där Sara, som precis gått ut journalisthögskolan, fått sitt första jobb. I staden bor Saras pojkvän, stallägaren, som hon nu äntligen skall få tillbringa mer tid med. Sara börjar i midsommartid och åker på uppdraget att rapportera från traktens olika dansbanor och får med sig fotografen Oskar ut i midsommarnatten. Det trista och typiska lokaltidningsuppdraget skall dock senare på kvällen bytas mot ett upphittat lik och där har ni hela upptakten till Erlandssons roman.

Jag tycker så mycket om att läsa den här boken! Här finns småstadens instängdhet och trygghet på en och samma gång. Folks hemligheter och tystnad. Tanten som kan se hela centrum från sitt fönster och som har koll på de flesta och det mesta. Att hon dessutom inte kan sova på nätterna och därmed ser allt som avviker är en given pusseldeckaringrediens. Den kvinnliga prästen som kämpar i motvind, den nyblivna änklingen, Sara själv med sin journalistiska nyfikenhet, den charmige Oskar och Robert som skall visa sig var någon annan än den Sara trodde - det är verkligen perfekta karaktärer för den här genren. Den här andra boken av Erlandsson gör mig inte besviken och jag uppskattar dessutom alltid lite extra de författare som kan skriva böcker som vitt skiljer sig åt. På förlagets hemsida finns att läsa om en barnbok som skall utkomma under året, Pärlfiskaren. Jag hoppas på att det snart kommer en till roman också för jag vill läsa mer Erlandsson!

30 juli 2017

leona - tärningen är kastad

Leona. Tärningen är kastad (ljudbok)

En blodig flicka på sju år går en dag in på en bank. slår på en ljudinspelning där en man talar och bankrånet är ett faktum. Med en så ovanlig bankrånare är det givet att det väcker pressens intresse. Den som får i uppdrag att leda spaningen efter flickan är polisens utredare Leona Lindberg. Det är mycket som inte är som det brukar med detta fall.

Många har redan läst Leona - Tärningen är kastad, men jag utfärdar ändå en spoilervarning för den som inte känner till serien om Leona och vill bli överraskad.

Leona är en skarp kvinna. Kaxig och rättfram och en skicklig utredare. Efter att ha försökt passa in i alla mallar har Leona nu bestämt sig för att leva livet som hon vill. Hon är tvåbarnsmor men det inte någon gullande bullmamma vi möter. Hon älskar förvisso sina barn, men låter dem inte ta över hela hennes liv. Hon spelar poker, åker till Malta utan familjen och hon befinner sig på helt fel sida om lagen. Författare Jenny Rogneby har lyckats skapa en karaktär som känns helt ny i deckargenren. Jag tycker egentligen inte särskilt mycket om Leona för själva idén med en polis som inte håller sig till lagen skrämmer mig faktiskt en del. Men, som karaktär är hon helt klart intressant och det är uppfriskande att som läsare möta en karaktär som har drag man älskar (applåd för skit-i-radhusinställningen!!!) och samtidigt har så många sidor man inte kan förlika sig med.

Som helhet har boken ett driv jag gillar och en hel del överraskningsmoment som gör att det inte blir några sega transportsträckor i vare sig polisarbetet eller privatlivet. Jag har varit svalt inställd till den här serien innan, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Det kommer definitivt bli fler böcker i Leona-serien lästa för min del!

27 juli 2017

the man booker prize och långa listan

Bildresultat för the man booker prize

Den här bloggen brukar väl inte direkt krylla av inlägg om olika bokpriser, men såhär en sommarkväll utan något annat som pockar på uppmärksamheten kan jag väl ändå göra ett litet inlägg om The Man Booker Prize eftersom den "långa listan" presenterades idag. Priset har delats ut sedan 1969 och det är engelskspråkiga författare som skriver fiktion som kan få priset. I år är det 13 böcker som återfinns på långa listan och dessa är:

Paul Auster 4 3 2 1 - Jag har försökt mig på Auster förut och det har verkligen inte varit något för mig. Jag är således inte särskilt sugen på 4 3 2 1.

Sebastian Barry Days Without EndUnga soldater i amerikanska inbördeskriget är nog inte riktigt min grej ...

Emily Fridlund Vargarnas historia (History of Wolves)- "En stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet". Jo, men den kanske kan vara något för mig!

Mohsin Hamid Exit West - Läste Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien av Hamid för något år sedan och tyckte den hade sina poänger. Blir därför lite nyfiken på Exit West som tycks vara en slags kärlekshistoria i en tid då så mycket är osäkert. Får se om intresset kvarstår när den kommer på svenska.

Mike McCormack Solar Bones - När jag läser om boken på lite olika sidor får jag känslan av att den är svår till sin struktur. Blir avskräckt.

Jon McGregor Reservoir 13 - Den här hoppas jag kommer på svenska! En försvinnand, en tragedi och tidens obönhörliga sätt att ändå alltid fortgå, tvinga vardagslivet att pågå. Precis min stil tänker jag!

Fiona Mozley Elmet - verkar vara en rätt mörk historia om en trasig familj. Borde locka mig, men nja ...

