25 juni 2017

midsommarläsningen

Midsommarens långhelg är till ända och jag har faktiskt fått oväntat mycket läst. En påbörjad bok blev utläst och idag har jag suttit i läsfåtöljen och slukat en hel bok - det var länge sedan sist!

Jag sprang med kenyanerna : hemligheten bakom världens snabbaste löpare (storpocket)

Min relation till löpning är följande: Jag springer inte. Inte ens till bussen. Jag tar nästa buss hellre än springer. Men, det hindrar mig inte från att med litteraturens hjälp ta del av en hängiven löpares upplevelser. Boken Jag sprang med kenyanerna. Hemligheten bakom världens snabbaste löpare är Adharanand Finns dokument över tiden då han tillsammans med sin familj lämnar England och livet som en småmullig medelålders motionslöpare för att under ett antal månader bosätta sig i Kenya med ett enda syfte: ta reda på hemligheten bakom de kenyanska löparundret och till på köpet lära sig att springa som en kenyan. En herrans massa löpträning blir det, en hel del funderande på barfotalöpningens vara eller inte vara, men också en inblick i samhället och mentaliteten och det är det som gör boken läsvärd för min del - oväntat läsvärd faktiskt. Att allt mitt tittande på friidrott genom gjort att en hel del namn på långdistanslöpare klingar bekant är en annan rolig upptäckt.

Tills något annat tar vid (inbunden)

Kristin och Marie är systrar, men har helt tappat kontakten med varandra. Kristin valde att lämna sin arbetarklassbakgrund genom att utbilda sig till jurist och gifta in sig i de fina salongerna. Marie bor kvar i Landvetter och eftersom hon tröttnat på sitt jobb som barnskötare har hon gått lite ekonomikurser och börjat söka nytt jobb. Kristin är inte heller nöjd med sitt advokatjobb och har sedan ett halvår tillbaka tjänstledigt för att testa livet som keramiker. I vartannat kapitel får vi följa Maries respektive Kristins liv under en period då förändring står högst upp på bådas önskelista, men det är också en period av äktenskap i kris och behov av stöd och tröst. De kämpar båda med sitt (och inte minst med föräldrar och svärföräldrar) och plötsligt och oväntat korsas deras vägar. Tills något annat tar vid av Agneta Vorberg är lättläst och snabbläst och i ärlighetens namn många gånger närmast stereotypt, men just i dag tyckte jag den var en alldeles utmärkt verklighetsflykt så jag läste den från pärm till pärm medan jag klunkade i mig ett par riktiga baljor java.

21 juni 2017

vinter i drömhuset

Vinter i drömhuset (pocket)

Vissa böcker är verkligen feelgood i ordets rätta bemärkelse och det gäller i allra högsta grad för Vinter i drömhuset av Meave Binchy. Det är så mycket värme i livsödena vi möter i den här boken att det nästan blir som en må-bra-överdos ibland, men helt ärligt kan det vara skönt med den typen av läsning emellanåt under tågpendlingen.

Bokens huvudperson är Chicky Starr som i sin ungdom träffar en amerikan, gifter sig med honom och flyttar till USA. Det skall dock inte bli någon livslång kärlekssaga även om många hemma på Irland tror att den höll betydligt längre än vad den i verkligheten gjorde. När Chicky väl återvänder till Irland är det för att ta över systrarna Sheedys hus Stone House i hennes födelsestad Stoneybridge. För pengar hon sparat ihop i USA skall hon rusta upp huset och starta en liten hotellrörelse för människor som vill undkomma storstaden och andas friskluft vid irländska Atlantkusten. Personalen hon anställer på hotellet har alla kopplingar till Stoneybridge och är i behov av nystart. När gästerna anländer till den första veckan hotellet är öppet är det en brokig skara, alla med sin historia och anledning till att ha sökt sig till det avlägsna Stone House.

Boken är upplagd så att vi får ta del av allas liv i egna kapitel och var och en av dem är intressant i sig vilket gör att boken hela tiden känns ny och intressant, och man behöver aldrig oroa sig för att något inte skall lösa sig till det bästa för det gör det förstås. Kanske låter det förutsägbart, men det tycker jag egentligen inte att det är för de olika personernas liv skiljer sig verkligen åt och jag tycker om att läsa om dem alla, men allra mest tycker jag om att läsa om Chicky själv. En liten varning vill jag dock utfärda när det gäller Vinter i drömhuset: Stone House är extremt lockande! Man vill leta upp det fiktiva huset och checka in omedelbart och jag som inte har något till övers för vandringar och promenader vill snöra på mig kängorna och ge mig ut i det irländska landskapet och bara ta in allt i ett enda andetag. Ett gott betyg i sig till en bok!

19 juni 2017

svålhålet

Svålhålet (ljudbok)

Förra helgen var jag hemma hos goda vänner som började prata om boken Svålhålet och hur de hade skrattat högt i bilen när det lyssnade på Mikael Niemis författaruppläsning av den. Jag som dissade den redan när den kom för en massa år sedan eftersom ordet "rymden" figurerade redan på framsidan blev så nyfiken att jag inte kunde låta bli att lyssna på den - och visst är den rolig!

Innehållsmässigt är den svår att beskriva. Det är en rad korta berättelser utan egentligt sammanhang som tar oss läsare med på det ena underliga äventyret efter det andra. Här finns Kurt-partiklar, stenar som lever, möjligheten att frysas ner och på köpet få de mest märkliga erotiska drömmar. Här finns det intergalaktiska vattenhålet Svålhålet där universums alla livsformer super sig packade på vad helst som funkar för just dem. Det är hejdlöst och när det är roligt är det riktigt roligt. Ibland blir det dock nästan mest svammel, men det är underhållande det med. Att Niemi själv har läst in boken är en stor fördel - den tornedalska humorn gör sig förstås bäst med tornedalsk dialektklang. 

Söker du efter några timmars ren underhållning av det absurda slaget - lyssna på Svålhålet! Det är en rolig upplevelse!

15 juni 2017

en tiger för en ängel

En tiger för en ängel (pocket)

Barndomsskildringar är en genre jag alltid förhåller mig lite ambivalent till. Det är något lockande med dem, men samtidigt kan barnperspektivet ibland bli för mycket för min smak. Anne B Ragde lyckas dock hitta en bra balans på det mesta i sin bok En tiger för en ängel och på det stora hela tycker jag om att lyssna på den.

I En tiger för en ängel möter vi Lotte, ett barn på åtta år som längtar hela året efter sommarlovet som hon tillbringar på sin farmor och farfars gård i Perlevik, belägen vid en fjord längre neråt landet från Lottes hemstad Trondheim sett. Den här sommaren lyckas dock inte vardagens hålla sig helt på avstånd utan den kastar sina långa skuggor över sommarens lata dagar. Under året har föräldrarna skilt sig, pappan flyttat ihop med en ny kvinna och hennes barn och Lotte bor kvar med sin mamma som har det ekonomiskt knapert.

Det skrivs aldrig rent ut i boken, men det går genom tidsmarkörer och synen på skilsmässa att gissa sig till att det är någonstans i 60-talet vi befinner oss. Skilsmässa är inte riktigt accepterat än och att var skilsmässobarn är än mer komplicerat än idag, kanske särskilt för ett känsligt barn som Lotte. Det blir ju inte lättare av att pappan helt tycks ha glömt Lotte. Här finns faktiskt ett par scener som är rent förfärliga och jag kan som läsare riktigt känna Lottes förvirring och smärta när fadern markerar avstånd.

