10 dec. 2017

nödåret

Nödåret (inbunden)

Året är 1867 och efter att skörden i Finland året innan slog fel har det detta år blivit ännu värre. Våren kommer helt av sig, sommaren vill aldrig komma och snön ligger kvar in i juni och så är det då vinter igen. En svår vinter. Nöden och svälten är oundviklig.

Marja tvingas lämna sin döende make och ta med sig sina två små barn ut på en vandring vars mål sägs vara St Petersburg, för där kan hon inte tänka sig att svälten är närvarande. Men resans egentliga mål är mat. Maken lämnas för att svälten tagit honom och Marja måste försöka undkomma svältdöden för sig och sina barn. Hon inser tidigt under sin vandring att det bara är en fråga om tur om hon och barnen skall möta vänlighet eller avvisande vid dörren de knackar på.

Marjas flykt undan svälten är bokens huvudberättelse, men författaren Aki Ollikainen, låter oss också ta del av hur de högre upp i samhällshierarkin tänker och resonerar kring den nöd som landet drabbats av. Deras situation är en helt annan och här finns tankegångar om att det inte är bra att ge de nödställda alltför mycket hjälp då det skulle göra dem mindre benägna att jobba och kämpa.

Det här är verkligen ingen måbra-historia. Man kommer personernas lidande och av hunger skrikande magar mycket nära. Jag, som tycker att skildringar av det här slaget kan ge vidgade perspektiv på såväl historien som nutiden, är mycket förtjust i denna bok. Den har ett språk som tilltalar mig och ett sätt att beskriva människorna, platserna och situationen i sig på ett sätt som gör att jag känner mig involverad i historien. Jag är där i kylan med Marja och barnen. Det är sparsmakat och kärvt berättat och ändå så engagerande. Ja, Nödåret av Aki Ollikainen är helt enkelt en riktigt läsvärd roman i den genre som en del i min omgivning kallar för historiska eländesskildringar (och som jag är nästan onödigt förtjust i).

6 dec. 2017

grattis finland!

Relaterad bild

Hipp, hipp, hurra för Finland idag! Hundra år av självständighet är självklart värt att fira. 

Jag har under detta år läst ovanligt många finska böcker, inte minst under det som blev temat "bloggbohemens finska sommar" och det har definitivt gett mersmak. Just idag, på självständighetsdagen, har jag tänkt lyssna på de av Birgitta Ulfsson valda delar av nationaleposet Kalevala som finns som radioföljetong. Jag har faktiskt aldrig tidigare stiftat bekantskap med Kalevala, så allt jag vet är att det finns en person vid namn Väinämöinen som figurerar i verket. 

Det finns året till ära flera böcker av finländska författare att lyssna till som radioföljetong och jag tänker nog även lyssna på åtminstone en av dem - Nödåret av Aki Ollikainen - en bok som jag länge haft på min att-läsa-lista.

Men, det räcker inte med finskt i form av uppläste böcker. Jag håller också på att läsa Blå villan av Eva Frantz och under jullovet har jag tänkt läsa Själarnas ö av Johanna Holmström. 

Så, om ni har planer på att läsutmana er under nästa år - satsa på Finland blir mitt tips!  

3 dec. 2017

helgens läsning - schjetlein och smith

Döden ingen ser (inbunden)  Bibliotek (inbunden)

Äntligen har det blivit lite läst! November var en bedrövligt dålig läsmånad och bara fyra böcker blev lästa, alla under första halvan av månaden. I fredags läste jag ut Stanna hos mig och igår började jag med Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein och avslutade dagen med Bibliotek av Ali Smith. Två mycket olika böcker. 

Döden ingen ser föll mig inte alls i smaken. Jag började med att lyssna på den och gick sedan över till att läsa pappersboken. Jag kom halvvägs innan jag gav upp. Jag brukar inte ha något emot tidshopp, men här var det bara för många. Berättelsen, som väl kan sägas börjar när sjuksköterskan Lotta blir överkörd av tåget (var det verkligen självmord?) upplevde jag mest som hackig. Personerna var för anonyma och jag kände egentligen ingenting för någon av dem. Det hade säkert blivit spännande mot slutet, men jag tycker inte om att lägga tid på böcker jag inte tycker om. Jag tror jag kommer att hoppa över Schjetlein framöver. (Rec.ex från Bokfabriken)

Bibliotek av Ali Smith är en novellsamling som tar avstamp i det faktum att så många bibliotek läggs ner runt om i Storbritannien. Antingen försvinner de helt eller så förväntas någon frivilligorganisation sköta dem.Smith är uppenbart inte nöjd med utvecklingen och hon har samlat in röster från andra mer eller mindre kända britter där de får berätta om vad bibliotek betyder eller har betytt för dem. Det är dessa delar av boken jag tycker bäst om. Varvat med dessa röster finns noveller som inte har bibliotek att göra. En del av dem tycker jag om, en del av dem lämnar inga större avtryck. Bäst tycker jag om novellen där en kvinna får en utväxt på sin kropp som skall bli till en hel liten blommande buske. Men här finns också texter om en okända kreditkortsdragningar, om ord, om minnen och dialekter som försvunnit. Det är en blandning som tilltalar, samtidigt som den spretar och inte alltid är helt greppbar. Det är ändå väl värt att läsa och det känns på något sätt personligt, något som tilltalar mig. (Rec.ex från Bokförlaget Atlas)

Nu skall jag välja en ny bok i högen och fortsätta läsa. Bäst att passa på nu när jag kommit igång! 

Vad läser ni just nu? 

2 dec. 2017

stanna hos mig

Stanna hos mig (inbunden)

Åh, vad jag älskar att läsa den här typen av roman! Där karaktärerna är hela och har djup och där historien inte är helt förutsägbar utan innehåller några intressanta vändningar. Upplevelsen hade nog blivit ännu bättre om jag hade läst den lite tajtare, men även i lite utdraget lästempo är Stanna hos mig av Ayòbámi Adébayò en härlig läsupplevelse.

I Stanna hos mig tas vi med till en stad i Nigeria där bokens huvudperson Yejide bor med sin make Akin. De träffades under studietiden och har vid bokens start varit gifta i några år. Det hela tycks vara ett välfungerande äktenskap, men de har ännu inte fått något barn. Yejide gör allt för att bli gravid och vänder sig till såväl västerländsk medicin som inhemska undergörare och detta skall till sist få ett utfall som ändå inte är vad någon önskar. Släkten, särskilt Akins mor, har svårt att acceptera en tillvaro där Akin inte får en arvinge. De anser att Akin borde ta sig en andra hustru, något han en tid motsätter sig, men sedan ger han vika. Till slut blir det ändå barn, men sorgerna är inte över för det.

I Stanna hos mig finns kärlek och svartsjuka, men också drömmar, sorg, längtan och lögner. Alla de stora existentiella känslorna och livsöden som drabbar oss människor. Det är en hel del som inte är vad det först verkar och som jag inte vill säga så mycket mer om utan låta er själva ta del av när ni läser boken. För läsa den tycker jag ni skall göra för det här en en riktigt välskriven roman. Jag är helt säker på att Adébayò blir en av de unga nigerianska författarna som kommer att få en stor läsekrets världen över.

(Rec.ex från Piratförlaget)

25 nov. 2017

ann-sofi munter gånger tre

Femton minuter för Ann-Sofi Munter - Håkan LindgrenAnn-Sofi Munters trista balkongliv - Håkan LindgrenAnn-Sofi Munters franska band - Håkan Lindgren

Lyssnade i morse på tre noveller om Ann-Sofi Munter. Novellserien är skriven av Håkan Lindgren och i den möter vi Ann-Sofi, en kvinna runt 55 år, som behöver lite mer spänning i livet. I första novellen, Femton minuter för Ann-Sofi Munter, ramlar en bankrånare in i hennes bil och Ann-Sofi  lever snarare upp än blir rädd. I andra novellen, Ann-Sofi Munters trista balkongliv, röker hon cigarett efter cigarett på sin systers balkong och får inte gå någon annanstans. Det hindrar henne ändå inte från att få en del att hända i tillvaro. I den tredje och sista novellen, Ann-Sofi Munters franska band, tar hon sig ut i skärgården där en fransyska med en mystisk make ger lite liv i tillvaron.