Arundhati Roy Den yttersta lyckans ministerium (The Ministry of Utmost Happiness) - Jag har fortfarande inte läst hennes första bok, den i år tjugo år gamla De små tingens gud, men den ligger i läshögen så jag börjar med den medan ni andra läser den här. :)

George Saunders Lincoln in the Bardo - Om president Lincoln och hans sons död kryddad med lite övernaturliga inslag och fria fantasier. Säkert en fin berättelse, men den lockar mig inte.

Kamila Shamsie Home fire - Den här verkar rätt intressant med familjer med olika bakgrunder, politiska åsikter som krockar, kärlek och allt i någon slags modern brittisk-arabisk röra. Ja, varför inte! (Även om jag inte läste ut hennes bok Brända skuggor p g a så trött på 9/11-skildringar.)

Ali Smith Autumn - Tror inte jag läst något av Ali Smith tidigare. Borde jag läsa något av henne? Vet inte om jag känner mig så sugen på den här dock. Verkar (som så många andra på listan) lite dyster.

Zadie Smith Swing time - Jag har både gillat och ogillat tidigare böcker av Zadie Smith, och när den här kommer på svenska (för det gör den väl?) kommer jag säkert att ge den en chans. Musik och dans uppblandat med frågor om identitet och klass låter lite lockande faktiskt.

Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen (The Underground Railroad) - Funderade faktiskt på att ladda ner den här som ljudbok häromdagen men valde en deckare istället. Kanske dags att tänka om.

Vilken/vilka av böckerna på långa listan är du nyfiken på?

25 juli 2017

min bästa väns fru

Min bästa väns fru (inbunden)

Jag säger det med en gång: Peo Bengtsson kan det här med att skildra personer och relationer och han har ett eget sätt att göra det på. I Min bästa väns fru lämnar Svante och Cecilia med sina två barn sta'n för att åka till vännerna Henning och Karen och tillbringa en sommarvecka i deras hipstertorp på Österlen. Den här sommaren skall vänskapen dock komma att prövas för redan första kvällen frågar Henning och Karen om Svante vill bli deras spermadonator så att de får en chans att bli föräldrar. Med det som utgångspunkt kommer alla relationer att prövas. Fråga som ställts kräver ett svar vilket inte är helt lätt och Svante måste få tid på sig. Men förutom frågan och de funderingar den för med sig finns här också känslor och laddningar som de inblandade också måste förhålla sig till.

På något sätt förblir jag som läsare hela tiden distanserad till de olika karaktärerna. De kommer aldrig nära och berör därför inte på djupet. Men, jag tänker att det är meningen. Att jag som läsare skall få kika in i några medelklassmänniskors liv medan de försöker få en semestervecka att verka helt normal med loppisar, glassätande och middagar samtidigt som allt är satt i rullning och riskerar att fall om inte aktiva räddningsinsatser för vänskap och kärlek görs. Om de nu bör göras. Jag gillar helt enkelt distansen i den här boken för den finns inte bara mellan läsaren och berättelsen - den finns också mellan de fyra vuxna karaktärerna. De som borde stå nära varandra, men egentligen inte gör det. Så där som det nog ofta är i livet.

(Rec.ex från Lavender Lit)

23 juli 2017

berlinerpopplarna

Berlinerpopplarna (ljudbok)

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde är en sådan där bok jag hört talas om, men som jag egentligen aldrig tänkt läsa. Men, eftersom jag nu läst en del annat av henne som jag gillat kände jag att det var dags att även ge första boken i sviten om Neshov en chans. Tur det för det här är bra! Den enda nackdelen med att läsa den, eller lyssna på den rättare sagt, är att del 2 och 3, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar, inte finns på min ljudboksapp än, men de kanske kommer för den nyligen utkomna del 4, Det finns alltid förlåtelse, finns där.

I boken möter vi tre bröder som alla är i medelåldern och som inte haft någon vidare kontakt de senaste tjugo åren. Tor har bott kvar på gården Neshov utanför Trondheim i alla år och är grisbonde sedan det inte bar sig med mjölkkorna. Gården går knappt runt och förfaller allt mer, men Tor upprätthåller tron på att hans gamla mor sköter den med glans och ser inte förfallet. Fadern bor också kvar på gården och är något av en skuggfigur. I sin ungdom hade Tor en romans som ledde till ett barn, Torunn. När modern ligger för döden kontaktar Tor sin dotter för att hon skall få en chans att säga adjö till sin farmor, en kvinna hon aldrig tidigare träffat. Något oväntat reser Torunn till Trondheim trots att detta är precis före jul och hon egentligen hade helt andra planer för julfirandet. Margido är den andra brodern och han äger och driver en begravningsbyrå med gott renommé. Han är precis som brodern Tor ogift och en högst disciplinerad man. Mycket ovilligt återvänder han till barndomsgården denna jul. Än mer motvilligt anländer den tredje brodern, Erlend, som är betydligt yngre än de andra två, faktiskt bara ett par år äldre än Tors dotter Torunn. Erlend flyttade som ung till Köpenhamn eftersom hans homosexualitet inte accepterades hemma på gården. Han älskar sitt liv i Köpenhamn där han jobbar som dekoratör och har ett långvarigt samboförhållande med mannen han gett smeknamnet Krumme.