Jag tycker om att Ragde valt en lite mer driven berättarstruktur och att jag som läsare kastas mellan händelser från året som gått och realismen i det, till sommaren som pendlar mellan lyckan och tryggheten i att hjälpa farmor på gården och svärtan i det som tränger sig på. Kanske att det ibland, i alla fall i ljudboksversionen, blir lite väl många hopp, men heller det än rak kronologi i just den här boken. I En tiger för en ängel finns också drag av vad som närmast kan liknas vid naturromantik, men som ändå passar så väl in och som ger berättelsen ett extra skimmer.

Ja, som ni hör är detta en rätt fin ljudboksupplevelse och även om den kanske inte stannar kvar så länge i minnet så är det ändå en bok jag rekommenderar som sommarlyssning för den fina tonens skull.

10 juni 2017

bokbloggsjerkan 9 - 12 juni

Bildresultat för children with books

Helg och dags att svara på jerkan igen:

Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Jag vet inte exakt, men tidiga minnen består av att någon av mina föräldrar läser saga för mig och min lillebror. Andra tidiga minnen handlar om besök på biblioteket. Jag älskade att gå till bibblan. Bläddra bland bilderböckerna i backarna och allt som oftast låna hem samma favoritbok. Jag bläddrade också i serietidningar innan jag kunde läsa och låtsasläste med hjälp av bilderna. Ja, vilket som är tidigast eller starkast vet jag inte, men någon form av kärlek till berättelser har alltid funnits där tycks det. :)

6 juni 2017

brajabiblioteket

Brajabiblioteket (inbunden)

Det lilla filialbiblioteket i den slitna miljonprogramstadsdelen hotas av nedläggning. Utlåningssiffrorna pekar brant nedåt och nu har filialchefen Tore fått tre månader på sig att vända trenden. Lyckas han inte kommer biblioteket att stänga. Tore ber sina anställda att tänka ut aktiviteter som på något sätt kan få folk att strömma till bibblan. Titeln Brajabiblioteket avslöjar i sig vad lösningen blir. Tore och bibliotekarien Karl, som är bokens huvudperson, börjar odla marijuana i en bortglömd del av magasinet och genom kampanjen "rekommenderade böcker" ser det till att utlåningssiffrorna skjuter i höjden samtidigt som låntagarna får en joint för besväret. Det hela är förstås dömt att i slutändan avslöjas, men på vägen dit gör Per Berg sitt bästa för att roa läsaren.

Jag skriver sitt bästa för Per Berg lyckas väl sådär om jag skall vara ärlig. Boken är bara på 150 sidor och ändå känns den för lång och det beror mycket på att berättelsen går i stå i mittpartiet. Jag anar att boken är skriven som en slags kritik mot att bibliotekens funktion i samhället i många politikers ögon endast kan mätas i antal utlånade böcker, men på något sätt tycker jag att boken blir för ansträngd i sin rolighet och då faller också budskapet en aning.

Den här långhelgen har jag läst två kortromaner och ingen av dem har varit någon klang och jubel-fest tyvärr. Jag brukar annars gilla kortromaner, men ibland väljer man förstås fel böcker för den egna smaken. Nu kastar jag mig rask över nästa bok i högen och hoppas den är bättre.

(Rec.ex från North Chapter)

5 juni 2017

och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre (e-bok)

Fredrik Backman och jag har en komplicerad relation. Jag älskade Ove och när jag gett Britt-Marie en andra chans vann även hon mitt hjärta. Mormor tyckte jag inte alls om och Björnstad känner jag inte minsta intresse för. Så dök kortromanen Och varje morgon blir vägen hem längre och längre typ överallt och jag kände när jag läste om handlingen (tänker att den är så väl känd att jag inte säger något mer om den) att den nog kunde vara något för mig.

Tyvärr var den inte det. Jag tycker helt ärlig att den är en märklig mix av sötsliskigt och smått högtravande. Jag finner det hedervärt att Backman försökt skildra det svåra i att sakta förlora sina minnen och sina mentala förmågor och hur det påverkar såväl individen som anhöriga, men det blir för sentimentalt för mig. Dessutom har jag mycket svårt för delarna när Farfar "talar" med sin bortgångna fru. Där tycker jag Backman försöker sig på en ton han inte behärskar.

Men, kanske är det jag som är petig och känslokall. Hyllningskören är ovanligt intensiv och jag har läst många som blivit rörda till tårar av Backmans berättelsen. Jag tycker nog att det allra bästa med denna bok är att att Backman valt att ge sina royalties till Hjärnfonden som samlar in pengar till forskning om hjärnans sjukdomar. Det är en fin gest och ett bra sätt att nyttja den kraft som ett välkänt författarnamn har i försäljningssammanhang.

4 juni 2017

en bön för de stulna

En bön för de stulna (pocket)

En bön för de stulna av Jennifer Clement är en förfärlig bok och då syftar jag inte på hur den är skriven utan på innehållet och att det, eftersom det bygger på flerårig research, sorgligt nog lika gärna hade kunnat vara en reportagebok istället för en roman. Vi har nog alla hört och läst något om situationen i Mexico och om knarkkartellernas framfart. Att kvinnor försvinner är också något som de flesta av oss känner till och ändå är det svårt att ta in. Clements bok gör det litteratur så ofta gör - tar en med till platsen, låter en ta del av den lilla människans liv och plötsligt är det svårare att värja sig och omöjligt att inte bli berörd.

Ladydi lever med sin mor i ett plåtskjul i en by ungefär en timme in i landet från den en gång så glittrande semesterorten Acapulco. I byn bor bara kvinnor, männen har tagit sig till USA eller dött under försöken att ta sig dit. Ladydis far tillhör de som skapat ett nytt liv i USA och det ryktas att han har en ny familj i New York. För de som blivit kvar i byn gäller det att försöka undvika att väcka uppmärksamhet. Flickorna kläs ut till pojkar så länge det är möjligt och därefter försöker man göra dem fula för att de inte skall väcka uppmärksamhet, kidnappas och säljas. De fattiga kvinnorna gräver gropar där flickorna kan krypa ner och gömma sig när kartellerna åker genom byn. Det hjälper dock inte alltid för skönhet är ryktbar och plötsligt är männen där och beordrar en vacker flicka att följa med dem. Ladydis liv skall också ta en vändning som för henne långt bort från hembyn, men inte på ett positivt sätt.

Det här är trots ämnet en snabbläst bok. Kanske lite för snabbläst för ibland måste jag liksom själv dra i handbromsen och påminna mig om att detta faktiskt är den verklighet många kvinnor i Mexico lever i och för all kvinnor på många andra platser också. Den utsatthet kvinnor världen runt lever med dagligen är förödande och vi behöver vara medveten om den. Det enda problemet med Clements bok är därför att sidorna svischar förbi så snabbt att det lästa inte riktigt hinner tränga in och läsaren riskerar att glömma det alltför snabbt. Men, bortsett från det är boken givetvis både läsvärd och angelägen och kan rekommenderas till alla som vill få in en dos allvar i semesterläsningen.

bokbloggsjerkan 2 - 5 juni

Umbrella In The Summer Rain
Bild från: http://revelwallpapers.net

Så här skriver Annika när veckans jerka presenteras:

Även om det var snöstorm i Arjeplog i dag så finns det mycket som tyder på att sommaren är på väg. Hur ser det ut hemma hos er och vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänge med er när ni åker bort, etc.)?

