7 maj 2017

nässelvrede

Nässelvrede (inbunden)

Mordgåtor i Gäddede - kan det vara något? Ja, absolut! Jag lyssnade på Solveig Vidarsdotters debut Isvittring i höstas och tyckte det vara en lovande debut. Nässelvrede, som är andra boken om poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo, är snäppet bättre och nu ser jag redan fram emot nästa bok i serien för det här är trakter och personer jag vill möta igen.

I ett sommarstugeområde i utkanten av samhället hittar den unga frun Nathalie sin betydligt äldre make mördad och lagd i nässelsnåret. Kvällen innan har Nathalie druckit en hel del alkohol och hon har därför inget minne av vad som kan ha hänt. Hennes make är en väletablerad lokal moderatpolitiker och samma morgon som han hittas död skall ytterligare en lokalpolitiker, företrädare för det lilla missnöjespartiet Alternativ demokrati, skjutas på jaktskyttebanan. Den som avfyrar skottet är dottern och allt pekar mot att detta är ett vådaskott.

Ingrid, som har personliga kopplingar till fallen, ombeds hålla sig utanför utredningen och plocka ut sin semester. Hon kan dock inte låta bli att undersöka vissa saker och eftersom det är semestertider och ont om personal blir hon dessutom inkallad mest hela tiden för att vara sina kollegor behjälplig. Till råga på allt försvinner också den förståndshandikappade unga flickan Fanny och alla måste hjälpas åt att finna henne. Hon kan nämligen vara inblandad i eller ha bevittnat något som rör dödsfallen.

Bokens största styrka är persongalleriet. Det här är människor man kommer nära, lära känna. De blir en del av min värld för några timmar och det gör att det känns som att jag är i Gäddede även om jag aldrig varit där i verkligheten. Vidarsdotter är en duktig skildrar av vardagsmänniskor. Den något oväntade utvecklingen och obehagliga upplösningen ger en extra krydda som passar utmärkt i genren. Boken sägs i baksidestexten utspela sig år 2006. Det är inte något jag direkt märker något av och precis som i debutromanen har jag svårt att förstå varför böckerna skall utspela sig tio år bakåt i tiden och inte i nutid, men det är en petitess i sammanhanget.

2 kommentarer:

  1. Isvittring var verkligen en lovande debut och även om det var en del som störde mig i den så har jag längtat lite efter fortsättningen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du kommer gillar Nässelvrede då. Den är bättre!

      Radera