Att allt inte står rätt till vare sig på gården eller i familjen är som ni förstår tydligt. Det är en söndrad familj med mycket undertryckt och en mor som styrt deras liv på ett sätt som bidragit till mycket sorg och smärta. Men, det är inte en bok som är tung att läsa. Här finns så mycket vackert mitt i allt trasigt. Skildringen av hur Tor och hans grisar är full av ömhet. Denna man som på många sätt är så patetisk, för att låna Torunns ord, har så mycket kärlek för de djur han lever av. Det är närmast rörande ibland. Kärleken mellan Erlend och Krumme är stabil och trygg, även om Erlend är livrädd för att Krumme skall upptäcka något om hans bakgrund på Neshov. Margido är svårare att ringa in, men jag tycker ändå om denne man som liksom stängt in sig bakom korrektheten, men i slutänden skall visa sig vara den som haft bäst koll på familjehemligheterna. Torunn behövs för att ställa frågorna och driva bröderna framåt.

Överraskande bra bok som verkligen gav mersmak! Kommer inte de andra två delarna som ljudbok snart måste jag nog köpa dem eller låna dem på biblioteket för än vill jag inte släppa familjen på Neshov.

21 juli 2017

slutet på världen som vi känner den

Slutet på världen som vi känner den (inbunden)

På Bokmässan förra året var jag på ett kort seminarium där Erlend Loe läste högt ur sin tredje bok om Doppler och jag och många andra i salen befann oss mellan fniss och gapskratt mest hela tiden. Naturligtvis köpte jag boken efteråt!

Jag måste säga att även när jag läser boken på egen hand är den riktigt rolig och det känns som att Loe verkligen varit i högform när han skrev den. Doppler återvänder till civilisationen i Oslo efter några år i skogen med älgen Bongo. Bongo lämnar han in på kennel för hjortdjur och så tar han sig tillbaka till huset han tidigare kallat hem bara för att upptäcka att det bytt färg och att det finns en ny invånare - Egil Hegel. Doppler flyttar upp i granen på tomten och spionerar på sin familj. Det är starten och resten tror jag att jag låter er upptäcka på egen hand. Men, jag kan väl säga så här mycket att det kommer att innehålla handlingar på gränsen till galenskap, en kaninmössa, en herrans massa tv-tittande, en rullstolsbunden sensei, rumpor i långa rader och en dos samhällskritik mitt i alltihop.

Jag har läst alla böckerna om Doppler. Den första boken, passande nog med titeln Doppler, gillade jag medan den andra boken, Volvo lastvagnar, inte föll mig i smaken. Slutet på världen som vi känner den är absolut bäst i hela serien och jag måste säga att det är riktigt roligt att bli så underhållen av litteratur! Och lite i smyg sådär blir jag smått sugen på att också bara släppa mallar och ramar för hur livet skall levas och ge mig själv en dos av dopplertänket. Men en mycket liten dos då. :)

18 juli 2017

låt det som varit vila

Låt det som varit vila (ljudbok)

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån ... mördas på Gotland! Ja, för nåt i den stilen är det väl? :)  Sommarens gotlandsmordgåta för min del blev Marianne Cedervalls Låt det som varit vila och det är andra boken i serien om Anki Karlsson, fastlänningen som blivit gotlänning på heltid. Inledningsvis tycker jag boken är lite seg och jag känner mig för ovanlighetens skull alldeles för ung för boken. Anki är ju i den över medelåldern eller runt pension skulle jag tro, och det blir lite mycket 60-talsnostalgi när Anki och några vänninor som är på besök går loss med quiz från gamla tider. Det är också något med hela deras sätt att umgås som jag på något sätt känner mig främmande för och som fick mig att känna att boken nog är skriven för en annan generation. En generation som uppenbarligen har så rotade frukostvanor att de inte kan förändras lite när man är på besök hos någon ... Vet inte varför, men jag störde mig så på denna pyttelilla del av boken.

Men, så kommer boken igång lite mer när först ett dass på en stor gård  i närhet brinner ner och det räcker inte med branden, någon har skrivit ett hotfullt meddelande med stora bokstäver på en vägg i närheten. Bokens stora tema är öns tryffelfestival och det är när den äntligen startar som boken egentligen fångar mitt intresse. Det som börjar som en trevlig dag med tryffeljakt slutar med en middag där en av matgästerna dör. Anki, som fick mersmak på detta med att leta mördare i Av skuggor märkt, tar sin pensionerade polisvän Tryggve till hjälp och börjar snoka i vem som kan ha legat bakom mordet.

Andra halvan är helt ok på ett småputtrigt sätt och jag kan nog tänka mig att läsa även tredje boken i serien för ett gotlandsmord har ju ändå alltid en viss lockelse.