Hos mig hänger regnet i luften men visst känns det försommar ändå med allt grönt och skönt där ute. En stor fördel med den här årstiden är att grannhyreshuset helt försvinner bakom ett gigantiskt grönt träd. Insyn minimal med andra ord! Rätt skönt faktiskt.

Min sommarläsning har jag skrivit om här och här så jag skriver inte mer om det här men allt kan sammanfattas med: lustläsning!

1 juni 2017

sommarläsningsenkäten

Bildresultat för park bench summer

Den snurrar omkring nu på en hel massa bloggar och självklart sällar även jag mig till gänget som besvarar sommarläsningsenkäten. :)

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
På den tiden jag jobbade som lärare och hade längre ledighet på sommaren läste jag definitivt mer då än andra tider på året. Numera har jag ju vanlig semester och därför kanske det inte blir lika stor skillnad på sommarläsningen som övriga året. Just i år har jag dock haft ett mediokert läsår hittills men nu har jag äntligen hittat tillbaka till läsningen igen så jag tror på en bra lässommar!

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Jag tycker jag har en variation av böcker som funkar bra för mig och därför skiljer den sig inte åt beroende på årstid. Jag har ibland försökt mig på utmaningar på sommaren, men i år blir det bara lustläsning så vi får se vad det blir.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Jag trivs egentligen bäst i sängen eller schäslongen året om, men om jag är ute och det är en riktigt varm dag (i min värld allt över 21 grader) sitter jag gärna i skuggan på någon parkbänk eller ligger i skuggan på någon gräsmattan. Korta stunder i solen förekommer. Tänk, stora träd som rasslar lätt i brisen och parkmiljö som inte innehåller stojiga barn vid lekplats så får ni rätta känslan. Min getingfobi gör dock att uteläsningen ofta bli avbruten då jag flyr i vild panik så det gäller att hitta de getingfria zonerna. Långt ifrån lätt!

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Inte alltför tungläst skulle jag säga. Någon svensk deckare är förstås klassiskt. Jag har läst en och annan Mari Jungstedt-deckare lata sommardagar. Annars vill jag slå ett slag för en fransk romanförfattare som skriver mycket trivsamma böcker - Grégoire Delacourt. Vad som helst av honom skulle funka fint i sommarsolen!

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Sommaren utan regn av Maggie O´Farrell eller Sommarön av Eva Frantz (som jag bloggade om häromdagen) blir mina tips!

28 maj 2017

sommarön

Sommarön

Ibland väljer även jag böcker efter årstid och väder och en helg med strålande solsken mest hela tiden får väl en bok med titeln Sommarön anses som tämligen välvald. Eva Frantz bok köpte jag på Bokmässan i "finlandshörnan". Jag hamnar alltid där och köper också i princip alltid någon bok där för det ju är lite kul med böcker skrivna på svenska men som inte utspelar sig i Sverige. Kanske ligger det också mig lite extra nära hjärtat eftersom jag är en av alla svenskar med släktingar från Österbotten.

I Frantz bok får vi hänga med till försäkringsbolaget Axelssons semesterö. På ön, där åtta stugor i bästa 70-talsstandard finns utplacerade, kan företagets anställda ansöka om att tillbringa en vecka varje sommar. Den vecka vi får tillbringa där är alla stugorna uthyrda och flera av företagets chefer, men även en del andra anställda, checkar in med sin familjer. Man kan väl säga att alla inte är lika förtjusta. Här finns de som hellre åkte till Medelhavet, uttråkade tonårstjejer, en träningsfrustrerad fru och en författare som väntar på att inspirationen skall infinna sig. Det ryktas också om att företagets grundare, den sedan länge pensionerade Bosse skall ha synts till på ön.

De första dagarna flyter iväg. I alla familjer kämpar man med sitt men försöker ändå upprätthålla semesterglättigheten. Efter ett samkväm med upphittade gamla diabilder drar så ett oväder in och ön täcks av tjock dimma som inte vill försvinna på flera dagar. Om mobiltäckningen var dålig innan blir den nu helt obefintlig och ön känns allt med isolerad och obehaglig för stadsborna som inget heller vill än deras wi-fi skall fungera. Mitt i allt hittas också den gamla sekreterarna Erna död i bastun.

På baksidan står det att detta är en deckare, men förvänta er ingen deckare av klassiskt snitt. Det finns inget uppenbart mord eller annat brott att lösa här, men det finns en riktigt bra knorr på slutet. Annars är det här en klart läsvärd roman om ett antal familjer vars liv vi får blicka in i. Det är inget djuplodande, men det känns trovärdigt och skulle man snoka omkring i diverse semesterbyar en sommar så skulle man nog stöta på alla de här personerna vilket gör att igenkänningsfaktorn är oväntat hög. Eva Frantz skriver också med en hel del humor i såväl personporträtt som situationen i sig med människor från samma arbetsplats som dessutom skall semestra ihop (ett alldeles galet koncept om ni frågar mig). Jag gillar helt enkelt den här boken för allt vad den är - deckare, roman eller något mitt emellan. Hoppas jag får möjligheten att läsa mer av Eva Frantz!

underbara långhelg

Långhelgen känns verkligen oväntat lång och vilsam och jag är knappast den som klagar. :) Jag har skrivit hemtenta, fikat, läst i solen, roat mig med målarbok för vuxna och på det stora hela mest bara mått gott. Hoppas ni också haft en fin helg! 

25 maj 2017

i väntan på doggo

I väntan på Doggo (pocket)

Dans flickvän sedan fyra år tillbaka dumpar honom och lämnar bara ett brev och den osedvanligt fula hunden Doggo efter sig. På jobbet har det också kört ihop sig, så Dans liv ser väl på det stora hela inte särskilt ljust ut. Men, så dyker ett nytt jobb upp och, eftersom han nu är fast med Doggo, förhandlar han till sig att få ta med sig hunden till jobbet. Doggo blir en populär kontorsmaskot, och även för Dan skall det nya jobbet visa sig bli en lyckträff på flera sätt.

I väntan på Doggo av Mark B. Mills är en bagatell. En sådan där bok som nästan är svår att beskriva för att den bara är som att titta in i någons liv en kort period. Men, jag tyckte faktiskt oväntat mycket om den. Sidorna flyger iväg, karaktärerna är lätta att ta till sig och Doggo vinner även mitt hjärta. Perfekt bok just nu för min del och jag tror att rätt många av er andra också skulle gilla den. Låt oss kalla den för utmärkt hängmattelitteratur. :)

23 maj 2017

sommarläsningsplaner

Bildresultat för books grass

Så här års brukar det vara dags att börja fundera över sommarläsningen. För två år sedan deltog jag i bokbingon vilket ledde till en oväntat varierad läsning. Förra året var tanken att jag skulle ta mig igenom Svetlana Aleksijevitjs Tiden second hand: slutet för den röda människan. Det projektet lades snabbt ner för jag tyckte verkligen förfärligt illa om boken.