Det är inte några djupsinniga noveller Håkan Lindgren skrivit, men en trött lördag förmiddag som denna var jag mest ute efter underhållning och lite humor och det var precis vad jag fick. Gott så!

22 nov. 2017

en liten litterär enkät

Bildresultat för books

Ni vet hur det är - ibland orkar och hinner man inte läsa. Tyvärr. Men, för att bloggen inte helt skall somna in kommer här en enkät som från början dök upp hos Just nu - Just här i samband med en bokutlottning. Här blir det dock ingen utlottning, utan bara svar på frågorna.

1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor (egentligen för långt, gillar bäst 300 - 350 sidor)
c) 647 sidor


3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band 

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna (det blir så jobbigt att läsa tycker jag)
g) Skriva i böcker

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

Nära fåglar (inbunden)  Stanna hos mig (inbunden)  Mitt hjärtas oro (inbunden)


6. Årstid då jag läser allra mest
a) vår
b) sommar (läser hyfsat jämt över året, men några extra bok blir det under semestern)
c) höst
d) vinter

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare i bokhandel (fast egentligen vill jag nog inte jobba i bokbranschen faktiskt)

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?
Oj, det här är ju nästan omöjligt att svara på men Norstedts, Nilsson förlag och Sekwa brukar alltid ha böcker som lockar mig i sin utgivning.

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong
(Jag gillar verkligen inte någon av de ovan nämnda och vill nog också lägga till poetiskt språk till listan)

10. Vad får dig att följa en annan bloggare?
a) Informativa inlägg
b) Personliga inlägg
c) Fina inlägg
d) Fokus på litteratur (personliga inlägg med fokus på litteratur och med inslag av annan kultur är nog det rätta svaret för min del)
e) Blandad mix om kultur i alla former
f) En salig blandning (a-e)

11. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

12. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

(Jag läser mest nyutgivet, men bara sådant som intresserar mig. Jag läser långt ifrån alla snackisar - det är inte viktigt för mig att alltid ha läst dessa)

13. Jag ser fram emot nästa bok av…
Anne Tyler, Linn Ullmann, Elly Grifftihs, Sara Paborn, Tommi Kinnunen, Mikael Niemi och en hel massa andra författare som jag just nu inte kommer på. :)

18 nov. 2017

han fattas mig

Med anledning av Rikard Wolffs alldeles för tidiga bortgång återpublicerar jag här mitt inlägg från 2 november 2012 om hans självbiografi Rikitikitavi. Den boken bär jag verkligen med mig och det är en av min allra bästa läsupplevelser. Wolff hade en speciell plats i mitt hjärta och han lämnar ett tomrum. Han fattas mig, han fattas oss.
___________________________________________________

Rikitikitavi (pocket)

Redan femtio sidor in i boken är det omöjligt att inte leta upp en Spotifylista med Edith Piaf och låta hennes röst och hennes sånger bilda kuliss till läsningen av Rikard Wolffs självbiografi Rikitikitavi. Faktum är att jag närmast slukar boken. Kan inte fatta att den är så bra. Med nästan löjlig exakthet dånar Hymne A L'Amour ur mina högtalare samtidigt som Rikard tillbringar sin första natt med Kjell och allt blir så stort även för mig som läsare. På samma sätt vill jag ibland bara gråta och sjunga Mon Dieu tillsammans med Rikard när ännu en kärleksrelation tar slut.

Boken handlar dock om så mycket mer än Rikards kärleksrelationer (och om så mycket mer än hans karriär). Boken skildrar hans föräldrars liv tillsammans. De judiska inslagen i släkten. Rikards förlamande rädslor som barn, en rädsla som nästan tar över hans liv emellanåt. Han är rädd för allt tycks det. Det är också en skildring över ett Sverige som var och ett Sverige som är. Det är framtidslöften i nybyggda Stockholmsförorter och maxitegelvillor i Karlstad med allt som dessa symboliserar. Det låter så stort på framsidan med "en folkhemsberättelse" men det är precis vad det är till stora delar och Wolff lyckas mycket bra med att beskriva hur Sverige förändras från 1950-talet till nutid. Här ser vi också hur människor krisar bakom gardinerna. "Pappa är uppe och går igen" heter det, ibland med Cullbergs Kris och utveckling i handen. Rikard krisar på andra sätt, men visst krisar han. Det gör vi väl alla.

Här finns också inslag som vi känner igen från Jonas Gardells bok. Klubbarna för de homosexuell i Stockholm, glåpord som slängs efter de homosexuella. Rädslan för AIDS. Människor som dör. Wolff tänker sig inte alltid för, går på HIV-kontroller regelbundet. Och han blir kär, både före och efter HIV och AIDS, både för och efter bromsmedicinerna. För detta är en bok om kärlek. Om kärlek inom familjen, mellan mamman och pappan, mellan Rikard och hans föräldrar, mellan Rikard och ett antal män. Mellan Rikard och hans dotter. Ett barn som har får tillsammans med Stina Gardell och som avslutar boken. Livet ljusnar för Wolff. Jag ler.

17 nov. 2017

den svavelgula himlen

Den svavelgula himlen (inbunden)

Kjell Westö har en viss lockelse. Egentligen är jag en alldeles för rastlös läsare för hans långsamma berättarstil, men hans sätt att skriva går hem hos mig när det är i ljudboksformat. Jag lyssnade på Hägring 38 får några år sedan och nu har jag lyssnat på Den svavelgula himlen. I pappersboksformat hade jag lagt undan den, inte orkat. Nu är jag glad att jag lyssnat för det är verkligen en resa genom liv och samhälle som Westö tar oss med på.

Berättelsen tar sitt avstamp i 1960-talet då en pojke från ett lägre medelklasshem en sommar blir vän med Alex, son i den betydligt mer välbeställda familjen Rabell. Klassperspektivet är tydligt i såväl skillnaden på bostad som föräldrarnas arbeten och skall förbli tydligt boken igenom. De två pojkarna förblir vänner under hela uppväxten men det är en ojämlik vänskap på flera plan och bakom den välputsade fasaden i Alex familj finns hemligheter alla gör allt för att de inte skall komma ut. Alex har en syster, Stella, som pojken, eller kanske snarare ynglingen vid det laget, blir kär i och inleder en relation med. Han och Stella skall komma att kretsa runt varandra hela livet, men det är ingen enkel saga.

Westös bok lyckas med konststycket att verkligen vara ett helt liv. Här finns framgångar och bakslag, klasskillnader, vänskap, ovänskap och vänskap som emellanåt faller i glömska. Här finns kärlek, passion, giftermål, skilsmässor, barn och barnbarn. Liv som såväl frivilligt som ofrivilligt flätas samman. Och hela tiden och överallt finns samhället och dess utveckling. Inte bara som en fond utan som en lika stor förutsättning för boken som personerna i den.

Jag pendlar mellan att vara allt från mycket förtjust till lite trött under läsningen vilket faktiskt påminner en del om hur huvudkaraktärerna också känner eller beter sig. Jag är mer förtjust i delarna fram till vår egen samtid. Där blir samhällsvinklingen kanske lite väl mörk i mitt tycke, men de första tre fjärdedelarna av boken har min uppmärksamhet fångad och det kan definitivt bli mer Westö framöver för min del. Men, det får ju bli i ljudboksformat då.

12 nov. 2017

mera finländskt

Blå villan (inbunden)  Den svavelgula himlen (inbunden)

Det funkade ju så bra att läsa finländskt i somras att det gav mersmak så nu parallell-läser jag två böcker från vår granne i öster igen - Blå villan av Eva Frantz och Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Gillar båda hittills!

Någon annan som läst? Vad tyckte du om boken/böckerna?