17 juli 2017

mid-year book freak out tag

Bildresultat för bookshelf wallpaper
https://www.amazon.co.uk/Muriva-Ltd-J40607-Bookshelves-Wallpaper-x/dp/B00C24AQLK


Bokföring enligt Monika väcker liv i en gammal tag från Fantastiska berättelser och jag hänger på!

1. Bästa boken du har läst så långt under 2017?
Det där är ju alltid så svårt att svara på men Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson ligger bra till.

2. Bästa uppföljaren du har läst så långt under 2017?
Hmm ... Det måste förstås vara någon deckare ... Eller vänta nu ... Jag väljer att se Elena Ferrantes Det förlorade barnet som en "uppföljare" och svara det.

3. En nyutgiven bok som du ännu inte läst men som du gärna vill läsa?
Min bäste vän fru av Peo Bengtsson (den ligger i att-läsa-högen och väntar).

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2017?
Jag har inte hunnit titta i Höstens böcker än, men hoppas förstås att det skall finnas en hel massa böcker jag vill läsa där. Det brukar ju göra det! :)

5. Största besvikelsen under 2017?
Tja, kanske Love Warrior av Glennon Doyle Melton.

6. Största överraskningen?
Att jag verkar gilla Ian McEwan! Efter två misslyckade försök att läsa Lördag tänkte jag att detta är verkligen inte en författare för mig. Men, efter att ha läst både Nötskal och Domaren i år tänker jag om!

7. Ny favoritförfattare (antingen debut eller ny för dig)?
Nej, det vet jag inte om jag har någon. Det finns så många bra böcker och bra författare som poppar upp hela tiden. Jag gillar så många!

8. Nyaste förälskelsen i en karaktär?
Jag brukar väl inte direkt bli kär i romankaraktärer men jag har förstås en gammal trogen kärlek till Ruth Galloway som fick en nytändning i En kvinna i blått.

9. Nyaste favoritkaraktären?
Lika svårt som föregående fråga. Passar på den.

10. En bok som fick dig att gråta?
Jag gråter aldrig när jag läser. Jag kan känna en massa och var engagerad i karaktärernas öden, men gråter gör jag faktiskt aldrig.

11. En bok som gjorde dig glad?
Svålhålet av Mikael Niemi gjord mig fnissglad mellan varven. Riktigt underhållande bok!

12. Den vackraste boken du köpt/fått i år?
Vet inte exakt när jag fick den men Jag bekänner av Jaume Cabré har ett väldigt snyggt bokhylleomslag. Bokens tjocklek skrämmer mig dock så jag har inte börjat läsa den än ...

13. Vilken bok känner du att du måste ha läst innan året är slut?
De rec.ex jag har kvar sedan vårens utgivning blir nog svaret här (titta i högerspalten så ser ni vilka de är).

16 juli 2017

en brasiliansk, med svans

En brasiliansk, med svans (e-bok)

Titel och omslag kan definitivt locka till läsning och när jag kollade runt på min ljudboksapp och hittade Eva Rosengrens bok En brasiliansk, med svans var jag bara tvungen att genast börja lyssna. Men, tyvärr är det här är en bok jag inte riktigt blir klok på. Persongalleriet skall enligt vad jag läste i någon intervju med författaren sticka ut från det vanliga att det också var hennes syfte - att skildra personer som inte får så mycket plats i litteratur. Det är en god tanke, men på något sätt går både personerna och boken som helhet mig förbi och så här ett par dagar efter lyssning har jag nästan svårt att säga vad boken handlar om.

Marilyn är femtio-nånting och lever ett liv utan sociala kontakter. En dag får hon under en av sina vandringar genom staden för sig att gå in på ett café. På caféet dyker Anna, en ung universitetsstudent, upp och börjar prata med Marilyn. Hon vet att detta kommer att bli starten på något nytt, men hon är inte helt beredd på hur mycket hennes liv kommer att förändras och hur mycket hon kommer att tvingas ut ur sin isolering.

Så, här har vi en kvinna i femtioårsåldern som inte är helt anpassad till samhället, en socialantropologistudent med fäbless för demonstrationer och rättvisetänk. Lägg därtill en kompis till Anna som är vegan, en bror som hänger med på tåget och så ett förflutet med mörker för Marilyn. Kollektivboende, behöver jag lägga till det? Jag tycker personligen att det är mycket här som blir förutsägbart och klischéartat och kanske är det därför jag tappar intresset för berättelsen. Delar av handlingen tangerar också det överdrivna vilket jag är lite allergisk mot, särskilt i kombinationen med det övrigt nämnda. Stundtals är boken helt ok och fungerar som tidsfördriv, men sammantaget är det här inte en bok för mig.