Den här sommaren tänker jag göra precis likadant som för tre år sedan - bara läsa det jag har lust till! Eller ja ... Bara beta av boktravarna med inbundet och pocket i den takt och ordning jag har lust med är kanske en mer korrekt formulering. Semestern är rätt många veckor bort fortfarande för mig så jag kanske hinner ändra mig, men jag tror inte det. Lustläsning är ändå alltid den bästa läsningen.

Om jag ändå skall utmana mig själv lite i sommar så blir det väl att jag verkligen skall läsa och inte bara lyssna. Stora delar av det gångna året har jag i princip bara lyssnat på ljudböcker och det är förstås inget fel i det och inget skadligt heller, men jag saknar upplevelsen av att läsa själv, att hålla i en pappersbok. Nu har jag börjat läsa igen och hittat glädjen i det. Hoppas att det håller i sig!

Hur ser era sommarläsningsplaner ut?

21 maj 2017

de ökända historien om frankie landau-banks

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (pocket)

Vi måste börja med omslaget. Vilket omslag det är! Jag älskar typ allt med det men alldeles särskilt det rosa i kombination med det gröna. Mer rosa och grönt till folket! Ja, nog om detta. :) Och nu - över till innehållet.

Frankie går andra året på den välrenommerade internatskolan Alabaster. Hela första året levde hon lite i skuggan av sin storasyster, men nu när storasyster lämnat campus och Frankie gått och blivit supersnygg över sommaren blir tillvaron något annorlunda. Frankie skaffar en pojkvän och inte vem som helst utan Matthew Livingstone, sistaårselev och högstatuselev. För Frankie blir det förstås också en statushöjning men också nya vänner. Ganska snart skall Frankie dock bli medveten om att Matthew och hans vänner har en hel del hemligheter och hon kommer liksom aldrig riktigt in i gänget. Efter att ha spionerat på grabbarna en kväll inser hon vad allt handlar om - de är medlemmar i ett hemligt sällskap bara för killar.

Frankie tycker detta med "bara killar" är minst sagt urfånigt och istället för att bara låta saken bero eller skrika högt om det tar hon till sin list för att visa att hon är minst lika smart och till och med smartare än killarna i sällskapet.

Det här är en riktigt charmig bok! Frankie är omöjlig att inte älska och henne framfart på campuset och hennes sätt att lura killarna är både intelligent och fnissframkallande. Jag gillar hur hon vägrar degraderas till snygg- och kyssbar och istället använder sitt huvud för att få sin vilja fram. Jag tänker att alla som tyckte om Gilmore Girls borde kasta sig över Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart för här möter vi en karaktär med Rory Gilmores smarthet, men som faktiskt, på sitt alldeles egen sätt, är snäppet roligare.

20 maj 2017

bokbloggsjerkan 19 - 22 maj

Jag har inte varit med på någon veckan men nu, denna värmeslagets lördag, hakar jag på jerkan igen!

Denna vecka blir det en superlätt fråga: vad läser du just nu?

Jag har så smått börjat beta av pockethögen (jo, det är sant!) och i förmiddags läste jag ut Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E Lockhart. Jag läser också I väntan på Doggo av Mark B Mills. Självklart har jag också en ljudbok på gång och just nu är det Tvåhundrasjuttio sekunder av Kajsa Franchell.

I väntan på Doggo (pocket)  Tvåhundrasjuttio sekunder  Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (pocket)

15 maj 2017

skogsnävan

Skogsnävan

Ibland är det inte så dumt att sticka emellan med en novell och väljer man en berättelse av Karin Brunk Holmqvist så vet man vad man får - Skogsnävan är inget undantag. Ett äldre par gör sig redo för traditionsenligt midsommarfirandet med jordgubbstårta, midsommarstång och blomsterplockande, men i år är de lite extra nervösa. Sonen skall komma på besök, och inte ensam som vanligt utan med sin flickvän från Stockholm. Inte nog med att hon är från Stockholm, hon är dessutom psykolog och något hjärnskrynklade vill de inte veta av.

Det är tafatt och varmt och harmlöst och med ett lyckligt slut. Precis som alltid hos Brunk Holmqvist och det var en fin ljudbokshalvtimme. Räcker långt ibland.

14 maj 2017

Campbell, Boardy och Dahl - jag ger upp

Hela den här våren har läsningen gått trögt och läsflytet tycks aldrig infinna sig. Det har faktiskt gått så långt att jag nästan helt slutat läsa själv. Inte alls bra eftersom läsning får mig att må bra och egentligen är min stressventil. Ljudböcker och tv-serietittande för hela slanten nu och jag gillar det inte, men kommer inte ur vanan. Saken blir inte bättre av att jag försöker tvinga mig själv att fortsätta läsa sådant som jag av olika skäl egentligen inte fastnat för. Så, nu är det dags att (än en gång) ge upp vissa böcker.

Här är jag nu (pocket)  Tiden är inte än (inbunden)  Utmarker (inbunden)
Egentligen är det inget större fel alls som Karen Campbells Här är jag nu, men jag lockas inte av berättelsen i bokform. Jag tänker hela tiden på vilken bra tv-serie britterna kommer att göra av den, så kanske är det lika bra att vänta på tv-serien. 

Elin Boardys bok Tiden är inte än fick jag hemskickad från förlaget, och även om jag inte önskat mig den som rec.ex så har jag känt ett viss tvång att läsa den. Men ... Jag är inget stort fan av historisk skönlitteratur och när jag dessutom inte tycker om vare sig språk eller berättarstruktur i boken blir det mest bara jobbigt. 

Utmarker av Arne Dahl kan jag nog komma att ge en chans som pappersbok, men av någon anledning orkar jag inte riktigt med den som ljudbok. Det är något med den som gör att jag känner att jag borde koncentrera mig lite mer än vad jag just nu är kapabel till. 

Så, nu när jag gett upp dessa är det dags att snegla på att-läsa-högen. Kanske finns det böcker där som jag faktiskt inte är ett dugg sugen på att läsa längre (det kan ju bli så när böcker blir liggande för länge) och kanske är det bättre att rensa ut dem och skänka bort dem än ha dem liggande där som någon slags ständigt dåligt samvete. 

Hur gör ni andra med hyllvärmarna? Skänker bort, slänger eller tvingar er att läsa? 

10 maj 2017

hetta

Hetta (inbunden)

Jane Harpers debutroman Hetta är en av vårens mer hajpade romaner och den har rönt en hel del upplevelser lite här och var i världen. Det är en roman där en extrem torrperiod drabbat den lilla australiensiska staden Kiewarra och hettan och torkan påverkar människor, får dem att tappa greppet. Jag är rätt förtjust i när författare använder väderfenomen som bakgrund i sina böcker, och därför tycker jag att den pressande australiensiska hettan hade kunnat fått framträda ännu tydligare i berättelsen, men utan att bli alldeles kallentoftskt kanske. 

Kiewarra är en avfolkningsbygd och när romanen tar sin början återvänder en av de som lämnat det lilla samhället för storstaden - Falk. Falk är där för begravningen av hans barndomsvän Luke. Allt pekar på att Luke tagit sitt liv efter att först ha skjutit sin fru och barn. Händelsen är förstås förfärlig och har skakat om det av vattenbrist redan plågade samhället. Men, det här är inte första gången Kiewarra är med om en tragisk händelse. Det skall visa sig att Falk och Luke tillsammans delade en hemlighet om ett annat dödsfall, något som Falk försökt lämna bakom sig. 