7 nov. 2017

tunneln i slutet av ljuset

Tunneln i slutet av ljuset (ljudbok)

En man mår psykiskt dåligt och ångesten är en ständig följeslagare sedan många år. Så en dag uppenbarar sig en utväg - en annons på nätet där någon som vill döda söker någon som vill dö. Detta fångar genast mannens intresse och han besvarar annonsen. Det han får veta är att han någon gång under de kommande tolv månaderna kommer att dödas, men hur förblir hemligt. Under tiden får han en miljon kronor i månaden att göra vad han vill för. Han skriver genast på kontraktet, men vad händer om han skulle ångra sig? Det tar han aldrig reda på innan signaturen sitter där - detta är ju vad han vill.

En annorlunda bokidé som väckte min nyfikenheten, men Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset var rent obehaglig läsning. Mannen kastar sig ut i ett liv fyllt av fester, sprit, kvinnor och tappar all kontroll. Han reser och lever rövare. Det är något djupt sjukligt över hela hans beteende. Hans psykiska sjukdom försvinner inte heller och allt blir bara en spiral av händelser som får även mig som läsare att må dåligt. Jag blir arg, irriterad, beklämd och boken påverkar faktiskt mitt humör negativt.

Nej, det här var en konstig läsupplevelse och jag ångrar nästan att jag lyssnade klart på boken. Nu måste jag nog kompensera detta med något lättsamt och glättigt, för den här boken vill jag snabbt skaka av mig.

4 nov. 2017

efter emma

Efter Emma (inbunden)

Sara och Emma är barndomsvänner och trots att Sara sedan flera år bor i Göteborg har de hållit kontakten. Nu har inte Emma hört av sig på nästan två månader och Sara misstänker att något har hänt. Hon återvänder därför till sin hemstad Gävle och en historia som inte riktigt är vad den först verkar tar sin början.

I Anna E Wahlgrens bok Efter Emma varvas nutid och Saras återkomst till Gävle för att söka efter Emma med dåtid och nedslag i Sara och Emmas uppväxt. Emmas barndom kantas av social utsatthet i ett av Gävles mer problemfyllda områden, medan Emma kommer från en trygg villatillvaro. Det är en vänskap där den ena parten hela tiden har ett visst övertag. De både vännerna upplever saker tillsammans som gör att det finns mörka hemligheter som aldrig bör komma fram. Det är risken för dessa avslöjanden som gör att Sara är tillbaka i hemstaden.

Boken är aningen för vag för min smak. Det hintas om att saker hänt, men det tar alldeles för lång tid innan det börjar tydliggöras vad det handlar om och spänningen kan ta trappas upp. För mig är det aldrig ett bra tecken när jag tänker "men kom till sak nångång" under läsningen. Men, sista halvan av boken har ett bättre driv och det blir spännande utan att bli överdrivet - plus för det. En annan sak som för mig personligen var lite kul är att jag känner igen mig i beskrivningen av Gävle, vet var gatorna ligger, hur det ser ut etc då jag har delar av min familj boende i Gävle. Förutan det är boken inget särskilt egentligen och den sticker inte ut från mängden. Den funkar som lättläst tidsfördriv, men mer än så är det inte.

(Rec.ex från Bokfabriken

3 nov. 2017

skrik tyst så inte grannarna hör

Skrik tyst så inte grannarna hör (inbunden)

Karin Alfredsson är tillbaka och levererar en bok som är väl värd att spendera några timmar med. Jag läste alla böckerna i hennes serie om läkaren Ellen Elg som befann sig på olika håll i världen och hamnade i deckarliknande situationer med kvinnors utsatthet som gemensam nämnare. I Skrik tyst så inte grannarna hör har Alfredsson lämnat Ellen Elg bakom sig och istället skrivit en fristående roman på temat hustrumisshandel. Ja, det är ingen spoiler för titeln säger ju vad det handlar om och kanske att titeln är lite för tydlig med det. Inte för att jag som läsare nödvändigtvis behöver bli överraskad, men jag behöver ju inte veta allt redan när jag ser bokens framsida heller.

Nu är det nyss sagda trots allt en petitess. Boken utspelar sig i Zambia och Alfredsson har bott flera år i södra Afrika och jobbat som biståndschef vilket också märks i skildringen av miljöer, kultur och människorna. Det känns äkta. Just att det känns äkta har jag förresten alltid tyckt är Alfredssons styrka - hon har ett tydligt engagemang i kvinnofrågor och skriver böcker som är enkla och rättframma att läsa, men som samtidigt ger mig som läsare en tankeställare och emellanåt lite nya perspektiv. I Skrik tyst så inte grannarna hör befinner vi oss både i slott och i koja, så att säga. Den ena kvinnan är en frisörska från Sverige, som träffar en lite äldre man med god ekonomi och ganska snabbt blir det både giftermål och en flytt till Zambia, där hon lever ett privilegierat liv som medföljare till en högt uppsatt svensk statstjänsteman. Den andra kvinnan kommer från Lusakas slumområden, men har förbättrat sin ekonomiska situation något genom att flytta ihop med tjänaren till det svenska paret och de bor nu tillsammans i tjänstebostaden, men giftermål verkar svårt att få till. Både kvinnorna skall dock hamna i svåra situationer, med såväl likheter som skillnader.

Jag tycker det är kul att Karin Alfredsson är tillbaka som författare och hoppas att det kommer nytt från henne snart igen!

(Rec.ex från Bokfabriken)

31 okt. 2017

monster

Monster (inbunden)

Jag såg ett avsnitt av Kungarna av Tylösand och det var bland det värsta jag sett i dokusåpaväg. Hur ett produktionsteam kan få hälla i ungdomar så mycket sprit och kalla det tv-underhållning övergår fortfarande mitt förstånd. Jag har också sett ett par youtube-klipp med Jocke och Jonna för att några på jobbet pratade om att deras barn följde dem och jag visste knappt vilka de var. Jag fastnade inte för deras kanal. Som ni förstår är jag egentligen inte alls målgruppen för Joakim Lundells bok Monster, men ibland känner man ju bara för att läsa en storsäljare.

I medier har det skrivits en hel del om hur mamman skildras i boken. Med tanke på det trodde jag nog att boken skulle uppehålla sig mer kring det, men det är egentligen en väldigt lite del av boken. Men, tillräckligt för att man skall förstå att det här är en mamma som missbrukar, som inte förmår älska sin son och som totalt misslyckas med föräldraskapet. Lundell skildrar i boken hela sitt liv fram till nu och det är fullt av utanförskap, droger och missbruk, hemlöshet och vänner av slaget "med såna vänner behöver man inga ovänner". Bloggandet ger honom tidigt en hel del följare (för tydligen är det omåttligt intressant att se en människa smörja in sig i bajs eller runka på bisarra sätt ...) men det skall dröja flera år innan han tjänar några pengar alls på den, så pengar från soc är en livsnödvändighet.

Sedan boken skrevs har Joakim Lundell separerat från sin fru Jonna och de har lagt ner sin youtubekanal. Lundell satsar nu på musiken. Jag önskar honom lycka till med det och hoppas att hans liv blir bättre och bättre för hittills verkar det ha varit en mycket tuff resa.

29 okt. 2017

koka björn

Koka björn (inbunden)

Mikael Niemi är en författare med god variation på genrer och bokligt innehåll. Jag läste som de flesta andra Populärmusik från Vittula när den kom och blev förtjust. Därefter har jag läst hans katastrofskildring Fallvatten och rymdäventyret Svålhålet och visst finns det något i hans författarskap som tilltalar mig så det var rätt givet att jag skulle ge mig i kast med hans senaste bok, Koka björn.

I Koka björn återvänder Niemi till sina hemtrakter runt Pajala, men året är 1852. Fram över trakten drar väckelsen och bokens ena huvudkaraktär, Prosten, är den som leder det hela. Det är uppenbart att det är den verkliga prästen Lars Levi Laestadius, grundaren av laestadianismen, som fått stå som förlaga till bokens prost, och det gör det hela extra intressant tycker jag. Erkänner villigt att jag är för dåligt påläst om Laestadius för att veta vad i boken som är ren fiktion och vad som hämtat från faktiska händelser i hans liv, men det gör ju bara att jag kan fundera på det samtidigt som jag läser och lyssnar på boken. Ja, jag gjorde både och. Läste de första kapitlen, men så såg jag att det var en författaruppläsning och då gick jag över till lyssnandet. Niemi är värd att höra!