14 juli 2017

gränsen

Gränsen (e-bok)

Gränsen är den första bok av Rikka Pulkkinen som jag läser, men jag skulle absolut kunna tänka mig att läsa flera. Den har något som tilltalar mig både språkligt och i uppbyggnad. Den petige skulle kunna invända att boken spänner över för mycket - för många personer, för många gränser, för många trådar - men jag tycker det är bokens styrka. Det inte alltid som det djuplodande är nödvändigt och i Pulkkinens fall tycker jag att det är det faktum att så mycket tas upp är själva poängen. Berättelsen kretsar kring Anja, Mari, Julian och Anni som på olika sätt hänger samma med varandra och boken rör sig hela tiden kring olika typer av gränser. Det är det som bokens driv, dess livsnerv. Liv och död, förbjudet och tillåtet. ungdom och vuxenblivande, etiskt försvarbar och etiskt förkastligt, trohet och otrohet, lägga sig i eller låta bli, vänskap och ovänskap, förstå eller inte förstå, sluta och inte kunna sluta. I Pulkkinens bok finns allt detta och ännu mer och jag tycker mycket om att läsa den här boken för att den innehåller så mycket och jag hinner tänka så mycket samtidigt som jag inte hinner tänka alls. Se där, ännu en gräns!

Jag tror inte jag säger mer om handlingen, men som ni förstår är det här en bok helt i min smak och en av sommarens hittills bästa läsupplevelser. Skriv nu upp den här boken på era tipslistor! :)

11 juli 2017

hjärtats mörker

Hjärtats mörker (ljudbok)

I Jonas Moströms tredje bok med polisen Johan Axberg i huvudrollen hittar ett par pojkar en död kvinna i skogen och berättelsen är igång. Ledtrådarna i fallet är få och en röd Golf är i princip det enda polisen har att gå på inledningsvis. Fallet rullar inledningsvis på i ett långsamt tempo och faktiskt så är det lite väl långsamt för min smak. Parallellt med mordet följer vi Johans kompis Erik Jensen och hans fru Sara som kämpar med ett äktenskap som gått i stå. Sara är arbetslös och även om hon kommer på en och annan intervju tycks det vara hopplöst svårt att få ett nytt jobb. För att inte deppa ihop fullständigt bestämmer hon sig för att åka på skrivarkurs i Frankrike. Väl där har hon en affär som skall visa sig vara ett mycket stort misstag.

Hjärtats mörker är en dussindeckare vilket innebär att jag snart har glömt den, men att det funkade hyfsat för stunden. Moström är en hyfsad karaktärsskildrare och när väl de olika trådarna i boken börjar vävas ihop växer berättelsen och blir både smått obehaglig och lite spännande. Funkar som avkopplande semesterläsning, men inte mer än så alltså. Moströms serie om psykiatrikern Nathalie Svensson är klart bättre än den om Axberg och Jensen så jag lägger nog ner den serien nu och håller mig till Svensson framöver. Där är både del 1 och del 4 olästa för min del.

10 juli 2017

finsk sommar

Det var inte meningen att jag skulle ha någon läsutmaning i sommar med flytt och sånt att stå i, så istället är det böckerna här hemma som skall läsas och inga nyinköp får göras. Men, bland böckerna i boktraven så visade sig finnas om inte en utmaning så i alla fall ett tema - finsk sommar kallar jag det!


Alla de här böckerna har finländska författare och är inköpta på Bokmässan, på bokrean och troligen något "köp 4 betala för 3"-erbjudande på pocket i okänd bokhandel. Sommarön av Eva Frantz läste jag under Kristi Himmelsfärdshelgen och med tanke på det strålande solsken som var då räknar jag in den i sommarens läsning. Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen blev läst igår.

Karin Erlandssons Missdåd ser jag fram emot att läsa eftersom jag tyckte så mycket om Minkriket av henne. Rikka Pulkkinen blir en ny författarbekantskap och vi får väl se om Gränsen är en bok för mig. Onda boken blir min andra bok av Kaj Korkea-aho och även där finns vissa förväntningar eftersom jag tyckte att Se till mig som liten är var en så stark debut. Till sist en riktigt hyllvärmare som legat där några år och aldrig blivit prioriterad. Kanske är det sommaren 2017 som jag äntligen skall ta tag i läsningen av Vådan av att vara Skrake av Kjell Westö. Jag har tidigare lyssnat Hägring 38 som var Radioföljetong för några somrar sedan och fastnade för den berättelsen. Hoppas gilla även denna bok av Westö. 

Hur är det med er sommarläsning? Några oväntade utmaningar eller teman som smugit sig in? 

9 juli 2017

ljuset bakom ögonen

Ljuset bakom ögonen (inbunden)

Tommi Kinnunens debut Där vägarna möts gick rakt in i mitt hjärta och jag hade därför rätt höga förväntningar på Ljuset bakom ögonen där vi åter en gång får följa familjen som visade sig ha en hel del hemligheter i Där vägarna möts. Levde då uppföljaren upp till förväntningarna? Nja ... Den har en rätt lång startsträcka och jag har på ett helt annat sätt än i första boken en favoritkaraktär - Helena. Det är i min värld ett minustecken, men det betyder inte att boken i sig är dålig. Den är bara inte riktigt lika bra som debuten.