Det är meningen att Falk skall lämna Kiewarra dagen efter begravningen. Så blir det inte. Till yrket är Falk polis och det är något som får honom att ana att allt inte är som det verkar i fallet med Luke och hans familj. Han börjar tillsammans med den lokala polisen nysta i fallet, något som också resulterar i att det förflutna kommer upp till ytan. 

Jag är rätt splittrad i min inställning till den här boken. Det jag framför allt tycker om är det som väl måste kallas för bokens miljöskildringar. Samhället, landsbygden, husen mitt ute i intet, hetta, den uttorkade flodbädden - allt det lyckas Jane Harper förmedla ovanligt väl och miljön blir närmast ett eget väsen. Däremot fångas jag inte lika mycket av vare sig nutidshistorien eller (den kursiverade ...) dåtidsberättelsen och inte heller av persongalleriet. Det finns passager då jag tycker det är riktigt intressant och däremellan långa stycken då berättelsen närmast segar sig framåt. Berättelsen är faktiskt oväntat långsam och kanske är det för att jag hade förväntat mig något annat som boken inte riktigt lever upp till förväntningarna. Men, en god miljöskildrare skall inte underskattas så jag kan nog tänka mig att ge Harper en chans till, men inte om Falk är huvudperson för honom föll jag inte riktigt för. 

(Rec.ex från Forum)

7 maj 2017

nässelvrede

Nässelvrede (inbunden)

Mordgåtor i Gäddede - kan det vara något? Ja, absolut! Jag lyssnade på Solveig Vidarsdotters debut Isvittring i höstas och tyckte det vara en lovande debut. Nässelvrede, som är andra boken om poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo, är snäppet bättre och nu ser jag redan fram emot nästa bok i serien för det här är trakter och personer jag vill möta igen.

I ett sommarstugeområde i utkanten av samhället hittar den unga frun Nathalie sin betydligt äldre make mördad och lagd i nässelsnåret. Kvällen innan har Nathalie druckit en hel del alkohol och hon har därför inget minne av vad som kan ha hänt. Hennes make är en väletablerad lokal moderatpolitiker och samma morgon som han hittas död skall ytterligare en lokalpolitiker, företrädare för det lilla missnöjespartiet Alternativ demokrati, skjutas på jaktskyttebanan. Den som avfyrar skottet är dottern och allt pekar mot att detta är ett vådaskott.

Ingrid, som har personliga kopplingar till fallen, ombeds hålla sig utanför utredningen och plocka ut sin semester. Hon kan dock inte låta bli att undersöka vissa saker och eftersom det är semestertider och ont om personal blir hon dessutom inkallad mest hela tiden för att vara sina kollegor behjälplig. Till råga på allt försvinner också den förståndshandikappade unga flickan Fanny och alla måste hjälpas åt att finna henne. Hon kan nämligen vara inblandad i eller ha bevittnat något som rör dödsfallen.

Bokens största styrka är persongalleriet. Det här är människor man kommer nära, lära känna. De blir en del av min värld för några timmar och det gör att det känns som att jag är i Gäddede även om jag aldrig varit där i verkligheten. Vidarsdotter är en duktig skildrar av vardagsmänniskor. Den något oväntade utvecklingen och obehagliga upplösningen ger en extra krydda som passar utmärkt i genren. Boken sägs i baksidestexten utspela sig år 2006. Det är inte något jag direkt märker något av och precis som i debutromanen har jag svårt att förstå varför böckerna skall utspela sig tio år bakåt i tiden och inte i nutid, men det är en petitess i sammanhanget.

4 maj 2017

just nu

Bildresultat för right now

Just nu är det mycket annat än böcker och läsning som tyvärr tar upp om inte min tid så min mentala kapacitet, så för att  bloggen inte skall somna in helt kör jag väl en just nu-uppdatering. :)

Vid sängen: Damm ... Icke påbörjade pocket som eventuellt skall skänkas snarare än läsas.

På soffbordet: Kurslitteratur. Orörd senaste månaden. Skall snart röras igen och en slutexamination färdigställas.

Vid läsfåtöljen: Hetta av Jane Harper. Gillar den hittills!

I öronen (ljudbok): Nässelvrede av Solveig Vidarsdotter. Andra delen i serien om poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo i Gäddede och jag måste säga att det här verkligen är en serie för mig!

I iPhonen (e-bok): Där finns nog bara kartor över kollektivtrafiken i Berlin och München tror jag ... E-bok kommer aldrig att bli min grej.

Läser jag lite då och då: Här är jag nu av Karen Campbell. Den är väl ok, men ändå griper den inte tag i mig.

På is: Ja, det finns ju en hel del böcker att välja på som legat närmast pinsamt länge i boktraven ...

Längtar jag efter att få läsa: En bok som verkligen är en verklighetsflykt och som gör mig helt uppslukad.

Vad läser ni just nu?

Hetta (inbunden)  Nässelvrede (inbunden)  Här är jag nu (pocket)

29 apr. 2017

bokbloggsjerka 28 april - 1 maj

Snart dags att sätta sig på tåget för ett par dagar hos mamma, men först veckans jerka förstås!

Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Om jag skall välja det förlag som jag nog läst flest titlar från och som alltid har någon eller några böcker i utgivningen som intresserar mig så blir det Norstedts. Skall jag välja med känsla och hjärta så väljer jag Nilsson förlag för att de vågar ge ut lite smalare litteratur som ett flertal gånger har överraskat mig positivt. 

Bildresultat för norstedts        Nilsson förlag

25 apr. 2017

blybröllop

Blybröllop (inbunden)

Irene är trött på sin make och skall jag vara ärlig så har jag väl full förståelse för det. Han är verkligen en tråkmåns och hans sarkastiska kommentarer är både tröttsamma och elaka och egentligen tror jag att Irene har tyckt att det varit rätt skönt att Horst, mannen i fråga, under åren suttit så mycket i vindsrummet och spelat sina skivor även om det inneburit att hennes läshörna försvunnit.

Men, nu har Irene nått vägs ände och när hon hittar sin mors gamla blyband väcks en idé. Hon skall förgifta Horst. Långsamt få honom att tyna bort. Som den bibliotekarie hon är tar hon böckerna till hjälp. Med hjälp av gamla kemiböcker framgrävda ur magasinet börjar hon framställa blysocker och börjar blanda i det i det mesta hon serverar till Horst. Hon blir en riktigt liten kemist och Horst blir allt sämre. Och jag kommer mig själv med att (mycket oetiskt) närmast applådera Irene framfart.

Jag är barnsligt förtjust i giftmord i böcker, men Sara Paborns bok Blybröllop är något extra. Den är faktiskt ett riktigt wow! Genremässigt skulle jag säga att detta är en roman mordet till trots, för det här är till stor del även en äktenskapsroman och en berättelse om frihetens ljuva lycka. Det är oupphörligt fascinerande att följa Irenes arbete med blysockret, förgiftandet, hur hon växer av att Horst sakta försvinner och hur hon liksom tar tillbaka sitt eget liv. Det är dessutom roligt. Inte på det där sättet att man skrattar högt, men Irene är verkligen rolig på sitt sätt och jag är övertygad om att Paborn själv hade riktigt kul när hon skrev boken, för den riktigt lyser av berättarglädje.

Har ni inte läst Paborn tidigare är det dags nu. Blybröllop vill ni inte missa!