Men, nu är ju detta inte en fiktiv roman om religiös väckelse enbart. Det är också något av en deckare där Prosten och Jussi, den samepojke som han låtit växa upp hos sig, bedriver en slags privat utredningsarbete vid sidan om polisväsendet. Ett tämligen inkompetent polisväsende måste nog sägas. Det hela börjar med att en ung vallpiga hittas död i skogen och inledningsvis tror alla att det är en slagbjörn som dödat henne och det bestäms att björnen skall dödas. Prosten gör dock vissa fynd som tyder på att det inte kan vara en björn som gett sig på flickan. En våldsverkare tycks härja i bygden och med den kommer ondskan närmare och kanske är det inte bara unga kvinnor som svävar i fara utan kanske är hela väckelsen hotad.

Jag både tycker om och tycker inte om Koka björn. Det är en långsam bok, stundtals så långsam att jag tänker att jag ger upp, men ändå händer det hela tiden något litet som driver berättelsen framåt. Det kan vara en ny ledtråd, en församlingsbo som behöver Prostens hjälp, någon inblick i det samiska, länsmannens dumhet, orättvisan och bristen på förståelse för andra tankesätt, den utsatthet Jussi befinner sig i eller en föraning om vad som skall ske härnäst. Det är ständigt något som håller mig kvar och jag tycker också att den växer hela tiden. Jag anar att det här kan vara en sådan där bok som måste landa i en innan man egentligen kan säga vad man tyckte om den. Den är liksom ganska mycket på något sätt. Mustig är ett passande ord. Saker kommer nära, men inte så nära att boken smyger under skinnet. Ja, den är rätt speciell, men läsvärd på sitt sätt. Kärv kärlek skulle man kanske kunna säga.

(Rec.ex från Piratförlaget)

en droppe midnatt



Tidigare i veckan var det bokcirkelträff och boken vi läst denna gång var En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité. Min relation till Diakité består av korta inslag på tv i olika sammanhang där han alltid ger ett sympatiskt och klokt intryck och så har jag förstås hört hans mest kända låtar på radion. Ingen större kännedom om honom alltså. Jag hade inte heller några förväntningar på boken, om något så trodde jag väl kanske att det skulle bli en rätt trist upprabbling av spelningar och prisutdelningar. Så fel man kan ha!

Jag valde att lyssna på den här boken eftersom det är Jason Diakité som läst in den och det gav verkligen en extra dimension. Hans skånska blandat med den tydligt amerikanska engelskan är bara det en upplevelse. Jag visste inte ens att han hade amerikanskt påbrå - så stor var min okunnighet om denna svenska artist. Det tog inte lång stund innan jag var helt fångade av boken som verkligen är något helt annat än jag väntat mig. Det är en självbiografi, eller kanske snarare en familjebiografi som en i bokcirkeln uttryckte det, men det är i ännu högre utsträckning en bok om identitet, om att söka sin plats, om amerikansk historia, om de svartas situation då och nu. Diakité beskriver på många sätt ett USA som sällan skildras i våra massmedier och det blir en viktig påminnelse om hur svårt det sociala arvet är att undkomma. Det är också en bok om en föräldrageneration som byter hemland och i slutändan egentligen inte tycker att något land är särskilt bra, men ändå nostalgiskt drömmer om båda.

Jag gillar den lite distanserade intellektuella blick Diakité använder för att få syn både på sig själv och på andra i sin familj. Det gör att boken inte blir en känslosam historia utan snarare en slags undersökning och en inblick i hur identitetsskapande går till när man inte tillhör majoritetssamhället och därmed får så mycket gratis. Samtidigt skall sägas att Jason Diakité själv kommer från en akademisk miljö och på vissa sätt är privilegierad och det ger ännu en dimension på identitetssökandet.

Ja, den här boken har verkligen så många olika delar som är intressanta att få ta del av och jag kan faktiskt säga, vilket nästan förvånar mig själv, att jag varmt rekommenderar En droppe midnatt, särskilt i ljudboksformatet.

22 okt. 2017

jag kallade honom slipsen

Jag kallade honom Slipsen (häftad)

Milena Michiko Flasar, författare med japanskt-österrikiskt påbrå, har skrivit boken Jag kallade honom Slipsen som är en av höstens stillsamma pärlor väl värd att läsa. Den är på bara 245 sidor, med korta kapitel, mycket luft och finns en hel del skrivet mellan raderna utan att det på något sätt blir otydligt eller svårt. Det känns väldigt japanskt på något sätt. Ja, jag gillar denna bok!

Taguchi Hiro är en 20-årig japansk hemmasittare. Japanerna kallar dessa personer, som inte bara dragit sig undan omvärlden utan också sin egen familj och ytterst sällan lämnar sina rum, för hikikomori. En dag bestämmer sig Taguchi Hiro trots allt för att ta sig ut ur sitt rum och tar sig till en park där han placerar sig på en parkbänk. Där sitter han sedan hela dagarna och studerar det som händer runt omkring. Mittemot sätter sig en dag en salaryman, så kallas kontorsarbetande män i Japan. Han återkommer dag efter dag och till slut bryter de tystnaden och närmar sig varandra. Med tiden skall de öppna sig alltmer för varandra, men vad de säger och berättar för varandra låter jag er själva upptäcka.

Detta är ingen sötsliskig historia om en ung man som får vägledning och vishet av en äldre herre och sedan skriver ner klokskapen i en bok. Det här är två personer som brottas med skuld, sorg, saknad och som bara förmår öppna sig för en främling och där främlingskapet är förutsättning för hela berättelsen. Det finns något djupt existentiellt över hela berättelsen och den har en ton av allvar. Den tål att funderas på och det är ett bra betyg.

(Rec.ex från Nilsson förlag)

17 okt. 2017

eleanor oliphant mår alldeles utmärkt

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (inbunden) Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (ljudbok)

Jag kan inte låta bli att visa både omslaget till den inbundna versionen och till ljudboksversionen av Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. När jag bläddrade igenom Höstens böcker var det omslaget till den inbundna versionen som fångade mitt intresse (den till vänster). Omslaget på ljudboksversionen har den precis motsatta effekten på mig. Jag var bara tvungen att kommentera detta då. Nu över till själva boken - för den är bättre än båda omslagen faktiskt.

Eleanor Oliphant lever ensam och klarar sig utmärkt på egen hand. Hon skall snart fylla trettio, bor kvar i den första egna lägenhet hon fick av kommunen och jobbar på samma företag som hon började på efter universitetsstudierna. Livet är minst sagt inrutat, till och med lunchen är densamma varje dag, och helgerna firas med fryspizza från Tesco och två flaskor vodka. Eleanor mår enligt utsago alldeles utmärkt och hon behöver ingen annan i sitt liv. Hon håller sig på sin kant. Så dyker en av företagets IT-killar in i hennes liv, Raymond. Det börjar med att de räddar en gammal man, Sammy, som bara faller ihop på gatan. I Raymonds sällskap tvingas Eleanor på olika sätt ut ur sitt skal, men det här med att börja leva och inte bara överleva är svårt för Eleanor. 

Det kanske låter som en lättviktig roman, men det är det egentligen inte. Eleanors bakgrund är fylld av riktigt smärtsamma och traumatiska händelser och ju mer man som läsare får inblick i det desto mer förstår man den tillknäppta Eleanor och hennes skyddsmurar. Eleanor och Raymonds vänskap är också ovanligt fint skildrad och jag tycker om att saker i denna bok får ta tid utan att det blir segt. Detta är en bok om förändring, om att släppa in andra i sitt liv och om att växa som människa och Eleanors resa är värmande att följa, men tänker man sig in i hur det måste vara att vara Eleanor är den också djupt smärtsam. Det är en roman med allvar i botten, men samtidigt är den också rolig och underhållande och jag kan inte annat än tycka väldigt mycket om både Eleanor och Raymond, men också hela boken i sig. 