I Ljuset bakom ögonen är det Helena som är den ena huvudpersonen. Hon är blind från födseln och skickas som nioåring till Helsingfors för att gå i en skola för blind. Det är femtiotal och den som har en funktionsnedsättning blir bemött med en rad fördomar och skolan är i princip lika fördomsfull som resten av samhället och har bestämda uppfattningar om hur de blinda skall bete sig och vilka yrken de kan ha som vuxna. Helena lär sig sakta hanterar storstaden och att orientera sig i den och hemtrakten blir alltmer avlägsen. Hon träffar så småningom Kari, mannen som hon också gifter sig med. Det är dock ett äktenskap som inte skall bli helt problemfritt och det skall också visa sig att både Helena och Kari har hållit en hel del hemligt.

Den andra huvudpersonen är Tuomas, Helenas brorson, som också skall lämna hembygden och flytta söderut, ungefär fyrtio år efter Helena. I Tuomas fall handlar det om en längtan efter att hitta ett sätt att leva där han kan vara sig själv. Hans hemlighet har andra i hans familj brottats med före honom, men tider förändras och  i detta fall är det till Tuomas fördel.

Kinnunen har ett sparsmakat språk och berättar emellanåt närmast fragmentariskt samtidigt som han hoppar friskt i tiden och mellan olika personer. Det funkar oväntat bra, men det kräver samtidigt att jag som läsare verkligen är närvarande i min läsning, något som jag väl får erkänna att jag brottas med emellanåt. Efter en lite långdragen inledning växer berättelsen och jag blir mer engagerade i den. Ser hur dåtid kastar skuggor in i framtiden, hur socialt arv alltid spelar roll, hur den tid vi råkar födas och leva i påverkar våra möjlighet och val. Sådant tilltalar mig alltid. Men, om jag får önska något så är det att Kinnunen ändå överger denna familj nu och satsar på något helt annat. Jag vill gärna läsa mer av honom, men inte nödvändigtvis ännu en del i denna släktkrönika.

(Rec.ex från Norstedts)

6 juli 2017

majken minröjare

Det tog lite slut på energin här. Imorgon jobbar jag hemma och gör min sista arbetsdag på nuvarande ställe. Semestertröttheten har slagit till rejält kan man säga och jag känner mig helt mosig i huvudet och läsa böcker funkar dåligt då hjärnan inte riktigt orkar registrera vad som står. Men, ge mig en riktig sovdag och jag är på gång igen! Givetvis kan jag inte låta bli helt att konsumera litteratur - det finns ju ljudböcker! Och, när jag känner mig som jag gör nu är det utmärkt att vända sig till min litterära guilty pleasure - Karin Brunk Holmqvist.

Majken minröjare (ljudbok)

I Majken minröjare är precis allt som det brukar i Brunk Holmqvists böcker, det vill säga att det finns en nervös tant. en smålustig gubbe, ytterligare några äldre landsbygdsfigurer som kämpar med sitt och är  nyfikna i varierad grad samt fortfarande kallar datorer för apparater och knappt tycks veta vad en mobiltelefon är. Den här gång har ett barnbarn i gymnasieåldern slängts in i mixen och tillför väl en del och en av personerna i boken lämnar faktiskt Skåne och tar sig till Bornholm.

Jag har läst alla böcker som Brunk Holmqvist skrivit men i takt med att min egen mor blir mer och mer i samma ålder som de hon karaktärer hon skriver om i sina böcker tappar de alltmer i charm för mig. Det är liksom inte trovärdigt att någon som är runt 70 år knappt vet vad en mobil och en dator är. Att de inte kan vara mycket osäkra användare (dit hör min kära mor) är en sak, men helt borta är de knappast. Det är nog dessutom få eller ingen av dem som skulle finna det konstigt att barnbarnet vill ha nya gympadojor och på allvar föreslå sockiplast. Men, något litet underhållningsvärd har fortfarande hennes böcker, särskilt när hjärnan behöver underhållning utan att behöva anstränga sig.

2 juli 2017

domaren

Domaren (inbunden)

Jag håller sakta men säkert på att beta av att-läsa-högen här hemma och igår ägnade jag dagen åt att läsa Domaren av Ian McEwan. En bok som jag spontanköpte på Bokmässan för ett par år sedan efter att ha stannat till vid något monterprogram och blivit nyfiken. 

Domaren i fråga är Fiona Maye som närmar sig sextio år och har ett långt äktenskap i bagaget. Boken börjar med att Fionas make meddelar att han vill ha en affär med en ung statistiker. En passionerad, extatisk kärleksaffär innan han blir alltför gammal. Här skulle man kunna tro att detta blir en skilsmässoskildring med ett antal uppslitande scener staplade på varandra. Så blir det inte. Medan maken berättar om sina planer är Fiona hela tiden halvt fokuserad på sitt arbete. Lagen är hennes allt, särskilt sedan barn uteblivit, och hennes specialitet är familjerätt med moraliska dimensioner och hon har dömt i svåra fall som handlat om såväl skolgång för en ultra-ortodox judisk flicka till huruvida två siamesiska tvillingar skall separeras eller inte. 