23 apr. 2017

love warrior

Så här på världsbokdagen har jag både försökt samla ihop de olästa böckerna här hemma för att få en överblick och bli lite inspirerad och så har jag faktiskt läst i några timmar. Så skönt! Jag saknar läsandet och inser mer och mer hur bekväm ljudbokslyssnandet har gjort mig. Det har sin för- och nackdelar om jag säger så. Vad är det då jag har läst?

Love Warrior (inbunden)

Jag blev kontaktad av förlaget som frågade om jag ville läsa Love Warrior av Glennon Doyle Melton och de beskrev den som en slags relationsroman. Det är en genre jag gillar så jag sa ja. Vad jag förstår har boken blivit något av en snackis i USA och Oprah har tipsat om den i sin bokklubb, vilket gett boken en given försäljningssuccé. Detta gjorde mig något tveksam för jag och Oprah har väl inte direkt samma boksmak och det skulle visa sig att jag hade rätt.

Love Warrior är Doyle Meltons självbiografi och i den får vi möta en kvinna som redan i barndomen drabbas av bulimi och sedan utvecklar ett alkohol- och sexmissbruk men ändå lyckas ta sig igenom sina universitetsstudier och får jobb som lärare. Inledningsvis tycker jag boken är oväntat bra. Jag uppskattar särskilt Doyle Meltons träffsäkra reflektioner om alla anpassningar kvinnor gör för att uppfylla kraven som finns i samhället och för att passa in i mallen, inte minst i relation till män. Så träffar hon den man som skall bli hennes make och när hon blir gravid bestämmer hon sig också för att bli nykter. Det är en kamp, men hon klarar det och föder en son. De skall senare också få två döttrar. Efter tio års äktenskap, med vissa svackor, visar det sig att maken varit otrogen upprepade gånger och Glennons tillvaro skakas i grunden.

Det är efter avslöjandet om otroheten som boken faller för mig, på samma sätt som det säkert är det som gjorde att den kvalade in på Oprahs lista. Det blir helt enkelt alldeles för mycket självhjälpsbok över det hela för min smak. Det är terapi, yoga, andningsövningar och Gud gör hela slanten och se så stärkt man blir av det och se så man kan resa sig upp och komma igen och allt sådant. Tyvärr är jag närmast allergisk mot allt sådant och tappar helt engagemanget och intresset för boken. Men, gillar du sådant kan nog boken vara väl så läsvärd. Om inte, läs första halvan och lägg sedan boken åt sidan.

(Rec.ex från Yourlife Books/Forum)

22 apr. 2017

bokbloggsjerka 21 - 24 april

Bildresultat för karaktärer

Blev ingen jerka för mig förra vecka, men nu hänger jag på igen:

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Jag skulle nog säga att karaktärerna i en bok är mycket viktiga. En bra berättelse med helt ointressanta karaktärer är svår att uppskatta, frågan är om det ens kan vara en bra berättelse då. Det får gärna var lite olika typer av karaktärer med i boken och de får gärna ha lite olika bakgrund, ålder, kön, personlighetsdrag om jag får önska. Jag tycker också om när karaktärer utvecklas. För att en roman skall vara riktigt bra är det närmast ett krav. I deckargenren är det ofta långa bokserier och där måste huvudkaraktärerna utvecklas från bok till bok för att det skall vara intressant att följa, tycker jag.

17 apr. 2017

påskekrim 2017

Som alltid när jag är på resa (åh, München vad jag gillar dig!) blir det oväntat lite läst och lyssnat, men om jag sträcker ut påskekrimsläsningen till veckan innan påsk och själva påskdagarna så har jag lyssnat klart på två deckare med väldigt olika karaktär.

En sax i hjärtat (ljudbok)  Pomologen (ljudbok)

En sax i hjärtat av Marie Bengts är en mysdeckare i 50-talsmiljö där sömmerskan Hannah (eller modeskaparen som hon själv föredrar) från Stockholm åker till Smålands landsbygd för att hjälpa en gammal faster. Byn där fastern bor visar sig var precis så skvallrig och full av offentliga hemligheter som byar i denna genren brukar vara och mitt i sommarlunken sker så ett mord. Hannah börjar snoka runt och kan inte låta bli att vara polisen behjälplig, något som kanske inte alltid uppskattas ... En trivsam deckare med karaktärer som var lätta att tycka om, men tyvärr blev den lite för lång. Mysdeckare gör sig bäst i hyfsat tajta berättelser och Bengts bok på 478 sidor eller drygt 16 timmar i ljudboksversion blir i längsta laget. Man hinner tröttna en smula, men jag kan nog ändå tänka mig att läsa en bok till om Hannah, och anar att hon kanske släpper sömnaden och satsar på en karriär som privatdetektiv istället. Vi får väl se!

Jag gav första delen i Varbergsdeckarna, Sanningens pris, ett rätt svalt betyg men tänkte att jag ger författarduon Vennersten/Sigurd en chans till. Det är ju skönt att ha något lättlyssnat på resa liksom. Pomologen blev dock en besvikelse. Det är något med både persongalleriet och dialogen som haltar och känns ansträngt. Trots att detta bara är andra delen i serien känns berättelsen trött. Om jag tyckte kommissarie Colbjörnsen var ordinär i första boken, så är han rent tråkig i denna. Inte ens när han drabbas av sjukdom känner jag med honom. Hans kollegor Adam och Eva växer inte heller. Nej, denna berättelse som handlar om mord på kvinnor med det gemensamt att de fått enskild vårdnad om sina barn, blir min sista Varbergsdeckare. Man kan ju inte gilla alla krim-serier.

Det var årets påskekrim det! Vad har ni läst under påsken?

11 apr. 2017

glad påsk!

Bildresultat för glad påsk

Nu drar jag på semester några dagar så jag passar på att önska er alla en riktigt glad påsk redan nu!

Njut av ledigheten, äggen och godiset och glöm inte påskekrimet! :)

9 apr. 2017

bokbloggsjerka 7 - 10 april

Bildresultat för reading

Trevlig dag i Jönköping igår med goda vänner och idag tar jag det mest lugnt och pysslar runt lite här hemma och då passar det ju bara att besvara veckans jerka:

Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?

När det gäller bokserier är det bara i deckargenren jag följer serier. För mig är det de enda bokserier som lockar, i andra genrer föredrar jag fristående romaner (undantag Fogelströms Stad-serie). Trilogier går bort oavsett genre. Vet inte varför, men jag har så svårt för trilogier.

Jag tycker det är rätt trevligt att få träffa huvudkaraktärerna i ett antal böcker, men till slut brukar det ändå kännas som att serien har gjort sitt. Mons Kallentofts serie om Malin Fors är ett exempel på en sådan serie. I alla serier finns mellanböcker där det känns som att karaktärernas utveckling gått i stå, men det brukar vända i boken efter. En karaktär jag gärna fortsätter att möta i några böcker till är Ruth Galloway.

2 apr. 2017

kvartalsrapport



Årets första tre månader har flugit förbi och nu fylls luften av fågelkvitter och i träden här på området kuttrar duvorna i kapp. Jag är egentligen mer höstmänniska än vårmänniska, men oavsett så tycker jag om årstidsväxlingar.