15 okt. 2017

för oss är natten ljus

För oss är natten ljus (häftad)

För oss är natten ljus är ännu en underbar liten feelgoodhistoria från Christoffer Holst. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag älskar Holst böcker. Det är så mycket värme och så fina personbeskrivningar och allt blir alltid så bra. Jag borde störa mig på det, för jag tycker ju egentligen inte alls som det sockersöta, men Holsts böcker vinner mitt hjärta varje gång.

I För oss är natten ljus möter vi en familj som befinner sig i USA för en begravning. Det är Oliver, en 18-åring som helst vill sitta i sitt pojkrum i Sollentuna och äta potatisklyftor. Jenny som är några år över tjugo och snart skall gifta sig med sin Dennis. Dan, den framgångsrik företagare och pappa till Oliver och Jenny. Maggan, mamma till Oliver och Jenny som efter skilsmässan från Dan kanske har blivit lite för glad i flaskan. Och så är det Malee, den unga kvinnan som Dan lämnade Maggan för. När de skall åka hem till Sverige igen visar det sig att det pilotstrejk och de blir ofrivilligt kvar i New York i fyra dagar. Eftersom hotellrummen är så dyra tvingas Dan kontakta sin syster Tammy som han egentligen inte har någon kontakt med. De dagar familjen tillbringar i New York blir fyllda av händelser, tårar, glädje, gräl, nya möjligheter och ett och annat hångel.

Mer säger jag inte om denna bok, men har ni inte läst något av Christoffer Holst tidigare är det dags. Han får en att le och må bra i hjärtat som ingen annan.

(Rec.ex från Bokfabriken)

13 okt. 2017

kvartalsrapport


Redan mitten av oktober så här kommer en försenad kvartalsrapport för juli, augusti och september. Jag hade semester (och arbetslöshet som jag såg som semester) i nästan två månader, men med flytt och annat blev det inte så mycket läst som man kanske skulle kunna tro och i september började jag nytt jobb med allt vad det innebär (i mitt fall ingen ork till läsning). Summa summarum har jag ändå läst mer detta kvartal än de två tidigare i år och det är väl gott så, men något rekordår i antal lästa böcker kommer detta inte att bli. Totalt antal utlästa böcker under juli - september blev 24 stycken.

Landmässigt då? Några udda utflykter? Ecuador är mycket udda för min del - läser nästan aldrig något som utspelar sig i Sydamerika. I Nederländerna är jag också rätt sällan på litterära besök. Den finska sommaren märks i statistiken, men Sverige har verkligen dominerat detta kvartal.

Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (12 st varav 1 även utspelar sig på Bornholm och 1 även i Norge/USA)
USA (4 st)
Finland (3 st)
Norge (2 st)
England (1 st)
Nederländerna (1 st)
Ecuador (1 st)

Genre:
Roman: 19 st
Deckare/spänning: 3 st
Dagbok: 1 st
YA: 1 st

Inte ofta YA finns representerat på genrelistan, men plötsligt händer det! Och detsamma kan väl sägas om dagboken. Deckare och spänningslitteratur har inte lockat mig det gångna kvartalet.

Format:
Ljudbok: 13 st (varav 1 radioföljetong)
Inbundet: 10 st
Pocket: 1 st

E-bok: 0 st

Ja, när det blir lite för mycket runt omkring eller när orken tryter så faller jag tillbaka till ljudbokslyssnandet. Det är väldigt avkopplande för mig att lyssna på ljudböcker, men boktraven här hemma har nu växt sig så stor att jag nog måste börja läsa för egen maskin igen. :)

Till sist och som alltid:

Bästa roman: De oroliga av Linn Ullmann och Domaren av Ian McEwan
Bästa deckare/spänning: Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Tre månader kvar av detta år (ja, eller två och en halv snarare) - hoppas på några riktigt bra läsupplevelser!

____________________________________________________________
Lästa böcker juli - september
35 Domaren av Ian McEwan
36 Majken minröjare av Karin Brunk Holmqvist
37 Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen
38 Hjärtats mörker av Jonas Moström
39 Gränsen av Rikka Pulkkinen
40 En brasiliansk, med svans av Eva Rosengren
41 Låt det som varit vila av Marianne Cedervall
42 Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe
43 Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
44 Min bästa väns fru av Peo Bengtsson
45 Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby
46 De oroliga av Linn Ullmann
47 En framtida hemmafrus bekännelser av Elin Eldestrand
48 Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead
49 De polyglotta älskarna av Lina Wolff
50 Onda boken av Kaj Korkea-aho
51 Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen
52 Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg
53 Honung och vinäger av Anne Tyler
54 Med askan i väska av Jelle Brandt Corstius
55 Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple
56 Swede Hollow av Ola Larsmo
57 Fårdagboken av Axel Lindén
58 Skäl av Emma Holm

10 okt. 2017

fiskarmännen

Fiskarmännen (inbunden)

Jag brukar ju alltid skriva om böcker så snart jag läst ut dem eller lyssnat klart på dem. Men, nu sitter jag här och det har gått en vecka sedan jag lyssnade klart på boken och tänk så mycket svårare det blir att skriva om den då. Detaljer försvinner liksom, men det stora hela minns jag i alla fall, så här kommer en liten text trots allt. :)

Fiskarmännen  av Chigozie Obioma läses i Radioföljetongens tappning upp av Hans Moseson något jag var lite skeptisk till, men han gör det riktigt bra och jag känner mig så härligt trygg när han läser. Det gillar jag! Boken i sig tilltalar mig också. Vi tas med till Nigeria under 90-talet och till en familj där fadern jobbar borta under veckorna vilket ger sönerna möjlighet att smita iväg på förbjudna uppdrag utan att modern vet om det. De fyra bröderna går till floden, där det är smutsigt och farligt, för att fiska, något de absolut inte får göra. Vid floden möter de en dag en galning vid namn Abulu som förutspår att en av dem skall dödas av någon av sina bröder. Detta blir starten på en nedåtgående spiral som drabbar hela familjen.

Det låter förstås som en tragedi, vilket det på många sätt också är, men tonen är inte tung och destruktiv. Det är snarare någon lättsamt över den, vilket stundtals går emot berättelsen i sig, men också tillför den en dimension som till stor del bidrar till att jag tycker så mycket om boken. Brödernas lojalitet till varandra är bokens centrum och parallellt med den finns vidskepelsen och de gamla trosuppfattningarna som blir en kontrast till det som närmast kan betraktas som en fond till berättelsen som helhet - världshändelser, inrikespolitik och ett modernt Nigerias framväxt. Det är snyggt gjort av författaren att balansera dessa delar utan att det blir för mycket. Men, trots allt är det ändå bröderna jag minns bäst från denna bok. De är så levande, så personliga. Jag tar dem till mig.

8 okt. 2017

anna karenina på dramaten

   
                                             
Läsningen går trögt nu. Väldigt trögt. Mycket annat som tar min kraft och jag har svårt att fokusera på läsningen. Men, jag har lyssnat på en radioföljetong som jag kommer att skriva om här på bloggen nästa vecka.

Det finns ju annan kultur än litteratur och igår var jag, lilla mor och kära syster i Stockholm och såg Anna Karenina på Dramaten. Ojojoj så bra det var! Så rent och avskalat och ändå med så mycket känsla och passion. Jag har ju svårt för de klassiska ryssarna, men detta alltså! Wow! Livia Millhagen är alltid bra, men i denna uppsättning ännu bättre än väntat. Ja, ni fattar - gå och se den bara!

Bilder: Pressbilder från Dramaten

5 okt. 2017

jag vet vem han är!