Det som är bokens bärande fall är dock det om en ung man som är medlem i Jehovas Vittnen. Han är bara några månader från att bli myndig och svårt sjuk i leukemi. Behandlingen skulle innebär blodtransfusion något som hans och föräldrarnas religion förbjuder. Det blir därför upp till Fiona att besluta om sjukhuset med domstolens hjälp skall kunna behandla honom mot hans vilja eller om hans religiösa övertygelse skall få styra. Det är ett fall med en hel del intressant etiska dimensioner och därför förvånas jag något över hur lite plats fallet ändå får i boken. När det hela är avgjort tappar berättelsen nämligen farten och från att ha varit riktigt briljant periodvis blir den bara vanligt bra. Det gör mig lite besviken, men samtidigt är det kanske petigt för McEwans berättandet håller egentligen hög kvalitet från första till sista sidan och kanske är det en sådan där bok som kommer att stanna kvar i minnet längre än vad jag tror.

1 juli 2017

kvartalsrapport



Ja, men, hur gick det här till då? Nu har det gått tre månader till av detta år och det känns verkligen som att det bara sa svisch och som att det enda jag gjort är att jobba och söka nya jobb. Nytt jobb och ny lägenhet är nu fixat och jag är så nöjd och glad. Bara att ägna delar av sommaren till att flyttpacka (igen!) alltså ...

Läsningen då? Det har blivit pyttelite mer läst jämfört med årets första tre månader, men jag ser ändå en positiv trend för ljudbokslyssnandet har inte varit riktigt lika intensivt, vilket betyder att jag äntligen läser pappersböcker igen. Hurra för det! Jag hade ett stim av tråkiga böcker som, precis som förra kvartalet, drog ner min läslust och läshastighet ett tag. Jag måste helt enkelt bli ännu bättre på att ge upp böcker som inte tilltalar mig. Totalt antal lästa böcker (om jag bara räknar utlästa) under april - juni blev 18 stycken vilket är två fler än under första kvartalet - alltid något!

Jag tycker som bekant att det är lite kul att hålla kolla på vart i världen jag befunnit mig tack vare läsningen och så här har det sett ut de senaste månaderna:

Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (7 st)
USA (2 st)
Finland (1 st)
Norge (1 st)
England (1 st)
Irland (1 st)
Italien (1 st)
Kenya (1 st)
Mexico (1 st)
Australien (1 st)
Rymden (1 st)

Genre
Roman/kortroman: 11 st
Deckare/spänning: 5 st
Självbiografi: 2 st

Land- och världsdelsmässigt tycker det är en rätt god blandning och jag besökte för ovanlighetens skull tre klart underrepresenterade delar av världen: Latinamerika, Afrika och Australien. Föga förvånande är det dock diverse platser i Sverige som toppar listan. Genremässigt bjuder kvartalet inte på några större överraskningar, men två självbiografierna hör kanske inte till vanligheterna.

Format
Ljudbok: 8 st
Inbundet: 5 st
Pocket + storpocket: 5 st
E-bok: 0 st

Kolla! Ljudböckerna har fått konkurrens! Det känns bra. Inte för att ljudbok är dåligt, men jag mår bra av att läsa för egen maskin så att säga. Och notera gärna hur jag nu sakta men säkert har börjat beta av min pockethög. Det tar sig så att säga!

Till sist och helt traditionsenligt i kvartalsrapporten några om kvartalets höjdpunkter.

Bästa roman: Blybröllop av Sara Paborn
Bästa deckare/spänning: Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter och Sommarön av Eva Frantz

Nu får vi se vad sommaren och den första höstmånaden tar mig med på för litterära äventyr. Hoppas att både jag och ni andra får många fina lässtunder under lov och semestrar!
____________________________________________________________
Lästa böcker april - juni
17 En sax i hjärtat av Marie Bengts
18 Pomologen av Vennersten/Sigurd
19 Love Warrior av Glennon Doyle Melton
20 Blybröllop av Sara Paborn
21 Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter
22 Hetta av Jane Harper
23 Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart
24 I väntan på Doggo av Mark B Mills
25 Sommarön av Eva Frantz
26 En bön för de stulna av Jennifer Clement
27 Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman
28 Brajabiblioteket av Per Berg
29 En tiger för en ängel av Anne B Ragde
30 Svålhålet av Mikael Niemi
31 Vinter i drömhuset av Meave Binchy
32 Jag sprang med kenyanerna – hemligheten bakom världens snabbaste löpare av Abharanand Finn
33 Tills något annat tar vid av Agneta Vorberg
34 Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Gav upp
Här är jag nu av Karen Campbell
Tiden är inte än av Ellen Boardy
Utmarker av Arne Dahl
Tvåhundrasjuttio sekunder av Kajsa Franchell

30 juni 2017

det förlorade barnet

Det förlorade barnet. Bok 4 Medelålder och åldrande (inbunden)

Så har jag då lyssnat klart på fjärde och sista boken i serien som skapat Ferrantefeber i Sverige. Vi har nu kommit fram till medelålder och åldrande och Elena och Lila är i trettioårsåldern när boken startar. Jag erkänner att jag efter tredje boken var lite trött på denna neapelkvartett, men Det förlorade barnet är ett väldigt värdigt avslut.