Men, nu är det ju böcker och läsning detta inlägg skall handla om och närmare bestämt vad som blivit läst under januari, februari och mars. Det har varit blandad kompott av bra böcker och sämre böcker. Tyvärr var det tre böcker som på olika sätt dödade min läslust men som jag ändå, av olika skäl som rec.ex och julklapp, ville ge rejäla chanser. Men, jag gav upp dem alla till slut. Läslustdödare är aldrig roliga. Tur att det funnits riktigt bra böcker däremellan! Totalt antal lästa böcker (om jag bara räknar utlästa böcker) under dessa tre månader blev 16 stycken vilket måste var någon slags bottenrekord, men läslusten och läsorken har också sviktat. Förra året hade jag läst 22 böcker under samma period.

Förra året var jag med i bloggaktiviteten Jorden runt på 366 dagar och det är ju rätt kul att ha lite koll på vilka länder man styr kosan till med böckernas hjälp så jag tänker fortsätta lista det även detta år och jag räknar länder efter vart böckerna utspelar sig, inte vilket som är författarens födelseland.

Länder där böckerna utspelar sig
Sverige (7 st)
Storbritannien (2 st)
Frankrike (1 st)
Italien (1 st)
Argentina (1 st)
Thailand (1 st)
Landområdet Sapmi  (1 st)
Italien/Somalia (1 st)
Tyskland/Sverige (1 st)

Genre
Roman: 8 st
Deckare/spänning: 6 st
Novellsamling: 1 st
Självbiografi: 1 st

Sverige toppar i sedvanlig ordning, men Argentina i novellformat var en positiv upplevelse. Thailand tillsammans med Malin Fors blev dock en besvikelse. Jag håller mig till en förenklad genreindelning och mina två huvudsakliga kategorier är "roman" och "deckare/spänning", men ibland dyker det upp något annat också och detta kvartal var det en novellsamling och en självbiografi.

Format
Ljudbok 10 st
Inbundet 5 st
Pocket 0 st
E-bok 1 st

I sommar skall jag läsa alla pocket som ligger här hemma! Jag lovar. :)  Men, tills dess kommer nog ljudboken att fortsätta dominera.

Ja, även om det nu inte blivit så supermånga böcker lästa så är det förstås ändå några som varit extra bra och dessa utser jag till kvartalets

Bästa roman: Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson och Nötskal av Ian McEwan
Bästa deckare spänning: En kvinna i blått av Elly Griffiths
_______________________________________________________________

Lästa böcker jan - mars
1. Djävulsdoften av Mons Kallentoft
2. Tangodrottningen av Akli Tadjer
3. Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson
4. Nötskal av Ian McEwan
5. Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
6. Adua av Igiaba Scego
7. Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk
8. En kvinna i blått av Elly Griffiths
9. Påtvingat liv av Taina Adolfsson
10. Det vi förlorade i elden av Mariana Enriques
11. Sanningens pris av Vennersten/Sigurd
12. Mörkertid av Lars Pettersson
13. Dödens pendel av Jonas Moström
14. Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs av Anna Holmström Degerman
15. Nerverna – berättelsen om en familj av David Nyman
16. Kalla stjärnor blinka av Ingemar Dahl

Gav upp
Genom paradiset på en spikmatta av Jannice Eklöf (Sverige)
Manolitas tre bröllop av Almudena Grandes (Spanien)
Det är inte mig ni söker av David Dalton (USA)

1 apr. 2017

behöver semester

Bildresultat för utmattad

Det är lite dåligt med uppdateringar på bloggen nu och det kan förklaras med att det är lite för mycket annat som tar kraft. Kaos på jobbet och chefsbyte på gång, distanskurs som skall hinnas med, tidsomställning som förstör min sömn, ryggen som gör ont ... Jag vill bara sova och vara ledig! Som alltid när det blir lite för mycket är det lustläsningen som blir lidande. Ljudbok funkar, pappersbok funkar klart sämre.

Men, snart skall jag faktiskt ha lite semester! München hägrar och om tio dagar åker jag och en mycket god vän dit. Längtar! Efter påsk tror jag på en lugnare period och därmed mer ork till läsningen. Då skall jag läsa de böcker som lockar allra mest, t ex Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen, och bara njuta av lugnet efter stormen. Om vädret vill kanske det blir några sköna lästimmar i Englischer Garten i München också. Hoppas!

Tills dess får det bli strösidor lästa och ljudböcker lyssnade. Just nu lyssnar jag på en riktigt trivsam mordhistoria, En sax i hjärtat av Marie Bengts, men snart får jag nog släppa morden för de har blivit aningen för många på sistone. Deckare är ju på något sätt den perfekta avkopplingslitteraturen, men variation är ju också bra. :)

Ljuset bakom ögonen (inbunden)  En sax i hjärtat (inbunden)  Bildresultat för englischer garten münchen

27 mars 2017

kalla stjärnor blinka

 (ljudbok)

Ibland väljer jag bok efter omslag och det gäller även ljudböcker. Kalla stjärnor blinka var så härligt grön och nästan skimrande att jag inte kunde motstå den. Men, allt som glimmar är inte bra litteratur och den här boken är inte bra. I alla fall så var det inte en bok för mig och anledningen till att jag lyssnade klart på den var mest att jag inte orkade välja någon ny ljudbok och den var ju bara drygt sju timmar lång.

Vad är det då jag inte gillar? Vi kan börja med replikerna. De flyter inte på naturligt utan känns ofta konstlade. Jag läste att boken skulle vara humoristisk, men jag tycker mest att försöken till humor är krystade. Och så har vi det här med att personerna kallar varandra för både för- och efternamn - det blir bara jobbigt. Konstigast av allt är ändå stenåldersberättelsen. Ja, nu har jag ju inte nämnt det men detta är alltså en deckare där ett fall i nutiden vävs samman med ett fall från stenåldern. Jag tänkte att det nog kunde vara ett kul grepp, men stenåldersberättelsen känns inte trovärdig. Jag menar inte att stenåldersmänniskor behöver framstå som gutturalt mumlande grottmänniskor, men de här är alldeles för lika oss vad gäller moral, kärleksbetygelser och levnadssätt. Jag köper det liksom inte. Poliserna och arkeologerna i nutid är mer trovärdiga, men där funkar inte dialogerna och personporträtten riktig. Upplösning är nog det som Dahl får till bäst med oväntad twist och lagom spänningshalt.

Nu är det inte som att det här är det sämsta jag läst, långt därifrån och det gick ju att lyssna på alla sju timmarna, men någon mer bok av Ingemar Dahl lär det knappast bli för mig. Så många böcker, så lite tid och den tid som finns lägger jag heller på någon bok eller författare som lockar mer.

26 mars 2017

nerverna - berättelsen om en familj

 (inbunden)

Ivar Broman gifter sig under 1930-talet med Ida, blir ägare till en lanthandel och får en son, Harry. Idas andra graviditet slutar med missfall och därefter faller allt sakta samman. Det har väl för all del funnits tecken redan innan på att allt inte står helt rätt till med Ida och hennes nerver. När bröllopet var överståndet försvann Idas familj för att sedan inte ha mer kontakt med Ida och Ivar. Ivar skall sent förstå varför de gjorde så.

Ida blir alltmer svår och oförutsägbar och Harry är rädd för henne. Hon får till slut en psykos och hamnar på sinnessjukhus. Där får hon diagnosen manodepressiv. Det som en gång varit en familj blir spillror och Ivar förlorar sin lanthandel och tvingas lämna bort Harry. Trettio år senare skall far och son försöka återförenas. Det blir ett stapplande kontaktsökande mellan två män som livet inte alltid varit så snällt mot.