Bildresultat för ishiguro
Bild från svt.se  

Nämen, kors i taket! En nobelpristagare jag inte bara känner till namnet utan som jag faktiskt läst. Känns nästan fånigt kul för det har aldrig hänt tidigare när det kommer till litteraturpristagarna. Givetvis är det storsäljarna jag har läst, Återstoden av dagen och Never let me go. När det gäller den förstnämnda var jag möjligen för ung för att riktigt uppskatta boken, men som jag älskade filmen! Den vill jag se om! Never let me go är en mycket läsvärd bok som jag kanske skulle kunna tänka mig att läsa om (fast jag läser ju typ aldrig om böcker).

Ni som följt mig över tid vet att jag alltid får en bok av nobelpristagaren i julklapp av min lillebror. I år är jag inte bara nyfiken, i år ser jag verkligen fram emot att få läsa något mer av Kazuo Ishiguro.

28 sep. 2017

mässa på distans

Bildresultat för reading art
Reading, Louise Tiffany

Nej, i år blir det ingen Bokmässa för mig, men skall jag vara ärlig känns det faktiskt helt ok med en mässpaus. Istället för att trängas på mässgolvet tänker jag tillbringa helgen mer som kvinnan på bilden (fast iklädd mysbyxor då), men givetvis kommer jag att följa allas mässupplevelser via bloggar och instagram. 

Hoppas ni alla som skall dit får en riktigt rolig mässa och att ni andra som liksom jag hoppar över mässan i år får en riktigt skön läshelg!

25 sep. 2017

skäl

Skäl (inbunden)

Först. Galet snygg framsida. Nu till innehållet.

I Emma Holms debutroman Skäl finner vi två huvudkaraktärer - Vera och Iris. Vi får följa dem i två olika tidsperioder - dels 1997 och några år framåt när de är i början av puberteten och tillbringar somrarna tillsammans med vännen Joakim, dels 2007 när de just hittat tillbaka till varandra och ger sig ut på en roadtrip för att hämnas.

Holms styrka ligger i språket. Med träffsäkra beskrivningar och välvalda ord lyckas hon förmedla såväl stämningar som persongestaltningar med en sällsynt skärpa. Samtidigt blir det aldrig sparsmakat eller pretentiöst poetiskt. Det här är lättläst, samtidigt som det skulle vara väl värt att läsa långsamt för att verkligen ta del av språket. Handlingen i sig bjuder på barndomsskildring där mycket av de sedvanliga ingredienserna som vuxenvärldens distans, sexualiteten som ligger på lur, leken som fortfarande finns där. Det är väl skildrat, men det är mer en effekt av den språkliga hanteringen än innehållet i sig. När vi möter tjejerna 2007 är de lite vuxnare, går på filmvetarfest och försöker hitta tillbaka till varandra genom sin roadtrip med målet att hämnas på ett händelse som ligger sju år bakåt i tiden. Det går knaggligt och kanske är det inte möjligt att ta upp en vänskap som avbrutits i så unga år.

Trots en helt ok handling och ett språk jag uppskattar känner jag ändå inte särskilt mycket för boken. Jag hålls hela tiden på distans och det är något jag känner igen från andra lite yngre svenska författare som Lyra Ekström Lindbäck och Linna Johansson (ja, vi är jämngamla och ung är relativt ...). Blasé är ett ord som dyker upp i mitt huvud. Deras karaktärer är alla lite lätt blasé och i kombination med en distanserad berättare gör det att samma känsla smyger sig in i mig som läsare. Inte ens en hämnd på ett övergrepp lyckas riktigt engagera karaktärerna i Holms roman. Jag undrar varför och får nog fortsätta att göra det.

(Rec.ex från Modernista)

23 sep. 2017

fårdagboken

Fårdagboken (ljudbok)

En man flyttar ut på landet med sin familj för att sköta får. Här finns drömmen om kollektiv, strävan efter självhushållning. tveksamhet och kritik mot konventionellt köttindustri, men framför allt finns här får. Flocken som behöver sin tillsyn, som ringar in livet, ger det sin rytm. Det är lamning, klippning, slakt. Den dagliga skötsel och inledningsvis även en hel del får på rymmen. Det är en man som sakta men säkert blir allt mer bonde i tanken.

Jag tycker om Fårdagbokens enkelhet. Axel Lindén undviker att göra detta till någon pretentiös bok om det lyckliga livet på landet. Det är mest årstidernas och fårens rytm. En mans tankar och resa mot att komma in i sitt nya liv som fårbonde. En tillvaro där individen inte står i centrum - det är flocken som gäller.

22 sep. 2017

swede hollow

Swede Hollow (ljudbok)

Ibland måste man lite utanför komfortzonen vad gäller läsningen och Swede Hollow av Ola Larsmo, med sitt historiska innehåll som är inspirerat av verkligheten men samtidigt ren fiktion, får räknas som det i mitt fall.

Inledningsvis tycker jag att det är riktigt intressant att följa människorna i denna roman som i mitt tycker saknar huvudperson och därmed nog får betraktas som en kollektivroman. I bokens centrum hittar vi familjen Klar som lämnar Sverige i slutet av 1800-talet för Amerika och de löften landet omgärdas av. Till skillnad från de mer välkända litterära figurerna Karl-Oskar och Kristina, är dessa människor arbetare och hamnar därför i en stadsmiljö även i Amerika, i St Paul och närmare bestämt i Swede Hollow. Swede Hollow är en verklig plats, en dalgång i utkanten av St Paul där många svenskar (men även en del italienare och irländare) levde i fattigdom och slum. Svenskarna ansågs smutsiga och dumma och fick de sämsta jobben och löner därefter. Larsmos bok kan på många sätt sägas krocka med den lite självgoda bild som nog många av oss svenskar har där vi på något sätt odlar vår egen popularitetstanke.

Men, nu skrev jag ju inledningsvis nyss. Varför gjorde jag det? Jo, för att jag inte riktigt förmår hålla intresset uppe hela vägen. Kanske är det detta med kollektivroman som inte riktigt funkar för mig. Det är inte riktigt ett berättargrepp i min smak. Kanske är det sättet boken är skriven på - som en monoton lunk som sakta för oss framåt. Jag tappar definitivt intresset när det handlar om järnvägen och de män som arbetar där. Det fångar mig inte, även om det finns en del viktig arbetarhistoria där. Kvinnorna är de som berör mig mest. Det är som att jag alltid vaknar till när berättelsen går över till någon av dem och jag får ta del av deras vardag och liv. Att jag tappar fokus beror inte på att författaren skrivit en ojämn bok där vissa favoriseras, det är helt mitt eget intresse som styr det. Kanske spelar det inte någon större roll - jag ser detta som läsning som i första hand ger perspektiv. Som skall få oss läsare att få upp ögonen för en annan del av berättelsen om svenskarna som begav sig till Amerika och att inte glömma den delen av vår historia. Den om oss själv som ett folk på flykt undan elände och svåra levnadsförhållande och de svårigheter som fanns att bli accepterade i det nya landet.

16 sep. 2017

idag ska allt bli annorlunda

Idag ska allt bli annorlunda (häftad)

Efter att inte ha läst en enda rad på hela veckan p g a supertrött varje kväll tog jag mig idag till mitt andra vardagsrum - kaféet på bibblan - och läste ut Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple. Det här är en bok jag önskar att jag hade läst mer koncentrerat. Tyvärr har jag slalomläst och det har gått för länge mellan läspassen så jag tappade tråden lite för mycket, men det är ändå än rolig bok som sätter fingret på sin samtid utan att vifta med pekpinnar.

Eleanor Flood vaknar och tänker, som vi väl alla har gjort någon gång, att från och med idag skall det bli ändring på saker och ting. Hon skall ta tag i sitt liv, ta kommandot. Bli sitt allra bästa jag på alla tänkbara sätt. Hon skall träffa väninnan som hon undvikit en tid, komma sin make närmare, inte gå i yogakläder hela dagen och leka med sin son Timby. Bland det bästa Eleanor vet är sina poesilektioner och en sådan är det också idag. Men, innan hon knappt hinner påbörja sin dag och sin nya inställning bestämmer sig Timby för att ännu en gång bli låtsassjuk och Eleanor tvingas rusa iväg till skolan. När hon kontaktar maken Joes arbete kommer nästa överraskning då receptionisten säger att Joe är på semester och Eleanor förstår ingenting. Som grädde på moset dyker en gammal familjekonflikt upp från ett oväntat håll. Det där med bli sitt allra bästa jag har minst sagt blivit nedflyttat i prioriteringsordningen.