Boken vindlar fram genom åren och det är ett myller av händelser och människor. Det jag tycker allra bäst om i boken är att Lila åter få ta mycket plats. Hon behövs på något sätt där bredvid Elena - de är som två motpoler som dras till varandra även om det kanske varken är en jämlik eller sund vänskap alla gånger. Elena blir tillsammans med Nino som hon ju älskat ända sedan tonåren. Det är en relation som på något sätt är predestinerad att gå i stöpet, men den är ändå intensiv och oundviklig. De får ett barn tillsammans och ungefär samtidigt får även Lila ett barn. Det för de gamla väninnorna ännu närmare varandra, men säg den lycka som varar.

Det är svårt att sammanfatta Ferrantes böcker för de innehåller på något sätt allt och inget och gärna samtidigt. Som läsare måste man bara flyta med för Ferrantes berättarstil pendlar mellan glimrande avsnitt då man förlorar sig helt i berättelsen till avsnitt då romanen närmast är ett oväsentligt ordflöde. Hade jag läst pappersböckerna så hade jag nog aldrig orkat igenom alla fyra böckerna, men Odile Nunes uppläsning har varit en fröjd i sig att ta del av så jag har njutit och kämpat med dessa böcker med hennes röst i öronen. Jag är glad att jag tagit del av Neapelkvartetten och alla livsöden i dem, men samhällsperspektivet och skildringen av förhållandena i kvarteret i Neapel är det som intresserat mig mest bortsett från Elena och Lilas relation. Enligt mig är första boken, Min fantastiska väninna, fortsatt den bästa i serien, men fjärde boken, Det förlorade barnet, knyter samman allt på ett sätt som gör att serien känns fullbordad. Nu är det över.

bokbloggsjerka 30 juni - 3 juli

Bildresultat för number one

Fredag = jerka!

Vem tycker du är Sveriges bästa författare (just nu, eller genom tiderna)?

Vilken hopplöst svår fråga denna vecka. Jag är ju fullt medveten om att jag inte läser böcker med den allra högsta litterära värdet så då går ju den typen av författarskap bort för mig, trots att de säkert rent litterärt är bäst. Vad nu bäst är. Det är ju en definitionsfråga. Men, om jag nu ändå skall försöka ge någon slags svar så får det bli utifrån författare vars böcker jag alltid/oftast ser fram emot att läsa när de kommer ut med något nytt. Till dem hör till exempel Håkan Nesser, Marie Hermanson och Cilla Naumann. Ingen av dem kan förstås anses vara Sveriges bästa författare, men det är i alla fall författare som går hem hos mig. 

25 juni 2017

midsommarläsningen

Midsommarens långhelg är till ända och jag har faktiskt fått oväntat mycket läst. En påbörjad bok blev utläst och idag har jag suttit i läsfåtöljen och slukat en hel bok - det var länge sedan sist!

Jag sprang med kenyanerna : hemligheten bakom världens snabbaste löpare (storpocket)

Min relation till löpning är följande: Jag springer inte. Inte ens till bussen. Jag tar nästa buss hellre än springer. Men, det hindrar mig inte från att med litteraturens hjälp ta del av en hängiven löpares upplevelser. Boken Jag sprang med kenyanerna. Hemligheten bakom världens snabbaste löpare är Adharanand Finns dokument över tiden då han tillsammans med sin familj lämnar England och livet som en småmullig medelålders motionslöpare för att under ett antal månader bosätta sig i Kenya med ett enda syfte: ta reda på hemligheten bakom de kenyanska löparundret och till på köpet lära sig att springa som en kenyan. En herrans massa löpträning blir det, en hel del funderande på barfotalöpningens vara eller inte vara, men också en inblick i samhället och mentaliteten och det är det som gör boken läsvärd för min del - oväntat läsvärd faktiskt. Att allt mitt tittande på friidrott genom gjort att en hel del namn på långdistanslöpare klingar bekant är en annan rolig upptäckt.

Tills något annat tar vid (inbunden)

Kristin och Marie är systrar, men har helt tappat kontakten med varandra. Kristin valde att lämna sin arbetarklassbakgrund genom att utbilda sig till jurist och gifta in sig i de fina salongerna. Marie bor kvar i Landvetter och eftersom hon tröttnat på sitt jobb som barnskötare har hon gått lite ekonomikurser och börjat söka nytt jobb. Kristin är inte heller nöjd med sitt advokatjobb och har sedan ett halvår tillbaka tjänstledigt för att testa livet som keramiker. I vartannat kapitel får vi följa Maries respektive Kristins liv under en period då förändring står högst upp på bådas önskelista, men det är också en period av äktenskap i kris och behov av stöd och tröst. De kämpar båda med sitt (och inte minst med föräldrar och svärföräldrar) och plötsligt och oväntat korsas deras vägar. Tills något annat tar vid av Agneta Vorberg är lättläst och snabbläst och i ärlighetens namn många gånger närmast stereotypt, men just i dag tyckte jag den var en alldeles utmärkt verklighetsflykt så jag läste den från pärm till pärm medan jag klunkade i mig ett par riktiga baljor java.