Nerverna - berättelsen om en familj av David Nyman är lika mycket en bok om en familj som en bok om psykiskt sjukdom och dess följder. Det är dessutom en bok om baksidan med det framväxande folkhemmet och de ideal som rådde då. Där fanns ingen plats för sådana som Ida och vården lämnade väl också en del övrigt att önska. Jag tycker om tonen i boken, den är sorglig, saklig och välstämd på en och samma gång. Boken kanske gör sig troligen ännu bättre i pappersformat på grund av tidshoppen, men även som ljudbok är det här en läsvärd berättelse som säger något om en tid som inte ligger så långt bort som vi kanske vill inbilla oss.

25 mars 2017

bokbloggsjerka 24 - 27 mars

Bildresultat för pink question mark

Den här veckan vet jag inte riktigt hur jag skall svara på jerkan:

Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Jag tror att det som menas här är något annat än att en författare har skrivit en bok som sedan någon annan gör om till ett manus och gör en film eller tv-serie av. Svaret blir därför att jag inte har en aning.

Det finns säkert författare som skulle vara eller redan är utmärkta manusförfattare. Kanske finns där också potentiella regissörer och scenografer, men vem som skulle vara lämpad för annat än att få sin bok eller sina böcker filmatiserade vet jag inte heller.

Så, där kan ni har fått det tristaste jerkasvaret någonsin! :)

23 mars 2017

länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs

Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs (inbunden)

Från en lägenhet i Uppsala, med morgontidning och långfrukost på helgen tillsammans med sambon, till ett nedgånget hotell i norrländska Storbygdsele. Så kan det bli i livet och det är precis så det blir för Annie som är någonstans mitt i medelåldern. Det nedgångna hotellet är ett arv och Storbygdsele är den lilla ort hon lämnade i tonåren och aldrig tänkt återvända till. Men, så är hon plötsligt där och snart dyker det upp en hund hon först inte vet vem som äger och strax efter det en kvinna som vill bo i hotellet som inte är öppet. Lägg därtill bekanta från förr, bud på hotellet och lockelsen i att sälja och en oväntad Proustvän så har ni berättelsen i ett nötskal.

Fast det i bokens nutid är mitt i vintern och många minusgrader ute är detta en varm feelgood som jag slukar på några enstaka pendlingsresor. Jag gillar Annie för att hon bara gör det. Bara hamnar i situationen, tar sig an den och genomför den, även om hon tvekar och åker tillbaka till Uppsala vid ett tillfälle. Den resan skall dock bara befästa att Storbygdsele trots allt är platsen för henne just nu. Kanske är det oväntat nog här som livets frågetecken skall rätas ut och drömmar slå in.

Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs, titeln som också är inledningsrader i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, är Anna Holmström Degermans vuxenromandebut och kommer det fler böcker av henne kommer jag absolut att läsa dem. Inte alltid jag faller för feelgood, men den här boken gillade jag skarpt!

(Rec.ex från North Chapter)

19 mars 2017

2 x svenskt krim

 (ljudbok)

Jag har fastnat för Jonas Moström och gillar hans sätt att skriva. Att böckerna dessutom gör sig alldeles utmärkt i ljudboksformatet är en extra bonus. Dödens pendel är en bok som kom för nästan tio år sedan, men jag tycker inte det gör så mycket. Visst har deckargenren säkert utvecklats en del de senaste åren, men det är faktiskt den här typen av deckare som Moström skriver som tilltalar mig mest. Dödens pendel är första delen i serien med Johan Axberg som kriminalkommissarie. Det hela kretsar kring ett antal dödsfall som ingen inledningsvis förstår är mord då det ser ut som om det dött av helt vanligt hjärtstopp. Polisen i Sundsvall har fullt upp med att lägga semesterschema och fortsätta med sin stor narkotikautredning, så inte bryr de sig om en stollig anhörig som hela tiden ringer och säger att hans gamla mor inte dog en naturlig död. Men, när en nittonåring dör är det dags att även polisen vaknar till liv och inser att de kan ha fått en seriemördare på halsen. 

 (inbunden)

Lars Petterssons styrka som författare ligger i att han lyckas fånga miljön, stämningen och folket i Sapmi och då särskilt området runt Kautokeino där hans böcker om huvudpersonen Anna Magnusson, f d åklagare numera renskötare, utspelar sig. De bitarna är även i Mörkertid riktigt bra och det är något väldigt tilltalande i det. Dock har jag av någon anledning svårt att komma in i boken den här gången. Den spretar åt alla möjliga håll och jag har svårt att få något riktigt grepp om det. Kvarlevorna av en styckad man hittas av släktens ständigt återkommande problem, Nils Mattis. Han har ägnat sig åt tjuvskytte och vill inte anmäla vad han hittat till polisen. Polisen är Melker Grundström som tillfälligt placerats i Kiruna och på hans bord hamnar såväl styckmordet som det återkommande problemet med renstölder. Jag var inte så förtjust i just denna bok av Pettersson, men kommer det fler kommer jag garanterat att läsa dem för de har något eget och visst hans böcker. 

(Rec.ex från Ordfront förlag)

18 mars 2017

bokbloggsjerka 17 - 20 mars

Bildresultat för stereotyp

En av alldeles för många huvudvärksdagar på sistone, men jerkan piggar ju alltid upp!

Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Rent generellt är nog alltför tydliga stereotyper mest irriterande. Om karaktärerna i en bok är övertydligt stereotypa och inte utvecklas brukar det nog sluta med att jag inte läser ut boken. Jag tycker om när karaktärer utvecklas, men även i utveckling av karaktärer finns ju stereotyper, till exempel den kriminella som hittar kärleken och blir renlevnadsman, det mobbade barnet som blir framgångsrik som vuxen och tar revansch på sina mobbare, överklasspersonen som uttrycker sig nedsättande och oförstående mot dem som har mindre. Det kan finnas en trygghet i sådana stereotypa skildringar - man vet från första sidan hur det skall sluta och hur karaktärerna kommer att agera - men jag skulle ändå säga att de bör undvikas eller åtminstone göras med finess och några oväntade vändningar på vägen.

12 mars 2017

sanningens pris

Sanningens pris

Sanningens pris är första delen i Varbergsdeckarna av Hans Vennersten och Jan Sigurd. Boken börjar med att en hundägare hittar en mördad man på ett av de kvinnliga nakenbaden i Varberg. Polisen som får fallet på sitt bord heter Leo Colbjörnsen och tillsammans med sitt team börjar han nysta i fallet som har kopplingar till både utlandet och bakåt i tiden, till Falklandskriget.

Det här är en helt ordinär svensk kriminalroman. Poliserna har sin beskärda del av privatlivstrassel och trötthet, brottet är hyfsat intressant, historien vävs samman på ett närmast standardartat sätt. Man kan ha invändningar mot allt detta, för det bjuder ju inte på några större överraskningar, men ibland är det rätt skönt med sådan lyssning också. Jag gillade Colbjörnsen och kommer nog därför att lyssna på del två i serien också. Stör mig lite på att Colbjörnsens poliskollegor heter Adam och Eva vilket känns närmast fånigt, men jag kan ändå stå ut med det. Upplösningen har jag dock svårare för. Den är lång och något av en besvikelse. Men, fram tills dess var det en ok deckare.