Det är smått galet mellan varven, men också väldigt roligt och igenkänningsfaktorn på samtidslivet är hög. Jag gillar boken, men hade nog som sagt tyckt ännu mer om den om jag läst den under kortare tid. Maria Semple var i alla fall en trevlig författarbekantskap som jag nog tänker läsa mer av.

"I dag ska allt bli annorlunda. I dag ska jag vara närvarande. I dag ska jag se alla jag talar med i ögonen och lyssna intensivt på vad de säger. I dag ska jag spela sällskapsspel med Timby. Jag ska ta initiativ till sex med Joe. I dag ska jag vara stolt över mitt utseende. Jag ska duscha, ta på mig ordentliga kläder och byta om till yogakläder först till yogan, som jag faktiskt ska gå på i dag. I dag ska jag inte svära. Jag ska inte prata om pengar. I dag ska det vara något naturligt över mig. Ansiktet ska vara avspänt och vila i ett leende. I dag ska jag utstråla lugn. Vänlighet och självbehärskning ska flöda över. I dag ska jag handla närproducerat. I dag ska jag vara mitt bästa jag, den människa jag har förmågan att vara. I dag ska allt bli annorlunda."(Från bokens första sida.)

(Rec.ex från ETTA)

9 sep. 2017

tyler, shakespeare och brandt corstius

Honung och ättika

Jag är ett stort fan av Anne Tylers författarskap och ett betydligt mindre fan av Shakespeares, men när nu Tylers omskrivning av Så tuktas en argbigga fanns där som ljudbok under namnet Honung och ättika kunde jag inte låt bli att ge den en chans. Först var jag tvungen att uppdatera mig på originalets handling (tack och lov för Google liksom), och sedan var det bara att börja lyssna. Jag tycker inledningsvis att det är relativt underhållande. Den ofrivilliga och rätt håglösa barnskötaren Kate Battista spelar huvudrollen och hon bor kvar i föräldrahemmet tillsammans med sin far och syster Bunny (vegan av pojkvänsskäl och det skall spela en viss roll i handlingen). Pappan är en hyfsat berömd forskare som tillbringar mycket tid i sitt labb och där finns också hans assistent, ryssen Pjotr. Pjotr behöver ett green card eftersom hans studentvisum snart går ut. Planen blir att försöka få det genom att gifta sig med Kate. Men hur skall de få henne att gå med det?

Tyvärr måste jag säga att det här inte håller för mig, men jag lyssnar klart för boken är bara drygt fem och en halv timme lång och ibland blir det lite småroligt, om än inte alltid trovärdig. Troligen hade inte originalet heller roat mig hela vägen, men Tyler är så mycket bättre än det som syns i den här boken. Nä. det här var inget för mig och jag tror att övriga böcker i Hogarth Shakespeare-projektet får förbli olästa.

Med askan i väskan

Med askan i väskan är bara drygt två timmar lång och handlar om Jelle Brandt Corstius som sörjer sin far Hugo Brandt Corstius, en berömd nederländsk essäist och lingvist, genom att ta med hans aska och cykla till medelhavet. I barndomen hade Jelle och hans far ibland gett sig iväg på korta cykelsemestrar tillsammans och det var då de var varandra som närmast. Jelle cyklar och cyklar, kämpar uppför berg och njuter av slättlandskap, sover på skabbiga hotell och trista campingplatser, och framför allt så minns han sin far och försöker förstå vem den excentriske mannen med alla märkliga idéer och uttryck var. Boken har definitivt både charm och humor och det där stråket av eftertanke som behövs för balansen. Jag kommer att glömma den snabbt, men det var fin lyssning i alla fall och ibland är det alldeles lagom med en ljudbok som klaras av i en lyssning.

6 sep. 2017

snömos

Bildresultat för dead tired

Nytt jobb. Ny yrkesroll. Nya kollegor. Ny organisation. Mycket nytt att lära in så hjärnan känns väl mest som snömos på kvällarna. Som det brukar vara vid byte av arbetsplats alltså. Läsning blir det inte mycket av denna vecka, men efter en lång sovmorgon på lördag skall jag orka läsa några sidor.

Vad läser du denna vecka?

2 sep. 2017

manglade dukar och vikta servetter

Manglade dukar och vikta servetter (ljudbok)

Efter att ha provlyssnat på ett par deckare utan att fastna för någon av dem, fick det bli lite lättsmält svensk feelgood istället i form av Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg och det var trivsam lyssning!

Felicia står plötsligt med ett helt hyreshus att ta hand om och en tom lägenhet att inreda. In i henne liv kliver antikhandlaren Jonathan som vill inreda henne lägenhet mot att han få ta bilder i säljsyfte. Felicia som är rätt barskrapad tar tacksamt emot hjälpen även om hon väl inte är helt förtjust alla gånger i möblerna som andas 1800-tal. Möblerna blir länken till bokens andra berättelse - den om Nanny som i mitten av 1800-talet börjar som piga i ett välbeställt hem i Karlskrona. Vi får följa Nanny genom livet som nog inte blev riktigt som hon trodde.

Felicias liv blir snart invaderat av människor som blir hennes vänner och hon tar sig sakta ur sitt sårade skal. Som det skall vara i en feelgood blandas det glada med det sorgliga och kärleken är inte enkel utan kräver sina förvecklingar och missförstånd. Längs vägen får också huvudkaraktären en ny idé om vad hon vill göra i livet och det är väl också helt enligt receptet. Klingbergs bok bjuder på det sättet inte på några överraskningar, men det är en ändå en mycket trevlig bok att läsa och de historiska delarna ger den något eget som tilltalar mig. Felicia känns som en levande karaktär, men kanske att Nanny gör det i ännu högre grad. Jag upplever nutidsberättelsen om Felicia som bokens huvudberättelse, men personligen tycker jag den om Nanny är mycket mer intressant och jag hade nästan hellre läst en bok bara om henne. Berättar jag för mycket om varför jag tycker bättre om den delen av boken spoilar jag för er som ännu inte läst den så jag nöjer mig med att säga att Nannys liv inte blir helt enligt konventionen vid tiden.

På Ewa Klingbergs blogg Holavedsbrudar kan man läsa om att det är en ny bok av henne på gång, Lånat silver och krossat glas, som också kommer att vara en feelgood. Jag är allt lite nyfiken på den!

31 aug. 2017

bloggbohemens finska sommar

Bildresultat för finland

I början av juli konstaterade jag att det fanns ett litet tema bland min olästa böcker, nämligen Finland. Tänkte inte på det då, men det passar ju nästan onödigt bra just i år då Finland firar 100 år som självständig stat. Grattis Finland! Men, hur gick det då med min finska lässommar?

Det här var böckerna jag hade i boktraven innan sommaren. Först ut blev Sommarön  av Eva Frantz, som jag faktiskt läste redan i slutet av maj, men jag tar med den ändå för den passar ju så bra in i temat. Här tas vi med till ett företags semesterön, men allt kommer inte att bli så lugnt och skönt som semesterfirarna hoppats. Mycket trevlig bok! Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen var jag mer kluven till, och kanske hade jag för höga förväntningar eftersom jag älskade debutromanen Där vägarna möts, men visst är det ändå en bra bok. Gränsen av Rikka Pulkkinen är en bok med osedvanligt passande titel och den gav definitivt mersmak. Karin Erlandsson är en författare för mig, och Missdåd, med sin småstadsmiljö och pusseldeckarfinurlighet, var helt i min smak (och har du inte läst Minkriket - gör det!). Onda boken av Kaj Korkea-aho hade jag svårt att skriva ett blogginlägg om för den är så många olika saker på en och samma gång, men klart läsvärd är den. Kjell Westös Vådan av att vara Skrake började jag läsa, men så glömde jag boken på ett tåg så den blev aldrig mer än påbörjad. Så kan det gå! 

En blå död (inbunden) Vad heter ångest på spanska? (häftad) Blå villan (inbunden)
När jag ändå höll på med finländskt så började jag lyssna på ljudboken En blå död av Mikko Porvali men det var tyvärr inte alls en bok för mig. Skall jag vara ärlig så tror jag faktiskt att jag hade behövt lite kunskap om Finland i mellankrigstiden för att lättare ha kommit in i boken. Bättre gick det då med Michaela von Kügelgens debut Vad heter ångest på spanska? som jag läste från pärm till pärm i en sittning. 

Det har varit riktigt roligt att läsa finskt i sommar och jag tänker att det är något jag skall försöka göra även framöver, för här tycks finnas en hel del författarskap värda att fortsätta stifta bekantskap med. Den uppmärksamma har redan noterat att Eva Frantz bok Blå villan finns bland de rec.ex jag fått på senaste tiden och självklart ser jag fram emot att läsa den. Så, för mig blir det ett fortsatt utforskande av de finländska litterära utbudet (på svenska eller i svensk översättning) och till dig som känner att Finland är smått underrepresenterat i din lässtatistik säger jag bara - ge Finland en chans! :)

30 aug. 2017

vad heter ångest på spanska?

Vad heter ångest på spanska? (häftad)

Erika har följt pappas plan och levt livet som den duktiga flickan. Klarat sina juridikstudier i Helsingfors med bravur, fått jobb på ansedd byrå direkt efter examen och jobbet finns där och väntar nu bara på att hon skall börja.  Men, så bryter hon plötsligt upp från sitt långa förhållande med Tom, kommer helt ur fas och beger sig till Ecuador för några månaders paus och perspektiv. Det blir en period av fester och nya bekantskaper, men också av insikter, kärlek och vänskap. Men, vad skall hon göra när äventyret är över och livet i Helsingfors tar över igen?

Temat i Michaela von Kügelgens debutroman Vad heter ångest på spanska? är som ni förstår välbekant. Hitta sin egen väg framåt i livet, leva efter sina egna drömmar och inte uppfylla andras. Jag brottas lite emellanåt med att huvudkaraktären Erika är 25 år då hon ibland känns mer som någon cirka fem år yngre. Men, givet att allt först varit så utstakat för henne och att hon nu hamnat i en slags livskris är det kanske inte så konstigt. Jag var väl inte supermogen när jag hade min stora trettioårskris heller, så jag köper det ändå på något sätt. Man blir omogen, nojig, obeslutsam och allmänt velig när livet står och väger. När jag inser det tycker jag dessutom att Kügelgen lyckas skildra det alldeles utmärkt och jag känner mer för karaktären Erika. Det krävs ändå ett visst mod att bege sig till Sydamerika på egen hand och ännu mer mod att våga säga "nu räcker det - låt mig leva mitt eget liv" till en förälder som trots allt bara försökt göra gott.

Jag skulle säga att detta genremässigt är en ungdomsroman, eller YA, för det är boken med högt tempo och som går att identifiera sig med mycket av såväl beteende som händelser från gymnasieåren och uppåt. Det betyder dock inte att jag inte hade behållning av boken. Snarare så fick den mig att fundera ett par vändor över mitt eget liv - val jag gjort och varför jag gjort dem. Det behövs inte alltid något djupt och svårt för att sätta igång en sådan tankeverksamhet - det funkar riktigt bara med snabbläst underhållningslitteratur också!

(Rec.ex från Förlaget)

26 aug. 2017

onda boken

Onda boken

Tänk er en bok, en samling dikter, som väcker sådana känslor att den är rent dödlig och tänk er sedan en litteraturvetenskaplig institution vid ett universitet som arena för ångestfylld och lätt thrillerartad stämning. Det är huvudingredienserna i Kaj Korkea-ahos Onda boken och det funkar riktigt bra!

Mickel Backman är lektor i litteraturvetenskap vid Åbo universitet, hans arbetsplats sedan trettio år tillbaka. Han har sett studentkull efter studentkull passera och läst otalig uppsatser. När vi kliver in är det dags för uppsats om modernismens författare. Studenterna väljer de förväntade namn Kafka, Woolf och Södergran, men så från raden längst bak levereras namnet Leander Granlund. Mickel vaknar till. Denna opublicerad modernist vill ha inte bli påmind om. Han försöker få studenten, en viss Pasi Maars, att välja någon annan, men Maars anar att här döljer sig något mer än en opublicerad bok med ett visst ondsint rykte. Han släpper inte Granlund och därmed inte heller Backman. 

Parallellt med denna berättelse får vi också möta Calle Hollender, en tämligen misslyckad ståuppkomiker och tillika student, vars flickvän överger honom när han ägnar sin vän Pasi Maars för mycket uppmärksamhet och henne alldeles för lite. Calle famlar efter detta fram i en av hjärtesorg fylld tillvaro där ekonomi dessutom går i stöpet till följd av hans usla studieresultat. Mickel Backman går även han med kärlekssorg, och inte handlar det om hustrun. Femton år tidigare hade han en affär med en student, och han har aldrig kommit över deras relation eller flickan i fråga. Det tynger honom, kanske emellanåt mer än hans ryggskada som gett honom öknamnet Iron Man.

Jag märker att jag har svårt att skriva om den här boken för den är en hel del olika saker. Dels är det en berättelse som genom främst Calle och Pasi ger en inblick i den meningslöshet som många unga människor känner. Det liksom tidsfördrivande studielivet som inte leder någonstans egentligen, och där så många mår dåligt och brottas med en känsla av hopplöshet och i bakgrunden spökar hela tiden Finlands självmordsstatistik. Dels är det en berättelse om vad som döljer sig i Mickels förflutna och varför han så desperat försöker begrava allt som har med Leander Granlund att göra. Det är dessutom en bok som, särskilt mot slutet, blir tydligt thrillerartad och allt knyts samman och blir oväntat spännande. Mitt i allt detta är det också en bok om litteratur och en lek med litteraturens kraft.

Är det för mycket? Jag kanske egentligen, men jag tycker om att läsa boken. Den är inte svårläst, men den är på något sätt långsam och jag uppskattar att inte ännu en gång rusa genom en bok och knappt hinna tänka. Den har något eget i sitt tilltal och särskilt kan jag uppskatta skildringen av manlig vänskap och kärlekssorg som något både kärvt och innerligt. Onda boken sticker ut från mängden och gör mig definitiv övertygad om att jag vill läsa mer av Kaj Korkea-aho. Är det en ny bok på gång tro?

25 aug. 2017

just nu

Fredag och en vecka kvar av min långledighet som ju givetvis ändå känns för kort för det gör ju alla ledigheter. :) Tänkte att en lite uppdatering av läsningens nuläge kunde passa bra så här nu när hösten (äntligen!) står för dörren!

Vid sängen: Jag har faktiskt helt slutat att läsa fysisk bok i sängen på kvällen så på mitt sängbord finns bara en laddare till min iphone så jag kan lyssna på ljudbok innan John Blund kommer.

På soffbordet: Gratistidningar. Det är ju läsning det med!

Vid läsfåtöljen: Onda boken av Kaj Korkea-aho. Långsam bok som ändå har min uppmärksamhet.

I öronen: En blå död av Mikko Porvali. Mycket finskt i sommar!

I iBooks-appen: En kopia av min anmälan till höstens körsång är allt som finns där just nu. Kanske dyker det upp någon e-bok där under hösten. men det är ju inte mitt favoritformat direkt.

Läser jag lite då och då: Swede Hollow av Ola Larsmo (ljudbok). Kräver lite fokusering känner jag.

På is: Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple (står nog näst på lästur)

Längtar jag efter att få läsa: En massa bra böcker ur förlagens höstutgivning!

Onda boken En blå död (inbunden)  Swede Hollow (inbunden) Idag ska allt bli annorlunda (häftad)